◄ Kapitel 130
Del 4 ▲
Kapitel 132 ►
Kapitel 131

Världens religioner

UNDER den tid Jesus, Gonod och Ganid vistades i Alexandria använde den unge mannen mycket av sin tid och ingen liten summa av sin fars pengar för att göra en sammanställning av de läror som världens religioner innehöll om Gud och hans relationer till den dödliga människan. Ganid anställde över sextio lärda översättare för att göra detta sammandrag av de religiösa doktrinerna i världen beträffande Gudomarna. Det bör göras klart i denna framställning att alla dessa läror som var ett uttryck för monoteismen härstammade till stor del, direkt eller indirekt, från de förkunnelser som utgick från Makiventa Melkisedeks missionärer, som drog ut från sitt centrum i Salem för att sprida läran om en ende Gud—den Högste—till världens alla hörn.

131:0.2

Vi presenterar i det följande ett sammandrag av Ganids manuskript, som han utarbetade i Alexandria och Rom och som bevarades i Indien i hundratals år efter hans död. Han samlade detta material under tio rubriker, enligt följande:

1. Cynikerna

131:1.1

Om man undantar det som ingick i den judiska religionen var det, som fanns kvar av den undervisning som Melkisedeks lärjungar hade förmedlat, bäst bevarat i cynikernas lärosatser. Ganids urval omfattade följande:

131:1.2

”Gud är suprem; han är den Högste i himlen och på jorden. Gud är den fulländade evighetskretsen, och han härskar över universernas universum. Han är himlarnas och jordens ende skapare. När han påbjuder något, då finns detta något till. Vår Gud är den ende Guden, och han är deltagande och barmhärtig. Allt som är högt, heligt, sant och vackert är likt vår Gud. Den Högste är himlens och jordens ljus; han är Gud över öster, väster, norr och söder.

131:1.3

”Även om jorden skulle förgås, skulle den Supremes lysande ansikte bestå i majestät och härlighet. Den Högste är den förste och den siste, alltings begynnelse och slut. Det finns endast denne ende Gud, och hans namn är Sanning. Gud finns till av sig själv, och i honom finns ingen vrede och fiendskap. Han är odödlig och oändlig. Vår Gud är allsmäktig och frikostig. Fastän han har många manifestationer, dyrkar vi endast Gud själv. Gud vet allt—våra hemligheter och våra uttalanden. Han vet också vad var och en av oss är förtjänt av. Inget är förmer än hans makt.

131:1.4

”Gud är en fredsstiftare och en trogen beskyddare av alla som fruktar honom och förlitar sig på honom. Han ger frälsning åt alla som tjänar honom. Hela skapelsen existerar i den Högstes styrka. Hans gudomliga kärlek flödar fram från heligheten i hans styrka, och tillgivenheten föds av makten i hans storhet. Den Högste har påbjudit föreningen mellan kropp och själ och har försett människan med sin egen ande. Vad människan gör måste ha ett slut, men vad Skaparen gör fortgår för evigt. Vi vinner kunskap av människans erfarenhet, men visdom får vi av att begrunda den Högste.

131:1.5

”Gud sänder regnet över jorden, han får solen att skina på säden som spirar, och han ger oss riklig skörd av det goda i detta liv och evig frälsning i den kommande världen. Vår Guds makt är stor, hans namn är Ypperlig och hans väsen ofattbart. När du är sjuk är det den Högste som helar dig. Gud är full av godhet gentemot alla människor. Vi har ingen vän lik den Högste. Hans barmhärtighet tränger in överallt och hans godhet innesluter alla själar. Den Högste är oföränderlig, och han är vår hjälpare i varje stund av nöd. Vart du än vänder dig när du ber, där är den Högstes ansikte och vår Guds öppna öra. Du kan gömma dig för människor, men inte för Gud. Gud är inte långt från oss; han är allestädes närvarande. Gud tränger in överallt och bor i hjärtat på den människa som fruktar hans heliga namn. Skapelsen är i Skaparen och Skaparen i sin skapelse. Vi söker efter den Högste och finner honom sedan i vårt hjärta. Du söker en kär vän och sedan finner du honom inom din själ.

131:1.6

”Den människa som känner Gud betraktar alla människor som sina jämlikar; de är hans bröder. De som är själviska, de som inte bryr sig om sina jordiska bröder, har endast ledan som sin belöning. De som älskar sina medmänniskor och som har ett rent hjärta skall se Gud. Gud glömmer aldrig uppriktighet. Han leder dem som har ett ärligt hjärta till sanning, ty Gud är sanningen.

131:1.7

”Kullkasta villfarelsen och övervinn det onda i ert liv med den levande sanningens kärlek. Löna ont med gott i alla era mellanhavanden med människor. Herren Gud är barmhärtig och kärleksfull, han är den som förlåter. Låt oss älska Gud, ty han har först älskat oss. Med hjälp av Guds kärlek och genom hans nåd blir vi frälsta. Fattiga och rika är bröder. Gud är deras Fader. Gör inte mot andra det onda du inte vill att man gjorde mot dig.

131:1.8

”Åkalla alltid hans namn, och så som ni tror på hans namn, så skall era böner bli hörda. Vilken stor ära det är att dyrka den Högste! Alla världar och universer dyrkar den Högste. Giv tack med alla era böner—höj er till dyrkan. Andäktig dyrkan skyr det onda och förbjuder synden. Låt oss alltid prisa den Högstes namn. Den människa som söker skydd hos den Högste döljer sina brister för universum. När du står inför Gud med rent hjärta blir du orädd inför hela skapelsen. Den Högste är lik en Kärleksfull far och mor, han verkligen älskar oss, sina barn på jorden. Vår Gud förlåter oss och leder våra steg till frälsningens väg. Han tar oss vid handen och leder oss till sig. Gud frälser dem som litar på honom. Han tvingar inte människan att tjäna sitt namn.

131:1.9

”Om den Högstes tro har kommit in i ditt hjärta, då förblir du fri från fruktan under alla dagar i ditt liv. Förarga dig inte över de ogudaktigas välgång. Frukta inte dem som smider onda planer. Låt själen vända sig från synden och sätt hela din förtröstan på frälsningens Gud. Den vandrande dödliges trötta själ finner evig vila i den Högstes armar. Den visa människan hungrar efter den gudomliga omfamningen. Jordens barn längtar efter tryggheten i den Universelle Faderns armar. Den ädla människan söker efter det höga tillstånd där den dödligas själ blandas med den Supremes ande. Gud är rättvis: de frukter vi inte får från våra planteringar i denna värld, dem skall vi få i nästa värld.”

2. Judendomen

131:2.1

Keniterna i Palestina räddade mycket av Melkisedeks läror från att falla i glömska, och från dessa uppteckningar—så som de har bevarats och modifierats av judarna—gjorde Jesus och Ganid följande urval:

131:2.2

”I begynnelsen skapade Gud himlarna och jorden och allt som finns i och på dem. Och se, allt han hade skapat var mycket gott. Herren, han är Gud. Det finns ingen annan än han uppe i himlen eller nere på jorden. Därför skall du älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft. Jorden skall vara full av Herrens kunskap, liksom havsdjupet är fyllt av vattnet. Himlarna förtäljer Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk. Dag efter dag yttrar tal, natt efter natt kungör kunskap. Det finns inget tal eller språk där deras röst inte hörs. Herrens verk är stort, och med vishet har han gjort allting. Herrens storhet är outrannsaklig. Han vet stjärnornas mängd, och han nämner dem alla vid namn.

131:2.3

”Stor är vår Herres kraft, och hans förstånd har ingen gräns. Så säger Herren: ’Så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar.’ Gud uppenbarar det som är djupt och förborgat, ty hos honom bor ljuset. Barmhärtig och älskvärd är Herren, tålmodig och stor i godhet och sanning. Herren är god och rättrådig. Han leder de ödmjuka med omdöme. Smaka och se att Herren är god! Välsignad är den som litar på Herren. Gud är vår tillflykt och vår styrka, en ständig hjälp i nöden.

131:2.4

”Herrens nåd varar från evighet till evighet över dem som fruktar honom, och hans rättfärdighet även till våra barnbarn. Nådig och barmhärtig är Herren. Herren är god mot alla, och han förbarmar sig över hela sin skapelse. Han helar dem som har förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han. Vart skall jag gå från Guds ande? Varthän skall jag fly från den gudomliga närvaron? Ty så säger den Höge och Upphöjde, han som bebor evigheten och som heter den Helige: ’Jag bor i helighet uppe i höjden, men också hos den med ett ångerfullt hjärta och en ödmjuk ande!’ Ingen kan gömma sig för vår Gud, ty han uppfyller himmel och jord. Må himmelen vara glad och jorden fröjda sig. Må alla folk säga: Herren är nu den som regerar! Tacka Herren, ty hans nåd varar evinnerligen.

131:2.5

”Himlarna förkunnar Guds rättfärdighet, och alla folk har sett hans ära. Det är Gud som har gjort oss, och inte vi själva. Vi är hans folk, fåren på hans betesäng. Hans nåd varar evinnerligen, och hans sanning från släkte till släkte. Vår Gud är den som styr bland folken. Må jorden uppfyllas av hans ära! O, att människorna måtte prisa Herren för hans godhet och för hans underbara gåvor till människornas barn!

131:2.6

”Gud har gjort människan litet mindre än gudomlig och krönt henne med kärlek och barmhärtighet. Herren känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås. Herrens fruktan är vishetens begynnelse, att känna den Supreme är att förstå. Så säger Gud den Allsmäktige: ’Vandra inför mig och var fullkomlig.’ Glöm inte att stolthet går före undergång och högmod före fall. Bättre den som styr sitt sinne än den som intar en stad. Så säger Herren Gud, den Helige: ’Om ni vänder om och är andligen stilla, skall ni bli frälsta; i stillhet och förtröstan blir ni starka.’ De som tjänar Herren hämtar ny kraft. De stiger i höjden med vingar likt örnars. De springer utan möda, de går utan att bli trötta. Herren låter dig få ro från din fruktan. Så säger Herren: ’Frukta inte, ty jag är med dig. Var ej modfälld, ty jag är din Gud. Jag styrker dig och jag hjälper dig, jag håller dig uppe med min rättfärdighets högra hand.’

131:2.7

”Gud är vår Fader, Herren är vår frälsare. Gud har skapat universums härskaror, och han håller dem alla vid liv. Hans rättfärdighet är som väldiga berg och hans dom som det stora havsdjupet. Han ger oss att dricka från sin ljuvlighets ström, och i hans ljus ser vi ljus. Det är gott att tacka Herren och att lovsjunga den Högste, att visa kärleksfullhet om morgonen och gudomlig trohet varje kväll. Guds rike är ett evinnerligt rike, och hans herradöme varar från släkte till släkte. Herren är min herde, mig skall inget fattas. Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till rofyllda vatten. Han vederkvicker min själ. Han leder mig på rättfärdighetens vägar. Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag inget ont, ty Gud är med mig. Förvisso skall godhet och nåd följa mig under mitt livs alla dagar, och jag skall få bo i Herrens hus evinnerligen.

131:2.8

”Jahve är min frälsnings Gud, därför vill jag förtrösta på det gudomliga namnet. Jag litar på Herren med hela mitt hjärta. Jag förlitar mig inte på mitt eget förstånd. På alla mina vägar skall jag tänka på honom, och han skall styra mina färder. Herren är trofast. Han håller sitt ord till dem som tjänar honom. Den rättfärdige skall leva av hans tro. Om det inte går dig väl, är det för att synden lurar vid dörren. Människorna skördar det onda de plöjer ned och den synd de sår. Harmas inte över de onda. Om du hyser fördärv i ditt hjärta, hör Herren dig inte. Om du syndar mot Gud skadar du också din egen själ. Gud skall dra varje människas gärningar till doms med allt vad hemligt är, vare sig det är gott eller ont. Så som människan tänker i sitt hjärta, sådan är hon.

131:2.9

”Herren är nära alla dem som åkallar honom uppriktigt och sant. Gråten kan vara för en natt, men om morgonen kommer jubel. Ett glatt hjärta är som en god medicin. Herren vägrar inte dem något gott som vandrar rättfärdigt och hederligt. Frukta Gud och håll hans bud, ty det är människans hela plikt. Så säger Herren som skapade himlarna och som danade jorden: ’Förutom mig finns ingen Gud, en rättvis Gud och en frälsare. Vänd er till mig så blir ni frälsta, ni i jordens alla ändar. Om du söker mig skall du finna mig, om du söker mig av hela ditt hjärta.’ De ödmjuka skall ärva jorden och skall glädja sig åt en stor frid. Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv. De som sår vind skall skörda storm.

131:2.10

”’Kom, låt oss överlägga tillsammans’, säger Herren. ’Om era synder än är blodröda, skall de bli vita som snö. Om de än är röda som scharlakan, skall de bli som ull.’ Men de ogudaktiga får ingen frid. Det är era egna synder som har undanhållit från er det goda. Gud är hälsan i mitt anlete och glädjen i min själ. Urtidens Gud är min styrka. Han är vår tillflykt, och undertill är hans eviga armar. Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta. Han frälser alla som har barnets ande. Den rättfärdige måste lida mycket, men Herren räddar honom ur allt. Anförtro din sak åt Herren—förtrösta på honom—han skall åstadkomma det. Den som vistas på den Högstes hemliga plats, han skall förbli under den Allsmäktiges skugga.

131:2.11

”Älska din nästa som dig själv; hys inte agg mot någon människa. Gör inte mot någon människa sådant som du hatar. Älska din broder, ty Herren har sagt: ’Jag vill älska mina barn oförbehållsamt.’ De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet tills dagen når sin höjd. De visa skall lysa så ljust som himlafästet lyser, och de som för många till rättfärdighet skall skina som stjärnorna i evighet. Må den ogudaktige överge ondskans väg och den orättfärdige sina upproriska tankar. Herren säger: ’Må de vända om till mig, och jag skall förbarma mig över dem. Jag skall skänka mycken förlåtelse.

131:2.12

”Så säger Gud, himlens och jordens skapare: ’Stor frid har de som har min lag kär. Mina bud är: Du skall älska mig av hela ditt hjärta. Du skall inga andra gudar ha vid sidan av mig. Du skall inte missbruka mitt namn. Kom ihåg att hålla sabbatsdagen helig. Hedra din fader och din moder. Du skall inte dräpa. Du skall inte begå äktenskapsbrott. Du skall inte stjäla. Du skall inte bära falskt vittnesbörd. Du skall inte vara lysten.

131:2.13

”Och till alla som älskar Herren över allting och sin nästa som sig själva, säger himlens Gud: ’Jag skall återlösa dig från graven. Jag skall köpa dig fri från döden. Jag skall vara barmhärtig mot era barn, och rättvis. Har jag inte sagt om mina varelser på jorden, ni är den levande Gudens söner? Och har jag inte älskat er med evig kärlek? Har jag inte kallat er att bli som jag är och att bo hos mig i Paradiset, evinnerligen?’”

3. Buddhismen

131:3.1

Ganid var chockerad när han upptäckte hur nära buddhismen kom till att vara en storslagen och vacker religion utan Gud, utan en personlig och universell Gudom. Han fann emellertid en viss uppteckning om några äldre trosuppfattningar vilka återspeglade något av inflytandet från Melkisedeks missionärer, som fortsatte sitt arbete i Indien ända fram till Buddhas tid. Jesus och Ganid samlade följande framställningar från den buddhistiska litteraturen:

131:3.2

”Från ett rent hjärta skall glädje välla fram till den Oändlige. Hela min varelse skall ha frid i denna överjordiska fröjd. Min själ är fylld av tillfredsställelse, och mitt hjärta överflödar av den lugna förtröstans lycksalighet. Jag har ingen rädsla, jag är fri från ångest. Jag är i säkerhet, och mina fiender kan inte oroa mig. Jag är tillfreds med frukten av min tillförsikt. Jag har funnit att det är lätt att närma sig den Odödlige. Jag ber om tro för att bevara mig på den långa resan. Jag vet att tron från andra sidan inte skall svika mig. Jag vet att det går väl för mina bröder om de uppfylls av tron på den Odödlige, samma tro som ger anspråkslöshet, redbarhet, visdom, mod, kunskap och uthållighet. Låt oss avstå från bedrövelsen och överge rädslan. Låt oss med trons hjälp hålla fast vid sann rättfärdighet och äkta manlighet. Må vi lära oss att meditera över rättvisa och nåd. Tron är människans verkliga rikedom; den ger henne dygd och ära.

131:3.3

”Orättfärdigheten är föraktlig, synden är usel. Det onda är förnedrande, vare sig odlat i tanken eller utfört i handling. Smärta och sorg följer i det ondas väg som dammet följer vinden. Lycka och frid i sinnet följer den rena tanken och det dygdiga livet så som skuggan följer de materiella tingens kropp. Det onda är frukten av felriktat tänkande. Det är ondska att se synd där ingen synd finns, att inte se någon synd där synd finns. Ondskan är de falska lärornas väg. De som undviker det onda genom att se saker sådana de är vinner glädje av att sålunda omfatta sanningen. Gör slut på ditt elände genom att avsky synden. När du ser upp mot den Ädle, vänd dig av hela ditt hjärta bort från synden. Försvara inte ondskan, urskulda inte synden. När du strävar efter att gottgöra dina tidigare synder skaffar du dig styrka att motstå framtida lockelser till synd. Behärskning föds av ånger. Lämna inget fel obekänt för den Ädle.

131:3.4

”Munterhet och glädje är belöningen för gärningar väl gjorda och till den Odödliges ära. Ingen människa kan beröva dig friheten i ditt eget sinne. När din religiösa tro har frigjort ditt hjärta, när sinnet är stabilt och orörligt som ett berg, då skall själens frid flyta fram lugnt som vattnen i en flod. De som är säkra på sin frälsning är för evigt fria från åtrå, avund, hat och rikedomens illusioner. Fastän tron är energin till ett bättre liv, måste du dock uthålligt arbeta för din egen frälsning. Om du vill vara säker på din slutliga frälsning, se då till att du uppriktigt försöker uppfylla all rättfärdighet. Odla hjärtats förvissning som kommer inifrån och kom sålunda i åtnjutande av den eviga frälsningens hänryckning.

131:3.5

”Ingen religionsutövare som framhärdar i att vara lat, slö, halvhjärtad, sysslolös, skamlös och självisk kan hoppas på att bli upplyst av den odödliga visdomen. Men den som är omtänksam, förståndig, begrundande, innerlig och uppriktig kan redan under det jordiska livet nå den högsta upplysning som den gudomliga visdomens frid och frihet skänker. Minns att varje handling skall få sin belöning. Ondskan resulterar i bedrövelse och synden slutar i smärta. Glädje och lycka följer av ett gott liv. Till och med illgärningsmannen får en nådetid innan frukterna av hans illgärningar mognar, men ofelbart kommer tiden för hela skörden från de onda gärningarna. Må ingen människa ta lätt på synden och i sitt hjärta säga: ’Straffet för felgärningarna berör inte mig.’ Det du gör skall göras åt dig, enligt vishetens dom. Orättvisan mot dina medmänniskor skall vända tillbaka mot dig. Den skapade kan inte undfly sina gärningars öde.

131:3.6

”Dåren har sagt i sitt hjärta: ’Det onda når mig inte’, men säkerhet finner man endast när själen längtar efter tillrättavisning och sinnet söker visdom. Den visa människan är en ädel själ som är vänlig även bland sina fiender, lugn bland de upprörda och generös bland de giriga. Egenkärlek är som ogräs på en god åker. Själviskhet leder till sorg, ständig ängslan dödar. Det tämjda sinnet medför lycka. Den största krigaren är den som övervinner och underkuvar sig själv. Behärskning i allting är bra. Endast den är en högrestående person som värderar dygden och fyller sin plikt. Låt inte ilska och hat behärska dig. Tala inte hårt om någon. Belåtenhet är den största rikedomen. Det som vist ges är väl sparat. Gör inte mot andra det du inte vill att man skulle göra dig. Löna ont med gott, övervinn det onda med det goda.

131:3.7

”En rättfärdig själ är mer önskvärd än överhögheten över hela jorden. Odödligheten är uppriktighetens mål; döden är slutet för ett tanklöst liv. De som är uppriktiga dör inte, de tanklösa är redan döda. Välsignade är de som har insikt i det tillstånd där döden inte finns. De som pinar de levande finner knappast lycka efter döden. De osjälviska far till himlen, där de fröjdas i den oändliga frikostighetens salighet och fortsätter att växa till sig i ädel generositet. Varje dödlig som tänker rättfärdigt, talar ädelt och handlar osjälviskt skall inte endast njuta dygden därav under det korta livet här, utan han skall även, sedan kroppen har upplösts, fortsätta att njuta av himlens fröjder.”

4. Hinduismen

131:4.1

Melkisedeks missionärer förde läran om en ende Gud med sig vart de än färdades. Mycket av denna monoteistiska lära blev, tillsammans med andra och tidigare uppfattningar, en del av den senare hinduismens förkunnelse. Jesus och Ganid sammanställde följande utdrag:

131:4.2

”Han är den store Guden, i varje avseende oöverträfflig. Han är Herren som omfattar allting. Han är skaparen och övervakaren av universernas universum. Gud är en ende Gud, han är ensam och av sig själv, han är den ende. Och denne ende Gud är vår Skapare och vår själs slutliga bestämmelse. Den Högste Ende är lysande bortom all beskrivning, han är Ljusens Ljus. Detta gudomliga ljus upplyser varje hjärta och varje värld. Gud är vår beskyddare—han står vid sina skapade varelsers sida—och de som lär känna honom blir odödliga. Gud är energins stora källa. Han är den Stora Själen. Han utövar universellt herravälde över allt. Denne ende Gud är kärleksfull, ärofull och dyrkansvärd. Vår Gud är överlägsen i styrka och hans boning är ojämförlig. Denna sanna Person är evig och gudomlig, han är himlens ursprunglige Herre. Alla profeter har hyllat honom, och han har uppenbarat sig för oss. Vi dyrkar honom. O, Högsta Person, varelsernas ursprung, skapelsens Herre och universums härskare, uppenbara för oss, dina skapade varelser, den kraft som gör att du är ständigt närvarande! Gud har gjort solen och stjärnorna. Han är glänsande, äkta och självexisterande. Hans eviga kunskap är gudomligt vis. Den Evige är ogenomträngd av det onda. Eftersom universum uppkom från Gud, styr han det i enlighet därmed. Han är skapelsens upphov, och därför har allting sin grund i honom.

131:4.3

”Gud är varje god människas säkra tillflykt i nöden. Den Odödlige Ende har omsorg om hela människosläktet. Guds frälsning är stark och hans vänlighet älskvärd. Han är en kärleksfull beskyddare, en välsignad försvarare. Herren säger: ’Jag bor i deras egen själ som en visdomens lykta. Jag är de ståtligas ståtlighet och de godas godhet. Där två eller tre kommer samman, där är även jag.’ Den skapade kan inte undfly Skaparens närvaro. Hur många gånger en dödligs öga blinkar, även det räknar Herren, och vi dyrkar denna gudomliga Varelse som vår oskiljaktige följeslagare. Han råder överallt, han är frikostig, allestädes närvarande och oändligt god. Herren är vår härskare, vårt beskydd och vår högste övervakare, och hans urtida ande bor i den dödliges själ. Lastens och dygdens Evige Vittne bor i människans hjärta. Låt oss länge meditera över den dyrkansvärda och gudomliga Livgivaren. Må hans ande helt styra våra tankar. Led oss från denna overkliga värld till den verkliga! Led oss från mörker till ljuset! Led oss från död till odödlighet!

131:4.4

”Med våra hjärtan renade från allt hat, låt oss dyrka den Evige. Vår Gud är bönens Herre. Han hör sina barns rop. Må alla människor underställa sin vilja honom, den Bestämde. Låt oss glädja oss åt frikostigheten hos bönens Herre. Gör bönen till din innersta vän och dyrkan till stöd för din själ. ’Om du blott ville dyrka mig i kärlek’, säger den Evige, ’så skall jag ge dig visdomen att nå mig, ty min dyrkan är alla varelsers gemensamma dygd.’ Gud är den som lyser upp de dystra, och han är styrkan för dem som är svaga. Eftersom Gud är vår starka vän har vi ingen rädsla längre. Vi prisar den aldrig besegrade Erövrarens namn. Vi dyrkar honom emedan han är den som trofast och evigt bistår människan. Gud är vår säkra ledare och osvikliga guide. Han är den storartade föräldern till himlen och jorden, och han besitter obegränsad energi och oändlig visdom. Hans ståtlighet är sublim och hans skönhet gudomlig. Han är den högsta tillflykten i universum och den oföränderlige väktaren av den eviga lagen. Vår Gud är livets Herre och alla människors Tröstare. Han älskar människosläktet och hjälper dem som är betryckta. Han är vår livgivare och människoflockarnas Gode Herde. Gud är vår fader, broder och vän. Och vi längtar efter att lära känna denne Gud i vårt inre.

131:4.5

”Vi har lärt oss att vinna tro med vårt hjärtas längtan. Vi har nått visdom med att behärska våra sinnen, och med visdom har vi upplevt frid i den Supreme. Den som är full av tro dyrkar sant när hans inre jag är helt inriktat på Gud. Vår Gud bär himlarna som en mantel. Han bebor också de sex övriga vittomfattande universerna. Han är högst över alla och i alla. Vi ber om förlåtelse av Herren för alla våra förbrytelser mot våra medmänniskor, och vi vill lösa vår vän från det onda han har gjort oss. Vår ande avskyr allt ont, därför, O Herre, befria oss från alla spår av synd. Vi ber till Gud som är en tröstare, beskyddare och frälsare—en som älskar oss.

131:4.6

”Universumväktarens ande träder in i den enkla varelsens själ. Den människa är vis som dyrkar den Ende Guden. De som strävar efter fulländning måste förvisso lära känna Herren den Supreme. Den som känner den Supremes saliga trygghet fruktar aldrig, ty den Supreme säger till dem som tjänar honom: ’Frukta ej, ty jag är med dig.’ Försynens Gud är vår Fader. Gud är sanningen. Och det är Guds önskan att hans varelser skulle förstå honom—att de helt skulle komma att känna sanningen. Sanningen är evig, den upprätthåller universum. Vår högsta önskan skall vara förening med den Supreme. Den Store Övervakaren är den som åstadkommer allting—allt utvecklas från honom. Och detta är hela plikten: Må ingen göra mot en annan det som vore motbjudande för honom själv. Hys ingen illvilja, slå ej den som slår dig, besegra ilska med barmhärtighet och övervinn hat med välvilja. Och allt detta bör vi göra för att Gud är en god vän och en nådig fader som förlåter alla våra jordiska överträdelser.

131:4.7

”Gud är vår Fader, jorden vår moder och universum vår födelseplats. Utan Gud är själen en fånge; att lära känna Gud gör själen fri. Genom meditation över Gud, genom förening med honom, kommer befrielse från ondskans illusioner och slutlig frälsning från alla materiella bojor. När människan skall rulla upp rymden som en bit läder, då får ondskan sitt slut, ty människan har funnit Gud. O Gud, fräls oss från helvetets trefaldiga fördärvelse—åtrå, vrede och girighet! O själ, omgjorda dig för odödlighetens andekamp! När det jordiska livets slut kommer, tveka inte att överge denna kropp för en mer passande och vackrare form och att vakna upp i den Supremes och Odödliges världar, där det ingen fruktan, sorg, hunger, törst eller död finnes. Att lära känna Gud är att bryta dödens band. Den själ som känner Gud stiger i universum som grädden till mjölkens yta. Vi dyrkar Gud, allgöraren, den Stora Själen, som alltid har sitt säte i sina varelsers hjärtan. Och de som vet att Gud tronar i människohjärtat är bestämda till att bli som han—odödliga. Det onda måste lämnas kvar i denna värld, men dygden följer själen till himlen.

131:4.8

”Det är endast de orättfärdiga som säger: I universum finns varken sanning eller någon härskare, det var avsett endast för våra lustar. Sådana själar vilseleds av sina små intellekt. Så utlämnar de sig själva till att njuta av sina lustar och berövar sin själ dygdens fröjder och rättfärdighetens nöjen. Vad kan väl vara större än att uppleva frälsning från synden? Den som har sett den Supreme är odödlig. Människans köttsliga vänner kan inte överleva döden; endast dygden vandrar vid människans sida när hon färdas ständigt vidare mot de fröjdefulla och solbelysta ängderna i Paradiset.”

5. Zarathustras lära

131:5.1

Zarathustra själv hade direkt kontakt med de efterkommande till Melkisedeks tidigare missionärer, och deras trossats om den ende Guden blev en central lära i den religion som han grundade i Persien. Frånsett judendomen innehöll ingen av de dåtida religionerna mer av denna förkunnelse från Salem. Från denna religions skrifter tog Ganid följande utdrag:

131:5.2

”Allting kommer från och tillhör den Ende Guden—allvis, god, rättfärdig, helig, glänsande och ärofull. Denna vår Gud är källan till allt ljus. Han är Skaparen, alla goda syftens Gud och beskyddaren av rättvisan i universum. Det är vist att inrikta sitt liv så att man handlar i överensstämmelse med sanningens ande. Gud är allseende, och han ser både de orättfärdigas onda dåd och de rättfärdigas goda gärningar. Vår Gud observerar allting med ett ljungande öga. Hans beröring är en helande beröring. Herren är en allsmäktig välgörare. Gud sträcker ut sin hjälpande hand till både rättfärdiga och orättfärdiga. Gud grundlade världen och bestämde belöningen för gott och för ont. Den allvise Guden har lovat odödlighet åt de fromma själar som tänker rent och handlar rättfärdigt. Vad du allra högst önskar, sådan skall du bli. Solens ljus är som visdom för dem som urskiljer Gud i universum.

131:5.3

”Prisa Gud med att söka det som är till välbehag för Den Vise. Dyrka ljusets Gud med att glatt vandra på de stigar som har bestämts i den religion han har uppenbarat. Det finns endast en Suprem Gud, Ljusets Herre. Vi dyrkar honom som skapade vattnen, växterna, djuren, jorden och himlarna. Vår Gud är Herren, den mest välgörande. Vi dyrkar den skönaste, den mest givmilde Odödlige, som har det eviga ljuset. Gud är mest avlägsen från oss och samtidigt närmast oss, ty han bor i vår själ. Vår Gud är Paradisets gudomliga och heligaste Ande, och dock är han vänligare mot människan än den vänligaste bland alla skapade. Gud är högst hjälpsam mot oss i denna största av alla uppgifter: att lära känna honom. Gud är vår mest beundransvärda och rättfärdiga vän. Han är vår visdom, vårt liv och livskraften i vår själ och kropp. Genom att vi tänker gott gör den vise Skaparen det möjligt för oss att göra hans vilja och därmed nå förverkligande av allt som är gudomligt fulländat.

131:5.4

”Herre, lär oss att leva detta köttsliga liv samtidigt som vi bereder oss för nästa liv i anden. Tala till oss Herre, och vi skall lyda dig. Lär oss de goda stigarna så att vi må vandra rätt. Förunna oss att nå förening med dig. Vi vet att den religion är den rätta som för till förbund med rättfärdigheten. Gud är vårt visa väsen, vår bästa tanke och vår rättfärdiga handling. Må Gud förunna oss förening med den gudomliga anden och odödlighet hos honom själv!

131:5.5

”Den Vises religion renar den troende från varje ond tanke och syndfull gärning. Jag bugar mig i ånger inför himlens Gud om jag har förbrutit mig i tanke, ord eller handling—avsiktligt eller oavsiktligt—och jag ber för nåd och prisar för förlåtelse. Jag vet att när jag bekänner synden tas den bort från min själ, om min avsikt är att inte göra det onda igen. Jag vet att förlåtelsen löser syndens band. De som gör vad ont är skall få sitt straff, men de som följer sanningen skall få njuta saligheten i en evig frälsning. Tag genom din barmhärtighet ett grepp om oss och förse vår själ med frälsande kraft. Vi gör anspråk på nåd för att vi strävar efter att nå fulländning; vi skulle vilja vara lik Gud.”

6. Suduanismen (Jainismen)

131:6.1

Den tredje gruppen av religiösa troende som i Indien bevarade doktrinen om en ende Gud—vad som fanns kvar av Melkisedeks undervisning—kallades på den tiden suduanister. Senare har dessa troende blivit kända som jainismens anhängare. De lärde:

131:6.2

”Himlens Herre är den högste. De som syndar stiger inte upp i höjden, men de som vandrar längs rättfärdighetens stigar skall få en plats i himlen. Vi har visshet om livet efter detta om vi känner sanningen. Människans själ kan stiga upp till den högsta himlen för att där utveckla sin sanna andliga natur, för att nå fulländning. Det himmelska tillståndet befriar människan från syndens slaveri och gör henne bekant med de slutliga saligheterna. Den rättfärdiga människan har redan upplevt ett slut på synden och alla därmed förbundna lidanden. Jaget är människans oövervinnerliga fiende, och jaget framträder som människans fyra största passioner: vrede, högmod, bedräglighet och girighet. Människans största seger är att övervinna sig själv. När människan vänder sig till Gud för förlåtelse, och när hon sedan vågar åtnjuta denna frihet, befrias hon från rädslan. Människan bör under färden genom livet behandla sina medvarelser så som hon själv skulle vilja bli behandlad.”

7. Shintoreligionen

131:7.1

Först nyligen hade de handsskrifter som gällde denna religion från Fjärran Östern införlivats med biblioteket i Alexandria. Det var den enda världsreligion som Ganid inte hade hört om. Även denna tro innehöll rester av Melkisedeks tidigare läror, såsom framgår av följande utdrag:

131:7.2

”Så säger Herren: ’Ni är alla mottagare av min gudomliga kraft. Alla människor har tillgång till min nåd. Jag får stor glädje av att de rättfärdigas antal mångfaldigas över hela jorden. Både i naturens skönhet och i människans dygder söker Himlens Prins uppenbara sig och visa fram sitt rättfärdiga väsen. Eftersom forntidens människor inte kände mitt namn framträdde jag genom att födas till världen som en synlig varelse och utstod en sådan förnedring för att människan inte skulle glömma mitt namn. Jag är den som har gjort himmel och jord. Solen, månen, och alla stjärnor lyder min vilja. Jag är härskaren över alla varelser på land och i de fyra haven. Fastän jag är stor och högst hyser jag aktning för den fattigaste människans bön. Om någon skapad vill dyrka mig, vill jag höra hans bön och uppfylla hans hjärtas önskan.’

131:7.3

”’Varje gång människan ger efter för ängslan tar hon ett steg bort från den väg som hjärtats ande vill leda henne på.’ Högmod skymmer Gud. Om du vill ha himmelsk hjälp, lägg då bort ditt högmod. Varje dyft av högmod skymmer det frälsande ljuset likt ett stort moln. Om inte allt är rätt i ditt inre, är det lönlöst att be om det som finns i det yttre. ’Om jag hör dina böner är det för att du kommer inför mig med ett rent hjärta, fritt från falskhet och skenhelighet, med en själ som reflekterar sanningen som en spegel. Om du vill vinna odödlighet, överge världen och kom till mig.’”

8. Taoismen

131:8.1

Melkisedeks budbärare trängde långt in i Kina, och läran om en ende Gud blev en del av den tidiga förkunnelsen inom flera kinesiska religioner. Den som bevarades längst och innehöll mest av den monoteistiska sanningen var taoismen, och Ganid samlade följande från dess grundläggares skrifter:

131:8.2

”Vad ren och lugn den Supreme är, och ändå så kraftfull och mäktig, så djup och omätbar! Denne himlens Gud är alltings vördade förfader. Om du känner den Evige är du upplyst och vis. Om du icke känner den Evige, då framträder okunskapen som ondska, och sålunda uppkommer syndens passioner. Denna underbara Varelse existerade innan himlarna och jorden fanns. Han är sannerligen andlig, han står ensam och förändras icke. Han är förvisso världens moder, och hela skapelsen rör sig runt honom. Den Store ger sig till människorna och gör det därmed möjligt för dem att utmärka sig och att överleva. Även om man endast har lite kunskap kan man dock vandra på den Supremes vägar; man kan rätta sig efter himlens vilja.

131:8.3

”Alla goda gärningar som är till verklig nytta kommer från den Supreme. Allting är för sitt liv beroende av den Stora Källan. Den Store Supreme söker ingen heder för sina utgivningar. Hans makt är suprem, dock förblir han gömd för vår blick. Ständigt förvandlar han sina egenskaper medan han fulländar sina skapade. Det himmelska Förnuftet är långsamt och tålmodigt i sina planer men säkert på sina slutresultat. Den Supreme sprider sig utöver universum och upprätthåller alltsammans. Hur stor och mäktig är inte hans överflödande inverkan och hans dragningskraft! Sann godhet är som vatten, i att det välsignar allt och skadar inget. Och likt vattnet söker sig den sanna godheten till de lägsta ställena, även till de nivåer som andra undviker, och det är därför att det är besläktat med den Högste. Den Supreme skapar allting, när dem i naturen och fullbordar dem i anden. Och det är ett mysterium hur den Supreme fostrar, skyddar och fulländar den skapade utan att tvinga honom. Han vägleder och styr, men utan att hävda sig själv. Han ombesörjer framåtskriandet, men utan att dominera.

131:8.4

”Den vise mannen gör sitt hjärta universellt. Det är farligt att ha endast lite kunskap. De som eftersträvar storhet måste lära sig att bli ödmjuka. Vid skapelsen blev den Supreme världens moder. Att veta vem ens mor är, är att inse sitt sonskap. Vis är den som ser alla delar ur helhetens synpunkt. Förhåll dig till varje människa som vore du i hennes ställe. Löna oförrätt med vänlighet. Om du älskar människorna dras de till dig—du har ingen svårighet att vinna deras förtroende.

131:8.5

”Den Store Supreme genomtränger allt; han är till vänster och till höger. Han upprätthåller hela skapelsen och dväljs i alla verkliga varelser. Du kan inte finna den Supreme, inte heller kan du bege dig till en plats där han inte finns. Om människan inser sina vägars ondska och i hjärtat ångrar synden, då kan hon söka förlåtelse. Hon kan undgå straffet, hon kan ändra olyckan till välsignelse. Den Högste är den trygga tillflykten för hela skapelsen, han är människosläktets väktare och frälsare. Söker du honom dagligen skall du finna honom. Eftersom han kan förlåta synder är han verkligen högst värdefull för alla människor. Minns alltid att Gud belönar människan inte för vad hon gör utan för vad hon är. Därför borde du sträcka din hjälpande hand till dina medmänniskor utan tanke på belöning. Gör gott utan tanke på egen fördel.

131:8.6

”De som känner den Eviges lagar är visa. Okunskap om den gudomliga lagen betyder elände och olycka. De som känner Guds lagar är frisinnade. Om du känner den Evige, så skall, även om din kropp förgås, din själ överleva i andens tjänst. Du är verkligt vis när du inser din obetydlighet. Om du förblir i den Eviges ljus, skall du bli upplyst av den Supreme. De som viger sin person till den Supremes tjänst är fyllda av glädje under denna strävan efter den Evige. När människan dör börjar anden sin långa färd på den storartade resan hem.”

9. Konfutses lära

131:9.1

Till och med den av de stora världsreligionerna, som hade den minsta kännedomen om Gud, kände till melkisedekmissionärernas och deras uthålliga efterföljares monoteism. Ganids sammandrag av Konfutses lära var följande:

131:9.2

”Det som Himlen bestämmer är utan fel. Sanningen är verklig och gudomlig. Allt får sin början i Himlen, och den Stora Himlen gör inga misstag. Himlen har förordnat många underordnade att hjälpa till vid undervisningen och upplyftandet av de lägre varelserna. Stor, mycket stor, är den Ende Guden som från höjden härskar över människan. Gud är majestätisk i sin styrka och fruktansvärd i sin dom. Men denne Store Gud har förlänat ett moraliskt sinne även åt många lägrestående människor. Himlens frikostighet upphör aldrig. Välvilligheten är Himlens dyrbaraste gåva till människorna. Himlen har utgivit sin ädelhet till människans själ; människans dygder är frukten av denna utrustning med Himlens ädelhet. Den Stora Himlen är allseende och följer människan i allt vad hon gör. Och vi gör väl i att kalla den Stora Himlen vår Fader och vår Moder. Om vi sålunda är våra gudomliga förfäders tjänare, då kan vi med tillförsikt be till Himlen. Låt oss alltid och i allt stå i vördnad inför Himlens majestät. Vi erkänner, o Gud, Högste och suveräne Potentat, att domen är din och att all nåd utgår från det gudomliga hjärtat.

131:9.3

”Gud är med oss, därför har vi ingen rädsla i våra hjärtan. Om det finns någon dygd hos mig, är den ett uttryck för Himlen som dväljs i mig. Men denna Himmel inom mig ställer ofta hårda krav på min tro. Om Gud är med mig har jag beslutat att inte hysa något tvivel i mitt hjärta. Tron måste vara mycket nära sanningen i allt, och jag förstår inte hur människan kan leva utan denna goda tro. Gott och ont händer inte människan utan orsak. Himlen behandlar människans själ enligt dess syfte. När du finner att du har fel, tveka inte att bekänna din villfarelse och skynda dig att rätta till saken.

131:9.4

”En vis man är sysselsatt med att söka sanningen, inte endast med att söka sitt uppehälle. Att nå Himlens fulländning är människans mål. Den högrestående människan försöker anpassa sig, och hon är fri från ängslan och rädsla. Gud är med dig; hys inget tvivel i ditt hjärta. Varje god gärning får sin belöning. Den högrestående människan muttrar inte klagande mot Himlen och hyser inget agg mot människorna. Det du inte tycker om när det görs mot dig, gör inte det mot andra. Låt medlidandet ha del i varje straff. Försök på allt sätt göra straffet till en välsignelse, för så gör den Stora Himlen. Fastän alla skapade måste dö och bli till stoft igen, går den ädla människans ande vidare för att lysa i höjden och stiga upp till den slutliga klarhetens härliga ljus.”

10. ”Vår religion”

131:10.1

Efter det mödosamma arbetet med att få till stånd sammanställningen av världsreligionernas undervisning om Paradisfadern tog sig Ganid an uppgiften att formulera vad han ansåg vara ett sammandrag av den tro beträffande Gud som han hade kommit till som resultat av Jesu undervisning. Den unge mannen hade för vana att tala om dessa trosföreställningar som ”vår religion”. Detta var hans sammandrag:

131:10.2

”Herren vår Gud är den ende Herren, och du bör älska honom med hela ditt sinne och av hela ditt hjärta, samtidigt som du gör ditt bästa för att älska alla hans barn som dig själv. Denne ende Gud är vår himmelske Fader, i vilken allting finns och som genom sin ande dväljs i varje uppriktig människosjäl. Och vi som är Guds barn bör lära oss att lämna omsorgen om vår själ till honom som är en trogen Skapare. För vår himmelske Fader är allting möjligt. Eftersom han är Skaparen, som har gjort allt och alla, kan det inte vara annorlunda. Fastän vi inte kan se Gud, kan vi lära känna honom. Och genom att dagligen leva enligt den himmelske Faderns vilja kan vi uppenbara honom för våra medmänniskor.

131:10.3

”De gudomliga rikedomarna i Guds karaktär måste vara oändligt djupa och evigt visa. Vi kan inte komma till klarhet om Gud på kunskapens väg, men vi kan lära känna honom i våra hjärtan genom personlig erfarenhet. Fastän vi kanske inte kan förstå hans rättvisa, kan den ringaste varelsen på jorden ta emot hans nåd. Samtidigt som Fadern fyller universum bor han också i våra hjärtan. Människans sinne är mänskligt, dödligt, men människans ande är gudomlig, odödlig. Gud är inte endast allsmäktig utan även allvis. Om våra jordiska föräldrar, med benägenhet till det onda kan älska sina barn och ge dem goda gåvor, hur mycket mer måste inte den gode Fadern i himlen med vishet kunna älska sina barn på jorden och ge lämpliga välsignelser till dem.

131:10.4

”Fadern i himlen låter inte ett enda barn på jorden gå under om detta barn har en önskan att finna Fadern och uppriktigt önskar att vara lik honom. Vår Fader älskar även de orättfärdiga och är alltid vänlig mot de otacksamma. Om blott flera människor kunde känna till Guds godhet skulle det säkert leda till att de ångrade sina onda sätt och övergav all medveten synd. Allt gott kommer ned från ljusets Fader, som inte uppvisar någon föränderlighet eller skuggan av förändring. Den sanne Gudens ande finns i människans hjärta. Han menar att alla människor bör vara som bröder. När människorna börjar längta och känna efter Gud är det bevis för att Gud har funnit dem och att de söker kunskap om honom. Vi lever i Gud och Gud dväljs i oss.

131:10.5

”Jag tänker inte längre nöja mig med att tro att Gud är hela mitt folks Fader. Härefter tror jag att han också är min Fader. Alltid skall jag försöka dyrka Gud med hjälp av Sanningens Ande, som är min hjälpare när jag verkligen har lärt känna Gud. Men framförallt skall jag öva mig att dyrka Gud genom att lära mig att göra Guds vilja på jorden, dvs. jag skall göra mitt bästa för att behandla var och en av mina medmänniskor exakt så som jag tror att Gud vill att han skall behandlas. Och när vi lever ett sådant jordiskt liv kan vi be Gud om mångt och mycket, och han uppfyller våra hjärtans önskan så att vi må vara bättre skickade att tjäna våra medmänniskor. Och allt detta kärleksfulla tjänande av Guds barn vidgar vår förmåga att ta emot och uppleva himlens fröjder, de höga förnöjelser som den himmelska andens omvårdnad skänker.

131:10.6

”Jag vill varje dag tacka Gud för hans outsägliga gåvor. Jag vill prisa honom för hans underbara verk för människobarnens bästa. För mig är han den Allsmäktige, Skaparen, Styrkan och Nåden, men bäst av allt, han är min ande-Fader, och som hans barn på jorden skall jag en gång stiga fram för att skåda honom. Och min lärare har sagt att jag genom att söka efter honom skall bli lik honom. Genom att tro på Gud har jag fått fred med honom. Denna nya religion är full av glädje, och den åstadkommer en bestående lycka. Jag är förvissad om att jag förblir trogen intill döden och att jag utan tvivel skall få det eviga livets krona.

131:10.7

”Jag lär mig att pröva allt och att behålla det som är gott. Vadhelst jag vill att människorna skulle göra för mig, det skall jag göra för mina medmänniskor. Genom denna nya tro vet jag att människan kan bli en Guds son, men ibland förfäras jag av tanken att alla människor är mina bröder, men det måste vara sant. Jag kan inte se hur jag kan glädjas åt att Gud är min Fader om jag samtidigt vägrar att acceptera människan som min broder. Vem som än åkallar Herrens namn skall räddas. Om det är sant, då måste alla människor vara mina bröder.

131:10.8

”Hädanefter skall jag göra mina goda gärningar i hemlighet; jag skall också be främst när jag är ensam. Jag skall inte döma så att jag inte må vara orättvis mot mina medmänniskor. Jag skall lära mig att älska mina fiender; jag har inte riktigt lärt mig detta sätt att vara gudalik. Fastän jag ser Gud i dessa andra religioner, finner jag honom i ’vår religion’ vara mer skön, kärleksfull, barmhärtig, personlig och positiv. Men framförallt är denna storartade och lysande Varelse min andlige Fader; jag är hans barn. Och endast genom att uppriktigt vilja vara lik honom skall jag till slut finna honom och evigt tjäna honom. Äntligen har jag en religion som har en Gud, en underbar Gud, och han är den eviga frälsningens Gud.”


◄ Kapitel 130
Toppen
Kapitel 132 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.