Tankeriktarnas ursprung och natur

Tankeriktarna är inte personligheter, men de är verkliga entiteter. De är faktiskt och fullkomligt individualiserade fastän de aldrig så länge som de dväljs i de dödliga verkligen blir personaliserade. Tankeriktarna är inte riktiga personligheter, men de är riktiga realiteter, realiteter av det renaste slag som är känt i universernas universum—de är den gudomliga närvaron. Fastän de inte är personliga betecknas dessa underbara Fadersfragment allmänt som varelser och ibland som andeentiteter, med tanke på de andliga faserna i deras nuvarande omvårdnad av de dödliga.

Om Tankeriktarna inte är personligheter med rätt till vilja och förmåga att träffa val, hur kan de då välja ut dödliga personer och erbjuda sig att ta sin boning i dessa varelser i de evolutionära världarna? Detta är en fråga som är lätt att ställa, men som troligen ingen varelse i universernas universum någonsin har funnit det exakta svaret på. Inte ens min klass av personligheter, de Ensamma Budbärarna, förstår fullt förmågan till vilja, val och kärlek hos entiteter som inte är personliga.

Vi har ofta spekulerat över att Tankeriktarna måste ha viljeförmåga på alla förpersonliga valnivåer. De erbjuder sig frivilligt att ta sin boning i människovarelser, de gör upp planer för människans eviga levnadsbana, de anpassar, modifierar och substituerar enligt omständigheterna, och dessa aktiviteter antyder förmåga till genuin vilja. De hyser tillgivenhet för de dödliga, de fungerar vid kriser i universum, de väntar alltid på att beslutsamt få handla enligt människans val, och alla dessa reaktioner är i högsta grad viljemässiga. I alla situationer som inte berör området för människans vilja uppvisar de ovillkorligen ett beteende som vittnar om utövandet av förmågor som i varje avseende motsvarar vilja, maximerat beslutsfattande.

Om Tankeriktarna en gång har viljeförmåga, varför underkastar de sig då den dödliges vilja? Vi tror att det kommer sig därav, att fastän Riktarens viljeförmåga är absolut till sin natur, är den förpersonlig till sin manifestation. Människans vilja fungerar på personlighetsnivån i universums verklighet, och överallt i kosmos reagerar det opersonliga—det icke-personliga, det subpersonliga och det förpersonliga—alltid för en befintlig personlighets vilja och handlingar.

Ingenstans i ett universum av skapade varelser och icke-personliga energier ser vi vilja, viljeförmåga, väljande och kärlek manifesterade skilt från personlighet. Med undantag av Riktare och liknande entiteter ser vi inte dessa personlighetsattribut verksamma i förening med opersonliga realiteter. Det vore inte korrekt att beteckna en Riktare som subpersonlig, inte heller vore det riktigt att kalla en sådan entitet superpersonlig, men det är helt passande att benämna en sådan varelse förpersonlig.

För våra varelseklasser är dessa Gudomsfragment kända som gudomliga gåvor. Vi konstaterar att Riktarna är gudomliga till sitt ursprung och att de sannolikt utgör ett bevis för och en demonstration av att den Universelle Fadern har förbehållit sig möjligheten till direkt och obegränsad förbindelse med alla sina materiella varelser överallt i sitt praktiskt taget oändliga antal världar, och allt detta helt oberoende av hans närvaro i sina Paradissöners personlighet eller av hans indirekta omvårdnadsverksamhet i den Oändlige Andens personligheter.

Det finns inga skapade varelser som inte skulle fröjdas över att få vara värd till Mysterieledsagarna, men inga andra varelseklasser än evolutionära viljevarelser med finalitbestämmelse innebos på detta sätt.

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.