Ödets reservkår består av män och kvinnor på jorden som har antagits till specialtjänst i den övermänskliga administrationen av världens angelägenheter. Denna kår omfattar de män och kvinnor som i varje generation har utvalts av världens andeledare till att assistera vid fördelningen av barmhärtighet och visdom till tidens barn i de evolutionära världarna. Det är allmänt bruk vid skötseln av de angelägenheter som hänför sig till uppstigningsplanen att påbörja denna användning av dödliga viljevarelser som förbindelselänkar så snart de är tillräckligt kompetenta och pålitliga att axla sådana ansvarsuppgifter. Så snart män och kvinnor med tillräcklig mental kapacitet, adekvat moralisk nivå och erforderlig andlighet således framträder på den världsliga handlingsscenen, förordnas de snabbt som mänskliga förbindelsepersoner, dödliga assistenter, till den passande himmelska gruppen av planetariska personligheter.
När människovarelser utväljs till beskyddare av det planetariska ödesmålet, när de blir nyckelindivider i de planer som världsadministratörerna söker genomföra då bekräftar serafernas planetariska ledare deras tidsmässiga anknytning till serafkåren och utnämner personliga ödesväktare att tjäna tillsammans med dessa dödliga reservister. Alla reservister har självmedvetna Riktare, och de flesta av dem fungerar i de högre kosmiska kretsarna av intellektuell förmåga och andlig uppnåelse.
Världens dödliga utväljs att tjäna i ödets reservkårer i de bebodda världarna enligt följande grunder:
1. De har en speciell förmåga att i hemlighet kunna övas upp för talrika möjliga nödfallsuppdrag vid uträttandet av olika aktiviteter i samband med världens angelägenheter.
2. De är helhjärtat hängivna någon speciell samhällelig, ekonomisk, politisk, andlig eller annan sak, i förening med villighet att tjäna utan mänsklig erkänsla eller belöning.
3. De har en Tankeriktare som är ovanligt mångsidig och som antagligen har erfarenhet, före vistelsen på Urantia, av att handskas med planetariska svårigheter och kämpa med hotande nödsituationer i världen.
Varje avdelning i den planetariska himmelska tjänsten är berättigad till en förbindelsekår som består av dessa dödliga med ödesställning. En genomsnittlig bebodd värld har sjuttio olika ödeskårer, som är nära förbundna med den övermänskliga rådande förvaltningen av världens angelägenheter. På Urantia finns det tolv av dessa ödets reservkårer, en för var och en av de planetariska grupperna för serafisk övervakning.
De tolv grupperna av ödesreservister på Urantia består av dödliga invånare på denna sfär vilka har tränats för talrika avgörande positioner på jorden och som hålls i beredskap för att agera vid eventuella planetariska nödsituationer. Denna kombinerade kår består nu av 962 personer. Den minsta kåren har 41 och den största 172 medlemmar. Med undantag av mindre än tjugo kontaktpersoner är medlemmarna av denna unika grupp helt omedvetna om sin förberedelse för eventuell verksamhet vid vissa planetariska kriser. Dessa dödliga reservister utväljs av den kår till vilken var och en knyts, och de tränas och övas på samma sätt i djupet av sitt sinne genom ett kombinerat förfarande av Tankeriktarens och serafväktarens omvårdnad. Många gånger deltar talrika andra himmelska personligheter i denna omedvetna träning, och vid all denna speciella förberedelse utför mellanvarelserna värdefulla och oersättliga tjänster.
I många världar kan andra gradens bättre anpassade mellanvarelser i varierande utsträckning få kontakt med vissa fördelaktigt konstituerade dödligas Tankeriktare genom att skickligt penetrera sinnet där Riktaren dväljs. ( Det var just genom en sådan lyckosam kombination av kosmiska arrangemang som dessa uppenbarelser förverkligades på engelska språket på Urantia.) Sådana potentiella dödliga kontaktpersoner i de evolutionära världarna mobiliseras i de talrika reservkårerna, och det är i viss utsträckning genom dessa små grupper av framsynta personligheter som den andliga civilisationen förs framåt och de Högsta kan härska i människornas riken. Männen och kvinnorna i dessa ödets reservkårer har sålunda varierande grad av kontakt med sin Riktare genom mellanvarelsernas förmedlande verksamhet, men dessa samma dödliga är föga kända bland sina medmänniskor utom vid de sällsynta samhälleliga nödsituationer och andliga krislägen då dessa reservpersonligheter fungerar för att hindra den evolutionära kulturen från sammanbrott eller den levande sanningens ljus från att slockna. På Urantia har dessa ödesreservister sällan blivit förhärligade på den mänskliga historiens blad.
Reservisterna fungerar omedvetet som bevarare av väsentlig planetarisk information. Mången gång då en reservist dör sker en överföring av vissa livsviktiga data från sinnet i den döende reservisten till en yngre efterträdare genom en förbindelse mellan de två Tankeriktarna. Riktarna fungerar utan tvivel på många andra sätt, som för oss är okända, i samband med dessa reservkårer.
Fastän ödets reservkår på Urantia inte har någon stadigvarande ledare, har den dock sina egna permanenta råd som bildar dess styrande organisation. Dessa omfattar rådet för juridiska ärenden, historicitetsrådet, rådet för den högsta politiska makten och många andra. Från tid till annan, i enlighet med kårens organisation, har dessa permanenta råd för någon speciell uppgift utsett titulära (dödliga) överhuvuden för hela reservkåren. Ämbetstiden för sådana reservistledare sträcker sig vanligen endast över några timmar och begränsar sig till utförandet av någon specifik förhandenvarande uppgift.
Urantias reservkår hade sitt största medlemsantal under adamiternas och anditernas dagar; det minskade stadigt då det violetta blodet uttunnades och nådde sin lägsta punkt kring tiden för den första pingsten, efter vilken tid medlemsantalet i reservkåren stadigt har ökat.
(Den kosmiska reservkåren av universummedvetna medborgare på Urantia uppgår nu till över ett tusen dödliga, vilkas insikt om kosmiskt medborgarskap vida överstiger sfären för deras jordiska boning, men jag är förbjuden att avslöja den verkliga arten av den funktion som denna unika grupp av nu levande människovarelser har.)
De dödliga på Urantia borde inte låta sin världs relativa andliga isolering från vissa strömkretsar i lokaluniversumet åstadkomma en känsla av kosmisk övergivenhet eller planetarisk föräldralöshet. På planeten verkar en mycket bestämd och effektiv övermänsklig övervakning av världens angelägenheter och människornas öden.
Det är sant att ni som mest kan ha endast en svag föreställning om ett idealiskt planetariskt styre. Allt sedan Planetprinsens forna tider har Urantia lidit av att den gudomliga planen för världens förkovran och rasliga utveckling slog fel. De lojala bebodda världarna i Satania styrs inte så som Urantia. Jämfört med de övriga isolerade världarna har era planetariska styren dock inte varit så dåliga; endast en eller två världar kan sägas vara sämre, och några få kan vara en aning bättre, men flertalet befinner sig på samma plan som ni.
Ingen i lokaluniversumet tycks veta när den planetariska administrationens ouppklarade ställning skall upphöra. Melkisedekarna i Nebadon lutar åt den åsikten att stora förändringar i den planetariska styrelsen och administrationen inte kommer att ske före Mikaels andra personliga ankomst till Urantia. Utan tvivel kommer då, om inte tidigare, omfattande förändringar att genomföras i den planetariska förvaltningen. Beträffande arten av dessa förändringar i världsadministrationen ser ingen ut att ens kunna framkasta antaganden. Det finns inget tidigare exempel på en sådan händelse i de bebodda världarnas hela historia i universumet Nebadon. Bland de många saker som är svåra att förstå beträffande den framtida förvaltningen av Urantia framstår särskilt lokaliseringen av en strömkrets och ett divisionshögkvarter för ärkeänglarna på planeten.
Er isolerade värld är inte bortglömd i universums rådsförsamlingar. Urantia är inte ett kosmiskt föräldralöst barn stigmatiserat av synd och avskuret från gudomlig omsorg på grund av uppror. Från Uversa till Salvington och vidare ned till Jerusem, ja till och med i Havona och Paradiset, vet de alla att vi finns här, och ni dödliga som nu vistas på Urantia omhuldas alldeles lika kärleksfullt och vakas över precis lika troget som om denna sfär aldrig hade förråtts av den trolöse Planetprinsen, ja rentav mera. Det är evigt sant: ”Fadern själv älskar er.”
[Framfört av Ledaren för serafer stationerade på Urantia.]
Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.