Den totala omfattningen av personlighetens förverkligande i en materiell värld består i den successiva erövringen av de sju psykiska kretsarna inom den dödliges potentialitet. Inträdet på den sjunde kretsen anger början av sann mänsklig personlighetsfunktion. Fullföljandet av den första kretsen anger den dödliga varelsens relativa mognad. Fastän genomgången av de sju kretsarna av kosmisk tillväxt inte är detsamma som fusion med Riktaren, anger emellertid behärskandet av dessa kretsar att vederbörande har uppnått de steg som utgör förstadier till fusion med Riktaren.
Riktaren är din jämbördiga partner vid uppnåendet av dessa sju kretsar—vid förverkligandet av en relativ mognad hos den dödlige. Riktaren stiger uppåt längs kretsarna från den sjunde till den första tillsammans med dig, men den avancerar till ställningen som suprem och självverksam helt oberoende av det dödliga sinnets aktiva samverkan.
De psykiska kretsarna är inte uteslutande intellektuella, inte heller är de helt morontiella; de berör personlighetens status, sinnets förhöjning, själens tillväxt och harmonieringen med Riktaren. Ett framgångsrikt genomgående av dessa nivåer förutsätter att hela personligheten fungerar harmoniskt, inte endast någon enskild fas av den. Delarnas tillväxt är inte detsamma som verklig mognad hos helheten. Delarna växer i själva verket i proportion till expansionen av jagets helhet—hela jaget—det materiella, det intellektuella och det andliga jaget.
När den intellektuella naturen utvecklas snabbare än den andliga gör en sådan situation kommunikationen med Tankeriktaren både svår och farlig. Likaså tenderar en överandlig utveckling att leda till en fanatisk och förvrängd tolkning av den gudomliga inbyggarens andeledning. Bristen på andlig kapacitet gör det mycket svårt att till ett sådant materiellt intellekt överföra de andliga sanningar som finns i övermedvetandets högre skikt. Det är till ett sinne som är i fulländad jämvikt, inhyst i en kropp med rena vanor, med stabiliserade nervenergier och med balanserade kemiska funktioner—när de fysiska, mentala och andliga förmågorna under utveckling befinner sig i en trefaldig harmoni—som ett maximum av ljus och sanning kan ges med ett minimum av timlig fara eller risk för den verkliga välfärden hos en sådan varelse. Med en sådan balanserad tillväxt stiger människan uppför det planetariska framåtskridandets kretsar, en efter en, från den sjunde till den första.
Riktarna är alltid nära er och en del av er, men sällan kan de tala direkt till er som en annan varelse. Krets för krets ökar dina intellektuella beslut, moraliska val och din andliga utveckling Riktarnas förmåga att fungera i ditt sinne. Krets för krets stiger du därigenom upp från de lägre stadierna av riktarkontakt och sinnesharmoniering, så att det blir möjligt för Riktaren att med allt större livfullhet och övertygelse i allt större utsträckning registrera sina bestämmelsebeskrivningar i det evolverande medvetandet i detta sinne och denna själ som söker Gud.
Varje beslut som du fattar antingen hämmar eller underlättar Riktarens verksamhet. Likaså är det just dessa beslut som avgör hur du avancerar längs kretsarna för mänskligt åstadkommande. Det är sant att ett besluts suprema karaktär, dess anknytning till en kris, är av stor betydelse för hur beslutet påverkar framstegen längs kretsarna. Trots det är också beslutens antal, frekventa upprepningar, ihärdiga upprepningar, väsentliga för att dessa reaktioner med säkerhet skall bli en vana.
Det är svårt att exakt definiera de sju nivåerna av mänskligt framåtskridande, av den orsaken att dessa nivåer är personliga. De är olika för varje individ och bestäms uppenbarligen av tillväxtkapaciteten hos varje människa. Erövrandet av dessa nivåer i den kosmiska evolutionen återspeglas på tre sätt:
1. Harmoniering med Riktaren. Det förandligande sinnet närmar sig Riktarens närvaro i proportion till uppnåendet av kretsarna.
2. Själens utveckling. Morontiasjälens framträdande anger i vilken utsträckning och till vilket djup kretsarna behärskas.
3. Personlighetens verklighet. Graden av verklighet hos det egna jaget bestäms direkt av hur många kretsar har erövrats. Personerna blir mer verkliga allt efter som de stiger uppåt från den sjunde till den första nivån i de dödligas tillvaro.
Då kretsarna genomgås växer den materiella evolutionens barn till en mogen människa med potential för odödlighet. Den embryonala naturens skugglika verklighet som kännetecknar en sjundekretsist ger vika för en klarare manifestation av den uppkommande morontianaturen hos en medborgare i lokaluniversumet.
Fastän det är omöjligt att exakt definiera de sju nivåerna eller psykiska kretsarna för människans tillväxt, är det tillåtligt att antyda minimi- och maximigränserna för dessa stadier i mognadens framskridande:
Den sjunde kretsen. Denna nivå beträds av människorna när de utvecklar förmåga till personligt val, individuella beslut, moraliskt ansvar och kapacitet för uppnåendet av andlig individualitet. Detta innebär att de sju biträdande sinnesandarna fungerar gemensamt under ledning av visdomens ande, att den dödliga varelsen kopplas in under den Heliga Andens inflytande samt på Urantia att Sanningens Ande börjar fungera och att den dödliges sinne får ta emot en Tankeriktare. Inträdet på den sjunde kretsen gör den dödliga varelsen till en klart potentiell medborgare i lokaluniversumet.
Den tredje kretsen. Riktarens arbete är mycket effektivare efter det att människan under sin uppstigning når den tredje kretsen och får en personlig serafisk ödesväktare. Även om det inte finns någon synbar sammankoppling mellan Riktarens och serafväktarens strävan, kan man det oaktat observera en påtaglig förbättring i alla faser av kosmisk uppnåelse och andlig utveckling efter det att en personlig serafisk följeslagare har förordnats. När den tredje kretsen uppnås strävar Riktaren efter att under återstoden av den dödliges livstid morontialisera människans sinne, att klara av de återstående kretsarna och uppnå det sista stadiet i förbundet mellan det gudomliga och det mänskliga innan den naturliga döden upplöser det unika partnerskapet.
Den första kretsen. Riktaren kan i allmänhet inte tala direkt och omedelbart med dig förrän du uppnår den första och slutliga kretsen i de dödligas progressiva utveckling. Denna nivå representerar det högsta möjliga förverkligandet av förhållandet mellan sinnet och Riktaren i människans erfarenhet före den evolverande morontiasjälens befrielse från sin klädsel i form av den materiella kroppen. När det gäller sinnet, emotionerna och den kosmiska insikten utgör detta uppnående av den första psykiska kretsen det största möjliga närmandet mellan det materiella sinnet och ande-Riktaren i människans erfarenhet.
Dessa psykiska kretsar för de dödligas framåtskridande kunde kanske hellre benämnas kosmiska nivåer—faktiska betydelseuppfattningar och värdeinsikter som uttrycker ett progressivt närmande till morontiamedvetenheten om den evolutionära själens begynnande förhållande till den uppkommande Suprema Varelsen. Det är just detta förhållande som gör det för evigt omöjligt att för det materiella sinnet helt förklara innebörden av de kosmiska kretsarna. Uppnåendet av dessa kretsar är endast relativt besläktat med gudsmedvetandet. En som befinner sig på den sjunde eller sjätte kretsen kan nästan lika verkligt känna Gud—vara medveten om sitt sonskap—som någon på den andra eller första kretsen, men dessa varelser på de lägre kretsarna är mycket mindre medvetna om det erfarenhetsmässiga förhållandet till den Suprema Varelsen, om sitt medborgarskap i universumet. Uppnåendet av dessa kosmiska kretsar blir en del av de uppstigandes erfarenhet i mansoniavärldarna, om de inte lyckas uppnå dem före den naturliga döden.
Trons motivation gör den fullständiga insikten om människans sonskap till Gud erfarenhetsbaserad, men handling, fullföljandet av beslut, är avgörande för att man evolutionärt skall bli medveten om tilltagande släktskap med den Suprema Varelsens kosmiska aktualhet. Tron omvandlar potentialer till aktualer i den andliga världen, men i den Supremes finita världar blir potentialer aktualer endast med hjälp av förverkligandet av val -erfarenhet. Beslutet att göra Guds vilja förenar emellertid andlig tro med materiella beslut i personlighetens verksamhet och tillhandahåller sålunda en gudomlig och andlig stödjepunkt, på vilken gudslängtans mänskliga och materiella hävstång kan fungera allt effektivare. En sådan vis koordinering av materiella och andliga krafter ökar storligen både den kosmiska insikten om den Supreme och morontiaförståelsen av Paradisgudomarna.
Behärskandet av de kosmiska kretsarna har samband med morontiasjälens kvantitativa tillväxt, med förståelsen av suprema betydelser. Denna odödliga själs kvalitativa status är dock helt beroende av den levande trons grepp om det paradispotentiella fakta-värdet att den dödliga människan är en son till den evige Guden. Därför går en från den sjunde kretsen vidare till mansoniavärldarna för att nå ytterligare kvantitativt förverkligande av kosmisk tillväxt, precis så som en från den andra eller rentav från den första kretsen.
Det finns endast ett indirekt samband mellan uppnåendet av de kosmiska kretsarna och faktisk andlig religiös erfarenhet. Sådana uppnåelser är reciproka och därför ömsesidigt till nytta. Den rent andliga utvecklingen må ha föga gemensamt med det planetariska materiella välståndet, men uppnåendet av kretsar ökar alltid potentialen för mänsklig framgång och jordiska bedrifter.
Från den sjunde till den tredje kretsen bedriver de sju biträdande sinnesandarna en allt mer omfattande och förenad verksamhet när det gäller uppgiften att avvänja den dödliges sinne från beroendet av de materiella livsmekanismernas realiteter i förberedelse för en tilltagande introduktion till erfarenhet på morontianivåer. Från den tredje kretsen framåt avtar sinneshjälparnas inflytande gradvis.
De sju kretsarna omfattar dödligas erfarenhet allt från den högsta rent animala nivån till den lägsta egentliga morontiella kontaktnivån, där jagmedvetandet utgör en personlighetserfarenhet. Behärskandet av den första kosmiska kretsen är tecknet på att den dödlige har uppnått förmorontiell mogenhet och anger att de biträdande sinnesandarnas gemensamma omvårdnad upphör som ett exklusivt inflytande på sinnesverksamheten i människans personlighet. Bortom den första kretsen blir sinnet allt mer likt intelligensen på evolutionens morontiastadium, dvs. den förenade omvårdnaden utgående från det kosmiska sinnet och ett lokaluniversums Skapande Andes begåvande ovan sinneshjälparna.
De stora dagarna i Riktarnas individuella levnadsbanor är för det första den dag då det mänskliga objektet bryter sig igenom till den tredje psykiska kretsen och sålunda säkrar Ledsagarens självverksamhet och ökade verksamhetsfrihet (såvida denna inbyggare inte redan var självverksam). Följande betydelsefulla dag är då människopartnern uppnår den första psykiska kretsen, vilket gör det möjligt för Riktaren och människan att åtminstone i någon mån kommunicera med varandra. Den sista stora dagen infaller när de slutligt och evigt fusioneras.