Konkurrensen är nödvändig för att samhället skall gå framåt, men oreglerad konkurrens föder våld. I det nuvarande samhället håller konkurrensen långsamt på att ersätta kriget såtillvida att den bestämmer individens plats i arbetslivet samt avgör vilka näringsgrenar som kan fortleva. (Mord och krig behandlas olika av sedvanerätten, ty mord har varit olagligt sedan samhällets första tider medan krig ännu aldrig har förklarats olagligt av mänskligheten i sin helhet.)
Idealstaten ser som sin uppgift att reglera det samhälleliga beteendet endast så mycket att våldet elimineras från konkurrensen mellan individerna och att orättvisor förhindras när det gäller personliga initiativ. Häri ligger ett stort problem för staten: Hur kan man garantera lugn och ro i näringslivet, betalningen av skatterna för att upprätthålla statsmakten, och samtidigt hindra beskattningen från att handikappa näringslivet och förhindra staten från att bli parasitisk eller tyrannisk?
Under de tidigare tidsåldrarna i en värld är konkurrensen nödvändig för att civilisationen skall gå framåt. Då evolutionen av människan framskrider blir samverkan allt effektivare. I avancerade civilisationer är samverkan mera effektiv än konkurrens. Människan under de första tiderna stimuleras av konkurrens. Den tidiga evolutionen kännetecknas av att de biologiskt livsdugliga fortlever, men senare civilisationer främjas mera av intelligent samverkan, förståelsefull broderlighet och andligt broderskap.
För visso är konkurrensen i näringslivet ytterst slösaktig och i hög grad ineffektiv, men inga försök att eliminera denna ekonomiska tomgång borde uppmuntras om sådana anpassningar medför ens den minsta inskränkning i någon av individens grundläggande friheter och rättigheter.