◄ Kapitel 6
Del 1 ▲
Kapitel 8 ►
Kapitel 7

Den Evige Sonens förhållande till universum

DEN Ursprunglige Sonen ombesörjer ständigt verkställandet av de andliga aspekterna av Faderns eviga syfte så som det progressivt utvecklar sig i företeelserna i de evolverande universerna med deras mångahanda grupper av levande varelser. Vi förstår inte helt denna eviga plan, men Paradissonen gör det otvivelaktigt.

7:0.2

Sonen är lik Fadern däri, att han söker att utge allt som är möjligt av sig själv till sina sinsemellan jämställda Söner och till deras underordnade Söner. Och Sonen delar Faderns självdistribuerande väsen i det oförbehållsamma utgivandet av sig själv till den Oändlige Anden, deras gemensamma verkställare.

7:0.3

Som upprätthållare av anderealiteter är det Andra Ursprunget och Centret den eviga motvikten till Paradisön, som så utomordentligt upprätthåller allt det materiella. Sålunda uppenbaras det Första Ursprunget och Centret för evigt i den materiella skönheten i den centrala Öns utsökta mönster och i de andliga värdena i den Evige Sonens himmelska personlighet.

7:0.4

Den Evige Sonen är den aktuale upprätthållaren av den vidsträckta skapelsen av anderealiteter och andliga varelser. Andevärlden är den Evige Sonens klädnad, hans personliga beteende, och de opersonliga realiteterna av andenatur reagerar alltid för den Absolute Sonens perfekta personlighets vilja och syfte.

7:0.5

Sonen är emellertid inte personligen ansvarig för alla andepersonligheters sätt att agera. Den personliga varelsens vilja är relativt fri och bestämmer därför sådana viljevarelsers handlingar. Därför är den fria viljans andevärld inte alltid helt representativ för den Evige Sonens karaktär, såsom inte heller naturen på Urantia helt uppenbarar Paradisets och Gudomens fullkomlighet och oföränderlighet. Men oberoende av vad som må karakterisera människors eller änglars frivilliga handlingar, fortsätter Sonens eviga grepp om den universella gravitationskontrollen av alla anderealiteter att vara absolut.

1. Andegravitationens strömkrets

7:1.1

Allt det som har meddelats om Guds immanens, hans allestädesnärvaro, allsmäktighet och allvetande gäller i lika hög grad Sonen i de andliga domänerna. Den rena och universella andegravitationen i all skapelse, denna exklusivt andliga strömkrets, leder direkt tillbaka till det Andra Ursprungets och Centrets person i Paradiset. Han övervakar kontrollen av och verksamheten i det ständigt närvarande och ofelbara andliga greppet om alla sanna andevärden. Sålunda utövar den Evige Sonen absolut andlig suveränitet. Han håller faktiskt alla anderealiteter och alla förandligade värden, så att säga, i sin kupade hand. Kontrollen av universell andlig gravitation är universell andlig suveränitet.

7:1.2

Denna gravitationskontroll av andliga ting verkar oberoende av tid och rymd; därför förblir andeenergin oförminskad vid överföring. Andegravitationen lider aldrig av försening i tiden och undergår inte heller förminskning i rymden. Den minskar inte i förhållande till kvadraten på överföringsdistansen; den rena andekraftens strömkretsar fördröjs inte av den materiella skapelsens massa. Och de rena andeenergiernas transcendering av tid och rymd är en naturlig del av Sonens absoluthet; den kommer sig inte av mellankomsten av det Tredje Ursprungets och Centrets antigravitationskrafter.

7:1.3

Anderealiteter reagerar för dragningskraften från centret för andlig gravitation i enlighet med sitt kvalitativa värde, sin verkliga grad av andenatur. Andesubstans (kvalitet) reagerar lika känsligt för andegravitation som den fysiska materiens organiserade energi (kvantitet) reagerar för fysisk gravitation. Andliga värden och andekrafter är verkliga. Från personlighetens synpunkt sett är anden skapelsens själ; materien är den skuggliknande fysiska kroppen.

7:1.4

Andegravitationens reaktioner och fluktuationer motsvarar alltid innehållet i de andliga värdena, den kvalitativa andliga statusen hos en individ eller värld. Denna dragningskraft reagerar omedelbart på de mellan- och inomandliga värdena i varje universumsituation eller planetariskt tillstånd. Varje gång en andlig realitet blir aktual i universerna gör denna förändring det nödvändigt att omedelbart och ögonblickligen omjustera andegravitationen. En sådan ny ande är i själva verket en del av det Andra Ursprunget och Centret; och alldeles lika säkert som den dödliga människan blir en andefierad varelse, kommer hon att nå fram till den andlige Sonen, centrum och ursprung för andegravitationen.

7:1.5

Sonens andliga dragningskraft finns i mindre grad hos många paradisklasser av Söner. Ty det finns faktiskt inom andegravitationens absoluta strömkrets dessa lokala system av andlig attraktion som verkar i skapelsens mindre enheter. Dessa subabsoluta fokaliseringar av andegravitation är en del av gudomligheten i tidens och rymdens Skaparpersonligheter, och de är korrelerade med den Suprema Varelsens uppkommande erfarenhetsmässiga överkontroll.

7:1.6

Andegravitationens dragning och reaktionen därpå, verkar inte endast i universum som helhet utan även rentav mellan individer och grupper av individer. Det finns en andlig samhörighet mellan de andliga och andefierade personligheterna i varje värld, ras, nation eller troende grupp av individer. Det finns en direkt dragningskraft av andenatur mellan andligt sinnade personer med liknande smak och längtan. Termen själsfränder är inte enbart ett bildligt uttryck.

7:1.7

Såsom Paradisets materiella gravitation, är också den Evige Sonens andliga gravitation absolut. Synd och uppror kan störa funktionen i lokaluniversernas strömkretsar, men ingenting kan sätta den Evige Sonens andegravitation ur funktion. Lucifers uppror ledde till många förändringar i ert system av bebodda världar och på Urantia, men vi observerar inte att den andliga karantänen på er planet till följd av upproret, på minsta sätt skulle ha påverkat närvaron och funktionen av vare sig den Evige Sonens allestädesnärvarande ande eller den associerade andegravitationens strömkrets.

7:1.8

Alla reaktioner i andegravitationens krets i storuniversum kan förutsägas. Vi känner igen alla den Evige Sonens allestädesnärvarande andes aktioner och reaktioner och finner dem tillförlitliga. I enlighet med välkända lagar kan vi mäta andlig gravitation, och gör det, alldeles så som människan försöker räkna ut verkan av finit fysisk gravitation. Sonens ande reagerar oföränderligt för alla andeting, -varelser och -personer, och denna reaktion är alltid i enlighet med graden av aktualhet (den kvalitativa graden av verklighet) i alla sådana andliga värden.

7:1.9

Men vid sidan av denna mycket pålitliga och förutsägbara verkan av den Evige Sonens andliga närvaro, möter man fenomen som inte är lika förutsägbara i sina reaktioner. Sådana fenomen är sannolikt ett tecken på Gudomsabsolutets samordnade verksamhet i de uppkommande andliga potentialernas världar. Vi vet att den Evige Sonens andenärvaro är inverkan av en majestätisk och infinit personlighet, men vi anser knappast att de reaktioner som är förenade med Gudomsabsolutets förmodade framträdanden är personliga.

7:1.10

Sett från personlighetssynpunkt och av personer förefaller förhållandet mellan den Evige Sonen och Gudomsabsolutet att vara följande: Den Evige Sonen dominerar de aktuala andliga värdenas rike, medan Gudomsabsolutet förefaller att genomsyra de potentiella andevärdenas vida domän. Allt aktualt värde av andenatur finner sitt hemvist i den Evige Sonens gravitationsgrepp, men om det är potentiellt, uppenbarligen i Gudomsabsolutets väsen.

7:1.11

Ande synes uppkomma från Gudomsabsolutets potentialer; evolverande ande finner korrelation i den Supremes och den Ultimates erfarenhetsmässiga och ofullständiga grepp; till slut finner anden slutlig bestämmelse i det absoluta greppet i den Evige Sonens andliga gravitation. Detta förefaller att vara kretsgången för erfarenhetsmässig ande, men existentiell ande hör naturligt till infiniteten hos det Andra Ursprunget och Centret.

2. Den Evige Sonens administration

7:2.1

I Paradiset är den Evige Sonens närvaro och personliga aktivitet djupgående, i andlig bemärkelse absolut. Då vi förflyttar oss utåt från Paradiset genom Havona och in i de sju superuniversernas världar upptäcker vi allt mindre av den Evige Sonens personliga aktivitet. I de universer som uppkommer efter Havona är den Evige Sonens närvaro personaliserad i Paradissönerna, betingad av den Supremes och den Ultimates erfarenhetsmässiga realiteter och koordinerad med Gudomsabsolutets obegränsade andepotential.

7:2.2

I centraluniversumet kan den Ursprunglige Sonens personliga aktivitet urskiljas i den eviga skapelsens utsökta andliga harmoni. Havona är så underbart fullkomligt att detta mönsteruniversums andliga status och energilägen är i fullständig och bestående balans.

7:2.3

I superuniverserna är Sonen inte personligen närvarande eller bosatt; i dessa skapelser upprätthåller han endast en överpersonlig representation. Dessa Sonens andemanifestationer är inte personliga; de är inte med i den Universelle Faderns personlighetsströmkrets. Vi har inte någon bättre term för dem än att beteckna dem som överpersonligheter; de är finita varelser; de är varken absonita eller absoluta.

7:2.4

Emedan den Evige Sonens administration i superuniverserna uteslutande är andlig och överpersonlig, kan den inte urskiljas av skapade personligheter. Trots det möter man den allt genomsyrande andliga sporren av Sonens personliga inverkan i varje fas av aktiviteterna i alla sektorer av Dagarnas Fornas domäner. I lokaluniverserna observerar vi emellertid den Evige Sonen personligen närvarande i Paradissönernas person. Här verkar den infinite Sonen andligen och skapande i personerna inom de sinsemellan jämställda Skaparsönernas majestätiska kår.

3. Den Evige Sonens förhållande till individen

7:3.1

Under uppstigningen i lokaluniversumet ser tidens dödliga Skaparsonen som den Evige Sonens personliga representant. Men när de börjar uppstigningen inom superuniversumets utbildningssystem upptäcker tidens pilgrimer allt mera den himmelska närvaron av den Evige Sonens inspirerande ande, och de har nytta av att tillgodogöra sig denna omvårdnad av andlig energiuppladdning. I Havona blir de uppstigande ännu mera medvetna om den kärleksfulla omfamningen av den Ursprunglige Sonens allt genomsyrande ande. Under inget skede av den dödligas hela uppstigning dväljs den Evige Sonens ande i sinnet eller själen hos tidens pilgrim, men hans välgörande inverkan är ständigt nära och alltid mån om välgången och den andliga tryggheten bland tidens framåtskridande barn.

7:3.2

Dragningskraften i den Evige Sonens andliga tyngdkraft är hemligheten med de överlevande människosjälarnas uppstigning till Paradiset. Alla äkta andevärden och alla genuint förandligade individer hålls i det ofelbara greppet i den Evige Sonens andliga gravitation. Exempelvis, det dödliga sinnet börjar sin levnadsbana som en materiell mekanism och antas till slut till Finalitkåren som en nästan fulländad andeexistens; det blir allt mindre underställt materiell gravitation och reagerar, i motsvarande mån under hela denna erfarenhet, allt mera för andegravitationens dragning inåt. Andegravitationens strömkrets faktiskt drar människans själ mot Paradiset.

7:3.3

Andegravitationens strömkrets är grundkanalen för överföring av det troende människohjärtats genuina böner från människomedvetandets nivå till gudomens faktiska medvetande. Det som representerar sant andligt värde i era böner fångas upp av andegravitationens universella strömkrets och överförs omedelbart och samtidigt till alla berörda gudomliga personligheter. Var och en av dem tar befattning med det som hör till hans personliga område. Därför är det i er praktiska religiösa erfarenhet oväsentligt om ni, vid adresserandet av era böner, visualiserar Skaparsonen i ert lokaluniversum eller den Evige Sonen i alltings centrum.

7:3.4

Den diskriminativa verksamheten i andegravitationens strömkrets kunde möjligen jämföras med nervbanornas funktioner i den materiella människokroppen: förnimmelserna går inåt längs nervbanorna; en del kvarhålls och finner respons i de lägre automatiska ryggradscentren; andra går vidare till de mindre automatiska men vanetränade centren i hjärnans lägre delar, medan de viktigaste och mest betydelsefulla inkommande impulserna ilar blixtsnabbt förbi dessa underordnade centra och registreras omedelbart inom de högsta nivåerna av människans medvetande.

7:3.5

Men hur mycket mer fulländad är inte den andliga världens överlägsna teknik! Om någonting fyllt av högsta andliga värde uppkommer i ert medvetande, kan ingen makt i universum hindra det från att, så snart ni ger uttryck för det, ila iväg direkt till hela skapelsens Absolute Andepersonlighet.

7:3.6

Omvänt, om era böner är rent materiella och helt självcentrerade finns det ingen plan enligt vilken sådana ovärdiga böner kunde registreras i den Evige Sonens andeströmkrets. Innehållet i varje anhållan som inte är ”av anden avfattad” kan inte finna någon plats i den universella andliga strömkretsen; sådana rent själviska och materiella anhållanden är dödfödda; de stiger inte upp i de sanna andevärdenas strömkretsar. Sådana ord är som ”ljudande malm eller en klingande cymbal”.

7:3.7

Det är motivet bakom tanken, det andliga innehållet, som ger den dödliges bön dess värde. Orden är värdelösa.

4. De gudomliga planerna för fulländning

7:4.1

Den Evige Sonen står för evigt i förbindelse med Fadern i det framgångsrika förverkligandet av den gudomliga planen för framsteg: den universella planen för skapandet, evolutionen, uppstigningen och fulländandet av viljevarelser. Och när det gäller den gudomliga trofastheten, härvidlag är Sonen Faderns evige jämlike.

7:4.2

Fadern och Sonen är som en vid formulerandet och förverkligandet av denna gigantiska uppnåelseplan för att avancera de materiella varelserna från tiden till fulländningen i evigheten. Detta projekt för det andliga upplyftandet av de uppstigande själarna från rymden är en gemensam skapelse av Fadern och Sonen, och de är, i samverkan med den Oändlige Anden, engagerade i associativt verkställande av sitt gudomliga syfte.

7:4.3

Denna gudomliga plan för uppnåelse av fulländning omfattar tre unika, fast förunderligt korrelerade, företag av universella äventyr:

7:4.4

1. Planen för progressiv uppnåelse. Detta är den Universelle Faderns plan för evolutionär uppstigning, ett program som den Evige Sonen reservationslöst accepterade när han omfattade Faderns förslag: ”Låt oss göra de dödliga till vår egen avbild.” Denna försörjning för de skapade tidsvarelsernas förbättring medför att Fadern utger Tankeriktarna och materiella varelser utrustas med personlighetsrättigheter.

7:4.5

2. Utgivningsplanen. Nästa universella plan är den Evige Sonens och hans sinsemellan jämställda Söners stora företag för att uppenbara Fadern. Detta är den Evige Sonens förslag och består av hans utgivande av Guds Söner till de evolutionära skapelserna för att där personalisera och förverkliga, inkarnera och göra verklig, Faderns kärlek och Sonens barmhärtighet för de skapade i alla universer. Som en tillhörande del av utgivningsplanen, och som en provisorisk åtgärd i denna kärleksverksamhet, verkar Paradissönerna som rehabiliterare av det som missledd varelsevilja har försatt i andlig fara. När och var det än uppstår ett dröjsmål i uppnåelseplanens verksamhet, om till äventyrs uppror skulle fördärva eller komplicera detta företag, då aktiveras genast nödfallsåtgärderna i utgivningsplanen. Paradissönerna står förbundna och redo att fungera som återvinnare, att gå mitt in i upprorsvärldarna och där återställa det andliga läget för sfärerna. Och just en sådan heroisk tjänst utförde en jämställd Skaparson på Urantia i samband med sitt livsskede av erfarenhetsmässig utgivning för att uppnå överhöghet.

7:4.6

3. Planen för nådeomvårdnad. Då uppnåelseplanen och utgivningsplanen hade formulerats och förkunnats planerade och förverkligade den Oändlige Anden, ensam och av sig själv, det kolossala och universella företaget för nådeomvårdnad. Detta är den service som är så väsentlig för det praktiska och effektiva genomförandet av både uppnåelse- och utgivningsföretagen, och det Tredje Ursprungets och Centrets andliga personligheter tar alla del i barmhärtighetsomvårdnadens ande som i så hög grad är en del av väsendet hos Gudomens Tredje Person. Inte endast i skapelseverksamheten utan även i administrationen verkar den Oändlige Anden faktiskt och ordagrant som Faderns och Sonens gemensamme verkställare.

7:4.7

Den Evige Sonen är den personlige förvaltaren den gudomlige beskyddaren, av Faderns universella plan för varelsernas uppstigande. Efter det att Fadern hade utfärdat det universella påbudet ”Var fullkomliga, så som även jag är fullkomlig”, anförtrodde Fadern verkställandet av detta kolossala företag åt den Evige Sonen; och den Evige Sonen delar skötseln av detta himmelska företag med sin gudomlige jämställde, den Oändlige Anden. Sålunda samarbetar Gudomarna effektivt i arbetet med att skapa, övervaka, utveckla, uppenbara och omvårda—och om så behövs, med att återupprätta och rehabilitera.

5. Utgivningens ande

7:5.1

Den Evige Sonen förenade sig reservationslöst med den Universelle Fadern i kungörandet av denna väldiga föreskrift för hela skapelsen: ”Var fullkomliga, så som även er Fader i Havona är fullkomlig.” Och allt sedan dess har denna inbjudan och befallning motiverat alla överlevnadsplaner och utgivningsprojekt som den Evige Sonen och hans vida familj av sinsemellan jämställda och associerade Söner har utarbetat. Och just i dessa utgivanden har Guds Söner blivit ”vägen, sanningen och livet” för alla evolutionära skapade varelser.

7:5.2

Den Evige Sonen kan inte ta direkt kontakt med människovarelser, så som Fadern gör genom att utge förpersonliga Tankeriktare, men den Evige Sonen kommer i själva verket nära skapade personligheter via en serie av gradvist nedstigande gudomlig sonskap, ända tills han kan befinna sig i människans närvaro, och ibland som människa själv.

7:5.3

Den Evige Sonens rent personliga väsen kan inte fragmentera sig. Den Evige Sonen verkar antingen som ett andligt inflytande eller som en person, aldrig på annat sätt. För Sonen är det omöjligt att bli en del av de skapades erfarenhet i den bemärkelse som Fader-Riktaren tar del däri, men den Evige Sonen kompenserar denna begränsning genom utgivningsförfarandet. Det som erfarenheten av fragmenterade väsen betyder för den Universelle Fadern, det betyder Paradissönernas inkarnationserfarenhet för den Evige Sonen.

7:5.4

Den Evige Sonen kommer inte till människan som den gudomliga viljan, Tankeriktaren, som dväljs i människans sinne, men den Evige Sonen kom verkligen till den dödliga människan på Urantia när den gudomliga personligheten, som var hans son Mikael från Nebadon, inkarnerade sig i Jesu människonatur. För att dela de skapade personligheternas erfarenhet, måste Guds Paradissöner själva anta sådana varelsers väsenden och själva inkarnera sina gudomliga personligheter som verkliga skapade. Inkarnationen, Sonaringtons hemlighet, är det förfarande enligt vilket Sonen undkommer personlighetsabsolutismens annars alltomfattande bojor.

7:5.5

För länge, länge sedan utgav den Evige Sonen sig själv till var och en av kretsarna i den centrala skapelsen till upplysning och framåtskridande för alla invånare och pilgrimer i Havona, inklusive de uppstigande pilgrimerna från tiden. Under inget av dessa sju utgivanden verkade han som vare sig en uppstigande eller en havonabo. Han existerade som sig själv. Hans erfarenhet var unik; den skedde inte med eller som en människa eller annan pilgrim, men på något sätt associativt i överpersonlig bemärkelse.

7:5.6

Han deltog inte heller i den vila som infaller mellan den inre havonakretsen och Paradisets stränder. Det är inte möjligt för honom, en absolut varelse, att avbryta personlighetsmedvetandet, för i honom centrerar den andliga gravitationens alla kraftlinjer. Och under tiderna för dessa utgivanden var den andliga luminositetens centrala Paradisfäste ofördunklat, och Sonens grepp om den universella andegravitationen var oförminskat.

7:5.7

Den Evige Sonens utgivanden i Havona faller inte inom området för människans föreställningsvärld; de var transcendentala. Han utökade erfarenheten för hela Havona då och därefter, men vi vet inte om han utökade den förmodade erfarenhetsmässiga förmågan hos sitt existentiella väsen. Den saken torde höra till Paradissönernas utgivningsmysterium. Vi tror emellertid att vad den Evige Sonen än förvärvade under dessa utgivningsuppdrag har han sedan dess bibehållit; men vi vet inte vad det är.

7:5.8

Vilka svårigheter vi än har att förstå utgivandet av Gudomens Andra Person förstår vi väl utgivandet i Havona av en Son till den Evige Sonen, som faktiskt passerade genom centraluniversumets kretsar och i själva verket delade de erfarenheter som utgör en uppstigandes förberedelse för uppnåelse av Gudomen. Detta var den ursprunglige Mikael, den förstfödde Skaparsonen, och han genomlevde livserfarenheterna för en uppstigande pilgrim från krets till krets och färdades personligen med dem ett skede av varje krets under Grandfandas dagar; Grandfanda var den förste av alla dödliga som uppnådde Havona.

7:5.9

Vad annat denne ursprunglige Mikael än uppenbarade, gjorde han det transcendenta utgivandet av den Ursprunglige Moder-Sonen verkligt för varelserna i Havona. Så verkligt att varje från tiden kommande pilgrim som kämpar med äventyret att klara av Havonakretsarna, därefter för alltid blir uppmuntrad och styrkt av att med säkerhet veta att Guds Evige Son sju gånger avsade sig makten och härligheten i Paradiset för att ta del i erfarenheterna som är utmärkande för pilgrimerna från tiden och rymden på de sju kretsarna av progressiv uppnåelse i Havona.

7:5.10

Den Evige Sonen är den föredömliga inspirationen för alla Guds Söner i deras utgivningsverksamhet överallt i tidens och rymdens universer. De jämställda Skaparsönerna och de associerade Administrativa Sönerna, såväl som andra ouppenbarade klasser av Söner, delar alla denna underbara villighet att utge sig själva till de olika klasserna av skapade varelser och som själva dessa varelser. Därför blir det sant, i anden och på grund av väsensgemenskap såväl som härstamning, att vid utgivandet av varje Guds Son till världarna i rymden har den Evige Sonen, i, genom och med dessa utgivanden, utgett sig själv till de intelligenta viljevarelserna i universerna.

7:5.11

Till ande och väsen, om inte till alla sina egenskaper, är varje Paradisson en gudomligt perfekt avbildning av den Ursprunglige Sonen. Det är faktiskt sant att den som har sett en Paradisson har sett Guds Evige Son.

6. Gud Paradissöner

7:6.1

Den bristande kunskapen om att det finns mångahanda Guds Söner är en källa till stor förvirring på Urantia. Och denna okunskap består trots uttalanden sådana som anteckningen om en konklav av dessa gudomliga personligheter: ”När Guds Söner höjde glädjerop, och alla Morgonstjärnorna jublade tillsammans.” Vart tusende år enligt sektorstandardtid samlas de olika klasserna av gudomliga Söner för sina periodiska konklaver.

7:6.2

Den Evige Sonen är det personliga ursprunget till de förtjusande egenskaperna barmhärtighet och tjänstvillighet som så rikligt kännetecknar alla klasser av Guds nedstigande Söner i deras verksamhet överallt i skapelsen. Hela sin gudomliga natur, om ock inte hela infiniteten i sina egenskaper, överför den Evige Sonen ofelbart till Paradissönerna som utgår från den eviga Ön för att uppenbara hans gudomliga karaktär till universernas universum.

7:6.3

Den Ursprunglige och Evige Sonen är ättlingspersonen av den ”första” avslutade och infinita tanken hos den Universelle Fadern. Varje gång den Universelle Fadern och den Evige Sonen gemensamt projicerar en ny, ursprunglig, identisk, unik och absolut personlig tanke, i samma ögonblick personaliseras denna kreativa idé fullkomligt och slutligt i en ny och ursprunglig Skaparsons varelse och personlighet. Till sin andenatur, gudomliga vishet och samordnade skapande kraft är dessa Skaparsöner potentiellt jämlika med Gud Fadern och Gud Sonen.

7:6.4

Skaparsönerna utgår från Paradiset till universerna i tiden och, under medverkan av det Tredje Ursprungets och Centrets övervakande och skapande representanter, fullbordar de organiserandet av lokaluniverserna i den progressiva evolutionen. Dessa Söner är inte knutna till, och tar inte heller befattning med, de centrala och universella kontrollerna av materia, sinne eller ande. Sålunda begränsas de i sina skapande handlingar av preexistensen, prioriteten och överhögheten hos det Första Ursprunget och Centret och hans jämställda Absolut. Dessa Söner kan administrera endast det som de ger existens åt. Absolut administration är en naturlig del av existensens prioritet och oskiljaktig från evighetsnärvaro. Fadern förblir den förste i universerna.

7:6.5

I stort sett så som Skaparsönerna personaliseras av Fadern och Sonen, så personaliseras de Administrativa Sönerna av Sonen och Anden. Detta är de Söner som, genom erfarenheterna av livet som inkarnerad skapad varelse, skaffar sig rätten att tjänstgöra som överlevnadsdomare i tidens och rymdens skapelser.

7:6.6

Fadern, Sonen och Anden förenar sig också för att personalisera de mångkunniga Treenighetens Undervisande Söner som rör sig i storuniversum som de himmelska lärarna för alla personligheter: mänskliga och gudomliga. Och det finns talrika andra klasser av Paradissöner som inte har bragts till de dödligas kännedom på Urantia.

7:6.7

Mellan den Ursprunglige Moder-Sonen och dessa härskaror av Paradissöner spridda överallt i skapelsen, finns en direkt och exklusiv kommunikationskanal, en kanal vars funktion är inneboende i beskaffenheten av det andliga släktskapet som förenar dem med band av närapå absolut andlig samhörighet. Denna strömkrets mellan Guds Söner skiljer sig helt från andegravitationens universella strömkrets, som även den är centrerad i det Andra Ursprungets och Centrets person. Alla Guds Söner som har sitt ursprung i Paradisgudomarnas personer står i direkt och ständig kontakt med den Evige Moder-Sonen. Och denna kommunikation är ögonblicklig; den är oberoende av tiden ehuru stundom betingad av rymden.

7:6.8

Den Evige Sonen har ständigt, inte endast fullständig kunskap om ställningen, tankarna och de mångahanda aktiviteterna hos alla klasser av Paradissöner, utan han har även fullständig kunskap vid alla tidpunkter om allting av andligt värde som existerar i hjärtana på alla skapade varelser i evighetens ursprungliga centrala skapelse och i de jämställda Skaparsönernas senare skapelser i tiden.

7. Den högsta uppenbarelsen av Fadern

7:7.1

Den Evige Sonen är den fullständiga, exklusiva, universella och slutliga uppenbarelsen av den Universelle Faderns ande och personlighet. All kunskap och information om Fadern måste komma från den Evige Sonen och hans Paradissöner. Den Evige Sonen är från evigheten och är helt och utan andliga begränsningar ett med Fadern. Beträffande sin gudomliga personlighet är de jämställda; till sitt andliga väsen är de jämlika; till gudomligheten är de identiska.

7:7.2

Guds karaktär kunde omöjligen i sig själv bli förbättrad i Sonens person, ty den gudomliga Fadern är i infinit bemärkelse fullkomlig, men denna karaktär och personlighet förstärks för att uppenbaras för skapade varelser genom att avklädas det icke-personliga och det icke-andliga. Det Första Ursprunget och Centret är mycket mera än en personlighet, men alla andeegenskaper hos det Första Ursprungets och Centrets faderspersonlighet är andligen närvarande i den Evige Sonens absoluta personlighet.

7:7.3

Den förste Sonen och hans Söner är sysselsatta med att universellt uppenbara Faderns andliga och personliga väsen för hela skapelsen. I centraluniversumet, i superuniverserna, i lokaluniverserna eller på de bebodda planeterna är det en Paradisson som uppenbarar den Universelle Fadern för människor och änglar. Den Evige Sonen och hans Söner uppenbarar vägen för de skapade att närma sig den Universelle Fadern. Och även vi av högt ursprung förstår Fadern mycket mer fullständigt då vi studerar uppenbarelsen av hans karaktär och personlighet i den Evige Sonen och i den Evige Sonens Söner.

7:7.4

Fadern nedstiger till er som en personlighet endast genom den Evige Sonens gudomliga Söner. Och ni uppnår Fadern genom denna samma levande väg; ni uppstiger till Fadern under ledning av denna grupp av gudomliga Söner. Och detta är sant trots att er personlighet uttryckligen är en direkt utgivning från den Universelle Fadern.

7:7.5

Glöm inte att Sonen i alla dessa vittomfattande aktiviteter i den Evige Sonens vidsträckta andliga administration är en person, alldeles lika säkert och verkligt som Fadern är en person. För varelser som en gång har hört till människoklassen är den Evige Sonen faktiskt lättare att närma sig än den Universelle Fadern. Då ni som pilgrimer från tiden framskrider genom kretsarna i Havona kommer ni att ha förmågan att uppnå Sonen långt innan ni är redo att urskilja Fadern.

7:7.6

Mera av karaktären och den barmhärtiga naturen hos barmhärtighetens Evige Son torde ni förstå när ni tänker och mediterar på den uppenbarelse av dessa gudomliga egenskaper som gjordes som en kärleksgärning av er egen Skaparson, en gång Människoson på jorden, nu den upphöjda härskaren i ert lokaluniversum—Människoson och Guds Son.

7:7.7

[Avfattad av en Gudomlig Rådgivare med uppdrag att formulera denna redogörelse som skildrar den Evige Sonen i Paradiset.]


◄ Kapitel 6
Toppen
Kapitel 8 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.