På Urantia genomgår ni ett kort och intensivt test under ert inledande livsskede av materiell existens. I mansoniavärldarna och upp genom ert system, er konstellation och ert lokaluniversum går ni igenom uppstigningens morontiafaser. I superuniversernas utbildningsvärldar passerar ni genom de sanna andestadierna i framåtskridandet och förbereds för att till slut överföras till Havona. På de sju kretsarna i Havona är era framsteg intellektuella, andliga och erfarenhetsmässiga. Och det finns en bestämd uppgift att utföra i varje värld i varje krets.
Livet i de gudomliga världarna i centraluniversumet är så rikt och fullt, så fullständigt och överflödande, att det helt övergår människans uppfattning om vad en skapad varelse överhuvudtaget skulle kunna erfara. De sociala och ekonomiska aktiviteterna i denna eviga skapelse är helt olika de sysselsättningar som materiella varelser i evolutionära världar som Urantia är vana vid. Även tekniken att tänka i Havona är olik tankeprocessen på Urantia.
Föreskrifterna i centraluniversumet är lämpligt och medfött naturliga; förhållningsreglerna är inte godtyckliga. I varje krav i Havona framkommer rättfärdigheten som grund och rättvisan som regel. Och dessa två faktorer i förening motsvarar det som på Urantia skulle kallas rättrådighet. Då ni anländer till Havona kommer ni av naturen att fröjdas över att göra saker så som de borde göras.
När intelligenta varelser först uppnår centraluniversumet tas de emot och bosätts på den sjunde havonakretsens pilotvärld. Då de nyanlända framskrider andligen och kan uppfatta identiteten av deras superuniversums Härskarande, förflyttas de till den sjätte cirkeln. (Det är från dessa arrangemang i centraluniversumet som framstegscirklarna i människans sinne har fått sitt namn.) Efter det att de uppstigande har nått insikt om den Supreme och därmed förberetts för gudomsäventyret tas de till den femte kretsen; och sedan de har uppnått den Oändlige Anden flyttas de till den fjärde. Efter uppnåelsen av den Evige Sonen förs de till den tredje; och då de har känt igen den Universelle Fadern går de vidare till vistelse på den andra kretsen av världar där de blir närmare bekanta med Paradisets härskaror. Ankomst till den första kretsen i Havona anger att tidens kandidater har accepterats för tjänst i Paradiset. Beroende på längden och arten av uppstigning som skapad varelse dröjer de en obestämd tid på den inre kretsen av progressiva andliga uppnåelser. Från denna inre krets färdas de uppstigande pilgrimerna inåt till residens i Paradiset och inträde i Finalitkåren.
Under er vistelse som uppstigande pilgrim i Havona tillåts ni fritt besöka världarna på den krets ni tillhör. Ni tillåts också gå bakåt till planeterna på de kretsar ni tidigare har genomgått. Och allt detta är möjligt för dem som vistas på havonacirklarna utan att behöva ty sig till supernaftransport. Pilgrimerna från tiden har förmågan att utrusta sig själva så att de kan färdas i ”uppnådd” rymd, men de måste ty sig till föreskriven teknik för att övervinna ”ouppnådd” rymd; en pilgrim kan inte lämna Havona eller färdas framåt från sin anvisade krets utan hjälp av en transportsupernaf.
Det finns en uppfriskande originalitet kring denna vida centrala skapelse. Med undantag för materiens fysiska organisation och den grundläggande konstitutionen hos basklasserna av intelligenta varelser och andra levande ting finns det ingenting gemensamt för världarna i Havona. Var och en av dessa planeter är en ursprunglig, unik och exklusiv skapelse; varje planet är en ojämförlig, enastående och fulländad produktion. Och denna individualitetens mångfald utsträcker sig till alla särdrag i de fysiska, intellektuella och andliga aspekterna av planetarisk existens. Var och en av dessa en miljard fulländade sfärer har utvecklats och utsmyckats enligt de planer som den därstädes bofasta Dagarnas Evige har utarbetat. Och just därför finns det inte två lika bland dem.
Inte förrän du genomgår den sista havonakretsen och besöker den sista havonavärlden kommer äventyrets tonikum och nyfikenhetens stimulans att försvinna från din levnadsbana. Och då kommer den starka längtan, evighetens impuls framåt, att ersätta sin föregångare, äventyrslusten i tiden.
Enformighet är ett tecken på den skapande fantasins omognad och inaktivitet i den intellektuella koordineringen med den andliga begåvningen. Vid den tid då en uppstigande dödlig börjar utforska dessa himmelska världar har han redan uppnått emotionell, intellektuell och social mognad, om ock ej andlig mognad.
Inte endast kommer du att möta förändringar du inte har kunnat drömma om då du avancerar från krets till krets i Havona, men din förvåning kommer att vara obeskrivlig då du framskrider från planet till planet inom varje krets. Var och en av dessa en miljard studievärldar är ett verkligt överraskningarnas universitet. Fortgående förvåning, ändlös förundran, är vad de erfar som genomgår dessa kretsar och färdas över dessa jättelika sfärer. Enformighet är inte en del av livsskedet i Havona.
Äventyrslust, nyfikenhet och fasa för enformighet—dessa drag som är en naturlig del av den evolverande människonaturen—är inte planterade i er bara för att förarga och reta er under er korta vistelse på jorden, utan snarare för att antyda för er att döden endast är början till en ändlös levnadsbana av äventyr, till ett evigt liv av förväntan, en evig upptäcktsfärd.
Nyfikenheten—undersökandets ande, instinkten att upptäcka, ivern att utforska—är en del av de medfödda och gudomliga gåvor som de evolutionära skapade i rymden har fått. Dessa naturliga impulser har inte givits er bara för att frustreras och undertryckas. Det är sant att dessa ambitiösa drifter ofta måste hållas tillbaka under ert korta liv på jorden, besvikelse måste ofta erfaras, men de kommer att bli fullt förverkligade och storslaget tillfredsställda under de långa tidsåldrar som kommer.