Guds Materiella Söner skapas i lokaluniverserna såsom Melkisedekarna och deras medarbetare, som alla klassificeras som nedstigande Söner. Och de planetariska Adamerna—de evolutionära världarnas Materiella Söner och Döttrar—är verkligen nedstigande Söner, som kommer ned till de bebodda världarna från sina ursprungssfärer, huvudstäderna i de lokala systemen.
När en sådan Adam och Eva helt lyckas i sitt gemensamma planetariska uppdrag som biologiska förbättrare delar de invånarnas ödesbestämmelse i den världen. När en sådan värld har etablerats i de avancerade stadierna av ljus och liv får dessa trogna Materiella Söner och Döttrar tillstånd att avsäga sig alla planetariska förvaltningsuppdrag, och efter att sålunda ha blivit fria från nedstigningens äventyr får de registrera sig som fulländade Materiella Söner i lokaluniversumets register. På samma sätt får de Materiella Sönerna med stationär ställning—medborgarna i de lokala systemen—om utnämningen till planetariskt uppdrag är länge fördröjt dra sig tillbaka från uppgifterna på sin statusenliga sfär och likaledes registrera sig som fulländade Materiella Söner. Efter dessa formaliteter erkänns dessa, från sina uppgifter befriade Adamer och Evor, som uppstigande Söner till Gud, och de kan omedelbart påbörja sin långa färd till Havona och Paradiset med början vid den exakta punkten för sin dåvarande ställning och andliga uppnåelsenivå. Och de gör denna färd tillsammans med dödliga och andra uppstigande Söner och fortsätter tills de har funnit Gud och upptagits i de Dödligas Finalitkår för evig tjänst hos Paradisgudomarna.