◄ Kapitel 177
Del 4 ▲
Kapitel 179 ►
Kapitel 178

Sista dagen i lägret

JESUS planerade att tillbringa denna torsdag, sin sista fria dag på jorden som gudomlig Son inkarnerad i kroppslig gestalt, tillsammans med sina apostlar och några trogna och hängivna lärjungar. Kort efter frukoststunden denna vackra morgon tog Mästaren dem till ett undanglömt ställe en liten bit ovanför deras läger och lärde dem många nya sanningar. Fastän Jesus höll andra anföranden för apostlarna under de tidiga kvällstimmarna denna dag, var detta tal på torsdagsförmiddagen hans avskedsbudskap till den förenade lägergruppen av apostlar och utvalda lärjungar, både judar och icke-judar. Alla de tolv utom Judas var närvarande. Petrus och flera andra apostlar påpekade hans frånvaro, och några av dem trodde att Jesus hade skickat honom in i staden i något ärende, troligen för att ordna med detaljer beträffande deras förestående påskfirande. Judas återvände till lägret först mitt på eftermiddagen, en kort tid innan Jesus tog de tolv med sig in till Jerusalem för att inta den Sista Kvällsvarden.

1. Föreläsningen om sonskap och medborgarskap

178:1.1

Jesus talade i nästan två timmar till omkring femtio av sina betrodda anhängare och besvarade ett tjugotal frågor om himmelrikets förhållande till denna världs riken och om hur sonskapet hos Gud förhåller sig till medborgarskapet i jordiska riken. Denna föreläsning jämte hans svar på frågorna kan sammanfattas och uttryckas i följande form enligt nutida språkbruk:

178:1.2

Denna världs riken, som är materiella, kan ofta finna det nödvändigt att använda fysiskt våld för att tillämpa sina lagar och för att upprätthålla ordningen. I himmelriket tyr sig de sant troende inte till användningen av fysiskt våld. Himmelriket, som är ett andligt brödrasamfund av de anden födda sönerna till Gud, får utbredas endast med andens makt. Denna skillnad i förfarandet avser endast förhållandena mellan de troendes rike och det världsliga regementets riken och upphäver inte rätten hos sociala grupper av troende att hålla ordning i sina led och att disciplinera motspänstiga och oregerliga medlemmar.

178:1.3

Det finns ingenting oförenligt mellan sonskap i det andliga riket och medborgarskap under ett världsligt eller civilt styre. Det är den troendes skyldighet att ge åt kejsaren det som tillhör kejsaren och åt Gud det som tillhör Gud. Det kan inte finnas någon motsättning mellan dessa två krav, då det ena är materiellt och det andra andligt, såvida det inte går så att en kejsare understår sig att lägga beslag på Guds privilegier och kräver att själv bli föremål för andlig vördnad och suprem dyrkan. I så fall skall ni dyrka endast Gud, samtidigt som ni söker upplysa sådana vilseförda jordiska härskare och på så sätt också leda också dem till att erkänna Fadern i himlen. Ni skall inte rikta andlig dyrkan till jordiska härskare; inte heller bör ni använda er av de fysiska styrkor som tillhör de jordiska rikena—vilkas härskare stundom kan bli troende—i arbetet med att främja det andliga rikets mission.

178:1.4

Sonskap i Guds rike bör med tanke på civilisationens framåtskridande, hjälpa er att bli idealiska medborgare i denna världs riken, eftersom broderskap och tjänande är hörnstenar i rikets evangelium. Det andliga rikets kärlekskall bör visa sig effektivt förinta hatlusten hos de icke-troende och krigssinnade medborgarna i de jordiska rikena. Men dessa materiellt sinnade söner, som lever i mörkret, får aldrig veta om sanningens andliga ljus hos er om ni inte kommer mycket nära dem med det osjälviska sociala tjänande som i varje enskild troendes livserfarenhet är den naturliga följden av att frambära andens frukter.

178:1.5

Som dödliga och materiella människor är ni ofrånkomligt medborgare i jordiska riken, och ni bör vara goda medborgare, desto bättre därför att ni har blivit pånyttfödda andesöner i det himmelska riket. Som av tron upplysta och av anden befriade söner i himmelriket har ni ett dubbelt ansvar—plikten mot människan och plikten mot Gud—samtidigt som ni frivilligt tar på er en tredje och helig skyldighet: tjänandet av de gudsmedvetna troendes brödrasamfund.

178:1.6

Ni får inte dyrka era timliga härskare, och ni bör inte använda timlig makt för att främja det andliga riket; men ni bör manifestera en rättfärdig omvårdnad i form av ett kärleksfullt tjänande av de troende såväl som icke-troende. I rikets evangelium bor den mäktiga Sanningens Ande, och inom kort skall jag utgjuta just denna ande över allt kött. Andens frukter, ert uppriktiga och kärleksfulla tjänande, är den mäktiga sociala hävstång som upplyfter folken som lever i mörkret, och denna Sanningens Ande skall bli den stödjepunkt som mångfaldigar er kraft.

178:1.7

Ådagalägg visdom och uppvisa rådighet i era mellanhavanden med icke-troende civila makthavare. Visa genom finkänslighet att ni är skickliga i att utjämna mindre meningsskiljaktigheter och jämka obetydliga missförstånd. Försök på alla möjliga sätt, där det inte rör sig om er andliga trohet mot universums härskare, att leva i fred med alla människor. Var alltid kloka som ormar, men ofarliga som duvor.

178:1.8

Ni bör bli desto bättre medborgare i ett världsligt rike till följd av att ni har blivit upplysta söner i Guds rike; så bör också styresmännen i de jordiska rikena bli desto bättre med att sköta civila angelägenheter till följd av att de tror det himmelska rikets evangelium. En inställning som innebär ett osjälviskt tjänande av människan och en intelligent dyrkan av Gud bör göra alla Guds rikes troende till bättre världsmedborgare, samtidigt som inställningen att vara en ärlig medborgare och att uppriktigt ägna sig åt sina världsliga plikter bör hjälpa till att göra det lättare för en sådan medborgare att nås av andens kallelse till sonskap i det himmelska riket.

178:1.9

Så länge de jordiska rikenas styresmän söker utöva auktoritet som religiösa diktatorer kan ni som tror detta evangelium vänta er endast svårigheter, förföljelse och även död. Men just det ljus som ni sprider i världen, och även just det sätt på vilket ni lider och dör för rikets evangelium, kommer i sig själva att till slut upplysa hela världen och resultera i att politiken och religionen så småningom skiljs från varandra. Ett ihärdigt predikande av rikets evangelium kommer en dag att ge alla folk en ny och otrolig befrielse, intellektuell obundenhet och religiös frihet.

178:1.10

Under de nu förestående förföljelserna av dem som hatar detta glädjens och frihetens evangelium kommer ni att växa till er och riket kommer att blomstra. Men ni utsätts för allvarlig fara under senare tider när de flesta människor talar väl om rikets troende och många på höga poster nominellt accepterar det himmelska rikets evangelium. Lär er att vara riket trogna även i tider av fred och välmåga. Fresta inte änglarna som vakar över er att, som en kärleksfull tuktan avsedd att rädda en sorglöst drivande själ, leda er in på stormiga vägar.

178:1.11

Minns att ni är förordnade att predika rikets evangelium—den suprema önskan att göra Guds vilja i förening med den suprema glädjen att i tro inse sitt sonskap hos Gud—och ni får inte låta någonting avleda er hängivelse för denna enda skyldighet. Låt ett överflödande av er kärleksfulla andliga omvårdnad, upplysande intellektuella gemenskap och ert upplyftande sociala tjänande komma till gagn för hela mänskligheten; men inget sådant humanitärt strävande, ej heller alla sammanlagt, får tillåtas ersätta evangeliets förkunnande. Dessa mäktiga former av tjänande är sociala biprodukter av de ännu mäktigare och sublimare tjänandeformer och omvandlingar som åstadkoms i hjärtat på den rikestroende av den levande Sanningens Ande och av den personliga insikten om att den av anden födda människans tro skänker förvissningen om levande gemenskap med den evige Guden.

178:1.12

Ni får inte försöka sprida sanning eller bygga upp rättfärdighet genom civilmyndigheters makt eller genom att stifta världsliga lagar. Ni får alltid arbeta för att övertyga människornas sinnen, men ni får aldrig ta er till att tvinga dem. Ni skall inte glömma den mänskliga rättvisans stora lag som jag har lärt er i dess positiva form: Vadhelst ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.

178:1.13

När en rikets troende kallas till tjänst i civilförvaltningen, må han verka i den tjänsten som en världens medborgare som underlyder den administrationen, dock så att en sådan troende i sin civila tjänst bör uppvisa alla de vanliga medborgardygderna så som dessa har förhöjts av den andliga upplysningen som kommer sig av den förädlande förbindelsen mellan den dödliga människans sinne och den evige Gudens ande i hennes inre. Om en icke-troende kan kvalificera sig som en bättre tjänsteman bör du allvarligt fråga dig huruvida sanningens rötter i ditt hjärta kan ha dött av brist på levande vatten från kombinationen av andlig förbindelse och socialt tjänande. Medvetandet om ens sonskap hos Gud bör göra tjänsten under hela livet mer levande för varje man, kvinna och barn som har blivit delaktig av en så mäktig stimulans för alla inneboende förmågor i människans personlighet.

178:1.14

Ni skall inte vara passiva mystiker eller färglösa asketer; ni skall inte bli drömmare eller dagdrivare som slappt förlitar sig på att en fingerad Försyn skall förse er med till och med livets nödvändigheter. Ni skall förvisso vara mildsinta i era mellanhavanden med felande dödliga, överseende i ert umgänge med okunniga människor och tålmodiga under provokation; men ni skall också tappert försvara rättfärdigheten, mäktigt förkunna sanningen och energiskt predika rikets evangelium, ända till världens alla hörn.

178:1.15

Detta rikets evangelium är en levande sanning. Jag har sagt er att det är som ett jäsmedel, som ett senapsfrö; och nu förkunnar jag att det är som fröet till den levande varelsen, vilket fastän det förblir samma levande frö dock från generation till generation ofelbart utvecklar sig i nya manifestationer och villigt växer i nya fåror av anpassning till de speciella behoven och förhållandena hos varje efterföljande generation. Uppenbarelsen som jag har framfört till er är en levande uppenbarelse, och jag vill att den skall frambära lämpliga frukter hos varje individ och varje generation i enlighet med lagarna för andlig tillväxt, förökelse och anpassningsbar utveckling. Från generation till generation måste detta evangelium visa en tilltagande livskraft och föra fram ett större djup av andlig kraft. Det får inte tillåtas att endast bli ett heligt minne, bara en tradition om mig och de tider vi nu lever i.

178:1.16

Och glöm inte: Vi har inte direkt angripit de personer som sitter på Moses stol eller deras auktoritet. Vi erbjöd dem endast det nya ljuset, vilket de så energiskt avvisade. Vi har angripit dem endast genom att fördöma deras andliga trolöshet mot själva de sanningar som de gör anspråk på att lära och värna om. Vi stötte samman med dessa etablerade ledare och erkända styresmän först när de direkt satte sig hindrande i vägen för predikandet av rikets evangelium till människornas söner. Inte heller nu är det vi som angriper dem, utan det är de som söker förgöra oss. Glöm inte att ni har förordnats till att gå ut och predika endast det goda budskapet. Ni skall inte angripa de gamla tillvägagångssätten; ni skall skickligt lägga den nya sanningens jäst mitt bland de gamla trosföreställningarna. Låt Sanningens Ande göra sitt eget arbete. Låt det gå till stridigheter endast när de som föraktar sanningen tvingar dem på er. Men när en egensinnig icke-troende angriper er, tveka inte att energiskt försvara den sanning som har frälst och helgat er.

178:1.17

Kom ihåg att under alla svårigheter i livet älska varandra. Strid inte med människorna, inte heller med icke-troende. Visa barmhärtighet även mot dem som föraktfullt skymfar er. Visa att ni är lojala medborgare, hederliga hantverkare, lovvärda grannar, tillgivna släktingar, förståelsefulla föräldrar, och att ni uppriktigt tror på broderskapet i Faderns rike. Och min ande skall vara över er, nu och till världens ände.

178:1.18

När Jesus hade avslutat sin undervisning var klockan närmare ett, och de gick genast tillbaka till lägret, där David och hans medarbetare hade lunchen färdig för dem.

2. Efter middagstidens måltid

178:2.1

Inte mången av Mästarens åhörare kunde tillgodogöra sig ens en del av hans förmiddagsanförande. Av alla som hörde honom förstod grekerna mest. Även de elva apostlarna var förvirrade av hans hänvisningar till framtida politiska riken och på varandra följande generationer av rikestroende. Jesu mest hängivna anhängare kunde inte få det förestående slutet på hans jordiska verksamhet att gå ihop med dessa hänvisningar till fortsatta framtida evangelieaktiviteter. En del av dessa judiska troende började ana sig till att man stod inför den största tragedin på jorden, men de kunde inte göra en sådan överhängande katastrof förenlig med vare sig Mästarens gladlynt oberörda personliga attityd eller med hans förmiddagstal, i vilket han upprepade gånger hänvisade till det himmelska rikets framtida händelser, som sträckte sig över väldiga tidsrymder och berörde relationer till många och på varandra följande timliga riken på jorden.

178:2.2

Vid middagstiden denna dag hade alla apostlar och lärjungar fått veta om Lasaros hastiga flykt från Betania. De började ha på känn de judiska styresmännens fasta föresats att tillintetgöra Jesus och hans läror.

178:2.3

David Sebedaios var genom sina hemliga agenters arbete i Jerusalem fullt underrättad om hur planen på att arrestera och döda Jesus framskred. Han visste allt om Judas del i denna sammansvärjning, men han avslöjade aldrig denna vetskap för de övriga apostlarna eller för någon av lärjungarna. Kort efter måltiden tog han i alla fall Jesus åt sidan, tog mod till sig och frågade om han visste—men han kom aldrig längre med sin fråga. Mästaren höll upp sin hand, avbröt honom och sade: ”Ja, David, jag vet allt om det, och jag vet att du vet, men se till att du inte berättar om det för någon. Tvivla bara inte i ditt eget hjärta på att Guds vilja segrar till slut.”

178:2.4

Detta samtal med David avbröts av att en budbärare från Filadelfia kom med besked om att Abner hade hört om sammansvärjningen att döda Jesus och undrade om han skulle bege sig till Jerusalem. Löparen skyndade tillbaka till Filadelfia med följande bud till Abner: ”Fortsätt med ditt arbete. Om jag avlägsnar mig kroppsligen från er, är det endast för att jag skall kunna återvända i anden. Jag överger dig inte. Jag är med dig ända till slutet.”

178:2.5

Ungefär vid denna tid kom Filippos till Mästaren och frågade: ”Mästare, då påsken snart är här, var vill du att vi skall göra förberedelser för påskmåltiden? När Jesus hörde Filippos fråga svarade han: ”Gå och hämta hit Petrus och Johannes, så skall jag ge er anvisningar om den måltid som vi i kväll skall äta tillsammans. Vad beträffar påsken, det måste ni ta i övervägande efter att vi först har gjort detta.”

178:2.6

När Judas hörde att Mästaren talade med Filippos om dessa ärenden drog han sig närmare för att kunna höra deras samtal. Men David Sebedaios, som stod i närheten, steg fram och drog in Judas i ett samtal medan Filippos, Petrus och Johannes gick åt sidan för att tala med Mästaren.

178:2.7

Jesus sade till de tre: ”Gå genast in till Jerusalem, och när ni kommer in genom porten möter ni en man som bär en vattenkruka. Han tilltalar er, och sedan skall ni följa efter honom. När han för er till ett bestämt hus, gå in efter honom och fråga den som äger huset: ’Var är gästrummet där Mästaren skall äta kvällsvarden med sina apostlar?’ Och när ni har frågat detta, kommer husägaren att visa er ett stort rum på övervåningen försett med allt behövligt och färdigt för oss.”

178:2.8

När apostlarna nådde staden mötte de mannen med vattenkrukan nära porten och följde efter honom till Johannes Markus hem, där gossens far mötte dem och visade dem rummet på övervåningen färdigt för kvällsmåltiden.

178:2.9

Allt detta kom till stånd som resultat av en överenskommelse mellan Mästaren och Johannes Markus under eftermiddagen föregående dag när de var ensamma uppe i bergen. Jesus ville vara säker på att kunna inta denna sista måltid ostörd tillsammans med sina apostlar, och då han trodde att Judas, om han på förhand visste om deras mötesplats kunde Jesu fiender arrangera för att arrestera honom, kom Jesus med Johannes Markus överens om detta hemliga arrangemang. På så sätt fick Judas inte vetskap om deras mötesplats förrän senare när han kom dit i sällskap med Jesus och de andra apostlarna.

178:2.10

David Sebedaios hade många ärenden att sköta med Judas, så att han lätt kunde hindras från att följa med Petrus, Johannes och Filippos, vilket han så gärna hade gjort. När Judas gav David en viss summa pengar för anskaffningar sade David till honom: ”Judas, vore det inte bra om du under dessa förhållanden försåg mig med litet pengar i förskott utöver mina nuvarande behov?” Sedan Judas hade tänkt efter en stund svarade han: ”Jo, David, jag tror att det vore klokt. I själva verket tror jag, med tanke på de oroliga förhållandena i Jerusalem, att det vore bäst om jag överlämnade alla pengar till dig. De konspirerar mot Mästaren, och om det hände mig något, skulle du åtminstone inte bli hindrad.”

178:2.11

Så tog David emot apostlarnas alla kontanta medel och kvittona på alla deponerade pengar. Inte förrän på kvällen nästa dag fick apostlarna vetskap om denna transaktion.

178:2.12

Klockan var omkring halv fem på eftermiddagen när de tre apostlarna återvände och informerade Jesus om att allt var färdigt för kvällsvarden. Mästaren gjorde sig genast i ordning för att leda de tolv längs stigen till Betaniavägen och vidare in till Jerusalem. Detta var den sista vandring som han någonsin företog med dem alla tolv.

3. På vägen till kvällsvarden

178:3.1

Då de återigen sökte undvika folkskarorna, som genom Kidrondalen vandrade i båda riktningarna mellan Getsemaneparken och Jerusalem, gick Jesus och de tolv över Olivbergets västra krön ned mot den väg som från Betania ledde ned till staden. När de närmade sig platsen där Jesus föregående kväll hade stannat och talat om Jerusalems förstörelse, stannade de omedvetet upp medan de under tystnad stod och såg ned mot staden. Då de var ute i god tid, och eftersom Jesus inte ville gå genom staden förrän efter solnedgången, sade han till sina medarbetare:

178:3.2

”Sitt ned och vila er medan jag talar med er om vad som snart måste komma att ske. Alla dessa år har jag levt med er som med bröder, och jag har lärt er sanningen om himmelriket och uppenbarat för er dess mysterier. Och min Fader har sannerligen gjort många förunderliga gärningar i samband med min mission på jorden. Ni har varit vittnen till allt detta och deltagit i erfarenheten att arbeta tillsammans med Gud. Och ni kan vittna om att jag sedan en tid har varnat er att jag snart måste återvända till det arbete som Fadern har gett åt mig att utföra; jag har klart och tydligt sagt er att jag måste lämna er i världen för att fortsätta rikets arbete. Det var för detta ändamål jag avskiljde er på bergskullarna i Kafarnaum. Den erfarenhet ni har haft tillsammans med mig måste ni nu bereda er på att dela med andra. Så som Fadern sände mig till denna värld, så skall jag snart sända er ut för att representera mig och för att fullfölja det arbete jag har påbörjat.

178:3.3

”Ni ser med sorg ned på staden där borta, ty ni har hört mina ord om slutet för Jerusalem. Jag har varnat er på förhand, så att ni inte skulle gå under vid dess förstörelse och därigenom fördröja förkunnandet av rikets evangelium. Likaledes varnar jag er att ta er i akt så att ni inte onödigtvis utsätter er för fara när de kommer för att ta Människosonen. Jag måste gå, men ni måste stanna för att vittna om detta evangelium när jag är borta, precis så som jag beordrade Lasaros att fly från människornas vrede så att han skulle få leva för att sprida kännedomen om Guds härlighet. Om det är Faderns vilja att jag skall bege mig bort, kan inget som ni kunde göra hindra den gudomliga planens förverkligande. Tag er i akt så att de inte dödar er också. Må era själar tappert försvara evangeliet med andens kraft, men låt er inte vilseledas till något dumt försök att försvara Människosonen. Jag behöver inte något försvar av människohand; himlens arméer är även nu nära till hands; men jag är fast besluten att göra min himmelske Faders vilja, och därför måste vi underkasta oss det som så snart kommer över oss.

178:3.4

”När ni ser denna stad förstörd, glöm inte att ni redan har slagit er in på det eviga livets bana av ändlöst tjänande i himlens ständigt framåtskridande rike, såväl som i himlarnas himmel. Ni borde veta att i min Faders universum och i mitt universum finns många boningar, och att ljusets barn kan se fram emot uppenbarelsen av städer som Gud själv har byggt och världar vilkas levnadssätt är rättfärdighet och glädje i sanningen. Jag har tagit himmelriket till er här på jorden, men jag deklarerar, att alla ni som i tro träder in i det och genom det levande tjänandet av sanningen förblir där, skall förvisso stiga upp till världarna i höjden och sitta hos mig i vår Faders anderike. Men först måste ni rusta er och fullborda det arbete som ni har påbörjat med mig. Ni måste först gå igenom mycken bedrövelse och utstå många sorger—och dessa prövningar är redan över oss—och när ni har avslutat ert arbete på jorden, skall ni komma till min glädje, alldeles så som jag har slutfört min Faders arbete på jorden och snart skall återvända till hans famn.”

178:3.5

När Mästaren hade talat reste han sig, och de följde honom alla nedför Olivberget och in i staden. Endast tre av apostlarna visste vart de var på väg, där de drog fram längs de smala gatorna i det annalkande mörkret. De trängdes i folkmassorna, men ingen kände igen dem eller visste att Guds Son gick förbi på väg till det sista jordiska mötet med sina utvalda ambassadörer för riket. Inte heller visste apostlarna att en av dem redan hade gått in i en sammansvärjning för att förråda Mästaren i händerna på hans fiender.

178:3.6

Johannes Markus hade följt efter dem hela vägen in till staden, och sedan de hade kommit innanför porten hade han skyndat vidare längs en annan gata, så att han väntade för att välkomna dem till sin fars hus när de anlände.


◄ Kapitel 177
Toppen
Kapitel 179 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.