◄ 138:7
Kapitel 138
138:9 ►

Utbildningen av rikets budbärare

8. De tolvs första arbete

138:8.1

Efter att ha avyttrat två veckors fiskfångst tog Judas Iskariot, som hade valts till skattmästare för de tolv, och delade upp apostlarnas penningmedel i sex lika stora delar, efter det att medel för försörjningen av familjer som var beroende av dem redan hade ombesörjts. Sedan, nära mitten av augusti år 26 e.Kr. gick de ut två och två till de arbetsområden som Andreas hade anvisat dem. De första två veckorna gick Jesus ut med Andreas och Petrus, nästa två veckor med Jakob och Johannes och så vidare med de övriga paren i den ordning de hade blivit utvalda. På detta sätt kunde han gå ut åtminstone en gång med varje par innan han kallade dem samman för att påbörja sin offentliga verksamhet.

138:8.2

Jesus lärde dem att förkunna syndernas förlåtelse genom tron på Gud utan botövningar eller offer, och att Fadern i himlen älskar alla sina barn med samma eviga kärlek. Han ålade sina apostlar att avstå från att diskutera följande:

138:8.3

1. Johannes Döparens arbete och fängslande.

138:8.4

2. Rösten vid dopet. Jesus sade: ”Endast de som hörde rösten får nämna det. Tala endast om det som ni har hört av mig, inte hörsägen.”

138:8.5

3. Vattnets förvandling till vin i Kana. Jesus instruerade dem allvarligt med orden: ”Berätta inte för någon människa om vattnet och vinet.”

138:8.6

Det var en härlig tid för dem dessa fem eller sex månader då de arbetade som fiskare varannan tvåveckorsperiod och därvid förtjänade tillräckligt med pengar för att försörja sig på arbetsfältet under varje följande tvåveckorsperiod av missionsarbete för riket.

138:8.7

Det vanliga folket förundrade sig över den undervisning och omvårdnad som Jesus och hans apostlar bedrev. Rabbinerna hade länge lärt judarna att de okunniga inte kunde vara fromma eller rättfärdiga. Men Jesu apostlar var både fromma och rättfärdiga, och ändå var de gladlynt okunniga om mycket av rabbinernas lärdom och världens visdom.

138:8.8

Jesus gjorde klart för apostlarna skillnaden mellan botgöring genom så kallade goda gärningar, vilket judarna lärde, och sinnesförändringen genom tro—pånyttfödelsen—vilket Jesus krävde som priset för inträde i riket. Han lärde sina apostlar att tron var den enda förutsättningen för att komma in i Faderns rike. Johannes hade lärt dem ”omvändelse—att fly från den kommande vreden”. Jesus lärde: ”Tron är den öppna dörren för inträde till Guds närvarande, fullkomliga och eviga kärlek.” Jesus talade inte som en profet, som en som kommer för att förkunna Guds ord. Han föreföll att tala av sig själv som en som har makt. Jesus sökte vända deras sinnen från mirakelsökande till att finna en verklig och personlig erfarenhet i tillfredsställelsen av och förvissningen om att Guds ande av kärlek och frälsande nåd bor i människan.

138:8.9

Lärjungarna lärde sig tidigt att Mästaren hade en djup respekt och förstående aktning för varje människa som han mötte, och de var enormt imponerade av denna ensartade och oföränderliga hänsyn som han så konsekvent visade alla slags män, kvinnor och barn. Han kunde stanna upp mitt i en djupsinnig diskussion för att gå ut på vägen och säga några uppmuntrande ord till en förbipasserande kvinna som till kropp och själ tyngdes av sin börda. Han kunde avbryta en allvarlig konferens med sina apostlar för att umgås med ett barn som trängt sig på. Ingenting syntes någonsin för Jesus lika viktigt som den enskilda människan som råkade befinna sig i hans omedelbara närhet. Han var mästare och lärare, men han var mer än så—han var också en vän och närstående, en förstående kamrat.

138:8.10

Fastän Jesu offentliga undervisning främst bestod av liknelser och korta föreläsningar, undervisade han alltid sina apostlar genom frågor och svar. Under sina senare offentliga föreläsningar stannade han alltid upp för att besvara uppriktiga frågor.

138:8.11

Apostlarna var först chockerade över hur Jesus behandlade kvinnorna, men de vande sig tidigt vid det. Han gjorde det mycket klart för dem att kvinnorna i riket skulle ha samma rättigheter som männen.


◄ 138:7
 
138:9 ►