Till och med den av de stora världsreligionerna, som hade den minsta kännedomen om Gud, kände till melkisedekmissionärernas och deras uthålliga efterföljares monoteism. Ganids sammandrag av Konfutses lära var följande:
”Det som Himlen bestämmer är utan fel. Sanningen är verklig och gudomlig. Allt får sin början i Himlen, och den Stora Himlen gör inga misstag. Himlen har förordnat många underordnade att hjälpa till vid undervisningen och upplyftandet av de lägre varelserna. Stor, mycket stor, är den Ende Guden som från höjden härskar över människan. Gud är majestätisk i sin styrka och fruktansvärd i sin dom. Men denne Store Gud har förlänat ett moraliskt sinne även åt många lägrestående människor. Himlens frikostighet upphör aldrig. Välvilligheten är Himlens dyrbaraste gåva till människorna. Himlen har utgivit sin ädelhet till människans själ; människans dygder är frukten av denna utrustning med Himlens ädelhet. Den Stora Himlen är allseende och följer människan i allt vad hon gör. Och vi gör väl i att kalla den Stora Himlen vår Fader och vår Moder. Om vi sålunda är våra gudomliga förfäders tjänare, då kan vi med tillförsikt be till Himlen. Låt oss alltid och i allt stå i vördnad inför Himlens majestät. Vi erkänner, o Gud, Högste och suveräne Potentat, att domen är din och att all nåd utgår från det gudomliga hjärtat.
”Gud är med oss, därför har vi ingen rädsla i våra hjärtan. Om det finns någon dygd hos mig, är den ett uttryck för Himlen som dväljs i mig. Men denna Himmel inom mig ställer ofta hårda krav på min tro. Om Gud är med mig har jag beslutat att inte hysa något tvivel i mitt hjärta. Tron måste vara mycket nära sanningen i allt, och jag förstår inte hur människan kan leva utan denna goda tro. Gott och ont händer inte människan utan orsak. Himlen behandlar människans själ enligt dess syfte. När du finner att du har fel, tveka inte att bekänna din villfarelse och skynda dig att rätta till saken.
”En vis man är sysselsatt med att söka sanningen, inte endast med att söka sitt uppehälle. Att nå Himlens fulländning är människans mål. Den högrestående människan försöker anpassa sig, och hon är fri från ängslan och rädsla. Gud är med dig; hys inget tvivel i ditt hjärta. Varje god gärning får sin belöning. Den högrestående människan muttrar inte klagande mot Himlen och hyser inget agg mot människorna. Det du inte tycker om när det görs mot dig, gör inte det mot andra. Låt medlidandet ha del i varje straff. Försök på allt sätt göra straffet till en välsignelse, för så gör den Stora Himlen. Fastän alla skapade måste dö och bli till stoft igen, går den ädla människans ande vidare för att lysa i höjden och stiga upp till den slutliga klarhetens härliga ljus.”