◄ Kapitel 153
Del 4 ▲
Kapitel 155 ►
Kapitel 154

De sista dagarna i Kafarnaum

MEDAN Jesus den händelserika lördagskvällen den 30 april talade tröstande och uppmuntrande ord till sina nedslagna och förvirrade lärjungar fördes i Tiberias underhandlingar mellan Herodes Antipas och en grupp särskilda sändebud som representerade judarnas råd i Jerusalem. Dessa skriftlärda och fariséer försökte övertala Herodes att arrestera Jesus. De sökte på alla vis övertyga honom om att Jesus uppviglade folket till oenighet och rentav uppror. Men Herodes vägrade att vidta åtgärder mot Jesus som politisk förbrytare. Herodes rådgivare hade rätt återgivit händelsen på andra sidan sjön, då folket försökte utropa Jesus till konung, och hur han hade avvisat förslaget.

154:0.2

En medlem av Herodes officiella familj, Kusas, vars hustru hörde till kvinnornas omvårdnadskår, hade informerat honom om att Jesus inte avsåg att blanda sig i det världsliga styrets angelägenheter, att han endast var intresserad av att etablera ett andligt brödraskap för sina troende, ett brödraskap som han kallade himmelriket. Herodes litade på Kusas redogörelser till den grad att han vägrade att ingripa mot Jesu verksamhet. Herodes var också vid denna tid mycket påverkad i sin inställning till Jesus av sin vidskepliga rädsla för Johannes Döparen. Herodes var en av dessa avfallna judar, som inte trodde på någonting men fruktade allting. Han hade ont samvete för att han hade låtit döda Johannes, och han ville inte bli indragen i dessa intriger mot Jesus. Han kände till många fall av sjukdom som synbarligen hade botats av Jesus, och han ansåg honom vara antingen en profet eller en relativt harmlös religiös fanatiker.

154:0.3

När judarna hotade med att rapportera till kejsaren att Herodes skyddade en förrädisk undersåte körde han ut dem från konferensrummet. Så här förblev omständigheterna i en vecka, under vilken tid Jesus förberedde sina anhängare för den förestående skingringen.

1. En veckas överläggningar

154:1.1

Från den 1 till den 7 maj höll Jesus förtroendefulla överläggningar med sina anhängare i Sebedaios hus. Endast de prövade och betrodda lärjungarna fick delta i dessa sammankomster. Vid den här tiden fanns det endast omkring hundra lärjungar som hade det moraliska modet att trotsa fariséernas motstånd och öppet deklarera sin anslutning till Jesus. Med denna grupp höll Jesus möten morgnar, eftermiddagar och kvällar. Små grupper av sökande samlades varje eftermiddag vid stranden där några av evangelisterna eller apostlarna undervisade dem. Dessa grupper bestod sällan av mer än femtio människor.

154:1.2

På fredagen denna vecka fattade föreståndarna för synagogan i Kafarnaum officiellt beslut om att stänga Guds hus för Jesus och alla hans anhängare. Denna åtgärd vidtogs på tillskyndan av fariséerna i Jerusalem. Jairos avgick som ledande föreståndare och anslöt sig öppet till Jesus.

154:1.3

Det sista mötet vid stranden hölls på sabbatseftermiddagen den 7 maj. Jesus talade till mindre än hundrafemtio åhörare som då hade samlats. Denna lördagskväll markerade den lägsta punkten i allmänhetens aktning för Jesus och hans förkunnelse. Härefter började en ständig och sakta men mer hälsosam och tillförlitlig utveckling av en välvillig stämning; en ny anhängarskara uppbyggdes vilken var bättre grundad på andlig tro och verklig religiös erfarenhet. Det mer eller mindre blandade och kompromissbetonade övergångsstadiet från de materialistiska idéerna om riket hos Mästarens anhängare och de mer idealistiska och andliga idéer som Jesus lärde, var nu definitivt avslutat. Härefter förkunnades rikets evangelium mer öppet i dess vidare omfattning och med dess vittgående andliga följder.

2. En veckas vila

154:2.1

Söndagen den 8 maj år 29 e.Kr. utfärdade judarnas råd, Sanhedrinen, i Jerusalem ett påbud om att stänga alla synagogor i Palestina för Jesus och hans anhängare. Detta var ett nytt och exempellöst maktövertagande av judarnas råd i Jerusalem. Hittills hade varje synagoga funnits och verkat som en självständig församling av gudsdyrkare och varit underställd sin egen styrelses beslut och ledning. Endast synagogorna i Jerusalem hade varit underställda Sanhedrinens bestämmanderätt. Till följd av denna summariska åtgärd av Sanhedrinen avgick fem av dess medlemmar. Hundra budbärare sändes omedelbart iväg för att meddela om och verkställa påbudet. Inom korta två veckor hade varje synagoga i Palestina, utom i Hebron, böjt sig för det judiska rådets manifest. Föreståndarna för synagogan i Hebron vägrade att erkänna rådets rätt att utöva en sådan domsrätt över deras församling. Deras vägran att åtlyda påbudet från Jerusalem byggde på att de hävdade församlingens självbestämmanderätt snarare än på välvillig inställning till Jesu förkunnelse. Kort därefter förstördes synagogan i Hebron av eld.

154:2.2

Denna samma söndagsmorgon utlyste Jesus en veckas ledighet och uppmanade alla sina lärjungar att återvända hem eller till sina vänner för att vila sina prövade själar och tala uppmuntrande ord till sina kära. Han sade: ”Gå var och en till hemorten för att koppla av eller fiska samtidigt som ni ber för rikets utbredning.”

154:2.3

Denna lediga vecka gjorde det möjligt för Jesus att besöka många familjer och grupper som bodde längs sjöstranden. Han begav sig också ut för att fiska vid flera tillfällen tillsammans med David Sebedaios, och medan han en stor del av tiden vandrade omkring ensam, nära intill dolde sig alltid två eller tre av Davids mest pålitliga budbärare, som hade klara order från sin chef om att skydda Jesus. Det förekom ingen som helst offentlig undervisning under denna vilovecka.

154:2.4

Under denna vecka led Natanael och Jakob Sebedaios av en ganska allvarlig sjukdom. I tre dagar och nätter plågades de av en plötslig och smärtsam matsmältningsstörning. Den tredje natten sände Jesus iväg Jakobs mor Salome för att vila sig, medan han själv skötte om sina lidande apostlar. Naturligtvis kunde Jesus ögonblickligen ha botat dessa två män, men det är varken Sonens eller Faderns sätt att handskas med dessa alldagliga svårigheter och åkommor som drabbar människobarnen i tidens och rymdens evolutionära världar. Under hela sitt händelserika jordiska liv inlät sig Jesus inte en enda gång på något slag av övernaturlig omvårdnad för någon medlem av sin jordiska familj eller för någon bland hans närmaste anhängare.

154:2.5

Svårigheterna i universum och de planetariska hindren måste mötas som en del av den erfarenhetsträning som har anordnats för tillväxten och utvecklingen, för den progressiva fulländningen, av de dödligas evolverande själar. Människosjälens förandligande kräver en intim erfarenhet av att i utbildningsmässigt syfte lösa en mängd olika och verkliga problem i universum. Djurvärlden och de lägre formerna av viljevarelser utvecklas inte gynnsamt i en alltför lätt omgivning. Problematiska situationer i förening med sådant som sporrar till ansträngningar samverkar till att åstadkomma de sinnes-, själs- och andeaktiviteter som mäktigt bidrar till att de dödliga uppnår värdiga mål av sitt framåtskridande och når högre nivåer för andebestämmelse.

3. Den andra sammankomsten i Tiberias

154:3.1

Den 16 maj hölls den andra sammankomsten i Tiberias mellan myndigheterna i Jerusalem och Herodes Antipas. Både de religiösa och de politiska ledarna från Jerusalem deltog i mötet. De judiska ledarna kunde rapportera till Herodes att praktiskt taget alla synagogor i både Galiléen och Judéen var stängda för Jesu förkunnelse. Ett nytt försök gjordes att få Herodes att arrestera Jesus, men han vägrade att verkställa deras begäran. Den 18 maj godkände Herodes emellertid en plan om att låta Sanhedrin-myndigheterna anhålla Jesus och föra honom till Jerusalem för att dömas på religiösa grunder, förutsatt att den romerske ståthållaren i Judéen samtyckte till ett sådant arrangemang. Under tiden arbetade Jesu fiender träget med att över hela Galiléen sprida ryktet om att Herodes hade blivit fientligt inställd till Jesus och att hans avsikt var att utplåna alla som trodde på Jesu förkunnelse.

154:3.2

På söndagskvällen den 21 maj nådde budet fram till Tiberias om att civilmyndigheterna i Jerusalem inte hade något att invända mot överenskommelsen mellan Herodes och fariséerna enligt vilken Jesus skulle anhållas och föras till Jerusalem att dömas inför judarnas råd för smädelse av det judiska folkets heliga lagar. Följaktligen undertecknade Herodes den dagen kort för midnatt den order som befullmäktigade det judiska rådets tjänstemän att gripa Jesus inom Herodes förvaltningsområde och med våldsmedel föra honom till Jerusalem för rättegång. Herodes blev utsatt för hårda påtryckningar från många håll innan han samtyckte till att ge detta tillstånd, och han visste mycket väl att Jesus inte kunde vänta sig en opartisk rättegång inför sina bittra fiender i Jerusalem.

4. Lördagskvällen i Kafarnaum

154:4.1

Denna samma lördagskväll samlades i synagogan i Kafarnaum en grupp om femtio ledande medborgare för att diskutera den ödesdigra frågan: ”Vad skall vi göra med Jesus?” De talade och debatterade till efter midnatt, men de kunde inte finna någon gemensam grund för en överenskommelse. Bortsett från några få personer som var benägna att tro at Jesus kunde vara Messias, åtminstone en helig man eller kanske en profet, delade sig mötet i fyra nästan lika stora grupper med respektive åsikter om Jesus:

154:4.2

1. Att han var en vilseledd och harmlös fanatiker.

154:4.3

2. Att han var en farlig agitator med onda avsikter som kunde uppvigla människorna till uppror.

154:4.4

3. Att han var i förbund med djävlar, att han rentav kunde vara deras furste.

154:4.5

4. Att han var från sina sinnen, vansinnig, mentalt obalanserad.

154:4.6

Det talades mycket om att Jesus predikade lärosatser som gjorde det vanliga folket upprört. Hans fiender hävdade att hans läror var opraktiska, att allt skulle gå i spillror om var och en gjorde ett allvarligt försök att leva enligt hans idéer. Många senare generationers människor har sagt detsamma. Många intelligenta och välmenande människor, även i den mer upplysta tidsåldern för dessa uppenbarelser, hävdar att den nutida civilisationen inte kunde ha byggts upp på Jesu läror—och de har delvis rätt. Men alla sådana tvivlare glömmer att en mycket bättre civilisation kunde ha byggts på basis av hans läror—och en gång kommer att byggas. Denna värld har aldrig på allvar försökt förverkliga Jesu läror i stor skala, trots att halvhjärtade försök ofta har gjorts att följa lärosatserna i den så kallade kristendomen.

5. Den händelserika söndagsmorgonen

154:5.1

Den 22 maj var en händelserik dag i Jesu liv. Före gryningen denna söndagsmorgon anlände en av Davids budbärare med stor hast från Tiberias med bud om att Herodes hade befullmäktigat, eller stod i begrepp att befullmäktiga, det judiska rådets tjänstemän att arrestera Jesus. Då David Sebedaios mottog nyheten om denna överhängande fara fick det honom att väcka sina budbärare och sända dem ut till alla lokala grupper av lärjungar för att kalla dem till ett krismöte klockan sju den morgonen. När Judas (Jesu broders) svägerska hörde detta alarmerande meddelande sände hon hastigt bud till alla de medlemmar av Jesu familj som bodde i närheten och kallade dem att genast samlas i Sebedaios hus. Och som svar på denna hastiga kallelse anlände snart Maria, Jakob, Josef, Juda och Rut.

154:5.2

Vid detta tidiga morgonmöte gav Jesus sina avskedsinstruktioner till de församlade lärjungarna, dvs. han tog tills vidare avsked av dem, då han väl visste att de snart skulle skingras från Kafarnaum. Han uppmanade dem alla att söka Guds ledning och att fortsätta med rikets arbete oberoende av konsekvenserna. Evangelisterna skulle arbeta efter eget gottfinnande tills de senare eventuellt kallades samman. Han valde tolv av evangelisterna att åtfölja honom. De tolv apostlarna anvisade han att förbli med honom oberoende av vad som hände. De tolv kvinnorna instruerade han att stanna i Sebedaios hus och i Petrus hus tills han skulle kalla på dem.

154:5.3

Jesus samtyckte till att David Sebedaios fortsatte sin landsomfattande budbärartjänst, och då David inom kort tog farväl av Mästaren sade han: ”Gå ut till ditt arbete, Mästare. Låt inte fanatikerna fånga dig, och tvivla aldrig på att budbärarna följer efter dig. Mina män förlorar aldrig kontakt med dig, och genom dem får du veta hur det står till med riket i andra trakter, och av dem får vi alla veta om dig. Inget som kunde tänkas hända mig kan störa denna service, ty jag har utnämnt första och andra reservledare, till och med en tredje. Jag är varken lärare eller förkunnare, men jag vill av hela mitt hjärta göra det här, och ingen kan hindra mig.”

154:5.4

Omkring halv åtta denna morgon började Jesus sitt avskedstal till nästan hundra troende som hade trängt sig samman inomhus för att höra honom. Detta var ett allvarligt tillfälle för alla närvarande, men Jesus föreföll att vara på ovanligt gott humör. Han var igen sitt vanliga jag. Flera veckors allvarsamhet var borta, och han inspirerade dem alla med sina ord om tro, hopp och mod.

6. Jesu familj anländer

154:6.1

Klockan var ungefär åtta denna söndagsmorgon då fem medlemmar av Jesu jordiska familj anlände till skådeplatsen som svar på den brådskande kallelsen från Judas svägerska. Av alla i hans köttsliga familj trodde endast en, nämligen Rut, helhjärtat och ihållande på att hans mission på jorden var gudomlig. Juda och Jakob, och även Josef, hade fortfarande mycket kvar av sin tro på Jesus, men de hade låtit stoltheten störa sitt goda omdöme och sina verkliga andliga böjelser. Maria slets likaså mellan kärlek och rädsla, mellan moderskärlek och familjestolthet. Fastän hon ansattes av tvivel kunde hon aldrig helt glömma Gabriels besök innan Jesus föddes. Fariséerna hade varit arbetsamma med att få Maria att tro att Jesus var utom sig, sinnessjuk. De uppmanade henne att gå med sina söner för att söka avråda honom från vidare offentlig undervisning. De försäkrade Maria om att Jesu hälsa snart skulle svikta, och att endast vanära och skam skulle komma över hela familjen till följd av att man lät honom fortsätta. När så budet kom från Judas svägerska, begav de sig alla fem genast iväg till Sebedaios hus; de hade varit samlade i Marias hem, där de hade sammanträffat med fariséerna kvällen innan. De hade samtalat med ledarna från Jerusalem till långt in på natten, och de var alla mer eller mindre övertygade om att Jesus uppförde sig märkligt, att han redan någon tid hade gjort det. Fastän Rut inte kunde förklara allt hans beteende, hävdade hon bestämt att han alltid hade behandlat sin familj rättvist och vägrade att samtycka till planerna på att försöka få honom att avstå från fortsatt verksamhet.

154:6.2

På vägen till Sebedaios hus samtalade de om allt detta och kom sinsemellan överens om att försöka övertala Jesus att komma hem med dem, ty, sade Maria: ” Jag vet att jag kunde påverka min son om han bara kom hem och lyssnade till mig.” Jakob och Juda hade hört rykten om planerna på att arrestera Jesus och föra honom till Jerusalem för rättegång. De fruktade också för sin egen säkerhet. Så länge Jesus var en populär person bland allmänheten lät familjen sakerna ha sin gilla gång, men nu när folket i Kafarnaum och ledarna i Jerusalem plötsligt hade vänt sig mot honom, började de starkt känna trycket av sin pinsamma situations förmodade vanära.

154:6.3

De hade väntat sig att träffa Jesus, ta honom åt sidan och uppmana honom att komma hem med dem. De hade tänkt sig att försäkra honom att de skulle glömma att han hade försummat dem—de skulle förlåta och glömma—om han bara upphörde med dumheten att försöka predika en ny religion, som endast kunde medföra besvär för honom själv och dra vanära över hans familj. Till allt detta sade Rut endast: ”Jag skall säga till min bror att jag tror att han är en gudsman och att jag hoppas att han vore villig att dö hellre än att låta dessa otäcka fariséer sätta stopp för hans predikande.” Josef lovade se till att Rut var tyst medan de andra bearbetade Jesus.

154:6.4

När de nådde fram till Sebedaios hus var Jesus mitt i sitt avskedstal till sina lärjungar. De försökte komma in i huset, men det var fyllt till trängsel. Till slut slog de sig ned på verandan bakom huset och sände bud till Jesus från person till person, så att budet till sist viskades åt Jesus av Simon Petrus, som för den skull avbröt hans tal och sade: ”Se, din mor och dina bröder står där ute, och de är mycket angelägna om att få tala med dig.” Jesu mor kom inte att tänka på hur viktigt det var för honom att framföra detta avskedsbudskap till sina anhängare, inte heller visste hon att hans tal när som helst kunde få ett snabbt slut av att de som skulle arrestera honom anlände. Hon trodde verkligen, efter en så lång tid av ett uppenbart kyligt förhållande och med beaktande av att hon och hans bröder hade visat honom välviljan att faktiskt söka upp honom, att Jesus skulle sluta tala och komma ut till dem i det ögonblick han fick budet att de väntade.

154:6.5

Det var igen ett av dessa tillfällen då Jesu jordiska familj inte kunde förstå att han måste sköta sin Faders angelägenheter. Och därför blev Maria och hans bröder djupt sårade när de hörde hur han, trots att han avbröt sitt tal för att ta emot budet, i stället för att rusa ut och hälsa på dem, höjde sin melodiska röst och sade: ”Säg till min mor och mina bröder att de inte skall oroa sig för mig. Fadern som sände mig till denna värld överger mig inte; inte heller skall någon skada tillfogas min familj. Hälsa dem att vara vid gott mod och att förtrösta på rikets Fader. Men när allt kommer omkring, vem är min mor och vilka är mina bröder?” I det att han sträckte ut sina händer mot alla sina lärjungar som var samlade i rummet, sade han: ”Jag har ingen mor, jag har inga bröder. Se, min mor och se mina bröder! Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja är min mor, min bror och min syster.”

154:6.6

När Maria hörde dessa ord föll hon ihop i Judas armar. De bar ut henne i trädgården för att få henne att återhämta sig medan Jesus avslutade sitt avskedsbudskap. Han skulle sedan ha gått ut för att samtala med sin mor och sina bröder, men en budbärare anlände i all hast från Tiberias med ord om att Sanhedrins män var på väg med tillstånd att arrestera Jesus och ta honom till Jerusalem. Andreas tog emot detta budskap och avbröt Jesus för att berätta det för honom.

154:6.7

Andreas kom inte ihåg att David hade placerat ut omkring tjugofem vakter runt Sebedaios hus, och att ingen kunde ta dem med överraskning; så han frågade Jesus vad de skulle göra? Mästaren stod där tyst medan hans mor, som hade hört orden ”jag har ingen mor”, höll på att återhämta sig i trädgården från chocken. Just i denna stund reste sig en kvinna i rummet och utropade: ”Välsignat är det moderliv som har burit dig, och välsignade är de bröst som har ammat dig.” Jesus vände sig för en stund bort från samtalet med Andreas och sade: ”Nej, snarare är den välsignad som hör Guds ord och vågar lyda det.”

154:6.8

Maria och Jesu bröder trodde att Jesus inte förstod dem, att han hade förlorat intresse för dem, utan att alls inse att det var de som inte förstod Jesus. Jesus förstod helt hur svårt det är för människor att bryta med sitt förgångna. Han visste hur människor låter sig ledas av predikarens vältaltighet, och hur samvetet reagerar för en emotionell vädjan, liksom sinnet gör för logik och förnuft, men han visste också hur mycket svårare det är att övertala människor att ta avstånd fån, att frigöra sig från det förgångna.

154:6.9

Det är för evigt sant att alla som tycker att de är missförstådda eller inte uppskattade har i Jesus en sympatiserande vän och en förståelsefull rådgivare. Han hade varnat sina apostlar att en människas fiender kan vara de som hör till hans eget hushåll, men han hade knappast insett hur nära denna förutsägelse skulle komma att gälla hans egen erfarenhet. Jesus övergav inte sin jordiska familj för att utföra sin Faders arbete—de övergav honom. Senare, efter Mästarens död och uppståndelse, när Jakob blev associerad med den tidiga kristna rörelsen led han oerhört av att han inte hade haft förmånen av denna tidigare förbindelse med Jesus och hans lärjungar.

154:6.10

När Jesus genomlevde dessa händelser valde han att ledas av den begränsade kunskapen i sitt människosinne. Han ville uppleva denna erfarenhet tillsammans med sina medarbetare som enbart människa. Och det var i sitt människosinne som Jesus hade tanken att träffa sin familj innan han gav sig iväg. Han ville inte sluta mitt i sitt tal för att inte ge så mycket offentlighet åt deras första möte efter en så lång frånvaro. Hans avsikt var att avsluta sitt tal och sedan sammanträffa med dem innan han gav sig iväg, men den planen kullkastades av den händelseutveckling som genast följde.

154:6.11

Deras flykt påskyndades ytterligare av att ett sällskap av Davids budbärare anlände till den bakre ingången till Sebedaios hem. Den uppståndelse som dessa män åstadkom skrämde apostlarna till att tro att dessa nyanlända kunde vara deras fiender, och av rädsla för att genast bli arresterade skyndade de ut genom den främre ingången och till den väntande båten. Och allt detta förklarar varför Jesus inte träffade sin familj som väntade på baksidans veranda.

154:6.12

Men han sade till David Sebedaios när han steg ned i båten vid den hastiga flykten: ”Säg till min mor och mina bröder att jag uppskattar att de kom och att min avsikt var att träffa dem. Bed dem att inte känna sig sårade på grund av mig utan att hellre söka vetskap om Guds vilja samt välviljan och modet att göra den viljan.”

7. Den hastiga flykten

154:7.1

Så kom det sig att Jesus tillsammans med sina tolv apostlar och de tolv evangelisterna denna söndagsmorgon den 22 maj år 29 e.Kr. hastigt flydde undan det judiska rådets funktionärer, som var på väg till Betsaida med fullmakt från Herodes Antipas att arrestera Jesus och ta honom till Jerusalem för att dömas för hädelse och andra brott mot judarnas heliga lagar. Klockan var nästan halv nio denna vackra morgon när detta sällskap om tjugofem personer bemannade årorna och rodde mot den östra stranden av Galileiska sjön.

154:7.2

Efter Mästarens båt följde en annan, mindre farkost med sex av Davids budbärare som hade instruktioner att hålla kontakt med Jesus och hans medarbetare och att se till att information om deras vistelseort och säkerhet regelbundet överfördes till Sebedaios hem i Betsaida, som en längre tid hade tjänat som högkvarter för rikets arbete. Men Jesus kom aldrig mer att ha sitt hem i Sebedaios hus. Från och med nu och under resten av sitt jordiska liv hade Mästaren verkligen ”inget ställe att vila sitt huvud”. Han hade inte längre något som ens påminde om en fast bostad.

154:7.3

De rodde över till närheten av byn Gerasa, placerade sin båt under uppsikt av vänner och började sina vandringar under detta sista händelserika år i Mästarens liv på jorden. En tid förblev de inom Filippos förvaltningsområde och vandrade från Heresa upp till Caesarea Filippi. Därifrån färdades de över till Feniciens kust.

154:7.4

Folksamlingen dröjde kvar kring Sebedaios hem och följde de två båtarnas färd över sjön mot den östra stranden, och båtarna var en god bit på väg när funktionärerna från Jerusalem skyndade fram och började sitt sökande efter Jesus. De vägrade att tro att han hade undkommit dem, och medan Jesus och hans sällskap färdades norrut genom Batanea tillbringade fariséerna och deras medhjälpare nästan en hel vecka med att fåfängt söka efter honom i närheten av Kafarnaum.

154:7.5

Jesu familj återvände till sitt hem i Kafarnaum och tillbringade nästan en vecka med att diskutera, debattera och be. De var fyllda av förvirring och bestörtning. De hade ingen sinnesro förrän på torsdagseftermiddagen, då Rut återvände från ett besök i Sebedaios hus där hon av David fick veta att hennes fader-broder var i säkerhet, att han var vid god hälsa och på väg mot den feniciska kusten.


◄ Kapitel 153
Toppen
Kapitel 155 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.