Ett sällskap om över trehundra jerusalembor—fariséer och andra—följde efter Jesus norrut mot Pella när han vid slutet av tempelinvigningsfesten skyndade sig bort från de judiska styresmännens domkrets. Det var i närvaron av dessa judiska lärare och ledare och inom de tolv apostlarnas hörhåll som Jesus predikade om ”Den gode herden”. Efter en halv timmes informell diskussion sade Jesus, som då talade till en grupp om cirka hundra personer:
”Den här kvällen har jag mycket att säga er, och eftersom många av er är mina lärjungar och några av er mina bittra fiender, vill jag framföra min undervisning som en liknelse, så ni att var och en må ta till er det som era hjärtan är mottagliga för.
”I kväll finns här framför mig människor som skulle vara villiga att dö för mig och för detta evangelium, och en del kommer att offra sig så under kommande år; och här finns också några av er som är slavar under traditionen och som har följt efter mig ända från Jerusalem, och som tillsammans med era förmörkade och förledda ledare söker att döda Människosonen. Det liv som jag nu lever i köttslig gestalt skall döma er båda, både de sanna herdarna och de falska herdarna. Om den falske herden vore blind, skulle han vara utan synd, men ni hävdar att ni ser. Ni säger er vara lärare i Israel, därför ligger er synd kvar över er.
”När fara hotar samlar den sanne herden ihop sin flock i fållan till natten. Och när morgonen gryr går han in i fållan genom grinden, och när han kallar på fåren känner de igen hans röst. Varje herde som kommer in i fårfållan på annat sätt än genom grinden är en tjuv och en rövare. Den sanne herden stiger in i fållan först efter att grindvakten har öppnat grinden för honom, och hans får, som känner igen hans röst, kommer ut på hans befallning; och när de som är hans, sålunda har kommit ut, går den sanne herden framför dem; han går före och fåren följer honom. Hans får följer honom därför att de känner igen hans röst; en främling följer de inte. De flyr från främlingen därför att de inte känner igen hans röst. Den folkmassa som har samlats kring oss här är som en fårflock utan herde, men när vi talar till dem känner de igen herdens röst, och de följer oss. Åtminstone de som hungrar efter sanning och törstar efter rättfärdighet gör så. Några av er hör inte till min fock; ni känner inte igen min röst och följer mig inte. Och emedan ni är falska herdar känner fåren inte igen er röst, och de följer er inte.”
När Jesus hade berättat denna liknelse ställde ingen någon fråga till honom. Efter en stund fortsatte han och började diskutera liknelsen:
”Ni som vill vara hjälpherdar för min Faders flockar måste inte endast vara värdiga ledare, utan ni måste också utfodra flocken med god näring. Ni är inte sanna herdar om ni inte leder era flockar till gröna ängar och lugna vatten.
”Och nu, för att inte en del av er skall förstå denna liknelse alltför lätt, tillkännager jag att jag är både dörren till Faderns fårfålla och samtidigt den sanne herden för min Faders flockar. Varje herde som försöker gå in i fållan utan mig kommer att misslyckas, och fåren lyssnar inte till hans röst. Jag är grinden, tillsammans med dem som tjänar med mig. Varje själ, som beträder den eviga vägen med de medel som jag har skapat och bestämt, skall räddas och kunna fortsätta tills den uppnår de eviga betesmarkerna i Paradiset.
”Men jag är också den sanne herden som är villig att rentav ge sitt liv för sina får. Tjuven bryter sig in i fållan bara för att stjäla, döda och förstöra; men jag har kommit för att ni alla måtte ha liv, och ha det i överflöd. Den som är lejd flyr i farans stund och låter fåren skingras och dödas, men den sanne herden flyr inte när vargen kommer. Han skyddar sin flock, och om så behövs ger sitt liv för sina får. Sannerligen, sannerligen säger jag er, vänner och fiender, jag är den sanne herden; jag känner mina egna, och mina egna känner mig. Jag flyr inte inför faran. Jag skall slutföra denna min tjänst att fullgöra Faderns vilja, och jag överger inte den flock som Fadern har anförtrott i min vård.
”Men jag har många andra får som inte hör till denna fålla, och dessa ord gäller inte endast för denna värld. Dessa andra får hör också min röst och känner igen den, och jag har lovat Fadern att de alla skall ledas in i en enda fålla, en enda brödrasamling av Guds söner. Och då skall ni alla känna igen rösten hos en enda herde, den sanne herden, och erkänna Gud som er Fader.
”Och så skall ni få veta varför Fadern älskar mig och har satt alla sina flockar inom denna domän i mina händer för omsorg. Det är därför att Fadern vet att jag inte tvekar att skydda fårfållan, att jag inte överger mina får, och att jag om så krävs inte tvekar att ge mitt liv vid tjänandet av hans mångfaldiga flockar. Men märk väl, om jag nedlägger mitt liv, upptar jag det igen. Ingen människa och ingen annan varelse kan ta ifrån mig mitt liv. Jag har rätten och makten att lägga ned mitt liv, och jag har samma makt och rätt att ta upp det igen. Ni kan inte förstå detta, men jag erhöll en sådan behörighet av min Fader redan innan denna värld fanns till.”
När de hörde dessa ord blev hans apostlar förvirrade och hans lärjungar förvånade, medan fariséerna från Jerusalem och runt omkring gick ut i natten och sade: ”Han är antingen galen eller så är han besatt.” Men till och med några av lärarna från Jerusalem sade: ”Han talar som en som har behörighet; dessutom, har någon någonsin sett en som är besatt av en demon öppna ögonen på en man som föddes blind och göra alla dessa storartade ting som denna man har gjort?”
Nästa morgon bekände ungefär hälften av dessa judiska lärare sin tro på Jesus, och andra hälften återvände bestörta till Jerusalem och till sina hem.