Det finns tre särskilda andeströmkretsar i lokaluniversumet Nebadon:
1. Skaparsonens utgivningsande, Tröstaren, Sanningens Ande.
2. Den Gudomliga Omvårdarens andeströmkrets, den Heliga Anden.
3. Strömkretsen för förståndsomvårdnad, inkluderande de sju biträdande sinnesandarnas mer eller mindre förenade aktiviteter men olika funktioner.
Skaparsönerna är utrustade med en ande som är närvarande i universumet och på många sätt är jämförbar med de i Paradiset stationerade Sju Härskarandarnas ande. Detta är Sanningens Ande som utgjuts över en värld av en Gåvoson sedan han har fått andlig äganderätt till denna värld. Denna utgivna Tröstare är den andliga kraft som ständigt drar alla sanningssökare till Honom som är sanningens personifikation i lokaluniversumet. Denna ande är en inre utrustning hos Skaparsonen, och den utgår från hans gudomliga natur precis så som huvudströmkretsarna i storuniversum härleds från Paradisgudomarnas personlighetsnärvaro.
Skaparsonen kan komma och gå; hans personliga närvaro kan befinna sig i lokaluniversumet eller annanstans; Sanningens Ande fungerar dock ostörd, ty fast denna gudomliga närvaro härrör från Skaparsonens personlighet är den funktionellt centrerad i den Gudomliga Omvårdarens person.
Universumets Moderande däremot lämnar aldrig lokaluniversumets högkvartersvärld. Skaparsonens ande kan fungera, och gör det också, oberoende av Sonens personliga närvaro, men detta gäller inte för hennes personliga ande. Den Gudomliga Omvårdarens Heliga Ande skulle upphöra att fungera om hennes personliga närvaro flyttades från Salvington. Hennes andenärvaro tycks vara fast ankrad i universumets högkvartersvärld, och det är just detta faktum som gör det möjligt för Skaparsonens ande att fungera oberoende av var Sonen befinner sig. Universumets Moderande verkar som universumfokus och -centrum för Sanningens Ande såväl som för hennes egen personliga inflytelse, den Heliga Anden.
Skaparen Fader-Sonen och den Skapande Moderanden bidrar båda på olika sätt till sinnesutrustningen hos sina barn i lokaluniversumet. Den Skapande Anden begåvar emellertid inte sinne förrän hon har försetts med personliga privilegier.
De superevolutionära personlighetsklasserna i ett lokaluniversum begåvas med lokaluniversumets typ av superuniversumets sinnesmönster. Det evolutionära livets människo- och lägre än människan stående klasser begåvas med de biträdande andarnas typ av sinnesministration.
De sju biträdande sinnesandarna är skapade av ett lokaluniversums Gudomliga Omvårdare. Dessa sinnesandar är likartade till karaktären men olika till sin förmåga, och de har alla lika del i naturen hos Universumets Ande fastän de knappast kan anses vara personligheter som kan särskiljas från sin Moder-Skapare. De sju sinneshjälparna har getts följande namn: visdomens ande, dyrkans ande, rådets ande, kunskapens ande, modets ande, förståelsens ande, intuitionens, den snabba uppfattningens, ande.
Dessa är ”Guds sju andar”, ”som eldbloss brinnande framför tronen”, som profeten såg i visionens symboler. Men han såg inte de tjugofyra vakternas troner runt omkring dessa biträdande sinnesandar. Denna redogörelse representerar en sammanblandning av två skildringar av vilka den ena hänför sig till universumets högkvarter och den andra till systemets huvudstad. De tjugofyra äldstes troner finns i Jerusem, högkvarteret i ert lokalsystem av bebodda världar.
Det var emellertid om Salvington som Johannes skrev: ”Och från tronen utgick ljungeldar och dunder och tordön”—universumets informationsutsändningar till lokalsystemen. Han såg också lokaluniversumets varelser för riktningskontroll, högkvartersvärldens levande kompasser. Denna riktningskontroll i Nebadon upprätthålls av Salvingtons fyra kontrollvarelser som verkar över universumets strömkretsar och skickligt assisteras av den första fungerande sinnesanden, intuitionens hjälpare, den ”snabba uppfattningens” ande. Beskrivningen av dessa fyra varelser—på svenska kallade vilddjur—har blivit bedrövligt vanställd; de är enastående vackra och utsökta till sin gestalt.
Kompassens fyra väderstreck är universella och inbyggda i livet i Nebadon. Alla levande varelser har kroppsenheter som är känsliga för och reagerar på dessa riktningsströmmar. Dessa varelseskapelser dupliceras ned från universumet till de enskilda planeterna och i samverkan med världarnas magnetiska krafter aktiverar de mängderna av mikroskopiska kroppar i den animala organismen så att dessa riktningsceller alltid pekar mot norr och söder. Sålunda är riktningssinnet för alltid fixerat hos universumets levande varelser. Människosläktet är inte helt omedvetet om detta sinne. Dessa kroppar observerades för första gången på Urantia ungefär vid tiden för denna berättelse.