De graduerade från de federala militära högskolorna kan av presidenten för det Nationella Försvarsrådet utnämnas till ”civilisationens väktare” inom sju militärgrader i enlighet med förmåga och erfarenhet. Detta råd består av tjugofem medlemmar som har nominerats av de högsta föräldra-, utbildnings- och näringslivsdomstolarna och vilkas utnämning har fastställts av den federala högsta domstolen; som ordförande verkar å tjänstens vägnar stabschefen för de koordinerade militära angelägenheterna. Dessa medlemmar är i tjänst till sjuttio års ålder.
De studier som dessa kommissionerade officerare bedriver är fyra år långa och utan undantag korrelerade med inlärningen av något praktiskt eller intellektuellt yrke. Militär träning ges aldrig utan sammankoppling med denna industriella, vetenskapliga eller yrkesinriktade utbildning. När den militära utbildningen är avslutad har individen under sina fyra års studier fått hälften av sin utbildning i någon av specialhögskolorna, där studierna likaså är fyra år långa. På detta sätt undviker man att skapa en klass av yrkesmilitärer, då man erbjuder denna möjlighet för ett stort antal män att få sitt uppehälle samtidigt som de får den första hälften av en teknisk eller yrkesinriktad utbildning.
Militärtjänsten är i fredstid helt frivillig, och värvningen till alla vapenslag sker för en fyra års period, under vilken varje man förutom militär taktik studerar något specialområde. Musikutbildning är en av huvudsysselsättningarna vid de militära centralhögskolorna och vid de tjugofem träningsläger som finns utspridda runt kontinentens periferi. Under perioder då det går trögt för industrin anlitas flera tusen arbetslösa automatiskt för att bygga upp kontinentens militära försvarsanordningar på land, till havs och i luften.
Fastän dessa människor upprätthåller ett kraftfullt krigsmaskineri som försvar mot invasion från de omgivande fientliga folken, måste det noteras till deras fördel att de inte på över ett hundra år har använt dessa militära resurser för ett anfallskrig. De har blivit tillräckligt civiliserade för att energiskt kunna försvara civilisationen utan att falla för frestelsen att använda sina krigsstyrkor till att anfalla andra. Det har inte förekommit några inbördeskrig sedan den förenade fastlandsstaten bildades, men under de senaste två hundra åren har dessa människor inkallats till att föra nio hårda försvarskrig, av vilka tre var mot mäktiga förbund av världsmakter. Fastän denna nation upprätthåller ett tillräckligt försvar mot anfall från fientliga grannar, fäster man mycket mera uppmärksamhet på utbildningen av statsmän, vetenskapsmän och filosofer.
När fred råder med omvärlden är all rörlig försvarsutrustning fullt utnyttjad för varutransporter och inom handel och rekreationsverksamhet. När krig förklaras mobiliseras hela nationen. Under hela den period då fientligheterna pågår är krigslön i kraft inom alla produktionsinrättningar, och ledarna för alla militära förvaltningsgrenar blir medlemmar av den ledande verkställarens kabinett.