Fastän alla klasser av änglar, från de planetariska medhjälparna till de suprema seraferna, verkar i morontiavärldarna är övergångsomvårdarna mera exklusivt förordnade till dessa aktiviteter. Dessa änglar hör till den sjätte klassen av serafiska tjänare, och deras verksamhet är ägnad att underlätta materiella och dödliga varelsers övergång från det tidsbundna köttsliga livet till de tidigare stadierna av morontiatillvaro i de sju mansoniavärldarna.
Ni bör förstå att en uppstigande dödligs morontialiv i själva verket får sin början i de bebodda världarna vid själens befruktning, i den stund då Riktaren, som är ande, tar sin boning i det varelsesinne som har förmågan till moraliska val. Och allt från den stunden har den dödligas själ potentiell kapacitet för att fungera ovanför de dödligas nivå, rentav för igenkännande på de högre nivåerna av lokaluniversumets morontiasfärer.
Ni blir emellertid inte medvetna om övergångsserafernas verksamhet förrän ni når mansoniavärldarna, där de outtröttligt arbetar för att föra framåt sina dödliga elever. De är förordnade till tjänst i följande sju grupperingar:
1. Serafevangelisterna. I den stund ni vaknar till medvetande i mansoniavärldarna klassificeras ni som evolverande andar i systemets register. Det är sant att ni ännu inte är andar i verkligheten, men ni är inte längre dödliga eller materiella varelser; ni har påbörjat för-andeskedet och vederbörligen antagits till morontialivet.
I mansoniavärldarna hjälper serafevangelisterna er att göra ett klokt val bland de alternativa vägarna till Edentia, Salvington, Uversa och Havona. Om det finns flera lika rekommendabla vägar presenteras de för er, och ni får välja den som mest tilltalar er. Dessa serafer ger sedan sina rekommendationer till de tjugofyra rådgivarna i Jerusem beträffande den kurs som vore mest fördelaktig för varje uppstigande själ.
Du får inte obegränsade valmöjligheter beträffande din framtida kurs; men du får välja inom gränserna för det som övergångsomvårdarna och deras överordnade visligen avgör vara lämpligast för din framtida andeuppnåelse. Andevärlden styrs enligt den principen att det val du av fri vilja träffar respekteras, förutsatt att den kurs du väljer inte är menlig för dig eller skadlig för dina kamrater.
Dessa serafevangelister är hängivna att förkunna evangeliet om det eviga framåtskridandet, segern som innebär fulländningens uppnåelse. I mansoniavärldarna förkunnar de den stora lagen om godhetens bestånd och dominans: Ingen god gärning går någonsin helt förlorad; den kan länge motverkas men aldrig helt tillintetgöras, och den är evigt verksam i proportion till gudomligheten i motivationen till den.
Även på Urantia råder sanningens och rättfärdighetens människolärare att ty sig till att predika ”Guds godhet, som leder till ånger”, att förkunna ”Guds kärlek, som driver ut rädslan”. Även så här har dessa sanningar förkunnats i er värld:
Gudarna tar hand om mig; jag skall inte gå vilse.
Sida vid sida leder de mig till det eviga livets härliga stigar och saliga vederkvickelse.
Här i den Gudomliga Närvaron skall jag inte sakna föda eller törsta efter vatten.
Om jag går ned i osäkerhetens dal eller stiger upp till tvivlets världar,
Om jag vandrar i ensamhet eller tillsammans med mina gelikar,
Om jag segrar i ljusets körer eller vacklar i sfärernas ensliga ställen,
Skall din goda ande ha vård om mig, och din saliga ängel trösta mig.
Om jag ock stiger ned till mörkrets och själva dödens djup,
Skall jag inte tvivla på dig eller frukta dig,
Ty jag vet att du vid tidens fullbordan och till ditt namns ära
Skall lyfta mig upp att sitta vid din sida på muren med tinnar i höjden.
Detta är berättelsen som viskades i nattens timme till herdegossen. Han kunde inte hålla den i minnet ord för ord, men så gott han mindes återgav han den i stort sett så som den idag finns upptecknad.
Dessa serafer förkunnar också evangeliet om uppnåendet av fulländning för hela systemet såväl som för den enskilda uppstigna. Redan nu omfattar deras undervisning och planer i det unga systemet Satania förberedelser för framtida tidsåldrar då mansoniavärldarna inte längre tjänar som trappsteg till sfärerna i höjden för de dödliga uppstigna.
2. Rasuttolkarna. De dödliga varelsernas alla raser är inte likadana. Det är sant att det finns ett planetariskt mönster som löper genom den fysiska, mentala och andliga naturen och läggningen hos de olika raserna i en given värld; men det finns också klart olika rastyper, och mycket bestämda sociala tendenser karakteriserar de efterkommande till dessa olika grundtyper av människovarelser. I världarna i tiden främjar de serafiska rasuttolkarna raskommissionärernas strävanden att harmonisera rasernas olika synsätt, och de fortsätter sin funktion i mansoniavärldarna där dessa samma skillnader tenderar att i någon mån finnas kvar. På en förvirrad planet, sådan som Urantia, har dessa lysande varelser knappast haft en verklig möjlighet att verka, men de är skickliga sociologer och kloka rådgivare i etniska ärenden i den första himlen.
Ni borde betänka vad som har sagts om ”himlen” och ”himlarnas himmel”. Den himmel som de flesta av era profeter uppfattade var den första av mansoniavärldarna i lokalsystemet. När aposteln talade om att han blev ”uppryckt till tredje himlen” avsåg han den upplevelse då hans Riktare frigjordes under sömnen och i detta ovanliga tillstånd projicerade sig till den tredje av de sju mansoniavärldarna. Några av era visa män såg en vision om en större himmel, ”himlarnas himmel”, av vilka upplevelsen av den sjufaldiga mansoniavärlden endast var den första, medan Jerusem var den andra, Edentia och dess satelliter den tredje, Salvington och dess omgivande utbildningssfärer den fjärde, Uversa den femte, Havona den sjätte och Paradiset den sjunde himlen.
3. Sinnesplanerarna. Dessa serafer ägnar sig åt att effektivt gruppera morontiavarelser och att organisera deras grupparbete i mansoniavärldarna. De är psykologer i den första himlen. De flesta inom denna speciella avdelning bland de serafiska omvårdarna har tidigare erfarenhet som skyddsänglar för tidens barn, men av någon orsak personaliserades inte deras skyddslingar i mansoniavärldarna, eller också överlevde de enligt tekniken för fusion med Anden.
Det är sinnesplanerarnas uppgift att studera naturen, erfarenheten och ställningen hos de Riktarsjälar som färdas genom mansoniavärldarna och att underlätta grupperandet av dem för uppdrag och uppflyttning. Dessa sinnesplanerare intrigerar inte eller manipulerar mansoniavärldens studerande och utnyttjar inte heller på annat sätt deras okunskap eller andra brister. De är helt opartiska och ytterst rättvisa. De respekterar er nyfödda morontiavilja; de betraktar er som självständiga viljevarelser och försöker uppmuntra er till en snabb utveckling och ett snabbt framåtskridande. Här är ni ansikte mot ansikte med sanna vänner och förståelsefulla rådgivare, änglar som verkligen kan hjälpa er att ”se er själva så som andra ser er” och att ”känna er själva så som änglarna känner er”.
Redan på Urantia lär dessa serafer ut denna eviga sanning: Om inte ditt eget sinne betjänar dig väl kan du byta ut det mot Jesus från Nasarets sinne som alltid betjänar dig väl.
4. Morontiarådgivarna. Dessa omvårdare får sitt namn av att de är förordnade att undervisa, leda och råda de överlevande dödliga från människornas födelsevärldar, själar som är på väg till de högre skolorna i systemhögkvarteret. De undervisar dem som strävar efter insikt om den erfarenhetsmässiga enheten mellan olika livsnivåer, de som försöker integrera betydelser och förena värden. Detta är filosofins uppgift i de dödligas värld, måtans uppgift på morontiasfärerna.
Måta är mer än en överlägsen filosofi; den är i förhållande till filosofin som två ögon jämfört med ett öga; den har en stereoskopisk inverkan på betydelser och värden. Den materiella människan ser universum, så att säga, endast med ett öga—som flat. Mansoniavärldens studerande uppnår kosmiskt perspektiv—djup—genom att lägga till iakttagelserna från morontialivet på iakttagelserna från det fysiska livet. Och det blir möjligt för dem att få dessa materiella och morontiella synsätt i rätt fokus till stor del tack vare deras serafiska rådgivares outtröttliga verksamhet vilka så tålmodigt undervisar mansoniavärldens studerande och morontiaframskridarna. Många av undervisningsrådgivarna i serafernas suprema klass började sin bana som rådgivare till de dödligas nyligen befriade själar i tiden.
5. Teknikerna. Dessa serafer hjälper nya uppstigna att anpassa sig till den nya och jämförelsevis främmande omgivningen på morontiasfärerna. Livet i övergångsvärldarna medför verklig kontakt med både den materiella och den morontiella nivåns energier och material och i viss mån med andliga realiteter. De uppstigna måste acklimatisera sig på varje ny morontianivå, och i allt detta får de stor hjälp av serafteknikerna. Dessa serafer verkar som kontaktpersoner till Morontiastyrkans Övervakare och till de Ledande Fysiska Övervakarna och i stor omfattning även som instruktörer för de uppstigande pilgrimerna beträffande egenskaperna hos de energier som utnyttjas på övergångssfärerna. De tjänar som rymdfarare i nödsituationer och utför talrika andra reguljära och speciella uppgifter.
6. Upptecknarna-Lärarna. Dessa serafer upptecknar de händelser som inträffar i gränslandet mellan det andliga och det fysiska, förbindelserna mellan människor och änglar samt morontiahändelserna i universumets lägre riken. De tjänar även som instruktörer beträffande verksamma och effektiva förfaranden att registrera fakta. Det är en konstfärdighet förknippad med det intelligenta insamlandet och koordinerandet av inbördes data, och denna konst förädlas i samarbete med de himmelska artisanerna; även de uppstigande dödliga blir sålunda knutna till de upptecknande seraferna.
Upptecknarna inom alla serafklasser ägnar en viss tid åt att undervisa och träna morontiaframskridarna. Dessa änglaväktare av tidens fakta är idealiska instruktörer för alla faktasökare. Innan ni lämnar Jerusem blir ni helt förtrogna med Satanias och dess 619 bebodda världars historia, och en stor del av denna berättelse kommer att delges er av de serafiska upptecknarna.
Dessa änglar är alla en del av den kedja av upptecknare som sträcker sig från de lägsta till de högsta väktarna av tidens fakta och evighetens sanningar. En dag skall de lära dig att söka sanning såväl som fakta, att vidga din själ såväl som ditt sinne. Redan nu borde du lära dig att vattna hjärtats trädgård lika väl som att söka kunskapens torra sandområden. Formerna är värdelösa när läxorna har lärts. Man kan inte få en kyckling utan skal, men inget skal har något värde sedan kycklingen har kläckts. Ibland är villfarelse emellertid så stor att dess korrigerande med hjälp av uppenbarelse vore ödesdigert för de långsamt framkommande sanningar som är väsentliga för att erfarenhetsmässigt utplåna villfarelsen. När barn har sina ideal, rubba dem inte; låt dem växa. Och medan ni lär er att tänka som vuxna bör ni också lära er att be som barn.
Lagen är livet självt, inte reglerna hur det skall levas. Det onda är en överträdelse av lagen, inte ett brott mot de regler som gäller för hur livet skall levas, livet som är lagen. Oärlighet är inte en fråga om berättelseteknik, utan någonting som på förhand har uttänkts som en förvrängning av sanningen. Skapandet av nya bilder utav gamla fakta, återframställningen av föräldrarnas liv i de efterkommandes liv—detta är sanningens artistiska segrar. Skuggan av en hårsmån på förhand uttänkt för ett osant syfte, den minsta vridning eller förvrängning av det huvudsakliga—detta innebär falskhet. Men fetischen i form av sanning som har gjorts till faktum, fossiliserad sanning, järnbandet av så kallad oföränderlig sanning håller en blint inom det kalla faktumets slutna cirkel. Man kan ha tekniskt rätt i fråga om faktum och evigt fel när det gäller sanning.
7. Omvårdarna i reserven. En stor kår av alla klasser bland övergångsseraferna är stationerad i den första mansoniavärlden. Näst efter ödesväktarna kommer dessa övergångsomvårdare närmast människorna bland alla klasser av serafer, och många av era lediga stunder kommer ni att fördriva tillsammans med dem. Änglarna fröjdas över att stå till tjänst, och när de inte har något förordnande tjänar de ofta frivilligt. Många uppstigande dödligas själar har för första gången upptänts av tjänstvillighetens gudomliga eld genom personlig vänskap med de frivilliga tjänarna i serafreserven.
Av dem får ni lära er att låta tryck utveckla stabilitet och säkerhet; att vara trogna, enträgna och uppriktiga och på samma gång gladlynta; att acceptera utmaningar utan att klaga och att möta svårigheter och osäkra situationer utan rädsla. De frågar: Om du misslyckas, reser du dig okuvligt för att försöka på nytt? Om du lyckas, håller du ditt sinne välbalanserat—en stabil och förandligad attityd—genom varje strävan i den långa kampen att bryta den materiella tröghetens bojor, att uppnå andetillvarons frihet?
Liksom de dödliga så har även dessa änglar varit med om många besvikelser, och de kommer att framhålla att ens mest nedslående missräkningar ibland har lett till ens största välsignelser. Då man sår ett frö fordrar det ibland att fröet dör, att ens käraste hopp dör, innan det kan födas på nytt för att bära frukt i form av nytt liv och nya möjligheter. Du får lära dig av dem att lida mindre av sorg och besvikelse, först genom att göra färre personliga planer beträffande andra personligheter, och sedan genom att acceptera din lott när du troget har utfört din uppgift.
Du kommer att lära dig att du ökar dina bördor och minskar chanserna till framgång genom att ta dig själv alltför allvarligt. Ingenting kan gå före arbetet på din statussfär—denna värld eller följande. Mycket viktigt är arbetet med förberedelse för nästa högre sfär, men ingenting uppväger vikten av arbetet i den värld där du verkligen bor. Men fastän arbetet är viktigt är jaget inte viktigt. När du känner dig viktig förlorar du energi till slitaget av egots värdighet, så att det endast finns lite energi kvar för arbetet. Jagets viktighet, inte arbetets, tröttar omogna varelser; jag-elementet tröttar, inte strävan efter resultat. Du kan utföra viktigt arbete om du inte börjar känna dig själv viktig; du kan göra flera saker lika lätt som en om du lämnar dig själv utanför. Omväxling är vilsamt; enformigheten är det som tär och tröttar. Dag efter dag är lika—bara liv, eller alternativt död.