I de flesta bebodda världar förblir Edens lustgård ett storartat kulturellt centrum och fortsätter att fungera som det sociala mönstret för planetariskt beteende och bruk tidsålder efter tidsålder. Även under de första tiderna när de violetta folken är relativt avskilda tar deras skolor emot lämpliga kandidater från världens raser medan lustgårdens industriella utveckling öppnar nya kanaler för kommersiellt umgänge. På detta sätt bidrar Adamerna och Evorna samt deras efterkommande till kulturens plötsliga utbredning och till den snabba förbättringen av de evolutionära raserna i deras världar. Och alla dessa förhållanden utvidgas och befästs av sammansmältningen mellan de evolutionära raserna och Adams söner, vilket leder till en omedelbar förhöjning av den biologiska statusen, ett stimulerande av den intellektuella potentialen och en förhöjning av den andliga mottagligheten.
I normala världar blir den violetta rasens trädgårdshögkvarter det andra centret för världens kultur och bestämmer tillsammans med Planetprinsens högkvartersstad takten för civilisationens utveckling. Under många århundraden fungerar Planetprinsens skolor i högkvartershuvudstaden samtidigt med skolorna i Adams och Evas lustgård. De ligger vanligen inte så långt från varandra, och de bedriver ett harmoniskt samarbete.
Tänk vad det skulle betyda om det någonstans i Mellanöstern fanns ett civilisationens världscentrum, ett storslaget planetariskt universitet för kultur som oavbrutet hade fungerat i 37.000 år. Och vidare, betänk hur även ett så urgammalt centrums moraliska auktoritet skulle förstärkas om det inte långt därifrån fanns ännu ett annat och äldre högkvarter för himmelsk omvårdnad, vars traditioner skulle utöva en kumulativ kraft av 500.000 år av integrerad evolutionär inverkan. Det är sedvänjorna som till slut sprider Edens ideal till en hel värld.
Planetprinsens skolor befattar sig främst med filosofi, religion, moral samt de högre intellektuella och artistiska värven. Adams och Evas skolor i lustgården ägnar sig vanligen åt praktiska färdigheter, grundläggande intellektuell träning, samhällskultur, ekonomisk utveckling, handelsrelationer, fysisk effektivitet och civilförvaltning. Till slut sammansmälter dessa världscentra, men ibland sker denna egentliga samgång först vid tiden för den första Administratörsonens besök.
De Planetariska Adams och Evas fortsatta närvaro samt det violetta släktets renrasiga kärna ger Edens kultur den stabilitet i tillväxten som gör det möjligt för den att påverka världens kultur med traditionens betvingande kraft. I dessa odödliga Materiella Söner och Döttrar möter vi den sista och oundgängliga länken som förenar Gud med människan och överbryggar den nästan oändliga klyftan mellan den eviga Skaparen och de lägsta finita personligheterna i tiden. Här har vi en varelse av högt ursprung som är fysisk, materiell, till och med en sexualvarelse liksom de dödliga på Urantia, en som kan se och förstå den osynliga Planetprinsen och tolka honom för världens dödliga varelser, ty de Materiella Sönerna och Döttrarna kan se alla de lägre klasserna av andevarelser; de kan se Planetprinsen och hela hans stab, synliga och osynliga.
Under århundradenas gång, då deras efterkommande förenas med människoraserna, blir denna samma Materiella Son och Dotter accepterade som människosläktets gemensamma förfäder, de gemensamma föräldrarna till de evolutionära rasernas numera blandade efterkommande. Det är meningen att dödliga som börjar från en bebodd värld skall få erfara inseendet om att de har sju fäder:
1. Den biologiske Fadern—den köttslige Fadern.
2. Världens fader—den Planetariske Adam.
3. Sfärernas fader—Systemhärskaren.
4. Den Högste Fadern—Konstellationsfadern.
5. Universumfadern—Skaparsonen, den supreme härskaren i de lokala skapelserna.
6. Superfäderna—Dagarnas Forna som styr superuniversumet.
7. Ande- eller Havonafadern—den Universelle Fadern som bor i Paradiset och utger sin ande att leva och verka hos de ringa varelser som bebor universernas universum.