Dessa serafer har sitt högkvarter i systemhuvudstäderna, och fastän de är nära associerade med adamiska medborgare som är bofasta där är de i första hand förordnade till tjänst hos de planetariska Adamerna, de biologiska eller fysiska förbättrarna av de materiella raserna i de evolutionära världarna. Änglarnas omvårdande arbete blir av allt större intresse då det närmar sig de bebodda världarna, med de verkliga problem som möter tidens män och kvinnor vilka förbereder sig för försöket att uppnå evighetens mål.
Majoriteten av de planetariska medhjälparna förflyttades från Urantia då Adams regim bröt samman, och den serafiska övervakningen av er värld överfördes i större utsträckning till administratörerna, övergångsomvårdarna och ödesväktarna. Dessa serafiska medhjälpare hos era försumliga Materiella Söner betjänar emellertid Urantia fortfarande i följande grupper:
1. Lustgårdens röster. När det planetariska loppet av människans evolution håller på att nå sin högsta biologiska nivå anländer alltid den Materiella Sonen och Dottern, Adam och Eva, för att höja människorasernas fortsatta utveckling genom att konkret bidra med sin egen bättre livsplasma. Det planetariska högkvarteret för en sådan Adam och Eva benämns vanligen Edens Lustgård, och deras personliga serafer är ofta kända som ”Lustgårdens röster”. Dessa serafer är till ovärderlig hjälp för de planetariska Adamerna i alla deras projekt för att fysiskt och intellektuellt förbättra de evolutionära raserna. Efter den adamiska försummelsen på Urantia lämnades några av dessa serafer kvar på planeten och förordnades till Adams efterföljande makthavare.
2. Broderskapets andar. Det torde vara uppenbart att när en Adam och Eva anländer till en evolutionär värld är det deras uppgift av avsevärd omfattning att åstadkomma rasmässig harmoni och social samverkan mellan de olika raserna. Dessa raser, som har olika färg och varierande natur förhåller sig sällan gynnsamt till planen för broderskap mellan människorna. Dessa primitiva människor börjar inse visheten i fredliga ömsesidiga förbindelser endast som resultat av mogen mänsklig erfarenhet och genom broderskapets serafiska andars trogna omvårdnad. Utan dessa serafers arbete skulle de Materiella Sönernas strävanden att harmonisera och föra framåt människoraserna i en evolverande värld storligen fördröjas. Och om er Adam hade hållit sig till den ursprungliga planen för utvecklingen av Urantia skulle dessa broderskapets andar hittills ha åstadkommit otroliga förändringar i människosläktet. Med beaktande av den adamiska försummelsen är det sannerligen remarkabelt att dessa serafklasser har kunnat fostra och förverkliga ens så mycket broderskap som ni nu har på Urantia.
3. Fredens själar. Mången strid kännetecknar årtusendena i början av den evolutionära människans strävanden uppåt. Fred är inte ett naturligt tillstånd i de materiella världarna. Världarna upplever först ”frid på jorden och god vilja bland människorna” genom den verksamhet som fredens serafsjälar ansvarar för. Fastän dessa änglars första strävanden på Urantia till stor del omintetgjordes, blev Vevona, ledaren för fredens själar under Adams tid, kvar på Urantia, och hon är nu knuten till generalguvernörens stab här. Och det var denna samma Vevona som, när Mikael föddes, i egenskap av ledare för härskarorna av änglar förkunnade för världarna: ”Ära vare Gud i Havona och på jorden frid och god vilja bland människorna.”
Under de mera avancerade tidsskedena i den planetariska evolutionen verkar dessa serafer för att ersätta idén om försoning med tanken om gudomlig anpassning som filosofi för de dödligas överlevande.
4. Tillitens andar. Misstänksamhet är den medfödda reaktionen hos den primitiva människan; kampen för överlevnad under de tidiga tidsåldrarna är inte ägnad att medföra tillit. Tilliten är ett nytt mänskligt förvärvande som åstadkoms av dessa planetariska serafers verksamhet under den adamiska regimen. Det är deras uppgift att inprägla tillit i de evolverande människornas sinnen. Gudarna är mycket tillitsfulla; den Universelle Fadern är villig att fritt överlämna sig—Riktaren—i människans hägn.
Hela denna grupp av serafer överfördes efter det adamiska misslyckandet till den nya regimen, och de har allt sedan dess fortsatt sina bemödanden på Urantia. De har inte varit helt utan framgång då en civilisation nu håller på att utvecklas vilken omfattar mycket av deras ideal om förtroende och tillit.
Under de mera avancerade planetariska tidsåldrarna höjer de människans uppskattning av sanningen att osäkerhet är hemligheten med en fortgående belåtenhet. De hjälper filosoferna bland de dödliga att inse att då okunskap är väsentlig för framgång vore det ett kolossalt misstag för den skapade att känna till framtiden. De förstärker människans smak för sötman i osäkerheten, för romansen med och charmen i den obestämda och okända framtiden.
5. Transportörerna. De planetariska transportörerna betjänar de enskilda världarna. Majoriteten av de serafomslutna varelser som förs till denna planet är på genomresa; de stannar endast för en stund; de omhändertas av sina egna speciella serafiska transportörer; men det finns ett stort antal sådana serafer stationerade på Urantia. De är transportpersonligheter som trafikerar från lokala planeter som Urantia till Jerusem.
Er sedvanliga föreställning om änglar har uppstått på följande sätt: Under ögonblick just före den fysiska döden inträffar ibland ett återspeglingsfenomen i människans sinne; detta fördunklande medvetande ser ut att visualisera någonting av den närvarande ängelns gestalt, och detta tolkas genast i enlighet med den gängse föreställning om änglar som denna individ har i sitt sinne.
Den felaktiga uppfattningen att änglarna har vingar orsakas inte helt av gamla föreställningar om att de måste ha vingar för att kunna flyga genom luften. Människor har ibland tillåtits iaktta serafer som förbereddes för transporttjänst, och de gamla berättelserna om dessa upplevelser har till stor del bestämt uppfattningen om änglar på Urantia. Vid observerandet av en transportseraf som görs i ordning för att ta emot en passagerare för interplanetarisk färd kan man se något som ser ut som en dubbel uppsättning av vingar som sträcker sig från huvud till fot hos ängeln. I verkligheten är dessa vingar energiinsulatorer—friktionsskydd.
När himmelska varelser skall serafomslutas för överföring från en värld till en annan förs de till sfärens högkvarter, och efter vederbörlig registrering försätts de i överföringssömn. Under tiden förflyttar sig transportserafen till horisontalt läge omedelbart ovanför universumenergins pol på den planeten. Medan energiskydden är vidöppna placeras den sovande personligheten med skicklighet av de tjänstgörande serafassistenterna rakt ovanpå transportängeln. Därefter stängs och justeras både det övre och det nedre skyddsparet noggrant.
Och nu börjar under medverkan av omformarna och överförarna en sällsam omvandling då serafen görs i ordning för att kasta sig in i energiströmmarna i universumets strömkretsar. Till det yttre smalnar serafen i båda ändar och blir så innesluten i ett konstigt bärnstensskiftande ljus att det mycket snart är omöjligt att urskilja den serafomslutna personligheten. När allt är färdigt för avfärd inspekterar transportledaren vederbörligen livsfarkosten, utför rutintesten för att undersöka huruvida ängeln är på rätt sätt inkopplad till strömkretsarna och kungör därefter att resenären är rätt och riktigt serafomsluten, att energierna är justerade, att ängeln är isolerad och att allting är klart för avfärdsblixten. De mekaniska övervakarna, två av dem, intar sedan följande sina positioner. Vid det här laget har transportserafen blivit en nästan genomskinlig, vibrerande och torpedformad, glimrande och lysande gestalt. Nu kallar den världens transportavsändaren till sig tilläggsbatterierna i form av de levande energiöverförarna, vanligen ett tusen till antalet; då han kungör transportens destination sträcker han sig fram och berör den närliggande änden av seraffarkosten, som skjuter iväg med blixtens hastighet och lämnar efter sig ett spår av himmelskt sken så långt som den planetariska atmosfären sträcker sig. Inom mindre än tio minuter är denna förunderliga syn försvunnen även från serafernas förstärkta syn.
Medan de planetariska rymdrapporterna mottas klockan tolv på dagen enligt meridianen för ifrågavarande andliga högkvarter, avsänds transportörerna från denna samma plats vid midnatt. Det är den gynnsammaste tiden för avfärd och standardtimme för avfärd om ej annat angetts.
6. Upptecknarna. Dessa är de som för register över de mera betydelsefulla angelägenheter som gäller planeten, så som den fungerar som en del av systemet och så som den förhåller sig till och berörs av universumstyret. De är verksamma vid registrerandet av planetariska angelägenheter, men de berörs inte av ärenden som gäller individers liv och existens.
7. Reserverna. De planetariska serafernas reserver i Satania är förlagda till Jerusem i nära förbindelse med reserven av Materiella Söner. Dessa rikliga reserver förslår i överflöd för varje fas av de mångahanda aktiviteterna hos denna serafklass. Dessa änglar är också personliga budbärare i lokalsystemen. De betjänar dödliga i övergångsvärldarna, änglar och Materiella Söner så väl som andra med hemvist i systemhögkvarteret. Fastän Urantia för närvarande är utanför de andliga strömkretsarna i Satania och Norlatiadek har ni i övrigt nära beröring med interplanetariska angelägenheter, ty dessa budbärare från Jerusem kommer ofta till denna värld såsom till alla de övriga sfärerna i systemet.