Skaparsönerna föregås vid universumets organisering av styrkeledarna och andra varelser med ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret. Av rymdens energier, som på detta sätt tidigare har organiserats, etablerade er Skaparson Mikael de bebodda världarna i universumet Nebadon, och sedan dess har han omsorgsfullt ägnat sig åt administrationen av dem. Av den förut-existerande energin materialiserar dessa gudomliga Söner synlig materia, projekterar levande varelser och skapar i samarbete med den Oändlige Andens universumnärvaro ett mångfaldigt följe av andepersonligheter.
Dessa styrkeledare och energiövervakare, som länge föregick Skaparsonen i det förberedande fysiska arbetet med organiseringen av universumet, tjänar senare i ypperlig förbindelse med denne Universumson och förblir alltid i associerad kontroll av de energier som de ursprungligen organiserade och införde i strömkretsar. I Salvington fungerar nu samma ett hundra styrkecentrer som samarbetade med er Skaparson i det ursprungliga formandet av detta lokaluniversum.
Den första avslutade fysiska skapelseakten i Nebadon var organiserandet av högkvartersvärlden, den arkitektoniska sfären Salvington med dess satelliter. Från tiden för styrkecentrers och de fysiska övervakarnas första åtgärder tills den levande staben anlände till de färdigställda sfärerna i Salvington tog det något över en miljard år enligt er nuvarande planetariska tid. Efter konstruktionen av Salvington följde omedelbart skapandet av ett hundra högkvartersvärldar i de projekterade konstellationerna och tiotusen högkvarterssfärer i de projekterade lokalsystemen för planetarisk övervakning och administration, tillsammans med deras arkitektoniska satelliter. Sådana arkitektoniska världar är avsedda att härbärgera både fysiska och andliga personligheter såväl som de mellanliggande morontia- eller övergångsstadievarelserna.
Salvington, högkvarteret i Nebadon, ligger exakt i lokaluniversumets centrum för energi-massa. Men ert lokaluniversum är inte ett enda astronomiskt system fastän ett vidsträckt system i själva verket existerar i dess fysiska centrum.
Salvington är det personliga högkvarteret för Mikael i Nebadon, men han är inte alltid där. Ert lokaluniversums smidiga fungerande kräver inte längre att Skaparsonen ständigt är närvarande på huvudstadssfären, men detta gällde inte under de tidigare skedena av fysiskt organiserande. En Skaparson kan inte lämna sin högkvartersvärld förrän stabiliseringen av gravitationen i området har åstadkommits genom att tillräckligt med energi har materialiserats för att göra det möjligt för de olika strömkretsarna och systemen att uppbalansera varandra med ömsesidig materiell dragningskraft.
När nu den fysiska planen för ett universum är fullbordad, uppgör Skaparsonen tillsammans med den Skapande Anden sin plan för att skapa liv, varpå den Oändlige Andens representation börjar sin universumfunktion som en särskild skapande personlighet. När denna första skapelseakt har formulerats och verkställts, plötsligt blir den Klara Morgonstjärnan till, personifikationen av detta första skapande identitetskoncept och gudomlighetsideal. Detta är universumets ledande verkställare, Skaparsonens personliga anförvant som är lik honom till alla sina karaktärsdrag fastän klart begränsad när det gäller gudomlighetsegenskaperna.
Nu när Skaparsonens högra hand och ledande verkställare har framträtt ges tillvaro åt ett omfattande och underbart uppbåd av olika skapade varelser. Lokaluniversumets söner och döttrar framträder, och snart därefter förses denna skapelse med ett styre som sträcker sig från universumets suprema råd till konstellationernas fäder och lokalsystemens härskare—anhopningarna av de världar som är avsedda att senare bli hem för de olika dödliga raserna av viljevarelser; och var och en av dessa världar kommer att ledas av en Planetprins.
När ett sådant universum har blivit så fullständigt organiserat och så väl bemannat, börjar Skaparsonen verkställa Faderns förslag att skapa den dödliga människan till deras gudomliga avbild.
Organiserandet av planetariska boningar fortgår alltjämt i Nebadon, för detta universum är faktiskt en ung klunga bland stjärn- och planetvärldarna i Orvonton. Vid den senaste registreringen fanns det 3.840.101 bebodda planeter i Nebadon, och Satania, er världs lokalsystem, är ganska typiskt jämfört med andra system.
Satania är inte ett enhetligt fysiskt system, en enda astronomisk enhet eller organisation. Dess 619 bebodda världar är belägna i över femhundra olika fysiska system. Endast fem har mer än två bebodda världar, och av dessa har endast en fyra befolkade planeter, medan det finns fyrtiosex med två bebodda världar.
Satania-systemet av bebodda världar är långt avlägset från Uversa och den stora klunga av solar som fungerar som det fysiska eller astronomiska centret för det sjunde superuniversumet. Från Jerusem, högkvarteret i Satania, är det över tvåhundratusen ljusår till superuniversumet Orvontons fysiska centrum långt, långt borta i det täta tvärsnittet av Vintergatan. Satania ligger i lokaluniversumets periferi, och Nebadon är nu långt ut mot gränsen av Orvonton. Från det yttersta systemet av bebodda världar till superuniversumets centrum är det en aning under tvåhundrafemtiotusen ljusår.
Universumet Nebadon kretsar nu långt mot söder och öster längs sin bana i superuniversumet Orvonton. De närmaste universerna i grannskapet är: Avalon, Henselon, Sanselon, Portalon, Wolvering, Fanoving och Alvoring.
Men evolutionen av ett lokaluniversum är en lång berättelse. Kapitel som handlar om superuniversumet introducerar detta ämne, de kapitel i denna del som handlar om de lokala skapelserna utgör en fortsättning av ämnet, medan de kapitel som följer och som handlar om Urantias historia och bestämmelse avslutar berättelsen. Men ni kan i tillräckligt hög grad förstå de dödligas ödesbestämmelse i en sådan lokal skapelse endast genom att studera berättelserna om er Skaparsons liv och lärdomar, så som han en gång levde som människa i de dödligas köttsliga gestalt i er egen evolutionära värld.