◄ 48:6
Kapitel 48
48:8 ►

Morontialivet

7. Morontiamåta

48:7.1

Morontiamåtans lägre plan förenas direkt med de högre nivåerna av människofilosofin. I den första mansoniavärlden är det brukligt att undervisa de mindre avancerade studerande med parallellförfarandet; dvs. i en kolumn presenteras måtabetydelsernas enklare begrepp och i den motsatta kolumnen citat av jämförliga framställningar av de dödligas filosofi.

48:7.2

För inte länge sedan då jag utförde ett uppdrag i den första mansoniavärlden i Satania, hade jag tillfälle att observera denna undervisningsmetod; och fastän jag inte får företa mig att presentera måtainnehållet i lektionen har jag tillstånd att återge dessa tjugoåtta framställningar enligt människofilosofin vilka denna morontiainstruktör utnyttjade som illustrationsmaterial avsett att hjälpa dessa nykomlingar i mansoniavärlden i deras första försök att begripa vikten och betydelsen av måta. Dessa illustrationer från människofilosofin var följande:

48:7.3

1. Uppvisandet av skicklighet inom något specialområde är inte ett tecken på att vederbörande besitter andlig kapacitet. Fyndighet är inte ett substitut för sann karaktär.

48:7.4

2. Få personer lever upp till den tro som de i själva verket har. Oreflekterad rädsla är ett mästerligt intellektuellt bedrägeri som den dödligas evolverande själ utsätts för.

48:7.5

3. En given kapacitet kan inte överskridas; ett halvliters mått kan inte rymma en liter. Andebegrepp kan inte mekaniskt tvingas in i materiella minnesramar.

48:7.6

4. Få dödliga vågar någonsin räkna sig till godo någonting likt summan av personlighetsmeriterna, som har uppkommit genom naturens och nådens gemensamma försorg. Flertalet utarmade själar är i själva verket rika, men de vägrar att tro det.

48:7.7

5. Svårigheter kan utmana medelmåttigheten och besegra de räddhågade, men de endast stimulerar de Högstas sanna barn.

48:7.8

6. Att åtnjuta privilegier utan att missbruka dem, att ha frihet utan lättsinne, att inneha makt och ståndaktigt vägra att använda den för att förstora sig själv—dessa är tecknen på en hög civilisation.

48:7.9

7. Besinningslösa och oförutsedda olyckor inträffar inte i kosmos. Inte heller hjälper de himmelska varelserna den lägre varelse som vägrar att handla enligt sitt sanningsljus.

48:7.10

8. Strävan medför inte alltid glädje, men det finns ingen lycka utan intelligent strävan.

48:7.11

9. Handling leder till styrka; måttlighet framträder i charm.

48:7.12

10. Rättfärdigheten slår an sanningens harmoniackord, och melodin vibrerar genom hela kosmos, ända till den Infinites igenkännande.

48:7.13

11. De svaga avfattar resolutioner, de starka handlar. Livet är endast en dags arbete—gör det väl. Handlingen är vår, följderna Guds.

48:7.14

12. Den största plågan i kosmos är att aldrig ha varit plågad. De dödliga lär sig vishet endast genom att uppleva vedermödor.

48:7.15

13. Stjärnorna urskiljs bäst från de erfarenhetsmässiga djupens ensamma avskildhet, inte från de belysta och ekstatiska bergstopparna.

48:7.16

14. Reta aptiten för sanning hos dina medarbetare, giv råd endast när någon ber om dem.

48:7.17

15. Tillgjordhet är den ovetandes löjliga försök att förefalla klok, den ofruktsamma själens försök att förefalla rik.

48:7.18

16. Man kan inte uppfatta andlig sanning förrän man med känslan upplever den, och många sanningar kan man inte känna av annat än i motgångar.

48:7.19

17. Ärelystnad är farlig så länge den inte är helt socialt anpassad. Man har i själva verket inte förvärvat någon dygd förrän ens handlingar gör en värd den.

48:7.20

18. Otålighet är ett andegift; vrede är som en sten kastad i ett getingbo.

48:7.21

19. Ängslan måste överges. Svårast att bära är de besvikelser som aldrig kommer.

48:7.22

20. Endast en poet kan finna poesi i den rutinmässiga tillvarons alldagliga prosa.

48:7.23

21. Varje konstarts höga uppgift är att med sina illusioner förebåda en högre universumverklighet, att kristallisera tidens känslor till evighetens tanke.

48:7.24

22. Den evolverande själen blir inte gudomlig av vad den gör, utan av det som den strävar efter att göra.

48:7.25

23. Döden ökade inte den intellektuella förmögenheten eller den andliga utrustningen, men den ökade den erfarenhetsmässiga statusen med medvetandet om överlevnad.

48:7.26

24. Bestämmelsen i evigheten avgörs stund för stund av det som uppnås i livet dag för dag. Handlingarna idag är ödet i morgon.

48:7.27

25. Storheten ligger inte så mycket i att ha styrka som i att klokt och gudomligt använda denna styrka.

48:7.28

26. Kunskap kan besittas endast genom att den ges vidare; den skyddas av vishet och anpassas socialt av kärlek.

48:7.29

27. Framåtskridande fordrar utvecklandet av individualitet; medelmåttighet söker fortsättning i standardisering.

48:7.30

28. Det argumenterande försvaret av ett påstående är omvänt proportionellt mot den sanning det innehåller.

48:7.31

Sådant är arbetet för nybörjarna i den första mansoniavärlden, medan de mera avancerade eleverna i de senare världarna lär sig behärska de högre nivåerna av kosmisk insikt och morontiamåta.


◄ 48:6
 
48:8 ►