Glädjefylld uppsluppenhet och motsvarigheten till leende är lika universella som musik. Det finns en morontiell och andlig motsvarighet till munterhet och skratt. Livet som uppstigen fördelar sig ungefär jämnt mellan arbete och avkoppling—frihet från uppdrag.
Himmelsk avkoppling och övermänsklig humor är helt olika sina mänskliga motsvarigheter, men vi hänger oss alla i själva verket åt en form av båda; och faktiskt åstadkommer de för oss på vårt stadium ungefär detsamma som vad idealisk humor kan göra för er på Urantia. Morontiaföljeslagarna är skickliga lekledare, och de har gott stöd av omväxlingsledarna.
Ni kunde kanske bäst förstå omväxlingsledarnas arbete om de förliknades vid de högrestående humoristerna på Urantia, fastän det är ett synnerligen grovt och i någon mån olyckligt sätt att försöka förmedla en uppfattning om hur dessa ombytes- och avkopplingsledare fungerar, dessa odlare av morontia- och anderikenas ädla humor.
Låt mig i en diskussion om andehumorn först berätta vad det inte är. Andeskämtet är aldrig färgat av ett framhävande av de svagas och felandes missöden. Det innebär heller aldrig ett hädande av rättfärdigheten och äran i gudomligheten. Vår humor omfattar tre allmänna nivåer av uppskattning:
1. Ihågkommande skämt. Kvickheter som uppkommer från minnen om gångna händelser i ens erfarenhet av strid, kamp och ibland rädsla samt ofta dum och barnslig ängslan. Hos oss kommer denna fas av humor från den djupt rotade och bestående förmågan att ur det förgångna hämta upp minnesmaterial med vilket vi angenämt kryddar och i övrigt lättar upp nuets tunga bördor.
2. Stundens humor. Orimligheten i mycket av det som så ofta orsakar oss allvarliga bekymmer, glädjen att upptäcka hur betydelselös en stor del av vår allvarliga personliga ängslan är. Vi uppskattar denna fas av humor mest när vi bäst kan reducera våra nuvarande farhågor till förmån för framtida förvissningar.
3. Profetisk glädje. Det är kanske svårt för dödliga att föreställa sig denna fas av humor, men vi får en egendomlig tillfredsställelse av förvissningen ”att allting samverkar till det goda”—för andar och morontianer såväl som för dödliga. Denna aspekt av den himmelska humorn växer fram ur vår förlitan på den kärleksfulla omsorgen som våra överordnade uppvisar och den gudomliga stabiliteten hos våra Suprema Ledare.
Omväxlingsledarna i de olika världarna är emellertid inte enbart sysselsatta med att framföra den fina humorn hos de olika klasserna av intelligenta varelser; de är också involverade i ledarskapet för avkoppling, andlig rekreation och morontiaunderhållning. I detta sammanhang har de starkt stöd av de himmelska artisanerna.
Omväxlingsledarna själva är inte en skapad grupp; de är en rekryterad kår omfattande varelser som sträcker sig från de infödda i Havona ned genom budbärarskarorna i rymden och de omvårdande andarna i tiden till morontiaframskridarna från de evolutionära världarna. Alla är frivilliga som ger sig hän arbetet med att hjälpa sina kamrater nå tankeombyte och sinnesvila då sådana attitydförändringar är mest hjälpsamma i återvinnandet av sinande energier.
När man är delvis uttröttad av strävan efter resultat, och medan man väntar på att få ta emot en ny energiladdning, är det ett angenämt nöje att på nytt leva sig in i händelserna under tidigare dagar och tidsåldrar. Rasens eller klassens erfarenheter under de första tiderna är vilsamma att minnas. Och just detta är orsaken till att dessa artister kallas omväxlings- eller återföringsledare—de hjälper till att återföra minnet till ett tidigare utvecklingsstadium eller ett mindre erfaret varelsetillstånd.
Alla varelser får glädjas åt denna sorts återföring förutom de som till sin natur är Skapare och därför automatiskt vitaliserar sig, samt vissa högt specialiserade varelsetyper, såsom styrkecentren och de fysiska övervakarna som alltid och för evigt är alltigenom affärsmässiga i alla sina reaktioner. Dessa periodiska frigörelser från det funktionsmässiga tjänstgörandets spänning är en normal del av livet i alla världar överallt i universernas universum, men inte på Paradisön. De varelser som är infödda på den centrala boplatsen kan inte uttröttas och undergår därför inte återuppladdning. Hos dessa varelser som uttrycker Paradisets eviga fulländning kan någon sådan återföring till evolutionära erfarenheter inte förekomma.
De flesta av oss har kommit upp genom lägre stadier i tillvaron eller genom gradvis stigande nivåer i vår klass, och det är uppfriskande och i viss mån roande att se tillbaka på vissa episoder bland våra tidiga erfarenheter. Det är vilsamt att tänka över sådant som ligger långt i det förflutna för ens klass och som dröjer kvar som en minnesskatt i sinnet. Framtiden innebär kamp och framsteg; det betyder arbete, strävan och resultat; men doftar av det förgångna, det som redan har bemästrats och uppnåtts; kontemplation av det förgångna ger möjlighet till avslappning och till ett sådant bekymmerslöst återblickande som är ägnat att framkalla andefröjd och morontiellt sinnestillstånd som gränsar till munterhet.
Även de dödligas humor blir hjärtligast när den beskriver episoder som berör dem som står bara lite under ens nuvarande utvecklingsstadium, eller när den skildrar dem som antas stå högre än en själv råka ut för erfarenheter som vanligen associeras med dem som antas stå lägre. Ni på Urantia har låtit mycket sådant som är både vulgärt och illvilligt blandas ihop med er humor, men i det stora hela är ni att gratulera till ett relativt skarpt sinne för humor. En del av era släkten har en rik ådra av humor och har stor nytta därav i sitt jordiska livsskede. Uppenbarligen fick ni mycket i fråga om humor i ert adamiska arv, mycket mer än vad som kom er till del inom musik och konst.
Under tider av avkoppling, de tider då invånarna vederkvicker sig med att återuppväcka minnen från ett lägre stadium i tillvaron, får hela Satania sin uppbyggelse av den angenäma humor som förekommer i en kår av omväxlingsledare från Urantia. Sinnet för den himmelska humorn har vi alltid hos oss, även då vi är engagerade i de allra svåraste uppdrag. Det hjälper en att undvika en överbetoning av föreställningen om ens egen betydelse. Vi ger det ändå inte fria tyglar, så som ni kanske skulle säga ”ha roligt” annat än då vi är lediga från de allvarliga uppgifter som våra respektive klasser har.
Om vi, när vi är frestade att uppförstora vår egen betydelse, stannar upp och betänker oändligheten av våra Skapares storhet och ädelhet blir vårt eget självförhärligande i högsta grad löjligt, gränsande rentav till det humoristiska. En av humorns funktioner är att hjälpa oss att ta oss själva mindre allvarligt. Humorn är det gudomliga motgiftet mot egots upphöjelse.
Behovet av avkoppling och omväxling i form av humor är störst bland de klasser av uppstigande varelser som är utsatta för fortgående stress i sin uppåtsträvande kamp. Livets två ytterligheter har föga behov av humorfylld omväxling. De primitiva människorna har ingen kapacitet för det, och varelser som representerar Paradisets fulländning har inget behov därav. Skarorna av varelser i Havona är av naturen en glad och upprymd samling av supremt lyckliga personligheter. I Paradiset undanröjer gudsdyrkans kvalitet behovet av omväxlingsaktiviteter. Bland dem som påbörjar sin levnadsbana långt under den paradisiska fulländningens mål finns ett stort utrymme för omväxlingsledarnas verksamhet.
Ju högrestående dödlig art det rör sig om desto större är både stressen och kapaciteten för humor, såväl som behovet av humor. I andevärlden gäller det motsatta: Ju högre upp vi kommer desto mindre är behovet av avkoppling i form av omväxlingsupplevelser. Då man rör sig nedåt längs andelivets skala från Paradiset till skarorna av serafer fyller skämtet och spridandet av munterhet en allt större roll. De varelser som mest behöver uppfriskandet av en återgång till den intellektuella nivån i tidigare upplevelser, är de högrestående typerna av människosläktet, morontianerna, änglarna och de Materiella Sönerna, såväl som alla liknande personlighetstyper.
Humorn borde fungera som en automatisk säkerhetsventil för att hindra uppkomsten av alltför stort tryck som följd av enformigheten i ständig och allvarlig självkontemplation i förening med intensiv kamp för utvecklingsmässiga framsteg och ädla utföranden. Humorn fungerar också för att minska chocken från oväntad inverkan av fakta eller sanning, stela och obevekliga fakta och flexibel ständigt levande sanning. De dödligas personlighet, aldrig säker på vad som härnäst kommer att hända, fattar snabbt med humorns hjälp—ser poängen och får insikt i—det oväntade i situationen som må vara fakta eller sanning.
Fastän humorn på Urantia är ytterst primitiv och högst oartistisk tjänar den ett värdefullt syfte både som sjukförsäkring och utlösare av emotionellt tryck och förhindrar sålunda skadlig nervspänning och alltför allvarlig självkontemplation. Humor och underhållning—avkoppling—är aldrig uttryck för framåtriktad strävan; alltid är de ekon av en tillbakablick, ett ihågkommande av det förgångna. Även på Urantia, och sådana ni nu är, finner ni det alltid uppfriskande när ni för en kort tid kan avbryta utövandet av nyare och högre intellektuella sysselsättningar och återvända till era förfäders enklare sysslor.
Principerna för fritidslivet på Urantia är filosofiskt sunda och fortsätter att gälla genom hela ert uppstigande liv, genom kretsarna i Havona till Paradisets eviga stränder. Som uppstigna varelser är ni i besittning av personliga minnen från alla tidigare och lägre existenser, och utan sådana identitetsminnen från det förgångna skulle det inte finnas någon bas för humorn i nuet, varken för de dödligas skratt eller för morontiaskämtet. Just detta återkallande i minnet av gångna erfarenheter bildar basen för den nuvarande omväxlingen och förnöjelsen. Och så kan ni fröjdas åt de himmelska motsvarigheterna till er jordiska humor hela vägen upp under ert långa morontiella och därefter allt mer andliga livsskede. Den del av Gud (Riktaren) som blir en evig del av personligheten hos en uppstigen dödlig bidrar med gudomlighetens övertoner till de glädjefyllda uttrycken, rentav det andliga skrattet, hos de uppstigande varelserna från tid och rum.