Fastän Riktarna erbjuder sig för tjänst så snart som personlighetsprognosen har utsänts till Divinington, förordnas de egentligen först då deras mänskliga objekt fattar sitt första moraliska personlighetsbeslut. Ett människobarns första moraliska val noteras automatiskt i den sjunde sinneshjälparen och registreras ögonblickligen via lokaluniversumets Skapande Ande längs Samverkarens universella sinnesgravitationsstömkrets inför Härskaranden i ifrågavarande superuniversum vilken genast vidarebefordrar denna information till Divinington. Riktarna når sina mänskliga objekt på Urantia i medeltal just före deras sjätte födelsedag. I den nuvarande generationen är detta medeltal fem år, tio månader och fyra dagar, dvs. den 2.134:de dagen av jordelivet.
Riktarna kan inte träda in i de dödligas sinnen förrän de biträdande sinnesandarna vederbörligen genom inre omvårdnad har förberett sinnet och förrän sinnet har anslutits till den Heliga Andens strömkrets. Det krävs en samordnad verksamhet från alla sju sinneshjälpare för att på detta sätt göra människosinnet kvalificerat för att ta emot en Riktare. Den skapades sinne måste uppvisa en strävan efter dyrkan och antyda en inverkan av visdom genom att ådagalägga förmåga att välja mellan de uppkommande värdena gott och ont—förmåga till moraliskt val.
Sålunda är människosinnets scen färdig att ta emot en Riktare, men det är en allmän regel att Riktarna inte genast kommer för att ta sin boning i sådana sinnen utom i de världar där Sanningens Ande fungerar som andlig koordinator av dessa olika former av andeomvårdnad. Om denna Gåvosönernas ande är närvarande kommer Riktarna ofelbart i den stund den sjunde biträdande sinnesanden börjar fungera och signalerar till Universumets Moderande att den potentiellt har åstadkommit koordineringen av de medverkande sex sinneshjälparnas tidigare verksamhet till förmån för en sådan dödligs intellekt. Därför har de gudomliga Riktarna allt sedan den första pingsten utgivits över hela världen till alla normala sinnen med moralisk status på Urantia.
Även om sinnet är utrustat med Sanningens Ande kan Riktarna inte godtyckligt träda in i de dödligas intellekt före uppkomsten av ett moraliskt beslut. När ett sådant moraliskt beslut har fattats ikläder sig denna andemedhjälpare sin behörighet direkt från Divinington. Det finns inga mellanhänder eller andra mellankommande myndigheter eller makter som skulle fungera mellan de gudomliga Riktarna och deras mänskliga objekt; Gud och människan står i direkt relation till varandra.
Under tiderna före utgjutandet av Sanningens Ande över invånarna i en evolutionär värld förefaller utgivandet av Riktare att bestämmas av många andeinflytelser och personlighetsattityder. Vi förstår inte helt de lagar som styr sådana utgivningar. Vi förstår inte exakt vad det är som bestämmer utsändandet av de Riktare som har erbjudit sig att dväljas i dessa evolverande sinnen. Vi observerar talrika inflytelser och förhållanden som förefaller att ha anknytning till Riktarnas ankomst till sådana sinnen före utgivningen av Sanningens Ande, nämligen:
1. Förordnandet av personliga serafväktare. Om en dödlig inte tidigare har haft en Riktare boende i sitt inre, medför förordnandet av en personlig väktare genast en Riktare. Det finns något mycket definitivt men okänt förhållande mellan Riktarnas och de personliga serafväktarnas omvårdnadsverksamhet.
2. Uppnåendet av den tredje kretsen av intellektuell insats och andlig uppnåelse. Jag har observerat Riktare som har anlänt till den dödligas sinne då den tredje kretsen har erövrats rentav innan en sådan bragd kunde signaleras till de personligheter i lokaluniversumet som tar befattning med sådana ärenden.
3. Då ett supremt avgörande av ovanlig andlig betydelse har fattats. Ett sådant mänskligt beteende vid en personlig planetarisk kris åtföljs vanligen av att den väntande Riktaren omedelbart anländer.
4. En anda av broderskap. Oberoende av uppnåendet av psykiska kretsar och förordnandet av personliga väktare—om det inte finns något som liknar ett beslut i en krissituation—när en evolverande dödlig börjar domineras av kärlek till sina medmänniskor och börjar ägna sig åt osjälvisk omvårdnad av sina jordiska bröder sänker sig den väntande Riktaren ofelbart för att ta sin boning hos en dylik dödlig omvårdare.
5. Kungörandet av avsikt att göra Guds vilja. Vi observerar att många dödliga i världarna i rymden förefaller att vara färdiga att ta emot Riktare, men trots det anländer inte Ledsagarna. Vi fortsätter att följa med sådana varelser i deras dagliga liv, och snart kommer de stilla, nästan omedvetet, fram till avgörandet att börja sträva efter att göra den himmelske Faderns vilja. Då ser vi hur en Tankeriktare genast sänds iväg.
6. Den Suprema Varelsens inflytande. I världar där Riktarna inte fusioneras med de dödliga invånarnas evolverande själar utges Riktare ibland, enligt vad vi observerar, som en reaktion på inflytanden som ligger helt bortom vår fattningsförmåga. Vi antar att sådana utgivningar bestäms av någon kosmisk reflexverkan som utgår från den Suprema Varelsen. Varför dessa Riktare inte fusionerar, eller inte kan fusionera, med dessa speciella dödligas evolverande sinnen vet vi inte. Dessa omständigheter har aldrig uppenbarats för oss.