Caligastia var en Lanonandekson, nummer 9.344 av andra gradens klass. Han hade erfarenhet av lokaluniversumets administrativa angelägenheter i allmänhet och, under senare tidsåldrar, av skötseln av lokalsystemet Satania i synnerhet.
Före Lucifers regeringstid i Satania hade Caligastia varit knuten till Livsbärarnas rådgivande församling i Jerusem. Lucifer befordrade Caligastia till en plats i sin personliga stab, var han acceptabelt utförde fem successiva heders- och förtroendeuppdrag.
Caligastia sökte mycket tidigt ett förordnande som Planetprins, men när hans anhållan kom upp för godkännande i konstellationsråden blev den upprepade gånger utan Konstellationsfädernas samtycke. Caligastia föreföll att ha en speciell önskan att bli sänd som planethärskare till en decimal- eller livsmodifikationsplanet. Hans anhållan hade flera gånger blivit avslagen innan han slutligen förordnades till Urantia.
Caligastia for iväg från Jerusem till sitt förtroendeuppdrag som världshärskare utrustad med avundsvärda meriter av lojalitet och hängivelse för välfärden i universumet för sin födelse och hemvist, trots att en viss rastlöshet var kännetecknande för honom i förening med en tendens att ogilla den gängse ordningen för vissa mindre ärenden.
Jag var närvarande i Jerusem när den lysande Caligastia avreste från systemhuvudstaden. Ingen av planeternas prinsar började någonsin sitt livsskede som världshärskare med en rikare förberedande erfarenhet eller med bättre utsikter för framtiden än Caligastia denna betydelsefulla dag för en halv miljon år sedan. En sak är säker: När jag utförde mitt uppdrag att införa berättelsen om denna händelse i lokaluniversumets informationsutsändning hade jag inte för ett enda ögonblick ens den minsta aning om att denne noble Lanonandek så snart skulle svika sitt heliga förtroende som vårdare av planeten och så förfärligt befläcka det goda namnet för hans ädla klass av universumsöner. Jag ansåg verkligen att Urantia hörde till de fem eller sex mest lyckosamma planeterna i hela Satania, emedan den skulle få ett så erfaret, lysande och egenartat sinne i ledningen för världens angelägenheter. Jag förstod inte då att Caligastia höll på att lömskt förälska sig i sig själv; jag förstod inte då så klart den försåtlighet som ligger i personlighetens stolthet.