Det var den femte juli, den första sabbaten i månaden, då Jesus, medan han strövade omkring på landsbygden med sin far, för första gången gav uttryck för känslor och tankar som antydde att han började bli medveten om sin livsuppgifts ovanliga natur. Josef lyssnade uppmärksamt till de betydelsefulla ord som hans son yttrade, men kommenterade dem inte nämnvärt. Han sade inget om vad han visste. Nästa dag hade Jesus ett liknande men längre samtal med sin mor. Maria lyssnade likaså till gossens uttalanden, men inte heller hon erbjöd någon information. Det dröjde nästan två år innan Jesus igen talade med sina föräldrar om denna tilltagande uppenbarelse inom sitt eget medvetande beträffande hans personlighets natur och arten av sin mission på jorden.
Han började i synagogans högre skola i augusti. I skolan skapade han ständigt besvärligheter med de frågor han envisades med att ställa. Allt mer höll han hela Nasaret mer eller mindre i ett tillstånd av förvirring. Hans föräldrar var ovilliga att förbjuda honom att ställa dessa oroväckande frågor, och hans huvudlärare var mycket fascinerad av gossens nyfikenhet, insikt och kunskapstörst.
Jesu lekkamrater såg inget övernaturligt i hans beteende. I de flesta avseenden var han helt lik dem. Hans intresse för studierna var något större än genomsnittet, men inte helt ovanligt. Han ställde mer frågor i skolan än andra i hans klass.
Hans kanske mest ovanliga och iögonenfallande drag var hans ovillighet att kämpa för sina rättigheter. Då han var en för sin ålder så välutvecklad gosse, tyckte hans lekkamrater att det var märkligt att han var ovillig att försvara sig till och med mot orättvisa eller när han utsattes för personliga otidigheter. Det föll sig dock så, att detta drag inte orsakade honom mycket lidande då han var god vän med Jakob, grannpojken som var ett år äldre. Han var sonen till stenhuggaren, som var en av Josefs medarbetare. Jakob var en stor beundrare av Jesus och tog sig an uppgiften att se till att ingen fick dra fördel av Jesu motvilja mot fysiskt våld. Flera gånger anföll äldre och ohyfsade ungdomar Jesus, i förlitan på den foglighet som han var känd för, men det ledde alltid till en snabb och säker vedergällning i händerna på hans självutnämnde förkämpe och ständigt beredda försvarare, Jakob stenhuggarens son.
Jesus var den allmänt accepterade ledaren för de nasaretgossar som företrädde sin tids och generations högre ideal. Han var verkligen älskad av sina unga kamrater, inte endast för att han var rättvis, utan även för att det hos honom fanns en ovanlig sympati som vittnade om kärlek och gränsade till ett försynt medlidande.
Detta år började han visa en påtaglig förkärlek för äldre personers sällskap. Det var ett nöje för honom att diskutera kulturella, utbildningsrelaterade, sociala, ekonomiska, politiska och religiösa frågor med äldre människor, och djupet i hans resonemang och skärpan i hans iakttagelser så charmerade hans vuxna vänner att de alltid var mer än villiga att umgås med honom. Ända tills han blev ansvarig för hemmets uppehälle, försökte hans föräldrar ständigt förmå honom att hellre umgås med dem som var i hans egen ålder eller närmare hans ålder, än med äldre och bättre informerade individer, för vilka han visade en sådan förkärlek.
Mot slutet av detta år fick han uppleva en två månaders fisketur med sin farbror på Galileiska sjön, och han hade stor framgång. Han hade blivit en skicklig fiskare innan han ännu hade uppnått mandomsåldern.
Hans fysiska utveckling fortgick. Han var en avancerad och privilegierad elev i skolan. Han kom ganska bra överens hemma med sina yngre bröder och systrar, då han hade fördelen av att vara tre och ett halvt år äldre än det äldsta av de övriga barnen. Han var uppskattad i Nasaret utom av en del av de mindre begåvade barnens föräldrar, som ofta talade om att Jesus var alltför näsvis och att han saknade tillbörlig ödmjukhet och ungdomens tillbakadragenhet. Han uppvisade en växande tendens att styra sina unga kamraters lekar till mer allvarliga och tankeväckande kanaler. Han var född er lärare och kunde helt enkelt inte avhålla sig från att fungera så, även när han egentligen lekte.
Josef började tidigt instruera Jesus i de olika sätten att förtjäna sitt uppehälle, och han förklarade jordbrukets fördelar jämfört med hantverk och handel. Galiléen var ett vackrare och mer välbärgat distrikt än Judéen, och att leva i Galiléen kostade endast ungefär en fjärdedel av vad det kostade i Jerusalem och Judéen. Galiléen var en provins med jordbruksbyar och blomstrande hantverksstäder och bestod av mer än två hundra småstäder med över fem tusen invånare och trettio med över femton tusen.
När Jesus var på sin första resa med sin far för att göra sig förtrogen med fiskerinäringen vid stranden av Galileiska sjön, hade han nästan bestämt sig för att bli fiskare, men en nära kontakt med sin fars yrke påverkade honom senare så att han blev timmerman, medan ännu senare en kombination av inflytelser ledde honom till det slutliga beslutet att bli en ny typ av religionslärare.