Det finns sju grundformer av levande ting och varelser i havonavärldarna, och var och en av dessa grundformer existerar i tre skilda faser. Var och en av dessa faser indelas i sjuttio huvudavdelningar, och varje huvudavdelning består av tusen underavdelningar, som ytterligare har sina underindelningar och så vidare. Dessa livets basgrupper kunde klassificeras sålunda:
1. Materiella.
2. Morontiella.
3. Andliga.
4. Absonita.
5. Ultimata.
6. Samabsoluta.
7. Absoluta.
Förfall och död är inte en del av livscykeln i havonavärldarna. I centraluniversumet undergår de lägre levande tingen materialisationsomvandling. De byter förvisso form och manifestation men de upplöses inte genom en process av förfall och celldöd.
Ursprungsinvånarna i Havona är alla Paradistreenighetens avkomlingar. De har inga skapade föräldrar och de är icke-reproducerande varelser. Vi kan inte beskriva skapandet av dessa centraluniversumets medborgare, varelser som aldrig har blivit skapade. Hela berättelsen om skapandet av Havona är ett försök att i tid och rymd införa ett evighetsfaktum som inte står i något förhållande till tid eller rymd så som den dödliga människan förstår dem. Men vi måste göra en eftergift för människans filosofi i form av en begynnelsepunkt; även personligheter långt ovanför människans nivå behöver ett begrepp ”begynnelser”. I alla fall är Paradis-Havona-systemet evigt.
Ursprungsinvånarna i Havona lever på centraluniversumets en miljard sfärer i samma bemärkelse som andra klasser av permanenta medborgare lever på sina respektive födelsesfärer. Så som den materiella klassen av söner sköter den materiella, intellektuella och andliga ekonomin i en miljard lokalsystem i ett superuniversum, så lever och verkar, i vidare bemärkelse, Havonas ursprungsinvånare i dessa en miljard världar i centraluniversumet. Ni kunde möjligen anse dessa havoniter vara materiella varelser i den meningen att ordet ”materiell” kunde utvidgas till att beskriva de fysiska realiteterna i det gudomliga universumet.
Det finns ett liv som är inhemskt i Havona och som har betydelse i och för sig. Havoniterna sörjer på många sätt för dem som stiger ned från Paradiset och för dem som stiger upp från superuniverserna, men de lever också liv som är unika i centraluniversumet och som har relativ betydelse helt oberoende av vare sig Paradiset eller superuniverserna.
Så som trossönernas dyrkan i de evolutionära världarna sörjer till tillfredsställelsen av den Universelle Faderns kärlek, så mättar havonavarelsernas upphöjda tillbedjan den gudomliga skönhetens och sanningens fullkomliga ideal. Så som den dödliga människan strävar efter att göra Guds vilja, så lever centraluniversumets varelser för att tillfredsställa Paradistreenighetens ideal. Till själva sin natur är de Guds vilja. Människan fröjdas över Guds godhet, havoniterna jublar över den gudomliga skönheten, medan ni båda får åtnjuta den levande sanningens frihet.
Havoniterna har både valbar nuvarande och framtida ouppenbarad ödesbestämmelse. Och det finns ett framåtskridande avsett för de infödda varelserna som är speciellt för centraluniversumet, ett framåtskridande som innebär varken uppstigande till Paradiset eller penetrerande av superuniverserna. Detta framåtskridande till högre havonastatus kan antydas som följer:
1. Erfarenhetsmässigt framåtskridande utåt från den första till den sjunde kretsen.
2. Framåtskridande inåt från den sjunde till den första kretsen.
3. Framåtskridande inom kretsen—framsteg inom världarna på en given krets.
Förutom ursprungsinvånarna i Havona omfattar centraluniversumets invånare talrika klasser av mönstervarelser för olika grupper i universum: rådgivare, ledare och lärare som rådger, leder och lär samma slags varelser överallt i skapelsen. Alla varelser i alla universer är formade efter någon viss klass av mönstervarelse som lever i någon viss värld av Havonas en miljard världar. Även tidens dödliga har sitt mål och sina ideal för de skapades existens på de yttre kretsarna av dessa förebildssfärer i höjden.
Sedan finns det de varelser som har nått fram till den Universelle Fadern, och som är berättigade att komma och gå, som utses för speciella tjänsteuppdrag här och där i universerna. Och i varje havonavärld finner man uppnåelsekandidater, de som fysiskt har uppnått centraluniversumet men som ännu inte har nått den andliga utveckling som gör det möjligt för dem att söka residens i Paradiset.
Den Oändlige Anden representeras i havonavärldarna av en stor mängd personligheter, älskvärda varelser med charm och strålglans, som administrerar detaljerna av de intrikata intellektuella och andliga angelägenheterna i centraluniversumet. De utför i dessa världar av gudomlig fulländning det arbete som av naturen hör till den normala skötseln av denna omfattande skapelse, och därtill har de hand om de mångahanda sysslorna med att undervisa, träna och vårda sig om de enorma antal uppstigande skapade varelser som har klivit upp till härligheten från rymdens mörka världar.
Det finns talrika grupper av ursprungsvarelser i systemet Paradis-Havona vilka på intet sätt direkt har att göra med uppstigningsplanen för de skapades uppnåelse av fulländning; därför har de utelämnats i den klassifikation av personligheter som presenteras för de dödligas raser. Endast huvudgrupperna av övermänskliga varelser och de klasser som direkt är anknutna till er överlevnadserfarenhet presenteras i detta sammanhang.
I Havona förekommer det rikligt med livsformer av alla faser av intelligenta varelser, som där försöker avancera från lägre till högre kretsar i sin strävan att nå högre nivåer av gudomlighetsförståelse och vidgad uppskattning av suprema betydelser, ultimata värden och absolut verklighet.