Den fjärde kretsen i Havona kallas ibland ”Sönernas krets”. Från världarna på denna krets beger sig de uppstigande pilgrimerna till Paradiset för att nå en insiktsfull kontakt med den Evige Sonen, medan de nedstigande pilgrimerna i världarna i denna krets får en ny förståelse för Skaparsönernas natur och uppgift i tid och rymd. Det finns sju världar i denna krets i vilka Paradismikaelernas reservkår upprätthåller speciella serviceskolor för ömsesidig omvårdnad för både de uppstigande och de nedstigande pilgrimerna; och det är i dessa Mikaelsönernas världar som pilgrimerna från tiden och pilgrimerna från evigheten uppnår den första verkligen ömsesidiga förståelsen av varandra. I många avseenden är erfarenheterna på denna krets de mest intressanta under hela vistelsen i Havona.
Sonfinnarna är supernafiska omvårdare för de uppstigande dödliga på den fjärde kretsen. Förutom det allmänna arbetet med att förbereda sina kandidater för en insikt om den Evige Sonens treenighetsförhållanden måste dessa Sonfinnare instruera sina skyddslingar så fullständigt att dessa helt lyckas: för det första med att andligen uppfatta Sonen tillräckligt, för det andra med att tillfredsställande känna igen Sonens personlighet, för det tredje, med att korrekt skilja mellan Sonens och den Oändlige Andens personlighet.
Efter uppnåelsen av den Oändlige Anden hålls inga fler examina. De inre cirklarnas tester utgörs av pilgrimskandidaternas prestationer medan de är inneslutna i Gudomarnas omfamning. Framåtskridandet avgörs enbart av individens andlighet, och ingen annan än Gudarna dristar sig att bedöma innehavet därav. I fall av misslyckande anges aldrig några orsaker, inte heller tillrättavisas eller kritiseras någonsin kandidaterna själva eller deras olika lärare och guider. I Paradiset ses besvikelse aldrig som nederlag; uppskjutande betraktas aldrig som skamligt; uppenbara misslyckanden i tiden sammanblandas aldrig med betydelsefulla förseningar i evigheten.
Det är inte många pilgrimer som upplever det dröjsmål som det skenbara misslyckandet i gudomsäventyret innebär. Nästan alla uppnår den Oändlige Anden, fastän det någon gång händer att en pilgrim från superuniversum nummer ett inte lyckas vid första försöket. De pilgrimer som uppnår Anden misslyckas sällan med att finna Sonen; av dem som verkligen misslyckas i första äventyret härstammar nästan alla från superuniverserna nummer tre och fem. En stor majoritet av dem som misslyckas i det första äventyret att finna Fadern, efter att ha funnit både Anden och Sonen, kommer från superuniversum nummer sex, fastän några få från nummer två och tre likaså är utan framgång. Och allt detta tycks tydligt ange att det finns någon god och tillräcklig orsak till dessa skenbara misslyckanden; i verkligheten endast oundvikliga dröjsmål.
De kandidater för gudomsäventyret som har lidit nederlag hänförs till förvaltningsområdet för uppdragsledarna, en grupp av första gradens supernafer, och sänds tillbaka till arbetet i världarna i rymden för en period om minst ett tusen år. De återvänder aldrig till sitt födelsesuperuniversum utan alltid till den superskapelse som är mest gynnsam för deras omskolning som förberedelse för det andra gudomsäventyret. Efter denna tjänst återvänder de på eget initiativ till den yttersta kretsen i Havona, eskorteras omedelbart till den cirkel där deras livsskede hade avbrutits och återupptar genast sina förberedelser för gudomsäventyret. Aldrig misslyckas andra gradens supernafer att vid det andra försöket med framgång lotsa sina skyddslingar, och samma supernafiska omvårdare och andra guider har alltid hand om dessa kandidater under detta andra äventyr.