Seraferna har sitt ursprung i lokaluniverserna, och i dessa samma födelsevärldar når en del av dem även sin slutliga tjänstebestämmelse. Med hjälp och råd från de äldre ärkeänglarna kan en del serafer bli upphöjda till de ädla uppgifterna hos en Lysande Aftonstjärna medan andra kan uppnå ställningen och tjänsten som ouppenbarade jämlika med Aftonstjärnorna. Även andra äventyr är det fritt att försöka sig på för bestämmelse inom lokaluniversumet, men Serafington förblir alltid det eviga målet för alla änglar. Serafington är änglarnas tröskel till Paradiset och uppnåelse av Gudomen, övergångssfären från verksamheten i tiden till den höga tjänsten i evigheten.
Seraferna kan uppnå Paradiset på tjugotals—hundratals—olika sätt, men de viktigaste så som de beskrivs i dessa berättelser är följande:
1. Att få tillträde till serafernas boning i Paradiset som följd av personlig förmåga, genom att uppnå fulländning i specialiserad tjänst som himmelsk artisan, teknisk rådgivare eller himmelsk upptecknare. Att bli en paradisföljeslagare och efter att sålunda ha nått fram till alltings centrum kanske sedan bli en evig omvårdare och rådgivare för serafernas klasser och andra.
2. Att bli kallad till Serafington. Under vissa omständigheter blir serafer förordnade till höjden; under andra omständigheter uppnår änglarna ibland Paradiset på mycket kortare tid än de dödliga. Men hur lämpade ett serafpar än må vara kan de inte på eget initiativ avresa till Serafington eller annanstans. Inga andra än framgångsrika ödesväktare kan vara säkra på sitt framskridande till Paradiset längs den evolutionära uppstigningens progressiva väg. Alla andra måste tålmodigt invänta ankomsten av Paradisets budbärare bland tredje gradens supernafer som kommer med kallelsen att inställa sig i höjden.
3. Att uppnå Paradiset med de dödligas evolutionära förfarande. Det suprema val som serafer kan göra under sitt livsskede i tiden är att välja posten som skyddsängel, för att därigenom uppnå livsskedet som finalit och kvalificera sig för uppdrag på seraftjänstens eviga sfärer. Dessa personliga guider för tidens barn kallas ödesväktare, vilket anger att de vakar över dödliga varelser på den gudomliga bestämmelsens väg och att de därmed avgör sin egen höga bestämmelse.
Ödesväktarna antas från leden av alla serafklassers mera erfarna änglapersonligheter som har kvalificerat sig för denna tjänst. Alla överlevande dödliga destinerade att bli fusionerade med Riktaren tilldelas en temporär väktare, och dessa följeslagare kan bli permanent anknutna när de dödliga överlevande uppnår den intellektuella och andliga utveckling som förutsätts. Innan de dödliga uppstigna lämnar mansoniavärldarna har de alla en permanent serafföljeslagare. Denna grupp av omvårdande andar behandlas i samband med berättelserna om Urantia.
Det är inte möjligt för änglarna att nå fram till Gud från människans ursprungsnivå, ty de är skapade ”litet högre än ni”; men det har vist blivit så arrangerat, att fastän det inte är möjligt för dem att starta från själva bottnen, de andliga lågländerna för de dödligas existens, kan de stiga ned till dem som börjar från bottnen och lotsa dessa varelser steg för steg, värld för värld, till Havonas portar. När dödliga uppstigna lämnar Uversa för att börja genomgången av kretsarna i Havona tar dessa beskyddare, som har varit anknutna som följeslagare efter de dödligas köttsliga liv, tillfälligt farväl av sina pilgrimsföljeslagare medan de själva reser till Serafington, änglarnas bestämmelse i storuniversum. Här försöker dessa väktare uppnå, och uppnår otvivelaktigt, det serafiska ljusets sju kretsar.
Många men inte alla av de serafer som har förordnats till ödesväktare under det materiella livet åtföljer sina dödliga följeslagare genom kretsarna i Havona, och vissa andra serafer går igenom kretsarna i centraluniversumet på ett sätt som helt avviker från de dödligas uppstigning. Men oberoende av uppstigningsvägen går alla evolutionära serafer genom Serafington, och majoriteten genomgår denna erfarenhet i stället för kretsarna i Havona.
Serafington är bestämmelsesfären för änglar, och deras uppnåelse av denna värld avviker helt från de dödliga pilgrimernas erfarenheter i Ascendington. Änglarna är inte absolut säkra på sin eviga framtid förrän de har uppnått Serafington. Ingen ängel som kommit till Serafington har enligt vad man vet någonsin gått vilse; synden finner aldrig genklang i hjärtat på en fulländad seraf.
De graduerade från Serafington förordnas till olika uppgifter: Ödesväktarna med erfarenhet från Havonakretsarna går vanligen in i de Dödligas Finalitkår. Andra beskyddare, som har klarat sina urskiljningstest i Havona, återförenar sig ofta med sina dödliga följeslagare i Paradiset, och en del blir för alltid kompanjoner till de dödliga finaliterna medan andra ansluter sig till de olika finalitkårerna för icke-dödliga och många upptas i de Fulländade Serafernas Kår.