Efter det mödosamma arbetet med att få till stånd sammanställningen av världsreligionernas undervisning om Paradisfadern tog sig Ganid an uppgiften att formulera vad han ansåg vara ett sammandrag av den tro beträffande Gud som han hade kommit till som resultat av Jesu undervisning. Den unge mannen hade för vana att tala om dessa trosföreställningar som ”vår religion”. Detta var hans sammandrag:
”Herren vår Gud är den ende Herren, och du bör älska honom med hela ditt sinne och av hela ditt hjärta, samtidigt som du gör ditt bästa för att älska alla hans barn som dig själv. Denne ende Gud är vår himmelske Fader, i vilken allting finns och som genom sin ande dväljs i varje uppriktig människosjäl. Och vi som är Guds barn bör lära oss att lämna omsorgen om vår själ till honom som är en trogen Skapare. För vår himmelske Fader är allting möjligt. Eftersom han är Skaparen, som har gjort allt och alla, kan det inte vara annorlunda. Fastän vi inte kan se Gud, kan vi lära känna honom. Och genom att dagligen leva enligt den himmelske Faderns vilja kan vi uppenbara honom för våra medmänniskor.
”De gudomliga rikedomarna i Guds karaktär måste vara oändligt djupa och evigt visa. Vi kan inte komma till klarhet om Gud på kunskapens väg, men vi kan lära känna honom i våra hjärtan genom personlig erfarenhet. Fastän vi kanske inte kan förstå hans rättvisa, kan den ringaste varelsen på jorden ta emot hans nåd. Samtidigt som Fadern fyller universum bor han också i våra hjärtan. Människans sinne är mänskligt, dödligt, men människans ande är gudomlig, odödlig. Gud är inte endast allsmäktig utan även allvis. Om våra jordiska föräldrar, med benägenhet till det onda kan älska sina barn och ge dem goda gåvor, hur mycket mer måste inte den gode Fadern i himlen med vishet kunna älska sina barn på jorden och ge lämpliga välsignelser till dem.
”Fadern i himlen låter inte ett enda barn på jorden gå under om detta barn har en önskan att finna Fadern och uppriktigt önskar att vara lik honom. Vår Fader älskar även de orättfärdiga och är alltid vänlig mot de otacksamma. Om blott flera människor kunde känna till Guds godhet skulle det säkert leda till att de ångrade sina onda sätt och övergav all medveten synd. Allt gott kommer ned från ljusets Fader, som inte uppvisar någon föränderlighet eller skuggan av förändring. Den sanne Gudens ande finns i människans hjärta. Han menar att alla människor bör vara som bröder. När människorna börjar längta och känna efter Gud är det bevis för att Gud har funnit dem och att de söker kunskap om honom. Vi lever i Gud och Gud dväljs i oss.
”Jag tänker inte längre nöja mig med att tro att Gud är hela mitt folks Fader. Härefter tror jag att han också är min Fader. Alltid skall jag försöka dyrka Gud med hjälp av Sanningens Ande, som är min hjälpare när jag verkligen har lärt känna Gud. Men framförallt skall jag öva mig att dyrka Gud genom att lära mig att göra Guds vilja på jorden, dvs. jag skall göra mitt bästa för att behandla var och en av mina medmänniskor exakt så som jag tror att Gud vill att han skall behandlas. Och när vi lever ett sådant jordiskt liv kan vi be Gud om mångt och mycket, och han uppfyller våra hjärtans önskan så att vi må vara bättre skickade att tjäna våra medmänniskor. Och allt detta kärleksfulla tjänande av Guds barn vidgar vår förmåga att ta emot och uppleva himlens fröjder, de höga förnöjelser som den himmelska andens omvårdnad skänker.
”Jag vill varje dag tacka Gud för hans outsägliga gåvor. Jag vill prisa honom för hans underbara verk för människobarnens bästa. För mig är han den Allsmäktige, Skaparen, Styrkan och Nåden, men bäst av allt, han är min ande-Fader, och som hans barn på jorden skall jag en gång stiga fram för att skåda honom. Och min lärare har sagt att jag genom att söka efter honom skall bli lik honom. Genom att tro på Gud har jag fått fred med honom. Denna nya religion är full av glädje, och den åstadkommer en bestående lycka. Jag är förvissad om att jag förblir trogen intill döden och att jag utan tvivel skall få det eviga livets krona.
”Jag lär mig att pröva allt och att behålla det som är gott. Vadhelst jag vill att människorna skulle göra för mig, det skall jag göra för mina medmänniskor. Genom denna nya tro vet jag att människan kan bli en Guds son, men ibland förfäras jag av tanken att alla människor är mina bröder, men det måste vara sant. Jag kan inte se hur jag kan glädjas åt att Gud är min Fader om jag samtidigt vägrar att acceptera människan som min broder. Vem som än åkallar Herrens namn skall räddas. Om det är sant, då måste alla människor vara mina bröder.
”Hädanefter skall jag göra mina goda gärningar i hemlighet; jag skall också be främst när jag är ensam. Jag skall inte döma så att jag inte må vara orättvis mot mina medmänniskor. Jag skall lära mig att älska mina fiender; jag har inte riktigt lärt mig detta sätt att vara gudalik. Fastän jag ser Gud i dessa andra religioner, finner jag honom i ’vår religion’ vara mer skön, kärleksfull, barmhärtig, personlig och positiv. Men framförallt är denna storartade och lysande Varelse min andlige Fader; jag är hans barn. Och endast genom att uppriktigt vilja vara lik honom skall jag till slut finna honom och evigt tjäna honom. Äntligen har jag en religion som har en Gud, en underbar Gud, och han är den eviga frälsningens Gud.”
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.