Jag kan inte helt förklara för det materiella sinnet den upplevelse som utgör den suprema skapande akten för fulländade och fullbordade andliga varelser: treenigandet. Treenigandets förfaranden ingår bland Vicegeringtons och Solitaringtons hemligheter och kan uppenbaras för och förstås av inga andra än de som har genomgått dessa unika erfarenheter. Därför är det inte möjligt för någon varelse att för människans sinne med framgång beskriva naturen av och innebörden i detta mycket speciella utförande.
Förutom Gudomarna är det endast Paradis-Havonapersonligheter och vissa medlemmar i var och en av finalitkårerna som deltar i treenigande. Under vissa specialiserade förhållanden av paradisfulländning kan dessa ädla varelser inlåta sig på det unika äventyret att ge identitet åt ett begrepp, och mången gång lyckas de åstadkomma en ny varelse: en av skapade varelser treenigad son.
Förhärligade skapade varelser som inlåter sig på sådana äventyr som innebär treenigande får ta del i endast en sådan erfarenhet, medan det inte ser ut att finnas någon gräns för fortsatt utförande av treeniganden när det gäller Paradisets Gudomar. Gudomen förefaller att vara begränsad endast i ett avseende: det kan finnas endast en Ursprunglig och Oändlig Ande, endast en infinit verkställare av Faderns och Sonens förenade vilja.
De uppstigna dödliga finaliterna som har fusionerat med Riktare och uppnått vissa nivåer av Paradisets kultur och andliga utveckling hör till dem som kan försöka sig på att treeniga en skapad varelse. Grupperingar av dödliga finaliter som är stationerade i Paradiset beviljas en viloperiod vart tusende år av Havona-tid. Dessa finaliter kan välja bland sju olika sätt att använda denna uppdragsfria period, och ett av dessa sätt är att i förening med någon medfinaliter eller någon Paradis-Havonapersonlighet försöka utföra treenigande av en skapad varelse.
Om två dödliga finaliter genom att gå inför Totaluniversums Arkitekter visar att de oberoende av varandra har valt ett identiskt begrepp för treenigande har Arkitekterna enligt eget omdöme befogenhet att kungöra tillåtelse för dessa förhärligade dödliga uppstigande att förlänga sin viloperiod och dra sig tillbaka för en tid till sektorn för treenigande för Paradisets Medborgare. Om de vid slutet av detta tilldelade tillbakadragande anmäler att de enskilt och gemensamt har valt att göra det paradisiska försöket att förandliga, idealisera och aktualera ett utvalt och ursprungligt begrepp som inte tidigare har treenigats, då ger Härskarande Nummer Sju order om bemyndigande för ett sådant speciellt företag.
Dessa äventyr tar ibland otroligt långa tidsperioder i anspråk; en tidsålder ser ut att passera innan dessa trogna och beslutsamma före detta dödliga—och ibland Paradis-Havonapersonligheter—slutligen når sitt mål, verkligen lyckas ge sitt valda begrepp av universell sanning aktual tillvaro. Och dessa hängivna par lyckas inte alltid; mången gång misslyckas de, och detta utan att man kan upptäcka något fel hos dem. De kandidater för treenigande som sålunda misslyckas upptas i en speciell grupp av finaliter. De betecknas som varelser som har gjort det suprema försöket och har utstått den suprema besvikelsen. När Paradisets Gudomar förenas i avsikt att treeniga lyckas de alltid, men detta gäller inte ett homogent par av skapade varelser, försöket till förening mellan två medlemmar av samma varelseklass.
När en ny och ursprunglig varelse treenigas av Gudarna förblir de gudomliga föräldrarna oförändrade till sin gudomspotential; men när upphöjda skapade varelser utför en sådan skapande handling undergår den ene av de kontrakterande och deltagande individerna en unik personlighetsförändring. De två föräldrarna till en av skapade varelser treenigad son blir i viss bemärkelse andligen som en. Vi tror att denna tvåförening av vissa andliga faser i personligheten antagligen kommer att bestå till den tid då den Supreme Varelsen har uppnått full och avslutad personlighetsmanifestation i storuniversum.
Samtidigt med uppkomsten av en ny av skapade varelser treenigad son, inträffar denna funktionella andliga förening av de två föräldrarna; de två treenigande föräldrarna blir ett på den ultimata funktionella nivån. Ingen skapad varelse i universum kan helt förklara detta förvånande fenomen; det är en närapå gudomlig erfarenhet. När Fadern och Sonen förenades för att göra den Oändlige Anden evig, blev de efter fullbordat syfte omedelbart som en och har sedan dess varit ett. Och fastän föreningen mellan två skapade treenighetsvarelser är i linje med den infinita omfattningen av den fulländade gudomsföreningen mellan den Universelle Fadern och den Evige Sonen, är följdverkningarna av det treenigande som utförs av skapade varelser inte eviga till sin natur; de kommer att upphöra då de erfarenhetsmässiga Gudomarna har uppnått färdig faktisk existens.
Fastän dessa föräldrar till treenigade söner blir som en i sina universumuppdrag räknas de fortsättningsvis som två personligheter i Finalitkårens sammansättning och personregister, såväl som i registret hos Totaluniversums Arkitekter. Under innevarande universumtidsålder är alla föräldrar som förenas av treenigande oskiljaktiga till uppdrag och funktion; dit den ene far, far ock den andra; det den ene gör, gör ock den andra. Om föräldrarnas tvåförening innebär en förening mellan en dödlig (eller annan) finalit och en Paradis-Havonapersonlighet fungerar de förenade föräldravarelserna varken tillsammans med paradisborna, havonaborna eller finaliterna. Sådana blandade föreningar av varelser samlas i en speciell kår bestående av liknande varelser. Och i alla föreningar för treenigande, blandade eller ej, är föräldravarelserna medvetna om och kan kommunicera med varandra, och de kan utföra uppgifter som ingendera tidigare kunde ha klarat av.
De Sju Härskarandarna har behörighet att godkänna föreningen mellan finaliter och Paradis-Havonapersonligheter för treenigande, och dessa blandade förbindelser är alltid framgångsrika. De magnifika treenigade söner som kommer till på detta sätt är uttryck för begrepp som inte lämpar sig att förstås vare sig av Paradisets eviga skapade eller av rymdens tidsvarelser; de blir därför skyddslingar hos Totaluniversums Arkitekter. Dessa ödesbestämmelsens treenigade söner förkroppsligar idéer, ideal och erfarenhet som uppenbarligen hänför sig till en kommande universumtidsålder och därför inte har något omedelbart praktiskt värde för administrationen i vare sig superuniverserna eller centraluniversumet. Dessa unika söner till tidens barn och evighetens medborgare hålls alla i reserv i Vicegerington, där de är sysselsatta med att studera tidens begrepp och evighetens realiteter i en speciell sektor av sfären som upptas av Skaparsonkårens hemliga högskolor.
Den Suprema varelsen utgör en förening av tre faser av gudomsrealitet: Gud den Supreme, den andliga föreningen av vissa finita aspekter hos Paradistreenigheten; den Allsmäktige Supreme, maktföreningen av storuniversums Skapare; och det Suprema Sinnet, det individuella bidraget från det Tredje Ursprunget och Centret och hans jämställda till den Suprema Varelsens realitet. I sina äventyr som syftar till treenigande är de storartade skapade varelserna i centraluniversumet och Paradiset sysselsatta med en trefaldig utforskning av den Supremes Gudom, vilket leder till att det uppstår tre klasser av söner, treenigade av de skapade:
1. Av uppstigna varelser treenigade Söner. I sina skapande strävanden försöker finaliterna treeniga vissa av den Allsmäktige Supremes begreppsmässiga realiteter, vilka de erfarenhetsmässigt har förvärvat under sin uppstigning genom tid och rymd till Paradiset.
2. Av Paradis-Havonapersonligheter treenigade Söner. Paradismedborgarnas och havoniternas kreativa strävanden resulterar i treenigandet av vissa höga andliga aspekter hos den Suprema Varelsen, vilka de erfarenhetsmässigt har förvärvat på en supersuprem bakgrund gränsande till den Ultimate och den Evige.
3. Ödesbestämmelsens treenigade Söner. Men när en finalit och en paradishavonit tillsammans treenigar en ny varelse får denna gemensamma strävan följdverkningar i vissa faser av det Suprema-Ultimata Sinnet. De treenigade söner som detta resulterar i är överskapelsemässiga; de företräder den Supreme-Ultimate Gudomens aktualheter som inte på annat sätt har uppnåtts erfarenhetsmässigt och som därför automatiskt faller inom området för Totaluniversums Arkitekter, beskyddarna av de ting som överskrider skapelsegränserna i den nuvarande universumtidsåldern. Ödesbestämmelsens treenigade söner förkroppsligar vissa aspekter av den Supreme-Ultimates ouppenbarade totaluniversumfunktion. Vi vet inte särskilt mycket om dessa tidens och evighetens gemensamma barn, men vi vet mycket mer än vi tillåts uppenbara.