Emedan Tankeriktarna är en del av den ursprungliga Gudomens väsen kan ingen drista sig till att uttrycka sig auktoritativt om deras natur och ursprung. Jag kan endast förmedla traditionerna från Salvington och trosuppfattningarna från Uversa. Jag kan endast förklara hur vi uppfattar dessa Mysterieledsagare och med dem associerade entiteter över hela storuniversum.
Fastän det finns olika åsikter om det sätt på vilket Tankeriktarna utges, finns det inga sådana skillnader beträffande deras ursprung. Alla är överens om att de utgår direkt från den Universelle Fadern, det Första Ursprunget och Centret. De är inte skapade varelser utan fragmenterade entiteter som utgör en faktisk närvaro av den infinita Guden. Tillsammans med sina många ouppenbarade gelikar är Riktarna av ren och oblandad gudomlighet, obegränsade och outtunnade delar av Gudomen. De är av Gud, och så vitt vi kan se är de Gud.
När det gäller den tid då de börjar sin separata existens skilt från det Första Ursprungets och Centrets absoluthet, vet vi inte, inte heller känner vi till deras antal. Vi vet mycket litet om deras livsskeden innan de anländer till planeterna i tiden för att dväljas i människornas sinnen, men från den tiden framåt känner vi mer eller mindre väl till deras kosmiska framskridanden upp till och inklusive fullbordandet av deras trefaldiga bestämmelser: att vinna personlighet genom fusion med någon dödlig uppstigande, att få personlighet genom den Universelle Faderns dekret eller att befrias från de uppdrag som man vet att Tankeriktarna har.
Fastän vi inte vet antar vi att Riktare ständigt individualiseras då universum utvidgas och då antalet kandidater för fusion med Riktare ökar. Det kan vara lika möjligt att vi begår ett misstag när vi försöker bestämma Riktarnas antal numeriskt. Likt Gud själv kan dessa fragment av hans outgrundliga natur tänkas vara existentiellt infinita.
Den metod med vilken Riktarna får sin uppkomst är en av den Universelle Faderns ouppenbarade funktioner. Vi har all orsak att tro att ingen av de övriga absoluta partnerna till det Första Ursprunget och Centret har något att göra med frambringandet av Fadersfragment. Riktarna är helt enkelt och för evigt gudomliga gåvor. De är av Gud och från Gud och lika som Gud.
I sitt förhållande till fusionsvarelser uppvisar de en himmelsk kärlek och andlig omvårdnad som ingående bekräftar förkunnelsen att Gud är ande. Men utöver denna transcendenta omvårdnad sker mycket som aldrig har uppenbarats för dödliga på Urantia. Vi förstår inte heller helt vad som verkligen händer när den Universelle Fadern ger en del av sig själv till att bli en del av personligheten hos en skapad varelse i tiden. Inte heller har Paradisfinaliternas uppstigande framskridande ännu avslöjat de fulla möjligheter som finns inbyggda i detta himmelska partnerskap mellan människa och Gud. I sista hand måste Fadersfragmenten vara en gåva från den absoluta Guden till de varelser vilkas bestämmelse omfattar möjligheten att uppnå Gud som absolut.
Så som den Universelle Fadern fragmentiserar sin förpersonliga Gudom, så individualiserar också den Oändlige Anden delar av sin försinnes-ande att dväljas och verkligen fusionera med de evolutionära själarna i de överlevande dödliga som hör till andefusionsserien. Den Evige Sonens väsen kan emellertid inte på detta sätt fragmenteras; den Ursprunglige Sonens ande är antingen jämnt utspridd eller fristående personlig. Varelser som fusioneras med Sonen förenas med individualiserade utgivningar av den Evige Sonens Skaparsöners ande.