◄ Kapitel 123
Del 4 ▲
Kapitel 125 ►
Kapitel 124

Jesu senare barndom

FASTÄN Jesus kanske kunde ha haft en bättre möjlighet till skolundervisning i Alexandria än i Galiléen, skulle han inte där ha haft en sådan utomordentlig omgivning för att reda ut sina egna livsproblem med minsta möjliga undervisningsmässiga vägledning, samtidigt som han hade den stora fördelen av ständig kontakt med ett så stort antal av alla samhällsklassers män och kvinnor från alla delar av den civiliserade världen. Om han hade stannat i Alexandria hade hans utbildning styrts av judarna och enligt uteslutande judiska linjer. I Nasaret fick han en undervisning och utbildning som gjorde honom bättre skickad att förstå icke-judar och som gav honom en bättre och mer balanserad uppfattning om de relativa värdena inom de östra eller babyloniska och de västra eller hellenistiska synsätten i den hebreiska teologin.

1. Jesu nionde år (3 e.Kr.)

124:1.1

Fastän man knappast kan säga att Jesus någonsin skulle ha varit allvarligt sjuk, hade han detta år liksom sina bröder och sin babysyster en del av de mindre krämpor som hör till barndomen.

124:1.2

Skolan fortsatte och han var fortfarande en gynnad elev, som varje månad hade en vecka ledigt. Han fortsatte att dela denna tid ungefär lika mellan resor till städer i omgivningen tillsammans med sin far, vistelser på sin morbrors bondgård söder om Nasaret och fiskeutfärder från Magdala.

124:1.3

Den allvarligaste de besvärligheter som hittills hade uppstått i skolan inträffade mot vinterns slut, då Jesus vågade ifrågasätta chasan beträffande läran att alla skulpturer, bilder och teckningar var avgudadyrkande till sin natur. Jesus fann mycket nöje i att teckna landskap samt i att modellera många olika föremål av lera. Allt sådant var strängt förbjudet i den judiska lagen, men hittills hade han lyckats vederlägga sina föräldrars invändningar i så stor utsträckning att de hade låtit honom fortsätta med dessa aktiviteter.

124:1.4

Besvärligheter uppstod igen i skolan när en av de mer efterblivna eleverna upptäckte att Jesus höll på att göra en kolteckning av läraren på klassrummets golv. Där fanns den, klart som dagen, och många av de äldste hade sett den innan en kommitté gick för att besöka Josef och kräva att något måste göras för att stävja laglösheten hos hans äldste son. Fastän det inte var första gången klagomål hade framförts till Josef och Maria om vad deras mångsidige och energiske son hade haft för sig, var detta den allvarligaste av alla de anklagelser som hittills hade riktats mot honom. Jesus, som satt på en stor sten precis utanför bakdörren, lyssnade en tid på den anklagelse som gällde hans konstnärliga strävanden. Han kände sig förnärmad över att de anklagade hans far för hans påstådda missdåd. Så han marscherade in, och orädd som han var trädde han fram inför sina anklagare. De äldste blev rent förvirrade. En del var benägna att betrakta episoden med humor, medan en eller två såg ut att tänka att pojkens uppträdande var vanhelgande om inte rentav hädande. Josef var rådvill, Maria förnärmad, men Jesus insisterade på att bli hörd. Han sade vad han hade att säga, försvarade modigt sin åsikt, och förklarade med bibehållen självbehärskning att han skulle foga sig i sin fars avgörande i denna såsom i alla andra tvistefrågor. De äldstes kommitté avlägsnade sig under tystnad.

124:1.5

Maria försökte påverka Josef att låta Jesus forma i lera hemma, förutsatt att han lovade att inte hålla på med någon av dessa problematiska aktiviteter i skolan, men Josef kände sig tvungen att besluta att rabbinernas tolkning av det andra budet skulle gälla. Sålunda tecknade eller modellerade Jesus inte från den dagen så länge han bodde i sin fars hus sådant som föreställde någonting. Men han var inte övertygad om att det var något fel med det han hade gjort, och att avstå från en sådan kär sysselsättning var en av de stora prövningarna i hans unga liv.

124:1.6

Under senare delen av juni klättrade Jesus upp till toppen av Taborberget i sällskap med sin far. Det var en klar dag och utsikten var storartad. För denne nio år gamle gosse kändes det som om han verkligen hade sett ut över hela världen, utom Indien, Afrika och Rom.

124:1.7

Jesu andra syster, Marta, föddes torsdag natt den 13 september. Tre veckor efter det att Marta hade fötts började Josef, som var hemma för en tid, bygga ett tilläggsutrymme till deras hus, en kombination av verkstad och sovrum. Jesus fick en liten hyvelbänk, och för första gången hade han egna verktyg. Under många år arbetade han då och då vid denna bänk och blev mycket skicklig i att tillverka ok.

124:1.8

Denna och följande vinter i Nasaret var de kallaste på många tiotals år. Jesus hade sett snö på bergen. I Nasaret hade det mången gång fallit snö som blev kvar på marken endast en kort tid; men inte före denna vinter hade han sett is. Det faktum att vatten kunde finnas i fast form, som vätska och som ånga—han hade redan länge funderat över ångan som steg upp från de kokande kärlen—fick gossen att tänka en hel del på den fysiska världen och dess uppbyggnad, och dock var den personlighet som var förkroppsligad i denne växande yngling hela tiden den faktiska skaparen och organiseraren av alla dessa fenomen överallt i ett vidsträckt universum.

124:1.9

Klimatet i Nasaret var inte strängt. Januari var den kallaste månaden, då temperaturen i medeltal låg kring 10°C. Under de hetaste månaderna, juli och augusti, brukade temperaturen variera mellan 24 och 32°C. Från bergen till dalen vid Jordanfloden och Döda havet förändrades klimatet i Palestina från kyligt till hett. Sålunda hade judarna på sätt och vis beredskap att leva i nästan alla av världens klimat.

124:1.10

Även under de varmaste sommarmånaderna blåste vanligen en sval havsbris ifrån väster från klockan tio på förmiddagen till klockan tio på kvällen. Men allt emellanåt brukade förfärliga heta vindar från öknen i öster blåsa in över hela Palestina. Dessa heta vindstötar kom vanligen i februari och mars, nära regntidens slut. På den tiden föll regnet i uppfriskande skurar från november till april, men det regnade inte ständigt. Det fanns endast två årstider i Palestina, sommar och vinter, torrtiden och regntiden. I januari började blommorna slå ut, och vid slutet av april var hela landet en enda väldig blomsterträdgård.

124:1.11

I maj detta år hjälpte Jesus för första gången till med sädesskörden på sin morbrors bondgård. Innan han var tretton hade han lyckats lära sig något av praktiskt taget allt som män och kvinnor arbetade med i trakten av Nasaret, förutom metallarbete, och senare när han var äldre, efter sin fars död, arbetade han flera månader i en smedja.

124:1.12

När det fanns ont om arbete och karavantrafik tog Jesus många korta nöjes- eller arbetsturer med sin far till de närbelägna Kana, Endor och Nain. Redan som gosse besökte han ofta Sepforis, som låg endast omkring fem kilometer från Nasaret mot nordväst och från år 4 f.Kr. till omkring år 25 e.Kr. var Galiléens huvudstad och en av Herodes Antipas residensstäder.

124:1.13

Jesus fortfor att växa fysiskt, intellektuellt, socialt och andligt. Hans turer hemifrån bidrog mycket till att ge honom en bättre och mer generös förståelse för hans egen familj, och vid denna tid hade även hans föräldrar börjat lära sig av honom såväl som de själva lärde honom. Jesus var en självständig tänkare och en skicklig lärare, redan i sin ungdom. Han råkade ständigt i kollision med den så kallade ”muntliga lagen”, men han försökte alltid anpassa sig till familjens seder och bruk. Han kom ganska väl överens med barn i sin ålder, men han blev ofta nedslagen av deras tröga sinnen. Innan han var tio år gammal hade han blivit ledare för en grupp av sju gossar, som formade sig till ett sällskap för främjandet av fysiska, intellektuella och religiösa mandomfärdigheter. Bland dessa pojkar lyckades Jesus lansera många nya spel och olika förbättrade metoder för fysisk rekreation.

2. Det tionde året (4 e.Kr.)

124:2.1

Det var den femte juli, den första sabbaten i månaden, då Jesus, medan han strövade omkring på landsbygden med sin far, för första gången gav uttryck för känslor och tankar som antydde att han började bli medveten om sin livsuppgifts ovanliga natur. Josef lyssnade uppmärksamt till de betydelsefulla ord som hans son yttrade, men kommenterade dem inte nämnvärt. Han sade inget om vad han visste. Nästa dag hade Jesus ett liknande men längre samtal med sin mor. Maria lyssnade likaså till gossens uttalanden, men inte heller hon erbjöd någon information. Det dröjde nästan två år innan Jesus igen talade med sina föräldrar om denna tilltagande uppenbarelse inom sitt eget medvetande beträffande hans personlighets natur och arten av sin mission på jorden.

124:2.2

Han började i synagogans högre skola i augusti. I skolan skapade han ständigt besvärligheter med de frågor han envisades med att ställa. Allt mer höll han hela Nasaret mer eller mindre i ett tillstånd av förvirring. Hans föräldrar var ovilliga att förbjuda honom att ställa dessa oroväckande frågor, och hans huvudlärare var mycket fascinerad av gossens nyfikenhet, insikt och kunskapstörst.

124:2.3

Jesu lekkamrater såg inget övernaturligt i hans beteende. I de flesta avseenden var han helt lik dem. Hans intresse för studierna var något större än genomsnittet, men inte helt ovanligt. Han ställde mer frågor i skolan än andra i hans klass.

124:2.4

Hans kanske mest ovanliga och iögonenfallande drag var hans ovillighet att kämpa för sina rättigheter. Då han var en för sin ålder så välutvecklad gosse, tyckte hans lekkamrater att det var märkligt att han var ovillig att försvara sig till och med mot orättvisa eller när han utsattes för personliga otidigheter. Det föll sig dock så, att detta drag inte orsakade honom mycket lidande då han var god vän med Jakob, grannpojken som var ett år äldre. Han var sonen till stenhuggaren, som var en av Josefs medarbetare. Jakob var en stor beundrare av Jesus och tog sig an uppgiften att se till att ingen fick dra fördel av Jesu motvilja mot fysiskt våld. Flera gånger anföll äldre och ohyfsade ungdomar Jesus, i förlitan på den foglighet som han var känd för, men det ledde alltid till en snabb och säker vedergällning i händerna på hans självutnämnde förkämpe och ständigt beredda försvarare, Jakob stenhuggarens son.

124:2.5

Jesus var den allmänt accepterade ledaren för de nasaretgossar som företrädde sin tids och generations högre ideal. Han var verkligen älskad av sina unga kamrater, inte endast för att han var rättvis, utan även för att det hos honom fanns en ovanlig sympati som vittnade om kärlek och gränsade till ett försynt medlidande.

124:2.6

Detta år började han visa en påtaglig förkärlek för äldre personers sällskap. Det var ett nöje för honom att diskutera kulturella, utbildningsrelaterade, sociala, ekonomiska, politiska och religiösa frågor med äldre människor, och djupet i hans resonemang och skärpan i hans iakttagelser så charmerade hans vuxna vänner att de alltid var mer än villiga att umgås med honom. Ända tills han blev ansvarig för hemmets uppehälle, försökte hans föräldrar ständigt förmå honom att hellre umgås med dem som var i hans egen ålder eller närmare hans ålder, än med äldre och bättre informerade individer, för vilka han visade en sådan förkärlek.

124:2.7

Mot slutet av detta år fick han uppleva en två månaders fisketur med sin farbror på Galileiska sjön, och han hade stor framgång. Han hade blivit en skicklig fiskare innan han ännu hade uppnått mandomsåldern.

124:2.8

Hans fysiska utveckling fortgick. Han var en avancerad och privilegierad elev i skolan. Han kom ganska bra överens hemma med sina yngre bröder och systrar, då han hade fördelen av att vara tre och ett halvt år äldre än det äldsta av de övriga barnen. Han var uppskattad i Nasaret utom av en del av de mindre begåvade barnens föräldrar, som ofta talade om att Jesus var alltför näsvis och att han saknade tillbörlig ödmjukhet och ungdomens tillbakadragenhet. Han uppvisade en växande tendens att styra sina unga kamraters lekar till mer allvarliga och tankeväckande kanaler. Han var född er lärare och kunde helt enkelt inte avhålla sig från att fungera så, även när han egentligen lekte.

124:2.9

Josef började tidigt instruera Jesus i de olika sätten att förtjäna sitt uppehälle, och han förklarade jordbrukets fördelar jämfört med hantverk och handel. Galiléen var ett vackrare och mer välbärgat distrikt än Judéen, och att leva i Galiléen kostade endast ungefär en fjärdedel av vad det kostade i Jerusalem och Judéen. Galiléen var en provins med jordbruksbyar och blomstrande hantverksstäder och bestod av mer än två hundra småstäder med över fem tusen invånare och trettio med över femton tusen.

124:2.10

När Jesus var på sin första resa med sin far för att göra sig förtrogen med fiskerinäringen vid stranden av Galileiska sjön, hade han nästan bestämt sig för att bli fiskare, men en nära kontakt med sin fars yrke påverkade honom senare så att han blev timmerman, medan ännu senare en kombination av inflytelser ledde honom till det slutliga beslutet att bli en ny typ av religionslärare.

3. Det elfte året (5 e.Kr.)

124:3.1

Under hela detta år fortsatte gossen att företa färder hemifrån med sin far, men han besökte också ofta sin morbrors bondgård och for ibland över till Magdala för att fiska tillsammans med sin farbror som hade sin stödjepunkt nära den staden.

124:3.2

Josef och Maria var ofta frestade att på något speciellt sätt gynna Jesus eller annars avslöja sin vetskap om att han var ett löftesbarn, en ödets son. Men bägge hans föräldrar var utomordentligt kloka och skarpsinniga i samband med alla dessa situationer. De få gånger de på något sätt favoriserade honom, ens i minsta mån, var gossen kvick att avvisa all sådan speciell hänsyn.

124:3.3

Jesus vistades en stor del av tiden vid verkstaden som betjänade karavanerna, och genom att samtala med resande från alla delar av världen skaffade han sig information om internationella angelägenheter i en omfattning som var förvånande för hans ålder. Detta var det sista året då han kunde njuta av så mycken lek och ungdomlig fröjd. Från denna tid framåt mångdubblades svårigheterna och skyldigheterna snabbt i ynglingens liv.

124:3.4

Onsdag kväll den 24 juni år 5 e.Kr. föddes Juda. Komplikationer åtföljde födseln av det sjunde barnet. Maria var så allvarligt sjuk i flera veckor att Josef stannade hemma. Jesus var mycket upptagen av att uträtta ärenden för sin far och av många skyldigheter som hans mors allvarliga sjukdom medförde. Aldrig mer fann denne yngling det möjligt att återvända till den barnsliga attityden från hans tidigare år. Från den tid då hans mor insjuknade—just innan han fyllde elva år—var han tvungen att ta över den förstfödde sonens skyldigheter och att göra allt detta ett eller två hela år innan dessa bördor normalt skulle ha fallit på hans axlar.

124:3.5

Chasan tillbringade en kväll varje vecka med Jesus och hjälpte honom att lära sig behärska de hebreiska skrifterna. Han var mycket intresserad av sin lovande elevs framsteg, och därför var han villig att hjälpa honom på många sätt. Denne judiske pedagog utövade ett stort inflytande på det växande sinnet, men han kunde aldrig förstå varför Jesus var så likgiltig inför alla hans förslag beträffande möjligheten för honom att fara till Jerusalem för att fortsätta sin utbildning under de lärda rabbinerna.

124:3.6

Omkring mitten av maj följde gossen med sin far på en affärsresa till Skytopolis, den främsta grekiska staden i Dekapolis, den forntida hebreiska staden Bet-shean. Under färden förtäljde Josef mycket av forntidens historia om kung Saul, filistéerna och de senare händelserna i Israels stormiga historia. Jesus var djupt imponerad av det rena utseendet och de välordnade arrangemangen i denna så kallade hedniska stad. Han förundrade sig över friluftsteatern och beundrade det vackra marmortemplet som var tillägnat dyrkan av de ”hedniska” gudarna. Josef blev mycket oroad över gossens entusiasm och försökte motverka dessa fördelaktiga intryck genom att prisa den skönhet och storslagenhet som utmärkte det judiska templet i Jerusalem. Jesus hade ofta från bergskullen i Nasaret nyfiket kastat sina blickar på denna storslagna grekiska stad och hade många gånger ställt frågor om dess omfattande offentliga inrättningar och utsmyckade byggnader, men hans far hade alltid försökt undvika att svara på dessa frågor. Nu stod de ansikte mot ansikte med det vackra i denna icke-judiska stad, och Josef kunde inte på ett taktfullt sätt ignorera de frågor som Jesus ställde.

124:3.7

Det råkade sig så, att just vid denna tid pågick de årliga tävlingarna och offentliga uppvisningarna i fysiskt mannamod mellan de grekiska städerna i Dekapolis här på amfiteaterns arena i Skytopolis, och Jesus insisterade på att hans far skulle ta honom att se på spelen, och han var så enträgen att Josef drog sig för att neka honom. Pojken fascinerades av spelen och gick med hela sitt hjärta upp i den rådande stämningen vid uppvisningarna av fysisk utveckling och atletisk skicklighet. Josef var ytterst chockerad över att se sin sons entusiasm då denne beskådade dessa uppvisningar av ”hednisk” fåfänga. När spelen var över fick Josef sitt livs överraskning när han hörde Jesus uttrycka sitt gillande av dem och förklara att det vore bra för de unga männen i Nasaret om de på detta sätt kunde ha möjlighet till nyttan av hälsosamma fysiska aktiviteter utomhus. Josef talade allvarligt och länge med Jesus om det onda i sådana aktiviteter, men han visste mycket väl att gossen inte lät sig övertygas.

124:3.8

Den enda gången Jesus såg sin far arg på honom var den kvällen på deras rum i värdshuset, när pojken under loppet av deras samtal till den grad glömde de judiska tankeinriktningarna att han föreslog att de skulle fara tillbaka hem och arbeta för att bygga en amfiteater i Nasaret. När Josef hörde sin förstfödde son ge uttryck åt sådana ojudiska åsikter glömde han sin vanliga lugna hållning och, medan han grep tag i Jesus skuldror, utropade ilsket: ”Min son, låt mig aldrig mer få höra dig ge uttryck för en sådan ond tanke så länge du lever.” Jesus blev bestört över sin fars känsloutbrott. Han hade aldrig tidigare fått känna av det personliga stinget från sin fars indignation, och han var outsägligt förvånad och chockerad. Han svarade endast: ”Ja då, min far, det skall bli så.” Aldrig mer hänsyftade pojken ens på minsta sätt på grekernas spel eller andra idrottsaktiviteter så länge hans far levde.

124:3.9

Senare såg Jesus den grekiska amfiteatern i Jerusalem och fick lära sig hur förhatligt allt sådant var för det judiska synsättet. Icke desto mindre strävade han under hela sitt liv efter att föra in tanken om hälsosam rekreation i sina personliga planer och, så långt de judiska sederna tillät det, i det senare regelbundna aktivitetsprogrammet för sina tolv apostlar.

124:3.10

Vid slutet av sitt elfte år var Jesus en livfull, välutvecklad, måttligt humoristisk och ganska sorglös pojke, men från detta år framåt hängav han sig allt mer åt säregna perioder av djupsinnig meditation och allvarlig kontemplation. Han funderade mycket över hur han skulle kunna fullfölja sina skyldigheter mot sin familj och samtidigt vara lydig sin kallelse som gällde hans mission för hela världen. Han hade redan tänkt ut att hans verksamhet inte skulle begränsa sig till att reformera det judiska folket.

4. Det tolfte året (6 e.Kr.)

124:4.1

Detta var ett händelserikt år i Jesu liv. Han fortsatte att göra framsteg i skolan och var outtröttlig i sitt studium av naturen, samtidigt som han i allt större utsträckning sökte slutföra sitt studerande av människors metoder att förtjäna sitt uppehälle. Han började arbeta regelbundet i snickarverkstaden hemma och tilläts sköta sina tjänster, en högst ovanligt ordning att råda i en judisk familj. Detta år lärde han sig också det kloka i att hålla sådana saker hemliga inom familjen. Han började bli medveten om varför han hade orsakat störningar i byn, och hädanefter blev han allt mer diskret med att dölja allt som kunde leda till att han ansågs avvikande bland sina kamrater.

124:4.2

Under hela detta år upplevde han många perioder av osäkerhet, om inte rentav tvivel, beträffande arten av sin mission. Hans människosinne, som utvecklades på ett naturligt sätt, fattade ännu inte helt verkligheten av hans duala natur. Det faktum att han hade en enda personlighet gjorde det svårt för hans medvetande att inse det dubbla ursprunget av de faktorer som formade naturen hos denna samma personlighet.

124:4.3

Från denna tid framöver blev han mer framgångsrik i att komma överens med sina bröder och systrar. Han var allt mer taktfull, alltid deltagande och omtänksam om deras välfärd och lycka, och han hade ett gott förhållande till dem fram tills han började sin offentliga verksamhet. För att uttrycka det tydligare: Han kom utomordentligt väl överens med Jakob, Mirjam och de två yngre (ännu ofödda) barnen Amos och Rut. Med Marta kom han alltid ganska bra överens. De besvärligheter han överhuvudtaget hade hemma uppkom till stor del av motsättningar med Josef och Juda, i synnerhet den senare.

124:4.4

Det var en prövande erfarenhet för Josef och Maria att genomföra fostrandet av denna exempellösa kombination av gudomlighet och mänsklighet, och de är värda all heder för att så troget och framgångsrikt ha utfört sina skyldigheter som föräldrar. Allt mer insåg Jesu föräldrar att det fanns något övermänskligt i deras äldste son. Aldrig kunde de ens i minsta mån drömma om att denne löftesson i själva verket och i sanning var den som faktiskt hade skapat detta lokaluniversum av ting och varelser. Josef och Maria levde och dog utan att någonsin få veta att deras son Jesus verkligen var Universumets Skapare inkarnerad i köttslig gestalt.

124:4.5

Detta år ägnade Jesus mer än någonsin sin uppmärksamhet åt musiken, och han fortsatte att undervisa sina bröder och systrar i sin skola i hemmet. Ungefär vid denna tid blev han starkt medveten om åsiktsskillnaderna mellan Josef och Maria angående naturen av hans mission. Han funderade mycket över sina föräldrars olika åsikter och hörde ofta deras diskussioner när de trodde att han sov tungt. Allt mer lutade han åt sin fars synsätt, så att det inte kunde undvikas att hans mor blev sårad när hon insåg att hennes son så småningom avvisade hennes vägledning i frågor som berörde hans livsuppgift. Med årens gång vidgades denna spricka i samförståndet. Maria förstod allt mindre innebörden av Jesu mission, och allt mer sårad blev denna goda mor av att hennes favoritson inte uppfyllde hennes innerliga förväntningar.

124:4.6

Josef hyste en växande tro på att Jesu mission var av andlig natur. Bortsett från andra och viktigare orsaker förefaller det olyckligt att han inte fick leva för att se sin uppfattning om Jesu utgivning på jorden gå i uppfyllelse.

124:4.7

Under det sista skolåret, när Jesus var tolv år, protesterade han mot sin far beträffande den judiska seden att röra vid en bit pergament, som var fastspikad vid dörrposten, varje gång man gick in i huset eller kom ut, och att sedan kyssa det finger som hade rört vid pergamentet. Som en del av denna ritual var det brukligt att säga: ”Herren skall bevara vår utgång och vår ingång hädanefter och i evighet.” Josef och Maria hade upprepade gånger undervisat Jesus om orsakerna till att man inte fick göra avbilder eller teckna bilder och förklarat att sådana skapelser kunde användas för avgudadyrkande syften. Fastän Jesus inte helt kunde förstå deras förbud mot avbilder och bilder hade han ett gott begrepp om vad som var konsekvent och påpekade därför för sin far att denna vanemässiga vördnad inför pergamentet på dörrposten i grunden var av avgudadyrkande natur. Josef avlägsnade pergamentet efter det att Jesus sålunda hade protesterat hos honom.

124:4.8

Med tiden gjorde Jesus mycket för att modifiera deras iakttagande av religiösa formaliteter, liksom familjens böner och andra bruk. Det gick faktiskt för sig att göra mycket sådant i Nasaret, ty dess synagoga stod under inflytande av en liberal rabbinskola, exemplifierad av den berömde nasareiske läraren Jose.

124:4.9

Under hela detta år och de två följande led Jesus av en svår mental vånda som följd av sina ständiga strävanden att anpassa sina personliga åsikter om religiösa bruk och sociala umgängesformer till sina föräldrars etablerade trosföreställningar. Han var mycket upprörd över konflikten mellan impulsen att vara trogen sina egna övertygelser och den samvetsgranna förmaningen att plikttroget underkasta sig sina föräldrar. Denna hans värsta konflikt stod mellan två stora bud som främst upptog hans ungdomliga sinne. Det ena lydde: ”Följ troget den inre rösten som utgår från din högsta övertygelse om sanning och rättfärdighet.” Det andra lydde: ”Hedra din far och mor, ty de har gett dig liv och dess fostran.” Han drog sig emellertid aldrig undan för ansvaret att göra de nödvändiga dagliga anpassningarna mellan dessa världar av trohet mot ens egna personliga övertygelser och av skyldighet mot ens familj, och han fick tillfredsställelse av att allt mer kunna forma en harmonisk blandning av personliga övertygelser och familjeförpliktelser till ett mästerligt begrepp om en gruppsolidaritet som byggde på lojalitet, uppriktighet, tolerans och kärlek.

5. Hans trettonde år (7 e.Kr.)

124:5.1

Detta år innebar för den nasareiske gossen att hans barndom övergick i tidig mandom. Hans röst började förändras, och andra sinnes- och kroppsdrag vittnade om den annalkande mandomen.

124:5.2

Söndagsnatten den 9 januari år 7 e.Kr. föddes hans bror Amos. Juda var ännu inte två år gammal, och systern Rut var ännu inte född; så vi kan se att Jesus fick en ansenlig familj med många små barn att ta hand om när hans far mötte döden vid ett olycksfall följande år.

124:5.3

Det var i mitten av februari som Jesus blev mänskligt förvissad om att han var bestämd att utföra en mission på jorden för att upplysa människan och uppenbara Gud. Betydelsefulla avgöranden i förening med vittomfattande planer höll på att formuleras hos denne yngling, som till sitt yttre var en helt vanlig judisk gosse i Nasaret. Hela Nebadons intelligenta liv såg på med fascinering och förvåning då allt detta började utveckla sig i ord och handling hos timmermannens son, som nu var en yngling.

124:5.4

På veckans första dag den 20 mars år 7 e.Kr. utexaminerades Jesus från lärokursen i den lokala skolan som var ansluten till synagogan i Nasaret. Detta var en stor dag i varje ambitiös judisk familjs liv, den dag då den förstfödde sonen förkunnades vara en ”bar mitzva”, vara Herrens, Israels Guds, återlöste förstfödde, ett ”barn av den Högste” och vara en tjänare till hela jordens Herre.

124:5.5

På fredagen föregående vecka hade Josef kommit hem från Sepforis, där han hade ansvaret för uppförandet av en ny offentlig byggnad, för att vara närvarande vid denna glada fest. Jesus lärare var övertygad om att hans uppmärksamme och flitige elev var bestämd till någon framstående karriär, någon betydelsefull livsuppgift. De äldste var mycket stolta över gossen, trots allt det besvär de hade haft med Jesu nonkonformistiska tendenser, och de hade redan börjat göra upp planer som skulle göra det möjligt för honom att fortsätta sin utbildning i Jerusalem, på de ryktbara hebreiska akademierna.

124:5.6

När Jesus då och då hörde dessa planer diskuteras, blev han allt mer övertygad om att han aldrig skulle bege sig till Jerusalem för att studera under rabbinerna. Han kunde ju inte ana den tragedi, som snart skulle utspelas och som skulle garantera att alla sådana planer måste överges med påföljden att han måste överta ansvaret för försörjningen och ledningen av en stor familj som inom kort kom att omfatta fem bröder och tre systrar samt hans mor och han själv. Jesus fick en större och längre erfarenhet av att fostra denna familj än vad Josef, hans far, fick; och han fyllde det mått som han senare satte för sig, nämligen att bli en klok, tålmodig, förståelsefull och effektiv lärare och äldste bror för denna familj—hans familj—som så plötsligt slogs av sorg och så oväntat lämnades ensam.

6. Resan till Jerusalem

124:6.1

Då Jesus nu hade nått tröskeln till den begynnande mandomen och officiellt hade utexaminerats från synagogskolan var han behörig att bege sig till Jerusalem med sina föräldrar för att med dem delta i firandet av sin första påsk. Påskhögtiden inföll detta år lördagen den 9 april år 7 e.Kr. Ett ansenligt sällskap (103 personer) gjorde sig redo för avfärd från Nasaret till Jerusalem tidigt på måndagsmorgonen den 4 april. De färdades söderut mot Samarien, men när de nådde Jisreel vände de österut och gick runt Gilboaberget till Jordandalen för att undvika att passera igenom Samarien. Josef och hans familj skulle gärna ha tagit vägen genom Samarien via Jakobs brunn och Betel, men emedan judarna inte ville ha att göra med samarierna, beslöt de att fortsätta med sina grannar via Jordandalen.

124:6.2

Den mycket fruktade Arkelaos hade avsatts, och de hade föga att frukta då de tog Jesus till Jerusalem. Tolv år hade gått sedan den förste Herodes hade försökt döda barnet i Betlehem, och ingen kunde nu tänkas associera den händelsen med denne obemärkte gosse från Nasaret.

124:6.3

Innan de nådde vägkorsningen vid Jisreel passerade de under färden, mycket snart till vänster, den forntida byn Sunem, och Jesus fick igen höra om Israels vackraste mö, som en gång bodde där, och även om de förunderliga gärningar som Elisa där utförde. När de passerade Jisreel berättade Jesu föräldrar om vad Ahab och Jesebel hade gjort och om Jehus bragder. Under färden runt Gilboaberget talade de mycket om Saul, som tog sitt liv på sluttningarna av detta berg, samt om kung David och de associationer som denna historiska plats väckte.

124:6.4

När de gick runt foten av Gilboa kunde pilgrimerna se den grekiska staden Skytopolis till höger. De beskådade på avstånd byggnadsverken av marmor men kom inte nära den icke-judiska staden för att inte så orena sig att de inte skulle kunna delta i de förestående högtidliga och heliga ceremonierna vid påskhögtiden i Jerusalem. Maria kunde inte förstå varför varken Josef eller Jesus ville prata om Skytopolis. Hon visste inte om deras kontrovers föregående år, ty de hade inte avslöjat denna episod för henne.

124:6.5

Vägen ledde nu rakt ned i den tropiska Jordandalen, och snart öppnade sig för Jesu förundrande blick den krokiga och ständigt ringlande Jordanfloden med dess glittrande och sorlande vatten som flöt ned mot Döda havet. De tog av sig de yttre klädesplaggen medan de färdades söderut i denna tropiska dalsänka och gladde sig åt de praktfulla sädesfälten och de vackra oleandrarna dignande av sina ljusröda blommor, medan det väldiga Hermonberget med snöig topp stod där långt borta i norr och majestätiskt såg ned på den historiska dalen. Efter något mer än tre timmars färd från Skytopolis på andra sidan dalen kom de fram till en porlande källa, och här slog de läger för natten, ute under den stjärnbeströdda himlen.

124:6.6

På deras andra dags färd passerade de det ställe där Jabbok från öster flyter in i Jordanfloden, och när de såg mot öster upp längs denna floddal drog de sig till minnes Gideons dagar, när midianiterna strömmade in i denna trakt för att erövra landet. Mot slutet av den andra dagens färd slog de läger nära foten av det högsta berget med utsikt över Jordandalen, Sartababerget, på vars topp låg den fästning som Alexander hade byggt och där Herodes höll en av sina hustrur fängslad och hade begravt sina två strypta söner.

124:6.7

Den tredje dagen gick de förbi två byar, som Herodes nyligen hade låtit bygga, och lade märke till byarnas fina arkitektur och vackra palmträdgårdar. Vid kvällsskymningen kom de fram till Jeriko där de stannade till morgonen. Den kvällen vandrade Josef, Maria och Jesus två och en halv kilometer till det ställe där det forna Jeriko låg, där enligt den judiska traditionen Josua, efter vilken Jesus hade fått sitt namn, hade utfört sina berömda bragder.

124:6.8

Den fjärde och sista dagen var vägen fylld av ett oavbrutet tåg av pilgrimer. De började nu kliva upp för kullarna som ledde till Jerusalem. När de närmade sig toppen kunde de se ut över Jordanfloden till bergen långt borta och se söderut över Döda havets stillastående vatten. Ungefär halvvägs upp till Jerusalem fick Jesus för första gången se Olivberget (den trakt som i så mycket skulle bli en del av hans senare liv), och Josef påpekade för honom att den Heliga staden låg just bortom denna bergsrygg. Gossens hjärta bultade av glädjefylld förväntan över att snart få se sin himmelske Faders stad och hus.

124:6.9

På Olivbergets östra sluttningar stannade de för att vila i utkanten av en liten by som hette Betania. De gästvänliga byborna strömmade fram för att ta hand om pilgrimerna, och det råkade sig så att Josef och hans familj hade stannat nära ett hus som tillhörde en viss Simon, som hade tre barn ungefär i Jesu ålder—Maria, Marta och Lasaros. De bjöd in nasaretfamiljen för att återhämta sig, och en livslång vänskap uppstod mellan dessa två familjer. Mången gång senare tog Jesus under sitt händelserika liv in i detta hem.

124:6.10

De skyndade vidare och stod snart på kammen av Olivberget. Jesus såg för första gången (i sitt minne) den Heliga staden, de pretentiösa palatsen och sin Faders inspirerande tempel. Aldrig någonsin under sitt liv genomilades Jesus av en sådan rent mänsklig spänning som den som denna gång så fullkomligt betog honom när han stod där denna eftermiddag i april på Olivberget och insöp sin första utsikt över Jerusalem. Många år senare stod han på detta samma ställe och grät över staden som igen stod i begrepp att tillbakavisa en profet, den siste och störste av sina himmelska lärare.

124:6.11

De skyndade vidare till Jerusalem. Det var nu torsdagseftermiddag. När de kom fram till staden fortsatte de förbi templet, och aldrig hade Jesus sett sådana människomassor. Han funderade djupsinnigt över att dessa människor hade samlats där från de yttersta delarna av den kända världen.

124:6.12

Snart nådde de den på förhand överenskomna platsen för sin inkvartering under påskveckan. Det var ett stort hus som tillhörde en förmögen släkting till Maria, en som genom Sakarias visste något om både Johannes och Jesu tidiga levnadshistoria. Följande dag, förberedelsedagen, gjorde de sig redo för att tillbörligt fira påsksabbaten.

124:6.13

Fastän hela Jerusalem var i rörelse med förberedelserna för påsken, fann Josef tid att ta sin son med sig för att besöka den akademi där det hade anordnats för honom att återuppta sin utbildning två år senare, så snart han hade uppnått den ålder om femton år som krävdes. Josef var verkligen förbryllad när han såg hur litet intresse Jesus visade för alla dessa noggrant uppgjorda planer.

124:6.14

Templet med alla dess anslutna tjänster och aktiviteter gjorde ett verkligt djupt intryck på Jesus. För första gången sedan han var fyra år gammal var han alltför upptagen av sina egna funderingar för att ställa många frågor. Han ställde emellertid sin far flera besvärande frågor (såsom han hade gjort vid tidigare tillfällen) om varför den himmelske Fadern fordrade att så många oskyldiga och hjälplösa djur måste slaktas. Hans far visste dock mycket väl från uttrycket i gossens ansikte att hans svar och försök till förklaring var otillfredsställande för hans djupt tänkande och klart resonerande son.

124:6.15

Dagen före påsksabbaten svepte flodvågor av andlig upplysning genom Jesu människosinne och fyllde hans människohjärta intill överflödande av kärleksfullt medlidande med de andligen blinda och moraliskt ovetande människomassor som hade samlats för att fira påskens uråldriga minneshögtid. Detta var en av de mest säregna dagar som Guds Son tillbringade i köttslig gestalt. Under natten uppenbarade sig för honom för första gången under hans jordiska livsskede en från Salvington förordnad, av Immanuel kommissionerad, budbärare, som sade: ”Stunden är inne. Det är dags för dig att börja sköta din Faders angelägenheter”.

124:6.16

Sålunda, redan innan det tunga ansvaret för Nasaretfamiljen lades på hans unga skuldror, kom nu den himmelska budbäraren för att påminna denne, inte ännu tretton år fyllde gosse, att stunden var inne för honom att igen börja ta sig an ett universums ansvarsuppgifter. Detta var första akten i en lång följd av händelser som slutligen kulminerade i fullbordandet av Sonens utgivning på Urantia och till återförandet av ”administrationen av ett universum på hans mänskliga och samtidigt gudomliga skuldror.”

124:6.17

Med tiden blev inkarnationens mysterium allt mer ofattbart för oss alla. Vi kunde knappast förstå att denne gosse från Nasaret var hela Nebadons skapare. Inte heller förstår vi ännu hur denne samme Skaparsons ande och hans Paradisfaders ande är förbundna med människosläktets själar. När tiden framskred kunde vi se att detta människosinne allt mer insåg, medan han levde sitt liv i köttslig gestalt, att i anden på hans skuldror vilade ansvaret för ett universum.

124:6.18

Sålunda slutar nasaretgossens livsskede och börjar berättelsen om den yngling—den gudomliga människan som allt mer blir medveten om sig själv—som nu börjar begrunda sin levnadsbana i världen, medan han strävar efter att integrera sitt livs allt vidare syfte med sina föräldrars önskemål samt med sina skyldigheter mot sin familj och sin tids och tidsålders samhälle.


◄ Kapitel 123
Toppen
Kapitel 125 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.