Det hände under detta besök i Jerusalem att Jesus fick att göra med en viss beryktad kvinna som fördes inför honom av hennes anklagare och hans fiender. Den förvanskade uppteckning som ni har om denna episod antyder att kvinnan hade förts inför Jesus av de skriftlärda och fariséerna, och att Jesus behandlade dem på ett sätt som antydde att dessa religiösa ledare för judarna själva kanske skulle ha gjort sig skyldiga till osedlighet. Jesus visste mycket väl att fastän dessa skriftlärda och fariséer var andligen blinda och intellektuellt fördomsfulla på grund av sin traditionsbundenhet, så måste de dock räknas till den tidens och generationens mest fulländat moraliska män.
Det som verkligen hände var följande: Tidigt på festens tredje morgon, då Jesus närmade sig templet, möttes han av en grupp agenter anställda av judarnas råd, och de släpade med sig en kvinna. När de kom närmare sade deras talesman: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Moses lag föreskriver ju att vi skall stena en sådan kvinna. Vad säger du bör göras med henne?”
Jesu fiender hade planerat att om han stödde Moses lag, som krävde att en lagbrytare som hade bekänt skulle stenas, så skulle han råka i svårigheter med de romerska makthavarna, vilka hade förvägrat judarna rätten att ålägga dödsstraff utan en romersk domstols godkännande. Om han förbjöd stenandet av kvinnan, så skulle de anklaga honom inför judarnas råd för att han satte sig över Mose och judisk lag. Om han ingenting sade, skulle de anklaga honom för feghet. Men Mästaren klarade upp situationen så att hela planen föll ihop på sin egen tarvlighet.
Denna en gång täcka kvinna var hustru till en lågsint invånare i Nasaret, en man som hade varit en plågoande för Jesus under hela hans ungdomstid. Mannen, som hade gift sig med denna kvinna, tvingade henne högst skamligt att tjäna deras uppehälle genom att sälja sin kropp. Han hade kommit upp till festen i Jerusalem så att hans hustru på detta sätt skulle kunna prostituera sina fysiska behag för att tjäna pengar. Han hade träffat ett avtal med de judiska rådsherrarnas lakejer att på detta sätt förråda sin egen hustru i hennes kommersialiserade last. Så kom de med kvinnan och hennes brottskumpan i syfte att snärja Jesus till att göra något uttalande som kunde användas mot honom om han arresterades.
Jesus såg ut över folkhopen och observerade hennes man stående bakom de andra. Han visste vad slags karl denne var och fattade att han hade del i den föraktliga transaktionen. Jesus gick först runt till nära det ställe där den fördärvade maken stod och skrev några ord i sanden, vilka fick mannen att snabbt avlägsna sig. Sedan kom han tillbaka framför kvinnan och skrev igen på marken avsett för hennes tilltänkta anklagare. När de läste hans ord gav de sig också iväg en efter en. När Mästaren för tredje gången hade skrivit i sanden avlägsnade sig också kvinnans brottskumpan, så att när Mästaren reste sig från sitt skrivande såg han kvinnan stå där ensam framför sig. Jesus sade: ”Kvinna, var är dina anklagare? Blev ingen kvar för att stena dig?” Kvinnan lyfte blicken och svarade: ”Nej, Herre.” Då sade Jesus: ”Jag vet hur det förhåller sig med dig, inte heller jag dömer dig. Gå din väg i frid.” Denna kvinna, Hildana, övergav sin ondsinta man och anslöt sig till rikets lärjungar.