När den absoluta andliga idébildningens helhet i den Evige Sonen möter den absoluta personlighetstankens helhet i den Universelle Fadern, när en sådan skapande förening är slutligt och helt uppnådd, när en sådan andens absoluta identitet och en sådan personlighetstankens infinita enhet inträffar, just då och där, utan att någondera av de infinita Gudomarna förlorar någonting i fråga om personlighet eller rättigheter, blir en ny och ursprunglig Skaparson blixtsnabbt till som fullfjädrad varelse, den enfödde Sonen till det fulländade ideal och den mäktiga idé vilkas förening resulterar i denna nya maktens och fulländningens skaparpersonlighet.
Varje Skaparson är den enfödde efterkommande och den ende som kan födas ur den fulländade föreningen av de ursprungliga tankarna i de två infinita, eviga och fulländade sinnen som tillhör de evigt existerande Skaparna av universernas universum. Det kan aldrig finnas en annan likadan Son, ty varje Skaparson är det ovillkorliga, fullbordade och slutliga uttrycket och förkroppsligandet av allt i varje fas av varje särdrag i varje möjlighet av varje gudomlig realitet som genom all evighet någonsin skulle kunna finnas i, uttryckas av eller utvecklas från dessa gudomliga skapande potentialer som förenades för att ge existens åt denne Mikael-Son. Varje Skaparson är absolutet av de förenade gudomstankar som utgör hans gudomliga ursprung.
Dessa Skaparsöners gudomliga naturer härrör i princip lika mycket från egenskaperna hos bägge Paradisföräldrarna. Alla har del i den gudomliga naturens fullhet som karakteriserar den Universelle Fadern och i skaparprivilegierna som är typiska för den Evige Sonen, men när vi iakttar hur Mikaelernas funktioner i praktiken omsätts i universerna urskiljer vi uppenbara skillnader. En del Skaparsöner förefaller mera lika Gud Fadern; andra mer lika Gud Sonen. Till exempel: Trenden i administrationen i universumet Nebadon antyder att dess Skapare och härskande Son är en vars natur och karaktär mera liknar den Evige Moder-Sonens. Det bör ytterligare framhållas att en del universer leds av Paradismikaeler som lika mycket liknar Gud Fadern och Gud Sonen. Och dessa observationer innebär på intet sätt någon kritik; de utgör endast ett konstaterande av faktum.
Jag känner inte det exakta antalet existerande Skaparsöner, men jag har goda skäl för att tro att det finns mer än sjuhundratusen. Vi vet ju att det finns exakt sjuhundratusen Dagarnas Förenande och att inga flera skapas. Vi observerar också att de föreskrivna planerna under nuvarande universumtidsålder ser ut att ange att en av Dagarnas Förenande skall stationeras i varje lokaluniversum som Treenighetens rådgivande ambassadör. Vi noterar vidare att det ständigt stigande antalet Skaparsöner redan överstiger det konstanta antalet Dagarnas Förenande. Beträffande bestämmelsen för Mikaelerna utöver de sjuhundratusen har vi aldrig blivit informerade.