◄ Kapitel 122
Del 4 ▲
Kapitel 124 ►
Kapitel 123

Jesu tidiga barndom

PÅ GRUND AV osäkerheten och oron under vistelsen i Betlehem avvande Maria inte sitt barn förrän de hade kommit tryggt fram till Alexandria, där familjen kunde slå sig ned till ett normalt liv. De bodde hos släktingar, och Josef kunde försörja familjen väl då han fick arbete kort efter deras ankomst. Han arbetade som timmerman i flera månader och upphöjdes sedan till förman för en större grupp arbetare som var anställda för det då pågående uppförandet av en offentlig byggnad. Denna nya erfarenhet gav honom idén att bli entreprenör och byggherre när de hade återvänt till Nasaret.

123:0.2

Under alla dessa år då Jesus var ett hjälplöst litet barn höll Maria en enda lång och ständig vaka över sitt barn så att ingenting skulle hända som kunde äventyra hans välfärd eller på något sätt störa hans framtida mission på jorden. Ingen moder var någonsin mer tillgiven sitt barn. I det hem där Jesus hade hamnat fanns två andra barn som var ungefär i hans ålder, och bland de närmaste grannarna fanns sex andra vilkas åldrar var tillräckligt nära hans egen för att göra dem till lämpliga lekkamrater. Till en början var Maria benägen att alltid hålla Jesus nära intill sig. Hon var rädd för att någonting skulle hända honom om han fick leka i trädgården med de andra barnen. Josef lyckades, med hjälp av sina släktingar, övertyga henne om att ett sådant tillvägagångssätt skulle beröva Jesus den nyttiga erfarenheten av att lära sig anpassning till barn i hans egen ålder. Då Maria insåg att ett omvårdande som innebar ett överdrivet skyddande och ett ovanligt beskydd kunde leda till att han blev självmedveten och i någon mån självcentrerad, samtyckte hon slutligen till planen att låta löftesbarnet växa upp på samma sätt som alla andra barn. Även om hon höll fast vid detta beslut, såg hon det som sin uppgift att alltid hålla ett öga på de små när de lekte kring huset eller i trädgården. Endast en kärleksfull mor kan förstå den börda som Maria bar i sitt hjärta för sin sons trygghet under dessa hans spädbarns- och tidiga barndomsår.

123:0.3

Under hela den två års tid som de vistades i Alexandria var Jesus vid god hälsa och fortsatte att växa normalt. Med undantag för några få vänner och släktingar berättade man inte för någon att Jesus var ett ”löftesbarn”. En av Josefs släktingar avslöjade emellertid detta för några vänner i Memfis, efterkommande till den forntida Ikhnaton, och de samlades tillsammans med en liten grupp av troende från Alexandria i palatshemmet som ägdes av Josefs släkting och välgörare en kort tid innan familjen från Nasaret återvände till Palestina, för att önska dem välgång och betyga sin vördnad för barnet. Vid detta tillfälle gav de församlade vännerna som gåva till Jesus en fullständig kopia av den grekiska översättningen av hebréernas skrifter. Detta exemplar av judarnas heliga skrifter fick Josef inte i sin hand förrän både han och Maria slutligen hade avslagit inbjudan från deras vänner från Memfis och Alexandria att stanna i Egypten. Dessa troende hävdade bestämt att ödesbarnet skulle kunna utöva ett långt större världsinflytande som invånare i Alexandria än om han bodde på någon bestämd ort i Palestina. Dessa försök till övertalning fördröjde för en tid deras avfärd till Palestina, efter det att de hade fått höra nyheten om Herodes död.

123:0.4

Josef och Maria lämnade slutligen Alexandria ombord en båt som tillhörde deras vän Ezraeon och som var på väg till Joppa. De anlände till den hamnen i slutet av augusti år 4 f.Kr. och begav sig direkt till Betlehem, där de vistades hela september månad för att rådgöra med sina vänner och släktingar huruvida de skulle stanna där eller återvända till Nasaret.

123:0.5

Maria hade aldrig helt gett upp tanken på att Jesus borde växa upp i Betlehem, Davids stad. Josef trodde verkligen inte att deras son skulle bli en konung som befriade Israel. Dessutom visste han att han inte själv var en egentlig ättling till David, utan att han räknades till Davids efterkommande därför att en av hans förfäder hade adopterats in i en släkt som härstammade från David. Maria höll naturligtvis Davids stad för det lämpligaste stället att uppfostra en ny kandidat till Davids tron, men Josef föredrog att hellre pröva sin lycka med Herodes Antipas än med hans bror Arkelaos. Han var mycket orolig för barnets trygghet i Betlehem eller någon annan stad i Judéen, och han antog att Arkelaos med större sannolikhet än Antipas i Galiléen skulle föra sin far Herodes hotfulla politik. Förutom alla dessa orsaker höll Josef inte inne med att han tyckte att Galiléen var en bättre plats att fostra och undervisa barnet, men det tog tre veckor att övervinna Marias invändningar.

123:0.6

Framemot den första oktober hade Josef övertygat Maria och alla deras vänner om att det var bäst för dem att återvända till Nasaret. Följaktligen i början av oktober år 4 f.Kr. begav de sig iväg från Betlehem till Nasaret och färdades via Lydda och Skytopolis. De startade tidigt en söndagsmorgon. Maria och barnet red på deras nyligen anskaffade lastdjur, medan Josef och fem åtföljande manliga släktingar färdades till fots. Josefs släktingar vägrade att låta dem företa färden till Nasaret ensamma. De vågade inte bege sig till Galiléen via Jerusalem och Jordandalen, och de västra vägarna var inte helt säkra för två ensamma resande med ett litet barn.

1. Tillbaka i Nasaret

123:1.1

På färdens fjärde dag nådde sällskapet lyckligt och väl fram till sin bestämmelseort. De anlände oanmälda till sitt hem i Nasaret, vilket i över tre års tid hade bebotts av en av Josefs gifta bröder, som verkligen var överraskad av att se dem. Så lågmält hade de skött sina angelägenheter att varken Josefs eller Marias familj visste att de ens hade lämnat Alexandria. Nästa dag flyttade Josefs bror ut med sin familj, och för första gången sedan Jesu födelse slog Maria sig ned med sin lilla familj för att njuta av livet i deras eget hem. Inom mindre än en vecka fick Josef arbete som timmerman, och de var ytterst lyckliga.

123:1.2

Jesus var omkring tre år och två månader gammal vid tiden för deras återkomst till Nasaret. Han hade uthärdat alla dessa färder mycket väl, var vid utmärkt hälsa och full av barnets glädje och iver över att ha ett eget område att springa omkring på och fröjdas över. Men han saknade mycket sina alexandrinska lekkamraters sällskap.

123:1.3

Under färden till Nasaret hade Josef övertalat Maria att det vore oklokt att sprida vetskap bland deras vänner och släktingar i Galiléen om att Jesus var ett löftets barn. De kom överens om att inte säga något om dessa saker till någon. De höll båda mycket troget detta löfte.

123:1.4

Jesu hela fjärde levnadsår var en period av normal fysisk utveckling och en ovanlig mental aktivitet. Under tiden hade han blivit mycket fäst vid en grannpojke, som var ungefär i hans ålder och som hette Jakob. Jesus och Jakob lekte alltid gärna tillsammans, och de växte upp till att bli de bästa vänner och trognaste kamrater.

123:1.5

Nästa viktiga händelse i familjens liv var födseln av deras andra barn, Jakob, under de tidiga morgontimmarna den 2 april år 3 f.Kr. Jesus var fascinerad av och förtjust över tanken att han hade en liten bror, och han kunde i timmar hålla sig på plats bara för att iaktta barnets aktiviteter.

123:1.6

Vid midsommartiden samma år byggde Josef en liten verkstad borta vid bybrunnen och nära karavanernas viloställe. Efter detta gjorde han inte mycket daglönat arbete som timmerman. Han hade som medarbetare två av sina bröder och flera andra hantverkare, vilken han sände ut på arbeten medan han stannade i verkstaden för att tillverka ok och plogar samt göra annat träarbete. Han gjorde också en del läderarbeten samt rep- och tältduksarbeten. När Jesus växte upp och inte var i skolan delade han sin tid lika mellan att hjälpa sin mor med hemsysslorna och att ge akt på hur hans far arbetade i verkstaden, medan han samtidigt lyssnade på diskussioner och småprat bland karavanförarna och resenärerna från världens fyra hörn.

123:1.7

I juli detta år, en månad innan Jesus fyllde fyra år, spred sig en svårartad magåkomma över hela Nasaret, ett utbrott orsakat av smitta från karavanresande. Maria blev så alarmerad av faran för att Jesus kunde smittas av denna epidemiska sjukdom att hon buntade ihop båda sina barn och flydde till sin brors gård på landet, några åtta kilometer söder om Nasaret vid vägen till Megiddo nära Sarid. De återvände inte till Nasaret över två månader senare. Jesus storligen gladdes åt sin första upplevelse på en bondgård.

2. Det femte året (2 f.Kr.)

123:2.1

Något över ett år efter återkomsten till Nasaret nådde pojken Jesus åldern för sitt första personliga och helhjärtade moraliska beslut. Då kom en Tankeriktare för att stanna hos honom, en gudomlig gåva från Paradisfadern. Denna Riktare hade tidigare tjänat med Makiventa Melkisedek och sålunda fått erfarenhet av att verka i samband med inkarnationen av en övermänsklig varelse som levde i köttslig gestalt. Denna händelse inträffade den 11 februari år 2 f.Kr. Jesus var inte mer medveten om den gudomliga Ledsagarens ankomst än de miljoner och åter miljoner andra barn som före och efter den dagen likaså har fått en Tankeriktare för att bo i deras sinnen och där arbeta för det avgörande förandligandet av deras sinnen och för den eviga överlevnaden av deras evolverande odödliga själar.

123:2.2

Denna dag i februari upphörde Universumets Härskares direkta och personliga övervakning i anslutning till okränkbarheten av Mikaels inkarnation i barngestalt. Från den stunden vidare under hela den mänskliga utvecklingen av inkarnationen var beskyddet av Jesus bestämt att ligga hos denna Riktare i hans inre och hos hans serafväktare, kompletterade ibland med de mellanvarelsers omvårdnad vilka hade förordnats att utföra vissa bestämda uppgifter enligt sina planetariska överordnades instruktioner.

123:2.3

Jesus fyllde fem år i augusti detta år, och vi kallar därför detta år i hans liv det femte (kalender)året. Detta år, år 2 f.Kr., något mer än en månad före hans femte födelsedag, blev Jesus mycket glad över att få en syster, Mirjam, som föddes på natten den 11 juli. Under kvällen följande dag hade Jesus ett långt samtal med sin far om det sätt på vilket olika grupper av levande varelser kommer till världen som enskilda individer. Jesus fick den värdefullaste delen av sin tidiga undervisning av sina föräldrar som svar på sina tankfulla och forskande frågor. Josef gjorde alltid sin fulla plikt i att ta sig besväret och ge sig tiden att besvara pojkens talrika frågor. Från den tid Jesus var fem år gammal tills han blev tio var han ett ständigt frågetecken. Fastän Josef och Maria inte alltid kunde svara på hans frågor, var de alltid villiga att fullt ut diskutera hans frågeställningar och att på varje annat möjligt sätt hjälpa honom i hans strävan att nå en tillfredsställande lösning på det problem som hans vakna sinne hade tagit upp.

123:2.4

Sedan de hade återvänt till Nasaret hade deras hushåll haft fullt upp att göra, och Josef hade varit ovanligt upptagen av att bygga sin nya verkstad och få igång sin yrkesverksamhet igen. Så upptagen var han att han inte hade haft någon tid att snickra en vagga åt Jakob, men denna brist rättades till långt innan Mirjam anlände, så att hon hade en mycket bekväm krubba där hon kunde hålla till medan familjen beundrade henne. Jesus-barnet deltog med hela sitt hjärta i dessa naturliga och normala upplevelser i hemmet. Han tyckte mycket om sin lille bror och sin babysyster och var till stor hjälp för Maria med att sköta dem.

123:2.5

Det fanns i den tidens icke-judiska värld inte många hem som kunde ge ett barn en bättre intellektuell, moralisk och religiös fostran än de judiska hemmen i Galiléen. Dessa judar hade ett systematiskt program för att fostra och undervisa sina barn. De indelade barnets liv i sju stadier:

123:2.6

1. Det nyfödda barnet, de första åtta dagarna.

123:2.7

2. Dibarnet.

123:2.8

3. Det avvanda barnet.

123:2.9

4. Den period då barnet var beroende av modern, vilket varade upp till slutet av det femte året.

123:2.10

5. Barnets begynnande självständighet, och när det gällde sönerna, faderns övertagande av ansvaret för deras undervisning.

123:2.11

6. Ungdomstidens pojkar och flickor.

123:2.12

7. De unga männen och unga kvinnorna.

123:2.13

Det var sed bland judarna i Galiléen att modern bar ansvaret för ett barns uppfostran tills barnet fyllde fem år och att sedan, om barnet var en pojke, hålla fadern ansvarig för gossens undervisning från den tiden framåt. I enlighet därmed trädde Jesus detta år in i det femte stadiet i ett judiskt barns liv i Galiléen, och följaktligen överförde Maria honom formellt till Josef den 21 augusti för fortsatt undervisning.

123:2.14

Fastän Josef nu övertog det direkta ansvaret för den intellektuella och religiösa undervisningen av Jesus, intresserade sig hans mor fortfarande för hans träning i hemmets sysslor. Hon lärde honom att känna till och sköta vinrankorna och blommorna som växte vid trädgårdsmuren, som helt omgav hemtomten. Hon satte också upp på husets tak (sovrummet om sommaren) låga lådor med sand, i vilka Jesus ritade kartor och gjorde många av sina första övningar i att skriva arameiska, grekiska och senare hebreiska, ty med tiden lärde han sig att läsa, skriva och tala flytande alla tre språk.

123:2.15

Jesus föreföll att fysiskt vara ett nära nog fulländat barn, och han fortfor att utvecklas normalt i mentalt och emotionellt avseende. Han led av lindriga matsmältningsbesvär, hans första mindre sjukdom, under den senare delen av detta hans femte (kalender)år.

123:2.16

Fastän Josef och Maria ofta talade om sin äldste sons framtid, skulle ni, om ni hade varit där, endast ha iakttagit uppväxten av ett normalt, friskt och sorglöst men ytterst vetgirigt barn av denna tid och plats.

3. Händelser under det sjätte året (1 f.Kr.)

123:3.1

Med hjälp av sin mor hade Jesus redan lärt sig den galileiska dialekten av det arameiska språket, och nu började hans far lära honom grekiska. Maria talade inte mycket grekiska, men Josef talade flytande både arameiska och grekiska. Läroboken vid studiet av det grekiska språket var en kopia av de hebreiska skrifterna—en fullständig version av lagen och profeterna, inklusive psaltaren—som de hade fått i gåva när de lämnade Egypten. Det fanns endast två fullständiga exemplar av skrifterna på grekiska i hela Nasaret, och då det ena fanns hos timmermannens familj blev Josefs hem en eftersökt plats och gjorde det möjligt för Jesus att när han växte upp träffa en nästan ändlös procession av innerliga studerande och ärliga sanningssökare. Innan året var slut hade Jesus fått åta sig förvaret av detta ovärderliga manuskript, efter att han på sin födelsedag då han fyllde sex år hade fått veta att denna heliga bok hade givits som gåva till honom av vänner och släktingar i Alexandria. Inom en mycket kort tid kunde han utan svårighet läsa i den.

123:3.2

Den första stora chocken i Jesu unga liv inträffade när han ännu inte var fullt sex år. Det hade förefallit pojken som om hans far—åtminstone hans far och mor tillsammans—visste allting. Föreställ er därför överraskningen som detta vetgiriga barn upplevde, när han frågade sin far om orsaken till en mindre jordbävning som just hade inträffat, och fick höra Josef säga: ”Min son, det vet jag verkligen inte.” Sålunda började den långa och förvirrande desillusionering, under vars förlopp Jesus fick lära sig att hans föräldrar inte var allvisa och allvetande.

123:3.3

Josefs första tanke var att säga till Jesus att jordbävningen hade orsakats av Gud, men en stunds eftertanke sade honom att ett sådant svar omedelbart skulle föranleda ytterligare och än mer besvärande frågor. Redan under Jesu tidigaste år var det svårt att besvara hans frågor om fysiska och sociala fenomen med att tanklöst säga till honom att ibland Gud, ibland djävulen, var ansvarig. I överensstämmelse med den rådande trosuppfattningen bland det judiska folket var Jesus länge benägen att acceptera läran om goda och onda andar som en möjlig förklaring till mentala och andliga fenomen, men han började mycket tidigt tvivla på att sådana osynliga inflytanden var ansvariga för de fysiska händelserna i naturens värld.

123:3.4

Innan Jesus hade fyllt sex år, i början av sommaren år 1 f.Kr., kom Sakarias, Elisabet och deras son Johannes på besök till familjen i Nasaret. Jesus och Johannes hade roligt tillsammans under denna visit som var den första som de mindes. Fastän besökarna kunde stanna endast i ett par dagar, diskuterade föräldrarna igenom mycket som berörde deras söners framtida planer. Medan de var sålunda sysselsatta lekte pojkarna med byggklossar i sanden på husets tak och hade roligt på många andra sätt så som pojkar brukar.

123:3.5

Sedan Jesus hade träffat Johannes, som kom från området nära Jerusalem, började han visa ett ovanligt intresse för Israels historia och ställa mycket detaljerade frågor om meningen med sabbatsriterna, predikningarna i synagogorna och de återkommande minnesfesterna. Hans far förklarade för honom alla dessa högtidliga fester. Den första var midvinterns ljusfest, som varade i åtta dagar, börjande med ett ljus första kvällen och ökande med ett ljus varje kväll därefter. Den firades till åminnelse av templets invigning efter det att Judas Mackabeos hade återupprättat den mosaiska tempeltjänsten. Sedan kom den tidiga vårens firande av Purim, festen till minne av Ester och Israels befrielse genom henne. Därefter följde den högtidliga påsken, som de vuxna firade i Jerusalem närhelst det var möjligt, medan barnen hemma skulle komma ihåg att inget syrat bröd fick ätas under hela den veckan. Senare kom de första frukternas fest, skördefesten, och sist den högtidligaste av dem alla, nyårsfesten, försoningsdagen. Fastän en del av dessa festligheter och ceremonier var svåra för Jesu unga sinne att förstå, begrundade han dem allvarligt och gick sedan fullt upp i glädjen vid lövhyddohögtiden, den årliga semestertiden för hela det judiska folket, den tid då de bodde ute i lövhyddor och gav sig hän åt uppsluppenhet och nöjen.

123:3.6

Under detta år hade Josef och Maria besvär med Jesus när det gällde hans böner. Han höll bestämt fast vid att tala med sin himmelske Fader i stort sett så som han brukade tala med Josef, sin jordiske far. Denna avvikelse från det högtidligare och mer vördnadsfulla sättet att kommunicera med Gudomen var något förvirrande för hans föräldrar, i synnerhet för hans mor, men det gick inte att övertala honom till någon förändring. Han gick med på att säga sina böner precis så som han hade blivit lärd, varefter han insisterade på att ha ”bara en liten pratstund med min Fader i himlen”.

123:3.7

I juni detta år överlät Josef sin verkstad i Nasaret till sina bröder och började officiellt arbeta som byggnadsentreprenör. Innan året var slut hade familjens inkomst mer än tredubblats. Aldrig mer, förrän efter Josefs död, kände familjen i Nasaret av fattigdomens tryck. Familjen blev allt större, och de använde mycket pengar på extra undervisning och färder, men alltid höll Josefs ökande inkomster jämna steg med de växande utgifterna.

123:3.8

De närmast följande åren arbetade Josef mycket i Kana, Betlehem (i Galiléen), Magdala, Nain, Sepforis, Kafarnaum och Endor förutom mycket byggnadsarbete i och nära Nasaret. Då Jakob växte upp till att bli tillräckligt gammal för att hjälpa sin mor med hushållsarbetet och skötseln av de yngre barnen, företog Jesus ofta färder hemifrån tillsammans med sin far till dessa städer och byar i omgivningen. Jesus var en skarpsinnig iakttagare och skaffade sig mycken praktisk kunskap på dessa färder utanför hemmet. Han samlade ihärdigt kunskap om människan och hennes sätt att leva på jorden.

123:3.9

Detta år gjorde Jesus stora framsteg i att anpassa sina starka känslor och livliga impulser till de krav som samarbetet inom familjen och disciplinen i hemmet krävde. Maria var en kärleksfull mor, men hon höll en ganska sträng disciplin. På många sätt utövade emellertid Josef ett större inflytande över Jesus, då han brukade sätta sig ned med pojken och till fullo förklara de verkliga och underliggande orsakerna till att det var nödvändigt med disciplinära begränsningar av de personliga önskemålen av hänsyn till hela familjens välfärd och frid. När situationen hade förklarats för Jesus höll han sig alltid intelligent och villigt till föräldrarnas önskningar och familjens regler.

123:3.10

Mycket av sin lediga tid—när hans mor inte behövde hans hjälp i hushållet—använde han till att iaktta blommor och växter om dagen och stjärnorna om natten. Han visade en besvärlig förkärlek för att ligga på rygg och undrande stirra upp in i stjärnhimlen långt efter sin vanliga tid att gå till sängs i detta välordnade nasarethem.

4. Det sjunde året (1 e.Kr.)

123:4.1

Detta var verkligen ett händelserikt år i Jesu liv. I början av januari fick Galiléen känna av en väldig snöstorm. Snön föll över en halv meter djup, det tyngsta snöfall Jesus upplevde under sin livstid och ett av de rikligaste i Nasaret på hundra år.

123:4.2

De lekar som de judiska barnen lekte på Jesu tid var ganska begränsade. Alltför ofta bestod deras lekar av de mer allvarliga sysslor som de såg äldre människor utföra. De lekte ofta bröllop och begravningar, ceremonier som de ofta såg och som var så spektakulära. De dansade och sjöng men hade få organiserade lekar och spel, sådana som senare tiders barn så mycket tycker om.

123:4.3

Jesus, tillsammans med en grannpojke och senare med sin bror Jakob, gillade att leka i bortre vrån av familjens snickarverkstad, där de hade mycket roligt bland spånor och träklossar. Det var alltid svårt för Jesus att förstå det onda i vissa sorts lekar som var förbjudna på Sabbaten, men han rättade sig alltid efter sina föräldrars önskningar. För humor och lek hade han en förmåga som fick föga möjlighet att komma till uttryck i hans tids och generations omgivning, men upp till fjorton års ålder var han för det mesta gladlynt och sorglös.

123:4.4

Maria hade ett duvslag på djurstallets tak i anslutning till hemmet, och de använde vinsten från försäljningen av duvor som en speciell välgörenhetsfond, som administrerades av Jesus efter att han först hade avdragit tiondet och överlämnat det till synagogans tjänsteman.

123:4.5

Den enda egentliga olycka som Jesus råkade ut för fram till denna tid var ett fall utför bakgårdens stentrappa, som ledde upp till sovrummet med tak av tältduk. Det skedde i juli under en oväntad sandstorm från öster. De heta vindarna, vilka förde med sig vindstötar med fin sand, blåste vanligen under regntiden, särskilt i mars och april. Det var ovanligt att få en sådan storm i juli. När stormen bröt ut lekte Jesus som vanligt uppe på hustaket, ty under en stor del av torrtiden var taket hans vanliga lekplats. Han förblindades av sanden på väg nedför trappan och föll. Efter denna olycka byggde Josef ett trappräcke längs bägge sidorna av trappan.

123:4.6

Det fanns inget sätt på vilket denna olycka kunde ha förhindrats. Den kunde inte skyllas på de tillfälliga mellanvarelsevakternas försummelse—den ena en första gradens och den andra en andra gradens mellanvarelse—som hade förordnats till att vaka över gossen; inte heller kunde serafväktaren ställas till svars för olyckan. Den kunde helt enkelt inte ha undvikits. Men denna lilla olycka, som inträffade medan Josef var borta hemifrån i Endor, fick en så stor ängslan att utvecklas hos Maria att hon under några månader oklokt försökte hålla Jesus ständigt nära intill sig.

123:4.7

Himmelska personligheter ingriper inte godtyckligt i materiella olyckor, alldagliga händelser av fysisk natur. Under vanliga omständigheter kan endast mellanvarelser ingripa i materiella förhållanden för att skydda de personer som är ödesbestämmelsens män och kvinnor, och även i speciella fall kan dessa varelser handla så endast i lydnad mot sina överordnades uttryckliga order.

123:4.8

Detta var endast en av ett antal sådana mindre olyckor som senare hände denna vetgiriga och äventyrslystna yngling. Om ni tänker er den genomsnittliga barndom och ungdomstid som en energisk pojke har, får ni en ganska god uppfattning om Jesu liv i unga år, och ni kan något så när föreställa er hur mycket ängslan han orsakade sina föräldrar, i synnerhet sin mor.

123:4.9

Det fjärde barnet hos familjen i Nasaret, Josef, föddes onsdag morgon den 16 mars år 1 e.Kr.

5. Skolåren i Nasaret

123:5.1

Jesus var nu sju år gammal, den ålder då de judiska barnen förmodades börja sin officiella skolgång i synagogskolorna. Följaktligen påbörjade han i augusti detta år sin händelserika skolgång i Nasaret. Redan läste, skrev och talade denna pojke flytande två språk: arameiska och grekiska. Han skulle nu ta itu med uppgiften att lära sig att läsa, skriva och tala hebreiska. Med iver såg han verkligen fram emot det nya skollivet som väntade honom.

123:5.2

Under tre år—tills han var tio—gick han i elementärskolan vid synagogan i Nasaret. Under dessa tre år läste han grunddragen av lagboken, sådan den fanns upptecknad på hebreiska. Under de följande tre åren studerade han i den högre skolan och, genom att repetera högt, lärde sig utantill den heliga lagens djupare betydelser. Han avslutade sina studier vid synagogskolan under sitt trettonde år och överlämnades till sina föräldrar av synagogans styrande som en utbildad ”son av budordet”—härefter en ansvarig medborgare i det israelitiska samfundet, vilket allt berättigade hans närvaro vid påskfirandet i Jerusalem. Följaktligen deltog han detta år tillsammans med sin far och mor i sin första påskhögtid.

123:5.3

I Nasaret satt eleverna i en halvcirkel på golvet, medan deras lärare, chasan, som innehade tjänst vid synagogan, satt mitt emot dem. De började med Tredje Moseboken, Leviticus, gick vidare till att lära sig de övriga av lagens böcker, varefter följde studiet av profeterna och psaltaren. Synagogan i Nasaret ägde en fullständig kopia av skrifterna på hebreiska. Inget annat än skrifterna studerades före det tolfte året. Under sommarmånaderna förkortades skoldagen avsevärt.

123:5.4

Jesus lärde sig tidigt att behärska hebreiska mycket väl, och när han var en ung man—om ingen prominent gäst råkade vistas i Nasaret—brukade man ofta be honom läsa från hebréernas skrifter för de trogna som hade samlats i synagogan vid de regelbundna sabbatsgudstjänsterna.

123:5.5

Synagogskolorna hade naturligtvis inga läroböcker. Vid undervisningen yttrade chasan en mening medan eleverna alla samtidigt upprepade den efter honom. När eleven hade tillgång till lagens skrivna böcker lärde han sig sin läxa genom att läsa högt och ständigt upprepa det lästa.

123:5.6

Som tillägg till sin mer formella skolgång började Jesus sedan söka kontakt med människonaturen från världens fyra hörn, då människor från många länder passerade genom hans fars reparationsverkstad. När han blev något år äldre rörde han sig fritt bland karavanerna där de gjorde uppehåll nära brunnen för att vila och äta. Då han talade flytande grekiska hade han inga större svårigheter att diskutera med de flesta av karavanresenärerna och -förarna.

123:5.7

Nasaret var en hållplats vid karavanvägen och en träffpunkt för resande, till stor del icke-judisk till sin befolkning. Samtidigt var det vida känt som ett centrum för en liberal tolkning av den traditionella judiska lagen. I Galiléen umgicks judarna friare med icke-judar än vad som var brukligt i Judéen. Av alla städer i Galiléen kännetecknades Nasaret av att judarna där var mest liberala i sin tolkning av de sociala restriktioner som byggde på rädslan för smitta som följd av kontakt med icke-judar. Dessa förhållanden gav upphov till att man i Jerusalem sade: ”Kan väl något gott komma från Nasaret?”

123:5.8

Jesus fick sin moralundervisning och sin andliga kultur främst i sitt eget hem. Han förvärvade mycket av sin intellektuella och teologiska utbildning av sin lärare, chasan. Sin egentliga utbildning—den utrustning till sinne och hjärta som behövs för det verkliga testet att brottas med livets svåra problem—fick han genom att umgås med sina medmänniskor. Det var denna nära samvaro med sina medmänniskor, unga och gamla, judar och icke-judar, som gav honom möjlighet att lära känna människosläktet. Jesus var högt utbildad såtillvida att han grundligt förstod människorna och tillgivet älskade dem.

123:5.9

Under alla sina år i synagogan var Jesus en lysande elev, som hade en stor fördel av att han behärskade tre språk. Chasan i Nasaret anmärkte också till Josef, vid det tillfälle då Jesus avslutade utbildningen vid hans skola, att han befarade att ”han hade lärt sig mer av Jesu forskande frågor” än han hade ”kunnat lära gossen”.

123:5.10

Under hela sin utbildningstid lärde sig Jesus mycket och fick mycken inspiration av de regelbundna sabbatspredikningarna i synagogan. Det var brukligt att be betydande besökare, som stannade över sabbaten i Nasaret, att tala i synagogan. Under sin uppväxt hörde Jesus mången stor tänkare från hela den judiska världen framföra sina synpunkter, och även många som knappast var ortodoxa judar, emedan synagogan i Nasaret var ett avancerat och liberalt centrum för hebréernas tänkande och kultur.

123:5.11

När eleverna började skolan vid sju års ålder (vid den tiden hade judarna nyligen infört en lag om obligatorisk undervisning), var det brukligt att de valde en ”födelsedagstext”, ett slags gyllene regel som skulle vägleda dem under hela studietiden och som de ofta tog fasta på om de höll tal vid avslutningen, när de var tretton år. Den text som Jesus valde var från profeten Jesaja: ”Herren Guds ande är över mig, ty Herren har smort mig; han har sänt mig till att förkunna det goda budskapet för de ödmjuka, till att läka dem som har ett brustet hjärta, till att förkunna frihet för de fångna och till att förlösa dem som är andligen bundna.”

123:5.12

Nasaret var ett av de tjugofyra prästcentra som fanns i den hebreiska nationen. Prästerskapet i Galiléen var emellertid mer frisinnade i sin tolkning av de traditionella lagarna än de skriftlärda och rabbinerna i Judéen. I Nasaret var de också liberalare när det gällde iakttagandet av sabbaten. Därför hade Josef som sed att ta Jesus ut på vandringar om sabbatseftermiddagarna, och ett av deras främsta nöjen var att klättra upp för den höga bergskullen nära deras hem, från vilken de hade en vidsträckt utsikt över hela Galiléen. I nordväst kunde de under klara dagar se Karmelbergets långa bergskedja löpa fram ända till havet. Mången gång hörde Jesus sin far framföra berättelsen om Elia, en av de första i den långa raden av hebréernas profeter, som tillrättavisade Ahab och avslöjade Baals präster. I norr lyfte Hermonberget sin snöhöljda topp i majestätisk glans och behärskade horisonten, medan nästan tusen meter av de övre sluttningarna gnistrade i vitt av den ständiga snön. Långt borta i öster kunde de urskilja Jordandalen, och ännu längre bort Moabs klippiga bergskullar. I söder och öster kunde de också se de grekisk-romerska städerna i Dekapolis, med deras amfiteatrar och anspråksfulla tempel, då solen sken på marmorväggarna. När de dröjde kvar emot solnedgången kunde de också skymta segelfarkosterna på det avlägsna Medelhavet i väster.

123:5.13

Jesus kunde observera karavantågen i fyra riktningar där deras rutter slingrade sig in och ut från Nasaret, och i söder kunde han få en överblick över Esdraelons breda och bördiga slättland som sträckte sig ut mot Gilboaberget och Samarien.

123:5.14

När de inte klättrade upp på höjderna för att se ut över landskapet i fjärran strövade de genom landsbygden och studerade hur naturens olika stämningar förändrades enligt årstiden. Den tidigaste undervisningen som Jesus fick, vid sidan av den som gavs i hemmets hägn, var en vördnadsfull och välvillig kontakt med naturen.

123:5.15

Innan Jesus var åtta år gammal var han bekant för alla mödrar och unga kvinnor i Nasaret, vilka hade träffat honom och talat med honom vid brunnen, som inte låg långt borta från hans hem och som var ett av hela stadens sociala centra för kontakt och allmänt prat. Detta år lärde sig Jesus att mjölka familjens ko och sköta de övriga djuren. Under detta och följande år lärde han sig också att göra ost och att väva. När han var tio år gammal var han expert på att använda vävstolen. Det var ungefär vid denna tid som Jesus och grannpojken Jakob blev goda vänner med krukmakaren som arbetade nära den rinnande källan. När de såg Natans skickliga fingrar bearbeta leran på drejskivan, bestämde de sig bägge två mången gång för att bli krukmakare när de växte upp. Natan tyckte mycket om pojkarna och gav dem ofta lera att leka med, medan han försökte stimulera deras skapande fantasi genom att föreslå tävlingsuppgifter på att forma olika föremål och djur.

6. Hans åttonde år (2 e.Kr.)

123:6.1

Detta var ett intressant skolår. Fastän Jesus inte var någon enastående elev var han flitig och hörde till den mer progressiva tredjedelen av klassen, och han gjorde sitt arbete så väl att han befriades från närvaro en vecka varje månad. Den veckan vistades han vanligen antingen hos sin farbror, som var fiskare, vid Galileiska sjön nära Magdala eller på en bondgård hos en morbror ca åtta kilometer söder om Nasaret.

123:6.2

Fastän hans mor hade blivit överdrivet ängslig för hans hälsa och trygghet, förlikade hon sig så småningom med dessa resor hemifrån. Jesu farbröder, morbröder, fastrar och mostrar tyckte alla så mycket om honom, och det uppkom en livlig tävlan mellan dem om att få ha honom hos sig på dessa månatliga besök under hela detta och de närmast följande åren. Hans första veckolånga besök på sin morbrors bondgård (sedan spädbarnstiden) skedde i januari detta år; den första veckolånga erfarenheten av att fiska på Galileiska sjön fick han i maj månad.

123:6.3

Vid denna tid träffade Jesus en matematiklärare från Damaskus, och sedan han hade lärt sig några nya räknesätt ägnade han i flera år mycket tid åt matematik. Han utvecklade ett skarpt sinne för siffror, avstånd och proportioner.

123:6.4

Jesus började trivas mycket bra i sin bror Jakobs sällskap, och vid slutet av året började han lära Jakob alfabetet.

123:6.5

Detta år kom Jesus överens om att få byta mjölkprodukter mot lektioner i harpa. Han hade ett ovanligt tycke för allt musikaliskt. Senare gjorde han mycket för att främja intresset för sång bland sina unga kamrater. Vid elva års ålder var han en skicklig harpist och tyckte mycket om att underhålla både familj och vänner med sina ovanliga tolkningar och skickliga improvisationer.

123:6.6

Medan Jesus fortsatte att göra avundsvärda framsteg i skolan, förlöpte allting inte lika lätt för vare sig föräldrarna eller lärarna. Han fortsatte att ihärdigt ställa många besvärliga frågor som gällde både vetenskap och religion, i synnerhet beträffande geografi och astronomi. Han var speciellt envis med att få reda på varför det fanns en torrtid och en regntid i Palestina. Upprepade gånger sökte han förklaringen till de stora temperaturskillnaderna mellan Nasaret och Jordandalen. Han upphörde helt enkelt aldrig med att ställa sådana intelligenta men förvirrande frågor.

123:6.7

Hans tredje bror, Simon, föddes fredag eftermiddag den 14 april detta år, 2 e.Kr.

123:6.8

I februari kom Nahor, en av lärarna vid rabbinernas akademi i Jerusalem, till Nasaret för att observera Jesus, sedan han hade varit på ett likadant uppdrag till Sakarias hem nära Jerusalem. Han kom till Nasaret på uppmaning av Johannes far. Fastän han i början var något chockerad av Jesu frispråkighet och okonventionella sätt att förhålla sig till religiösa frågor, ansåg han dock att det berodde på att Galiléen var så avlägset från den hebreiska lärdomens och kulturens centra och rådde Josef och Maria att låta honom ta Jesus med sig tillbaka till Jerusalem, där denne skulle ha fördelen av undervisning och utbildning vid den judiska kulturens centrum. Maria lät sig nästan övertalas till att ge sitt samtycke. Hon var övertygad om att hennes äldste son skulle bli Messias, den judiske befriaren. Josef tvekade. Han var lika övertygad om att Jesus skulle växa upp till att bli en ödesbestämmelsens man, men vad det ödet skulle visa sig vara, det var han djupt osäker om. Han tvivlade dock aldrig på att hans son skulle komma att utföra någon stor mission på jorden. Ju mer han funderade över Nahors råd, desto mer ifrågasatte han visdomen i den föreslagna vistelsen i Jerusalem.

123:6.9

På grund av denna meningsskiljaktighet mellan Josef och Maria bad Nahor om lov att presentera hela ärendet för Jesus. Jesus lyssnade uppmärksamt, talade med Josef, Maria, och med en granne, stenhuggaren Jakob, vars son var hans bästa lekkamrat, och meddelade sedan två dagar senare att eftersom det fanns så delade åsikter bland hans föräldrar och rådgivare, och då han inte själv kände sig kompetent att ta ansvaret för ett sådant beslut, eftersom han inte kände starkt för det ena eller det andra, hade han med beaktande av hela situationen till slut beslutat sig för att ”tala med sin himmelske Fader”. Fastän han inte var fullkomligt säker på svaret, kändes det närmast som om han borde stanna hemma ”med sin far och mor”. Han tillade att ”de som älskar mig så mycket borde kunna göra mer för mig och vägleda mig tryggare än främlingar som endast kan se min kropp och observera mitt sinne, men som knappast verkligen kan känna mig”. De förundrade sig alla, och Nahor gick sin väg tillbaka till Jerusalem. Det tog många år innan frågan om att Jesus skulle fara bort hemifrån igen kom upp för övervägande.


◄ Kapitel 122
Toppen
Kapitel 124 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.