Melkisedeks missionärer förde läran om en ende Gud med sig vart de än färdades. Mycket av denna monoteistiska lära blev, tillsammans med andra och tidigare uppfattningar, en del av den senare hinduismens förkunnelse. Jesus och Ganid sammanställde följande utdrag:
”Han är den store Guden, i varje avseende oöverträfflig. Han är Herren som omfattar allting. Han är skaparen och övervakaren av universernas universum. Gud är en ende Gud, han är ensam och av sig själv, han är den ende. Och denne ende Gud är vår Skapare och vår själs slutliga bestämmelse. Den Högste Ende är lysande bortom all beskrivning, han är Ljusens Ljus. Detta gudomliga ljus upplyser varje hjärta och varje värld. Gud är vår beskyddare—han står vid sina skapade varelsers sida—och de som lär känna honom blir odödliga. Gud är energins stora källa. Han är den Stora Själen. Han utövar universellt herravälde över allt. Denne ende Gud är kärleksfull, ärofull och dyrkansvärd. Vår Gud är överlägsen i styrka och hans boning är ojämförlig. Denna sanna Person är evig och gudomlig, han är himlens ursprunglige Herre. Alla profeter har hyllat honom, och han har uppenbarat sig för oss. Vi dyrkar honom. O, Högsta Person, varelsernas ursprung, skapelsens Herre och universums härskare, uppenbara för oss, dina skapade varelser, den kraft som gör att du är ständigt närvarande! Gud har gjort solen och stjärnorna. Han är glänsande, äkta och självexisterande. Hans eviga kunskap är gudomligt vis. Den Evige är ogenomträngd av det onda. Eftersom universum uppkom från Gud, styr han det i enlighet därmed. Han är skapelsens upphov, och därför har allting sin grund i honom.
”Gud är varje god människas säkra tillflykt i nöden. Den Odödlige Ende har omsorg om hela människosläktet. Guds frälsning är stark och hans vänlighet älskvärd. Han är en kärleksfull beskyddare, en välsignad försvarare. Herren säger: ’Jag bor i deras egen själ som en visdomens lykta. Jag är de ståtligas ståtlighet och de godas godhet. Där två eller tre kommer samman, där är även jag.’ Den skapade kan inte undfly Skaparens närvaro. Hur många gånger en dödligs öga blinkar, även det räknar Herren, och vi dyrkar denna gudomliga Varelse som vår oskiljaktige följeslagare. Han råder överallt, han är frikostig, allestädes närvarande och oändligt god. Herren är vår härskare, vårt beskydd och vår högste övervakare, och hans urtida ande bor i den dödliges själ. Lastens och dygdens Evige Vittne bor i människans hjärta. Låt oss länge meditera över den dyrkansvärda och gudomliga Livgivaren. Må hans ande helt styra våra tankar. Led oss från denna overkliga värld till den verkliga! Led oss från mörker till ljuset! Led oss från död till odödlighet!
”Med våra hjärtan renade från allt hat, låt oss dyrka den Evige. Vår Gud är bönens Herre. Han hör sina barns rop. Må alla människor underställa sin vilja honom, den Bestämde. Låt oss glädja oss åt frikostigheten hos bönens Herre. Gör bönen till din innersta vän och dyrkan till stöd för din själ. ’Om du blott ville dyrka mig i kärlek’, säger den Evige, ’så skall jag ge dig visdomen att nå mig, ty min dyrkan är alla varelsers gemensamma dygd.’ Gud är den som lyser upp de dystra, och han är styrkan för dem som är svaga. Eftersom Gud är vår starka vän har vi ingen rädsla längre. Vi prisar den aldrig besegrade Erövrarens namn. Vi dyrkar honom emedan han är den som trofast och evigt bistår människan. Gud är vår säkra ledare och osvikliga guide. Han är den storartade föräldern till himlen och jorden, och han besitter obegränsad energi och oändlig visdom. Hans ståtlighet är sublim och hans skönhet gudomlig. Han är den högsta tillflykten i universum och den oföränderlige väktaren av den eviga lagen. Vår Gud är livets Herre och alla människors Tröstare. Han älskar människosläktet och hjälper dem som är betryckta. Han är vår livgivare och människoflockarnas Gode Herde. Gud är vår fader, broder och vän. Och vi längtar efter att lära känna denne Gud i vårt inre.
”Vi har lärt oss att vinna tro med vårt hjärtas längtan. Vi har nått visdom med att behärska våra sinnen, och med visdom har vi upplevt frid i den Supreme. Den som är full av tro dyrkar sant när hans inre jag är helt inriktat på Gud. Vår Gud bär himlarna som en mantel. Han bebor också de sex övriga vittomfattande universerna. Han är högst över alla och i alla. Vi ber om förlåtelse av Herren för alla våra förbrytelser mot våra medmänniskor, och vi vill lösa vår vän från det onda han har gjort oss. Vår ande avskyr allt ont, därför, O Herre, befria oss från alla spår av synd. Vi ber till Gud som är en tröstare, beskyddare och frälsare—en som älskar oss.
”Universumväktarens ande träder in i den enkla varelsens själ. Den människa är vis som dyrkar den Ende Guden. De som strävar efter fulländning måste förvisso lära känna Herren den Supreme. Den som känner den Supremes saliga trygghet fruktar aldrig, ty den Supreme säger till dem som tjänar honom: ’Frukta ej, ty jag är med dig.’ Försynens Gud är vår Fader. Gud är sanningen. Och det är Guds önskan att hans varelser skulle förstå honom—att de helt skulle komma att känna sanningen. Sanningen är evig, den upprätthåller universum. Vår högsta önskan skall vara förening med den Supreme. Den Store Övervakaren är den som åstadkommer allting—allt utvecklas från honom. Och detta är hela plikten: Må ingen göra mot en annan det som vore motbjudande för honom själv. Hys ingen illvilja, slå ej den som slår dig, besegra ilska med barmhärtighet och övervinn hat med välvilja. Och allt detta bör vi göra för att Gud är en god vän och en nådig fader som förlåter alla våra jordiska överträdelser.
”Gud är vår Fader, jorden vår moder och universum vår födelseplats. Utan Gud är själen en fånge; att lära känna Gud gör själen fri. Genom meditation över Gud, genom förening med honom, kommer befrielse från ondskans illusioner och slutlig frälsning från alla materiella bojor. När människan skall rulla upp rymden som en bit läder, då får ondskan sitt slut, ty människan har funnit Gud. O Gud, fräls oss från helvetets trefaldiga fördärvelse—åtrå, vrede och girighet! O själ, omgjorda dig för odödlighetens andekamp! När det jordiska livets slut kommer, tveka inte att överge denna kropp för en mer passande och vackrare form och att vakna upp i den Supremes och Odödliges världar, där det ingen fruktan, sorg, hunger, törst eller död finnes. Att lära känna Gud är att bryta dödens band. Den själ som känner Gud stiger i universum som grädden till mjölkens yta. Vi dyrkar Gud, allgöraren, den Stora Själen, som alltid har sitt säte i sina varelsers hjärtan. Och de som vet att Gud tronar i människohjärtat är bestämda till att bli som han—odödliga. Det onda måste lämnas kvar i denna värld, men dygden följer själen till himlen.
”Det är endast de orättfärdiga som säger: I universum finns varken sanning eller någon härskare, det var avsett endast för våra lustar. Sådana själar vilseleds av sina små intellekt. Så utlämnar de sig själva till att njuta av sina lustar och berövar sin själ dygdens fröjder och rättfärdighetens nöjen. Vad kan väl vara större än att uppleva frälsning från synden? Den som har sett den Supreme är odödlig. Människans köttsliga vänner kan inte överleva döden; endast dygden vandrar vid människans sida när hon färdas ständigt vidare mot de fröjdefulla och solbelysta ängderna i Paradiset.”