När Jesus och de tolv den kvällen efter kvällsmaten samlades till sin dagliga rådplägning frågade Andreas: ”Mästare, medan vi döpte troende sade du många ord till människorna som dröjde kvar här och som vi inte fick höra. Skulle du vilja upprepa dessa ord till nytta för oss också?” Som svar på Andreas’ förfrågan sade Jesus:
”Ja visst, Andreas, skall jag tala till er om dessa saker som gäller rikedom och självförsörjning, men mina ord till er som är apostlar måste i viss mån vara olika dem som jag har sagt till lärjungarna och folkskaran eftersom ni har lämnat allt, inte endast för att följa mig utan för att ordineras till rikets ambassadörer. Ni har redan bakom er flera års erfarenhet, och ni vet att Fadern, vars rike ni förkunnar, inte överger er. Ni har helgat ert liv åt att tjäna riket. Bekymra eller oroa er därför inte för det jordiska livets angelägenheter, för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen. Själens välfärd är förmer än mat och dryck; framstegen i anden är mycket mer än behovet av klädesplagg. När ni frestas att tvivla på att ert uppehälle är tryggat, tänk på korparna: de sår inte, skördar inte och samlar inte i lador, men Fadern tillhandahåller föda för vardera en som söker den. Och hur mycket värdefullare är inte ni än aldrig så många fåglar! Därtill kommer att all er ängslan eller allt ert tärande tvivel ingenting kan göra för att fylla era materiella behov. Vem av er kan med sin ängslan lägga en enda aln till sin längd eller en enda dag till sitt liv? Eftersom ni inte kan påverka sådana saker, varför då ägna en ängslig tanke åt något av dessa problem?
”Se på liljorna, hur de växer; inte arbetar de, inte spinner de; men jag säger er: inte ens Salomon i all sin prakt var klädd som en av dem. Om Gud ger sådana kläder åt gräset på ängen, som idag finns till och i morgon slås och kastas i elden, skall han då inte så mycket bättre kläda er, det himmelska rikets ambassadörer? O, ni trossvaga! När ni helhjärtat ägnar er åt att förkunna rikets evangelium bör ni inte ha tvivel i sinnet när det gäller uppehället för er själva eller de familjer som ni har fått lämna. Om ni verkligen på allvar viger ert liv åt evangeliet, skall ni leva av evangeliet. Om ni endast är troende lärjungar måste ni förtjäna ert eget levebröd och bidra till uppehället för alla som undervisar, predikar och helar. Om ni är ängsliga för ert bröd och ert vatten, hur skiljer ni er då från folken i världen som så flitigt och ihärdigt jagar efter dessa förnödenheter? Ägna er åt ert arbete i tro på att både Fadern och jag vet att ni behöver allt detta. Låt mig en gång för alla försäkra er att om ni helgar ert liv åt rikets arbete, skall alla era verkliga behov bli tillgodosedda. Sök det som är större, och det mindre står att finna däri; be om det himmelska, och det jordiska skall inkluderas. Skuggan följer förvisso substansen.
”Ni är endast en liten grupp, men om ni har tro, om ni inte vacklar av rädsla, förkunnar jag att det är min Faders höga nöje att ge er detta rike. Ni har samlat era skatter till ett ställe där penningpungen inte slits ut, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Och som jag sade till folket: Där din skatt är, där är också ditt hjärta.
”Men i det arbete som ligger just framför oss, och i det som återstår för er efter att jag har begett mig till Fadern, kommer ni att prövas hårt. Ni måste alla vara på er vakt mot rädsla och tvivel. Var och en av er: omgjorda ert sinnes länder och håll era lampor brinnande. Var som män som väntar på att deras husbonde skall komma hem från bröllopsfesten, så att de snabbt kan öppna när han kommer och bultar på porten. Sådana vakna tjänare välsignas av sin husbonde, när han finner dem trogna i ett sådant stort ögonblick. Då låter husbonden tjänarna sätta sig till bords medan han själv tjänar och serverar dem. Sannerligen, sannerligen säger jag er att en kris är nära förestående i era liv, och det gäller för er att se upp och vara redo.
”Ni förstår mycket väl att ingen skulle låta ett inbrott ske i sitt hus om han visste när tjuven skulle komma. Var beredda, också ni, ty i den stund då ni minst väntar det, och på ett sätt som ni inte kan tänka er, skall Människosonen avlägsna sig.”
I några minuter satt de tolv tysta. En del av dessa varningar hade de hört tidigare, men inte i det sammanhang som de denna gång framfördes till dem.