Den tredje gruppen av religiösa troende som i Indien bevarade doktrinen om en ende Gud—vad som fanns kvar av Melkisedeks undervisning—kallades på den tiden suduanister. Senare har dessa troende blivit kända som jainismens anhängare. De lärde:
”Himlens Herre är den högste. De som syndar stiger inte upp i höjden, men de som vandrar längs rättfärdighetens stigar skall få en plats i himlen. Vi har visshet om livet efter detta om vi känner sanningen. Människans själ kan stiga upp till den högsta himlen för att där utveckla sin sanna andliga natur, för att nå fulländning. Det himmelska tillståndet befriar människan från syndens slaveri och gör henne bekant med de slutliga saligheterna. Den rättfärdiga människan har redan upplevt ett slut på synden och alla därmed förbundna lidanden. Jaget är människans oövervinnerliga fiende, och jaget framträder som människans fyra största passioner: vrede, högmod, bedräglighet och girighet. Människans största seger är att övervinna sig själv. När människan vänder sig till Gud för förlåtelse, och när hon sedan vågar åtnjuta denna frihet, befrias hon från rädslan. Människan bör under färden genom livet behandla sina medvarelser så som hon själv skulle vilja bli behandlad.”