◄ Kapitel 137
Del 4 ▲
Kapitel 139 ►
Kapitel 138

Utbildningen av rikets budbärare

EFTER att ha hållit sin predikan om ”Riket” sammankallade Jesus de sex apostlarna den eftermiddagen och började framlägga sina planer om att de skulle besöka städerna kring och i närheten av Galileiska sjön. Hans bröder Jakob och Juda blev mycket sårade av att de inte kallades till detta möte. Hittills hade de ansett sig höra till Jesu inre krets av medarbetare. Men Jesus ämnade inte ha några nära släktingar som medlemmar i denna rikets kår av apostoliska ledare. Detta utelämnande av Jakob och Juda från de få utvalda, i förening med hans uppenbart reserverade hållning gentemot sin mor allt sedan händelsen i Kana, var början till en ständigt vidgande klyfta mellan Jesus och hans familj. Denna situation bestod under hela hans offentliga verksamhet—de närapå avvisade honom—och dessa meningsskiljaktigheter försvann först efter hans död och uppståndelse. Hans mor vacklade ständigt mellan attityder av skiftande tro och hopp och tilltagande känslor av besvikelse, förödmjukelse och förtvivlan. Endast Rut, den yngsta, förblev orubbligt lojal mot sin fader-broder.

138:0.2

Fram till tiden efter uppståndelsen hade hela Jesu familj mycket litet att göra med hans verksamhet. Om en profet inte är utan ära annat än i sitt eget land, är han inte heller utan förståelsefull uppskattning annat än i sin egen familj.

1. Slutliga instruktioner

138:1.1

Nästa dag, söndagen den 23 juni år 26 e.Kr. gav Jesus sina slutliga instruktioner till de sex. Han instruerade dem att gå ut två och två för att lära ut rikets glada budskap. Han förbjöd dem att döpa och gav dem rådet att avstå från offentligt predikande. Han förklarade att han senare skulle tillåta dem att predika offentligt, men att han ville att de för en tid, och av många orsaker, skaffade sig praktisk erfarenhet av att personligen ha att göra med sina medmänniskor. Jesus avsåg att deras första tur skulle omfatta endast personligt arbete. Fastän detta beslut var något av en besvikelse för apostlarna, insåg de åtminstone delvis, vilka orsaker Jesus hade till att påbörja rikets förkunnande på detta sätt, och de drog ut på gott humör och med tillitsfull entusiasm. Jesus sände dem ut i par, så att Jakob och Johannes gick till Heresa, Andreas och Petrus till Kafarnaum, medan Filippos och Natanael begav sig till Tarikea.

138:1.2

Innan de började dessa två första veckor av tjänst meddelade Jesus dem att han ville ordinera tolv apostlar till att fortsätta rikets arbete efter hans avfärd, och han bemyndigade var och en av dem att bland sina första proselyter välja ut en man till medlem i den planerade apostlakåren. Johannes yttrade sig då och frågade: ”Men Mästare, skall dessa sex män komma in i vår krets och dela allting jämnt med oss som har varit med dig allt sedan Jordanfloden och som har hört all din undervisning som förberedelse för detta vårt första arbete till förmån för riket?” Jesus svarade: ”Ja, Johannes, de män ni väljer skall bli ett med oss och ni får lära dem allt som berör riket, just så som jag har lärt er.” Sedan Jesus hade sagt detta lämnade han dem.

138:1.3

De sex skildes inte åt för att gå till sina uppdrag förrän de mångordigt hade diskuterat Jesu anvisning att de var och en skulle välja en ny apostel. Andreas åsikt blev till slut rådande, och de begav sig alla till sina arbeten. I allt väsentligt sade Andreas: ” Mästaren har rätt; vi är alltför få för att klara av detta arbete. Det behövs fler lärare, och Mästaren har visat oss stort förtroende då han har anförtrott åt oss att välja dessa sex nya apostlar.” Då de denna morgon skildes åt för att gå till sitt arbete fanns det en aning dold nedstämdhet i var och ens hjärta. De visste att de skulle sakna Jesus, och förutom att de kände sig rädda och blyga, var detta inte det sätt på vilket de hade föreställt sig att himmelriket skulle införas.

138:1.4

Man hade kommit överens om att de sex skulle arbeta i två veckor och därefter återvända till Sebedaios hem för ett sammanträde. Under tiden gick Jesus över till Nasaret för att besöka Josef, Simon och andra familjemedlemmar som bodde i den trakten. Jesus gjorde allt som var mänskligt möjligt, och som var förenligt med hans hängivenhet för att göra Faderns vilja, för att bevara sin familjs förtroende och tillgivenhet. Härvidlag gjorde han sin fulla plikt och mer.

138:1.5

Medan apostlarna var ute på detta uppdrag tänkte Jesus mycket på Johannes, som nu var i fängelse. Det var en stor frestelse för honom att använda sina potentiella befogenheter till att befria Johannes, men om igen fogade han sig i att ”invänta Faderns vilja”.

2. Valet av de sex apostlarna

138:2.1

Denna första missionärstur som de sex gjorde var utomordentligt lyckad. De upptäckte alla det stora värdet av direkt och personlig kontakt med människorna. De återvände till Jesus med en fullständigare insikt om att religionen i sista hand enbart är en fråga om personlig erfarenhet. De började förnimma hur det vanliga folket hungrade efter att få höra ord av religiös tröst och andlig uppmuntran. När de samlades kring Jesus ville de alla tala samtidigt, men Andreas tog ledningen och när han kallade på dem i tur och ordning gav de sina formella rapporter till Mästaren och framförde sina förslag till sex nya apostlar.

138:2.2

Efter det att varje man hade presenterat sitt val av en ny apostel bad Jesus alla de övriga att rösta om förslaget. Sålunda accepterades de sex nya apostlarna formellt av de sex äldre apostlarna. Därefter meddelade Jesus att de alla skulle besöka dessa kandidater och kalla dem till tjänst.

138:2.3

De nyss valda apostlarna var:

138:2.4

1. Matteus Levi, tullindrivaren från Kafarnaum som hade sitt kontor just öster om staden, nära gränsen till Batanea. Han valdes av Andreas.

138:2.5

2. Tomas Didymos, en fiskare från Tarikea och tidigare timmerman och stenhuggare från Gadara. Han valdes av Filippos.

138:2.6

3. Jakob Alfaios, en fiskare och jordbrukare från Heresa; han valdes av Jakob Sebedaios.

138:2.7

4. Judas Alfaios, Jakob Alfaios tvillingbror, också han fiskare; han valdes av Johannes Sebedaios.

138:2.8

5. Simon Seloten hade en hög ställning inom seloternas patriotiska organisation, en ställning som han gav upp för att förena sig med Jesu apostlar. Före sin anslutning till seloterna hade Simon varit köpman. Han valdes av Petrus.

138:2.9

6. Judas Iskariot var ende sonen till förmögna judiska föräldrar som bodde i Jeriko. Han hade blivit knuten till Johannes Döparen, och hans föräldrar som hörde till sadducéerna hade förskjutit honom. Han höll på att söka anställning i dessa trakter när Jesu apostlar fann honom, och främst på grund av hans erfarenhet av penningtransaktioner inbjöd Natanael honom att ansluta sig till dem. Judas Iskariot var den enda från Judéen bland apostlarna.

138:2.10

Jesus tillbringade en hel dag tillsammans med de sex apostlarna, svarade på deras frågor och lyssnade till detaljerna i deras rapporter, ty de hade många intressanta och nyttiga erfarenheter att berätta om. De såg nu visheten i Mästarens plan att sända ut dem för att arbeta på ett lugnt och personligt sätt innan de inledde sina mer anspråksfulla offentliga framträdanden.

3. Matteus och Simon kallas

138:3.1

Nästa dag gick Jesus och de sex för att besöka Matteus, tullindrivaren. Matteus väntade på dem. Han hade avslutat sin redovisning och var färdig att överlämna skötseln av sitt kontor till sin bror. När de närmade sig tullhuset gick Andreas fram tillsammans med Jesus, som såg Matteus i ögonen och sade: ”Följ mig”. Matteus reste sig och gick med Jesus och apostlarna till sitt hus.

138:3.2

Matteus berättade för Jesus om banketten som han hade arrangerat för den kvällen, att han åtminstone ville ge en sådan middag för sin familj och sina vänner om Jesus skulle acceptera och samtycka till att vara hedersgäst. Jesus nickade sitt medgivande. Petrus tog då Matteus åt sidan och förklarade att han hade bett en viss Simon ansluta sig till apostlarna och fick Matteus bifall till att Simon också skulle bjudas till festen.

138:3.3

Efter en lunch mitt på dagen i Matteus hus gick de alla med Petrus för att söka upp Simon Seloten, som de fann på dennes tidigare affärsställe som nu sköttes av hans brorson. När Petrus förde Jesus fram till Simon hälsade Mästaren på den eldige patrioten och sade endast: ”Följ mig”.

138:3.4

De återvände alla till Matteus hem där de före kvällsmåltiden talade mycket om politik och religion. Familjen Levi hade länge varit engagerad i affärer och skatteindrivning. Därför skulle fariséerna ha betecknat många av de gäster som Matteus hade bjudit till denna bankett som ”publikaner och syndare”.

138:3.5

Dåförtiden, när det arrangerades en mottagning och bankett av detta slag till ära för någon framstående individ var det brukligt för alla intresserade personer att uppehålla sig runt om i bankettsalen för att iaktta gästerna under måltiden och lyssna till de hedervärda männens konversation och tal. Följaktligen var de flesta av Kafarnaums fariséer närvarande vid detta tillfälle för att observera Jesu uppförande vid denna ovanliga sociala tillställning.

138:3.6

När middagen framskred steg middagsgästernas glädje till sådana höjder av gott humör, och alla trivdes så utmärkt, att fariséerna som såg på, i sina hjärtan började kritisera Jesus för att han deltog i en sådan lättsinnig och sorglös tillställning. Senare under kvällen när gästerna började hålla tal gick en av de mer ondskefulla fariséerna så långt som till att för Petrus kritisera Jesu uppträdande och sade: ”Hur vågar ni lära ut att denne man är rättfärdig när han äter med publikaner och syndare och sålunda med sin närvaro stöder sådana scener av sorglöst nöje.” Petrus viskade denna kritik för Jesus innan denne gav avskedsvälsignelsen över alla de församlade. När Jesus inledde sitt tal sade han: ”Då jag kom hit ikväll för att välkomna Matteus och Simon till vår krets är jag glad att se er sorglöshet och ert goda umgängeshumör, men ni borde glädja er än mer över att mången av er kommer att finna tillträde till det kommande andens rike, där ni rikligt mer skall få åtnjuta allt det goda i himmelriket. Och till er som står här omkring och kritiserar mig i era hjärtan för att jag har kommit hit för att ha roligt med dessa vänner, låt mig säga att jag har kommit för att förkunna glädje för de socialt nedtrampade och andlig frihet för de moraliskt fångna. Behöver jag påminna er om att de som är friska inte behöver någon läkare utan snarare de som är sjuka? Jag har inte kommit för att kalla de rättfärdiga utan syndare.”

138:3.7

Sannerligen var detta en ovanlig syn hos hela det judiska folket: att se en man med rättfärdig karaktär och ädla känslor blanda sig otvunget och glädjefullt med det vanliga folket, rentav med en irreligiös och njutningslysten skara publikaner och förmenta syndare. Simon Seloten ville hålla tal vid denna tillställning i Matteus hus, men Andreas som visste att Jesus inte ville att det kommande riket skulle sammanblandas med seloternas rörelse, övertalade honom att avstå från att göra några offentliga yttranden.

138:3.8

Jesus och apostlarna stannade kvar den natten i Matteus hus, och när människorna gick hem talade de endast om en sak: hur god och vänskaplig Jesus var.

4. Tvillingarna kallas

138:4.1

Nästa morgon for de alla nio med båt över till Heresa för att formellt kalla de följande två apostlarna, Jakob och Judas, Alfaios tvillingsöner, som hade nominerats av Jakob och Johannes Sebedaios. Fiskartvillingarna väntade sig Jesus och hans apostlar och inväntade dem därför nere vid stranden. Jakob Sebedaios presenterade Mästaren för dessa fiskare från Heresa, och Jesus spände blicken i dem nickade och sade: ”Följ mig.”

138:4.2

Denna eftermiddag, som de tillbringade tillsammans, instruerade Jesus dem noggrant om deltagandet i festliga sammankomster, och han avslutade sina kommentarer med att säga: ”Alla människor är mina bröder. Min Fader i himlen ringaktar ingen skapad varelse som vi har gjort. Himmelriket är öppet för alla män och kvinnor. Ingen människa får stänga nådens dörr i ansiktet på någon hungrig själ som kan tänkas söka vinna inträde därtill. Vi skall sitta till bords med alla som önskar höra om riket. När vår Fader i himlen ser ned till människorna är de alla lika. Vägra därför inte att bryta bröd med fariséer eller syndare, sadducéer eller publikaner, romare eller judar, rika eller fattiga, fria eller slavar. Dörren till riket är vidöppen för alla som vill lära känna sanningen och finna Gud.”

138:4.3

Den kvällen vid en enkel måltid i Alfaios hem upptogs tvillingbröderna i den apostoliska familjen. Senare under kvällen gav Jesus sina apostlar deras första lektion om de orena andarnas ursprung, natur och bestämmelse, men de kunde inte fatta vikten av det han berättade för dem. De fann det mycket lätt att älska och beundra Jesus men mycket svårt att förstå många av hans läror.

138:4.4

Efter en natts vila tog hela sällskapet på elva personer en båt över till Tarikea.

5. Tomas och Judas kallas

138:5.1

Fiskaren Tomas och vandraren Judas mötte Jesus och apostlarna vid fiskebåtarnas landningsställe i Tarikea, och Tomas förde sällskapet till sitt närbelägna hem. Filippos presenterade nu Tomas som sin kandidat till apostel och Natanael presenterade Judas Iskariot från Judéen för en likadan utmärkelse. Jesus såg på Tomas och sade: ”Tomas, du saknar tro; det oaktat tar jag emot dig. Följ mig.” Till Judas Iskariot sade Mästaren: ”Judas, vi är alla av samma kött, och då jag nu mottar dig i vår krets ber jag en bön om att du alltid skall vara lojal mot dina bröder från Galiléen. Följ mig.”

138:5.2

När de hade friskat upp sig tog Jesus de tolv avskilt för en tid för att be med dem och undervisa om den Heliga Andens natur och arbete, men återigen var det till stor del omöjligt för dem att förstå betydelsen av de underbara sanningar som han försökte lära dem. En förstod en punkt, och en annan en annan punkt, men ingen av dem kunde tillägna sig hela hans undervisning. Alltid gjorde de misstaget att försöka passa in Jesu nya evangelium i sina gamla former av religiös trosföreställning. De kunde inte fatta tanken att Jesus hade kommit för att förkunna ett nytt evangelium om frälsning och för att etablera en ny väg till att finna Gud. De insåg inte att han var en ny uppenbarelse av Fadern i himlen.

138:5.3

Nästa dag lämnade Jesus sina tolv apostlar helt ensamma. Han ville att de skulle bekanta sig med varandra och önskade att de var ensamma för att samtala om det som han hade lärt dem. Mästaren återvände till kvällsvarden, och under timmarna efter måltiden berättade han för dem om serafernas verksamhet, och några av apostlarna förstod hans undervisning. De vilade en natt och begav sig nästa dag med båt till Kafarnaum.

138:5.4

Sebedaios och Salome hade flyttat för att bo hos sin son David, så att deras stora hem kunde överlämnas till Jesus och hans tolv apostlar. Här tillbringade Jesus en lugn sabbat med sina utvalda budbärare. Han skisserade noggrant huvuddragen i planerna för att förkunna riket, förklarade detaljerat vikten av att undvika varje sammanstötning med de civila myndigheterna och sade: ”Om de civila makthavarna skall tillrättavisas, lämna den uppgiften åt mig. Se till att ni inte offentligt fördömer kejsaren eller hans tjänstemän.” Det var denna samma kväll som Judas Iskariot tog Jesus åt sidan för att fråga varför ingenting gjordes för att få ut Johannes ur fängelset. Judas var inte helt tillfreds med den inställning som Jesus hade.

6. En vecka av intensiv utbildning

138:6.1

Nästa vecka ägnades åt ett program av intensiv utbildning. Varje dag sattes de sex nya apostlarna i händerna på sin respektive uppsökare för en grundlig genomgång av allt som apostlarna hade lärt och upplevt som förberedelse för rikets arbete. Till uppbyggelse för de nya apostlarna gick de äldre apostlarna noggrant igenom det som Jesus dittills hade lärt dem. Om kvällarna samlades de alla i Sebedaios trädgård för att få instruktioner av Jesus.

138:6.2

Det var vid denna tid som Jesus införde en ledig dag mitt i veckan för vila och rekreation. De följde denna plan för avkoppling en dag varje vecka under återstoden av Jesu materiella liv. Som allmän regel sysslade de aldrig med sina vanliga verksamhetsformer på onsdagar. Under denna lediga dag i veckan brukade Jesus vanligen avlägsna sig från dem och säga: ”Mina barn, gå för att friska upp er för en dag. Vila er från rikets mödosamma arbete och njut av den vederkvickelse som ni får av att återvända till era tidigare yrken eller av att finna nya rekreationsformer.” Fastän Jesus under denna period i sitt jordeliv faktiskt inte behövde denna vilodag, följde han denna plan emedan han visste att det var bäst för hans mänskliga medarbetare. Jesus var läraren—Mästaren. Hans medarbetare var hans elever—lärjungar.

138:6.3

Jesus strävade efter att göra klart för sina apostlar skillnaden mellan hans läror och hans liv bland dem och de läror som senare kunde tänkas uppkomma om honom. Jesus sade: ”Mitt rike och evangeliet i anslutning därtill skall vara huvudinnehållet i ert budskap. Förirra er inte in på sidospår med att predika om mig och om min förkunnelse. Förkunna rikets evangelium och framför min uppenbarelse av Fadern i himlen, men låt er inte vilseledas in på bivägar vilket innebär att skapa legender och bygga upp en kult som gäller trosuppfattningar och läror om mina trosuppfattningar och läror.” Men återigen förstod de inte varför han talade så, och ingen vågade fråga varför han undervisade dem om detta.

138:6.4

Under denna tidiga undervisning försökte Jesus så långt som möjligt undvika motsättningar med sina apostlar, utom när det gällde oriktiga uppfattningar om hans Fader i himlen. I alla sådana fall tvekade han aldrig att rätta felaktiga trosföreställningar. Det fanns endast ett motiv i Jesu liv på Urantia efter dopet, nämligen en bättre och sannare uppenbarelse av sin Paradisfader. Han var pionjären för den nya och bättre vägen till Gud, trons och kärlekens väg. Ständigt uppmanade han apostlarna: ”Gå ut och sök efter syndare, finn de modlösa och trösta de ängsliga.”

138:6.5

Jesus hade ett perfekt grepp om situationen. Han hade obegränsad makt som han kunde ha brukat för att främja sin mission, men han nöjde sig helt med medel och personligheter som de flesta människor skulle ha ansett vara otillräckliga och betraktat som oansenliga. Han var engagerad i en mission med enorma dramatiska möjligheter, men han insisterade på att sköta sin Faders angelägenheter på det lugnaste och mest odramatiska sättet. Han undvek omsorgsfullt all uppvisning av makt. Hans plan var nu att åtminstone under flera månader arbeta lugnt och stilla tillsammans med sina apostlar i trakterna kring Galileiska sjön.

7. En ny besvikelse

138:7.1

Jesus hade gjort upp planer för en lågmäld missionskampanj omfattande fem månader av personligt arbete. Han hade inte berättat för apostlarna hur länge detta arbete skulle pågå, utan de arbetade en vecka åt gången. Tidigt under denna första dag i veckan, just då han skulle meddela sina tolv apostlar detta, kom Simon Petrus, Jakob Sebedaios och Judas Iskariot för att diskutera privat med honom. Petrus förde Jesus åt sidan och dristade sig till att säga: ”Mästare, vi kommer på uppmaning av våra medarbetare för att fråga om inte tiden nu är mogen för att träda in i riket. Och tänker du kungöra riket i Kafarnaum, eller skall vi förflytta oss till Jerusalem? Och när skall vi få veta vilken ställning var och en av oss skall inta med dig vid rikets grundläggande—” och Petrus skulle ha fortsatt med att ställa fler frågor, men Jesus höjde en förmanande hand och avbröt honom. Och då han vinkade åt de andra apostlarna som stod i närheten att förena sig med dem sade han: ”Mina små barn, hur länge skall jag ha överseende mer er! Har jag inte gjort det klart för er att mitt rike inte är av denna värld? Jag har sagt er många gånger att jag inte har kommit för att sitta på Davids tron, och hur kommer det sig nu att ni frågar om vilken plats var och en av er skall inneha i Faderns rike? Kan ni inte inse att jag har kallat er till ambassadörer för ett andligt rike? Förstår ni inte att ni snart, mycket snart, skall representera mig i världen och vid förkunnandet av riket, just så som jag nu representerar min Fader som är i himlen? Är det möjligt att jag har valt er och instruerat er som rikets budbärare och att ni trots det inte förstår naturen och betydelsen av detta kommande rike om det gudomligas företräde i människornas hjärtan? Mina vänner, lyssna till mig än en gång. Förvisa från era sinnen denna idé att mitt rike är ett maktens styre eller en härlighetens regim. Visserligen kommer inom kort all makt i himlen och på jorden att sättas i mina händer, men det är inte Faderns vilja att vi använder denna gudomliga gåva till att under denna tidsålder förhärliga oss själva. I en annan tidsålder skall ni sannerligen sitta hos mig i makt och härlighet, men det anstår oss nu att underkasta oss Faderns vilja och att gå ut i ödmjuk lydnad för att utföra hans påbud på jorden.”

138:7.2

Ännu en gång blev hans medarbetare chockerade, förstummade. Jesus sände iväg dem två och två för att be och bad dem återvända till honom vid middagstid. Denna avgörande förmiddag sökte var och en finna Gud, och var och en försökte uppmuntra och stärka den andre, och de återvände till Jesus så som han hade bett dem.

138:7.3

Jesus berättade nu utförligt för dem om Johannes ankomst, dopet i Jordanfloden, bröllopsfesten i Kana, det nyligen skedda valet av de sex och hans egna köttsliga bröders avståndstagande från dem samt varnade dem att rikets fiende också skulle försöka dra bort dem. Efter detta korta men allvarliga tal steg alla apostlar upp under Petrus ledning för att tillkännage sin oförgängliga tillgivenhet för sin Mästare och för att högtidligt lova orubblig trohet till riket—så som Tomas uttryckte det: ”Till detta kommande rike, vad det än är och fastän jag inte helt förstår det.” De trodde alla uppriktigt på Jesus även om de inte helt förstod hans undervisning.

138:7.4

Jesus frågade dem nu hur mycket pengar de hade sinsemellan. Han hörde sig också för om hur försörjningen av deras familjer hade ordnats. När det visade sig att de knappt hade tillräckligt med medel att underhålla sig i två veckors tid sade Jesus: ”Det är inte Faderns vilja att vi börjar vårt arbete på detta sätt. Vi stannar här vid sjön i två veckor för att fiska eller vadhelst våra händer finner att göra. Under tiden skall ni under ledning av Andreas, den först utvalde aposteln, organisera er så att ni kan skaffa er allt vad ni behöver i ert framtida arbete, både för er nuvarande personliga omvårdnadsverksamhet och även för den senare tid då jag ordinerar er till att predika evangeliet och instruera troende.” De blev alla mycket uppmuntrade av dessa ord; detta var för dem den första klara och uttryckliga antydan om att Jesus avsåg att senare påbörja en mer aggressiv och anspråksfull offentlig verksamhet.

138:7.5

Apostlarna tillbringade resten av dagen med att förbättra sin organisation och ordna med båtar och nät för att nästa morgon kunna ge sig ut och fiska, då de alla hade beslutat att ägna sig åt fisket. De flesta av dem hade varit fiskare, och även Jesus var en erfaren båtsman och fiskare. Många av de båtar som de kom att använda under de närmaste åren hade Jesus egenhändigt byggt. De var goda och sjösäkra båtar.

138:7.6

Jesus ålade dem att ägna sig åt fisket i två veckor och tillade: ”Och sedan skall ni gå ut för att bli människofiskare.” De fiskade i tre grupper, och Jesus for varje kväll ut med olika grupper. Hur mycket de all uppskattade Jesus! Han var en skicklig fiskare, en glad kamrat och en inspirerande vän. Ju mer de arbetade tillsammans med honom desto mer höll de av honom. Matteus sade en dag: ”Ju mer man förstår vissa människor desto mindre uppskattar man dem, men då det gäller denne man, ju mindre jag förstår honom desto mer älskar jag honom.”

138:7.7

Detta program, att fiska i två veckors tid och att gå ut för att göra personligt arbete till förmån för riket i två veckor, följdes under mer än fem månader ända till slutet av detta år, år 26 e.Kr., tills efter de särskilda förföljelser upphörde som hade riktats mot Johannes lärjungar efter hans fängslande.

8. De tolvs första arbete

138:8.1

Efter att ha avyttrat två veckors fiskfångst tog Judas Iskariot, som hade valts till skattmästare för de tolv, och delade upp apostlarnas penningmedel i sex lika stora delar, efter det att medel för försörjningen av familjer som var beroende av dem redan hade ombesörjts. Sedan, nära mitten av augusti år 26 e.Kr. gick de ut två och två till de arbetsområden som Andreas hade anvisat dem. De första två veckorna gick Jesus ut med Andreas och Petrus, nästa två veckor med Jakob och Johannes och så vidare med de övriga paren i den ordning de hade blivit utvalda. På detta sätt kunde han gå ut åtminstone en gång med varje par innan han kallade dem samman för att påbörja sin offentliga verksamhet.

138:8.2

Jesus lärde dem att förkunna syndernas förlåtelse genom tron på Gud utan botövningar eller offer, och att Fadern i himlen älskar alla sina barn med samma eviga kärlek. Han ålade sina apostlar att avstå från att diskutera följande:

138:8.3

1. Johannes Döparens arbete och fängslande.

138:8.4

2. Rösten vid dopet. Jesus sade: ”Endast de som hörde rösten får nämna det. Tala endast om det som ni har hört av mig, inte hörsägen.”

138:8.5

3. Vattnets förvandling till vin i Kana. Jesus instruerade dem allvarligt med orden: ”Berätta inte för någon människa om vattnet och vinet.”

138:8.6

Det var en härlig tid för dem dessa fem eller sex månader då de arbetade som fiskare varannan tvåveckorsperiod och därvid förtjänade tillräckligt med pengar för att försörja sig på arbetsfältet under varje följande tvåveckorsperiod av missionsarbete för riket.

138:8.7

Det vanliga folket förundrade sig över den undervisning och omvårdnad som Jesus och hans apostlar bedrev. Rabbinerna hade länge lärt judarna att de okunniga inte kunde vara fromma eller rättfärdiga. Men Jesu apostlar var både fromma och rättfärdiga, och ändå var de gladlynt okunniga om mycket av rabbinernas lärdom och världens visdom.

138:8.8

Jesus gjorde klart för apostlarna skillnaden mellan botgöring genom så kallade goda gärningar, vilket judarna lärde, och sinnesförändringen genom tro—pånyttfödelsen—vilket Jesus krävde som priset för inträde i riket. Han lärde sina apostlar att tron var den enda förutsättningen för att komma in i Faderns rike. Johannes hade lärt dem ”omvändelse—att fly från den kommande vreden”. Jesus lärde: ”Tron är den öppna dörren för inträde till Guds närvarande, fullkomliga och eviga kärlek.” Jesus talade inte som en profet, som en som kommer för att förkunna Guds ord. Han föreföll att tala av sig själv som en som har makt. Jesus sökte vända deras sinnen från mirakelsökande till att finna en verklig och personlig erfarenhet i tillfredsställelsen av och förvissningen om att Guds ande av kärlek och frälsande nåd bor i människan.

138:8.9

Lärjungarna lärde sig tidigt att Mästaren hade en djup respekt och förstående aktning för varje människa som han mötte, och de var enormt imponerade av denna ensartade och oföränderliga hänsyn som han så konsekvent visade alla slags män, kvinnor och barn. Han kunde stanna upp mitt i en djupsinnig diskussion för att gå ut på vägen och säga några uppmuntrande ord till en förbipasserande kvinna som till kropp och själ tyngdes av sin börda. Han kunde avbryta en allvarlig konferens med sina apostlar för att umgås med ett barn som trängt sig på. Ingenting syntes någonsin för Jesus lika viktigt som den enskilda människan som råkade befinna sig i hans omedelbara närhet. Han var mästare och lärare, men han var mer än så—han var också en vän och närstående, en förstående kamrat.

138:8.10

Fastän Jesu offentliga undervisning främst bestod av liknelser och korta föreläsningar, undervisade han alltid sina apostlar genom frågor och svar. Under sina senare offentliga föreläsningar stannade han alltid upp för att besvara uppriktiga frågor.

138:8.11

Apostlarna var först chockerade över hur Jesus behandlade kvinnorna, men de vande sig tidigt vid det. Han gjorde det mycket klart för dem att kvinnorna i riket skulle ha samma rättigheter som männen.

9. Fem prövande månader

138:9.1

Den något enformiga perioden då fiskande omväxlade med personligt arbete visade sig vara en ansträngande erfarenhet för de tolv apostlarna, men de höll ut under denna prövning. Trots att de knotade, tvivlade och tillfälligt uttryckte sitt missnöje förblev de trogna sina löften om tillgivenhet och lojalitet gentemot Mästaren. Det var deras personliga förbindelse med Jesus under dessa prövande månader som gjorde honom så avhållen för dem att de alla (utom Judas Iskariot) förblev lojala och trogna mot honom även under den rättsliga prövningens och korsfästelsens mörka timmar. Verkliga män kunde helt enkelt inte överge en vördad lärare som hade levt så nära dem och varit dem så tillgiven som Jesus hade varit. Under de mörka stunderna vid Mästarens död försköts i hjärtana hos dessa apostlar allt förnuft, allt omdöme och all logik till förmån för en enda alldeles särskild mänsklig känsla—vänskapslojalitetens suprema känsla. Dessa fem månader av arbete med Jesus fick var och en av apostlarna att betrakta Jesus som den bästa vän de hade i hela världen. Det var denna mänskliga känsla, inte hans förträffliga läror eller förundransvärda gärningar, som höll dem samman till tiden efter uppståndelsen och återupplivandet av förkunnelsen om rikets evangelium.

138:9.2

Dessa månader av lågmält arbete var inte endast ett stort prov för apostlarna, ett prov som de bestod, utan denna period då de inte uppträdde offentligt, var en stor prövning även för Jesu familj. Vid den tid då Jesus var färdig att påbörja sitt offentliga arbete, hade hela hans familj (utom Rut) praktiskt taget övergett honom. Endast vid några få tillfällen försökte de senare ta kontakt med honom, och då för att övertala honom att återvända hem med dem, ty de kom nära att tro att han inte var vid fullt förstånd. De kunde helt enkelt inte fatta hans filosofi eller förstå hans undervisning. Det var alldeles för mycket för dem som var av samma kött och blod.

138:9.3

Apostlarna utförde sitt arbete i Kafarnaum, Betsaida-Julias, Horasin, Gerasa, Hippos, Magdala, Kana, Betlehem i Galiléen, Jotapata, Rama, Safed, Gishala, Gadara och Abila. Utom i dessa städer arbetade de i många byar samt ute på landsbygden. Vid slutet av denna period hade de tolv apostlarna utarbetat ganska tillfredsställande planer för omsorgen om sina respektive familjer. De flesta apostlar var gifta, en del hade flera barn, men de hade vidtagit sådana arrangemang för försörjningen av sitt hemfolk med någon liten hjälp från apostlarnas kassa kunde de ägna hela sin energi åt Mästarens arbete utan att behöva bekymra sig för sina familjers ekonomiska välfärd.

10. De tolvs organisation

138:10.1

Apostlarna organiserade sig tidigt på följande sätt:

138:10.2

1. Andreas, den först utvalde aposteln, utsågs till ordförande och verksamhetsledare för de tolv.

138:10.3

2. Petrus, Jakob och Johannes utnämndes till Jesu personliga följeslagare. De skulle tjäna honom dag och natt, sörja för hans fysiska och andra behov och följa med honom på hans nattliga andaktsstunder av bön och hemlighetsfull gemenskap med Fadern i himlen.

138:10.4

3. Filippos gjordes till proviantmästare för gruppen. Det var hans skyldighet att ordna med mat och att se till att besökare, och ibland även stora åhörarskaror, fick något att äta.

138:10.5

4. Natanael hade uppsikt över behoven hos de tolvs familjer. Han fick regelbundna rapporter om vad varje apostels familj behövde, anhöll om pengar av Judas, som var kassör, och sände varje vecka pengar till dem som var i behov.

138:10.6

5. Matteus skaffade fram medel för apostlakåren. Det var hans plikt att se till att budgeten hölls i balans, att kassan fick påfyllnad. Om medel inte inflöt för den gemensamma försörjningen, om inte tillräckligt med donationer för sällskapets uppehälle erhölls, hade Matteus befogenhet att beordra de tolv tillbaka till deras nät för en tid. Men detta var aldrig nödvändigt efter att de började sitt offentliga arbete; han hade alltid tillräckligt med medel till hands för kassören att kunna finansiera deras aktiviteter.

138:10.7

6. Tomas skötte färdsplanerna. Det tillföll honom att ordna med logi och ungefärligt välja ut platsen för undervisning och predikning, och därigenom försäkra dem om ett smidigt och tidsbesparande färdprogram.

138:10.8

7. Jakob och Judas, Alfaios tvillingsöner, anvisades att tygla folkskarorna. Det var deras uppgift att utse ett tillräckligt stort antal ordningsmän så att de kunde hålla ordning bland folkmassorna under predikan.

138:10.9

8. Simon Seloten fick ansvaret för rekreation och avkoppling. Han arrangerade onsdagsprogrammen och försökte också reservera någon timme för avkoppling och omväxling varje dag.

138:10.10

9. Judas Iskariot utnämndes till kassör. Han bar penningpungen. Han betalade alla utgifter och skötte bokföringen. Han gjorde en budgetkalkyl för Matteus varje vecka och rapporterade också veckovis till Andreas. Judas betalade ut pengar enligt auktorisation av Andreas.

138:10.11

På detta sätt fungerade de tolv från då de först organiserade sig fram till tiden för den omorganisation som blev nödvändig för att förrädaren Judas deserterade. Mästaren och hans lärjungar och apostlar fortsatte på detta enkla sätt till söndagen den 12 januari år 27 e.Kr., då han sammankallade dem och officiellt ordinerade dem till rikets ambassadörer och förkunnare av dess glada budskap. Snart därefter gjorde de sig redo att bege sig till Jerusalem och Judéen på sin första offentliga predikotur.


◄ Kapitel 137
Toppen
Kapitel 139 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.