Religionens utveckling har följts från rädslan och vålnaderna under första tider framåt genom människans många på varandra följande utvecklingsstadier, inklusive försöken att först tvinga andarna och sedan söka övertala dem. Stamfetischer blev totem och stamgudar; magiska formler blev nutida böner. Omskärelsen som först var ett offer blev en hygienisk åtgärd.
Religionen utvecklades från naturdyrkan vidare genom vålnadsdyrkan till fetischism under rasernas hela barbariska barndom. I och med civilisationens gryning började människorasen ansluta sig till de mer mystiska och symboliska trosföreställningarna, medan en annalkande mognad nu så småningom gör människosläktet moget för att sätta värde på en verklig religion, rentav början till uppenbarelsen av sanningen själv.
Religionen uppkommer som sinnets biologiska reaktion på andliga trosföreställningar och på omgivningen; den är det sista som försvinner eller förändras hos ett folk. Religionen är i varje tidsålder samhällets anpassning till det som är mystiskt. Som social institution omfattar den riter, symboler, kulter, heliga skrifter, altaren, helgedomar och tempel. Heligt vatten, reliker, fetischer, trollmedel, skrudar, klockor, trummor och prästerskap är gemensamma för alla religioner. Det är också omöjligt att helt skilja den enbart evolverade religionen från vare sig magi eller trolldom.
Mystik och makt har alltid stimulerat de religiösa känslorna och rädslorna, medan emotionerna alltid har fungerat som en kraftfullt betingande faktor vid deras utveckling. Rädslan har alltid har varit den grundläggande religiösa sporren. Rädslan ger form åt utvecklingsreligionens gudar och motiverar de primitiva troendes religiösa ritual. När civilisationen framskrider modifieras rädslan av vördnad, beundran, respekt och sympati, och betingas sedan ytterligare av samvetskval och ånger.
Ett asiatiskt folk lärde att ”Gud är en stor rädsla”; detta är resultatet av en rent evolutionär religion. Jesus, som var en uppenbarelse av den högsta typen av religiöst leverne, förkunnade att ”Gud är kärlek”.