Ungefär vid halvfemtiden, i en viss Flavius hem, gjorde Mästaren sitt sjätte morontiaframträdande inför omkring fyrtio grekiska troende som hade samlats där. Medan de var i färd med att diskutera rapporterna om Mästarens uppståndelse uppenbarade han sig mitt ibland dem, trots att dörrarna var väl stängda, och sade till dem: ”Frid vare med er. Fastän Människosonen framträdde på jorden bland judarna, kom han för att tjäna alla människor. I min Faders rike skall ingen vara jude eller främling; ni är alla bröder—Guds söner. Gå ni därför ut till hela världen och förkunna detta frälsningens evangelium, så som ni har fått ta emot det av rikets ambassadörer, och jag skall umgås med er i Faderns tros- och sanningssöners brödraskap.” När han hade gett dem detta uppdrag tog han farväl, och de såg honom inte längre. De stannade inne i huset hela kvällen; de var alltför överväldigade av vördnad och fruktan för att våga sig ut. Inte heller sov någon av dessa greker den natten. De förblev vakna i diskussioner om dessa saker och hoppades att Mästaren kanske skulle besöka dem på nytt. I gruppen fanns många av de greker som var i Getsemane när soldaterna arresterade Jesus och Judas förrådde honom med en kyss.
Rykten om Jesu uppståndelse och rapporter om de många framträdandena inför hans anhängare sprids snabbt, och hela staden uppjagas till en höggradig upphetsning. Mästaren har redan framträtt för sin familj, för kvinnorna och för grekerna, och inom kort uppenbarar han sig mitt bland apostlarna. Judarnas råd skall snart börja överväga dessa nya problem som så plötsligt har tvingats på de judiska styresmännen. Jesus tänker mycket på sina apostlar men vill att de lämnas ensamma under ytterligare några timmar av allvarlig begrundande och tankfullt övervägande innan han besöker dem.