◄ Kapitel 109
Del 3 ▲
Kapitel 111 ►
Kapitel 110

Riktarnas förhållande till enskilda dödliga

NÄR ofullkomliga varelser ges frihet följer därav oundvikligen tragedi, och det är i enlighet med den fullkomliga Gudomens natur, Gudomen som är upphovet till dessa varelser, att universellt och med tillgivenhet dela dessa lidanden i kärleksfullt kompanjonskap.

110:0.2

I den mån jag är förtrogen med angelägenheterna i ett universum, anser jag Tankeriktarens kärlek och hängivelse vara den sannaste gudomliga tillgivenheten i hela skapelsen. Sönernas kärlek i omvårdnaden av människosläktena är enastående, men en Riktares hängivenhet för individen är rörande sublim, gudomligt Faderlik. Paradisfadern har uppenbarligen reserverat denna form av personlig kontakt med sina enskilda skapade som ett privilegium enbart för Skaparen. Det finns ingenting i hela universernas universum som exakt kan jämföras med den underbara omvårdnad som utgår från dessa opersonliga entiteter som på ett så fascinerande sätt har sin boning i de evolutionära planeternas barn.

1. Inneboendet i den dödliges sinne

110:1.1

Man bör inte tänka sig att Tankeriktarna lever i människornas materiella hjärna. De är inte organiska delar av de fysiska varelserna i världarna. Det är riktigare att föreställa sig att Tankeriktaren bor i den dödliges sinne än att den existerar inom gränserna för ett enda fysiskt organ. Indirekt och obemärkt kommunicerar Riktaren ständigt med det mänskliga objektet, i synnerhet vid de sublima erfarenheter då sinnet i det övermedvetna har andäktig kontakt med anden.

110:1.2

Jag önskar att det vore möjligt för mig att hjälpa de evolverande dödliga att få en bättre förståelse och en djupare uppskattning av det osjälviska och ypperliga arbete som utförs av den Riktare som bor inom dem och som är så hängivet trogen uppgiften att främja människans andliga välfärd. Dessa Ledsagare är effektiva omvårdare av de högre faserna i människornas sinne. De är visa och erfarna behandlare av den andliga potentialen i människans intellekt. Dessa himmelska medhjälpare är hängivna den enorma uppgiften att tryggt leda er inåt och uppåt till den himmelska lyckohamnen. Dessa outtröttliga arbetare har helgat sig åt den framtida personifieringen av den gudomliga sanningens seger i ert eviga liv. De är vaksamma arbetare som lotsar det gudsmedvetna människosinnet förbi ondskans grund samtidigt som de sakkunnigt leder människans evolverande själ mot fulländningens gudomliga hamnar vid fjärran och eviga kuster. Riktarna är kärleksfulla ledare, era trygga och säkra vägvisare genom de mörka och osäkra labyrinterna under ert korta jordiska livsskede. De är tålmodiga lärare som ständigt sporrar sina objekt framåt längs den tilltagande fulländningens vägar. De är omsorgsfulla bevakare av de sublima värdena i den skapades karaktär. Jag önskar att ni kunde älska dem mer och samarbeta med dem i större utsträckning och hysa en större tillgivenhet för dem.

110:1.3

Fastän de gudomliga inbyggarna främst befattar sig med er andliga förberedelse för nästa stadium i den tillvaro som aldrig upphör, är de också djupt intresserade av er timliga välfärd och era reella framgångar på jorden. De bidrar med nöje till er hälsa, lycka och äkta välfärd. De är inte likgiltiga för hur ni lyckas i alla sådana former av planetarisk framgång som inte är till skada för ert framtida liv av evigt framåtskridande.

110:1.4

Riktarna är intresserade av och befattar sig med era dagliga göromål och de mångahanda detaljerna i ert liv just i den utsträckning som dessa inverkar på bestämmandet av era angelägna timliga val och väsentliga andliga beslut och således är faktorer av betydelse för att lösa ert problem angående själens överlevnad och det eviga framåtskridandet. Fastän Riktaren är passiv när det gäller den rent timliga välfärden, är den gudomligt aktiv angående er eviga framtids alla angelägenheter.

110:1.5

Riktaren stannar hos dig i alla olyckor och genom varje sjukdom som inte helt förstör den mentala funktionen. Hur ovänligt är det inte att medvetet besudla eller på annat sätt orena den fysiska kropp som måste tjäna som det jordiska tabernaklet för denna underbara gåva från Gud. Alla fysiska gifter fördröjer storligen Riktarens strävanden att upphöja det materiella sinnet, medan de mentala gifterna rädsla, vrede, avund, svartsjuka, misstänksamhet och intolerans likaså enormt stör den evolverande själens andliga framåtskridande.

110:1.6

Idag lever du i en period då din Riktare söker attrahera dig. Om du blott visar dig trogen den tillit som har satts till dig av den gudomliga anden som söker ditt sinne och din själ i evig förening, följer därav till slut den morontiaetthet, den himmelska harmoni, den kosmiska koordinering, den gudomliga harmoniering, den himmelska fusion, den aldrig upphörande blandningen av identitet, den varelsens etthet, som är så fulländad och slutlig att inte ens de mest erfarna personligheter någonsin kan särskilja eller igenkänna dessa fusionspartner som skilda identiteter—den dödliga människan och den gudomliga Riktaren.

2. Riktarna och människans vilja

110:2.1

När Tankeriktarna tar sin boning i människornas sinne för de med sig modellen för levnadsbanan, för det idealiska livet, så som det har beslutats och förutbestämts av dem själva och de Personaliserade Riktarna i Divinington, och så som det har bekräftats av Urantias Personaliserade Riktare. Sålunda påbörjar de arbetet med en definitiv och förutbestämd plan för den intellektuella och andliga utvecklingen av sina mänskliga objekt, men det åligger inte någon människovarelse att acceptera denna plan. Det finns en förutbestämmelse för er alla, men det är inte förutbestämt att ni måste acceptera denna gudomliga predestination. Ni har full frihet att förkasta vilken del som helst eller hela Tankeriktarens program. Det är deras uppgift att åstadkomma sådana sinnesförändringar och göra sådana andliga anpassningar som ni villigt och intelligent kan godkänna så att de skall kunna få mer inflytande över personlighetens inriktning, men under inga omständigheter försöker dessa gudomliga Ledsagare någonsin dra fördel av er eller på något sätt godtyckligt påverka er i era val och beslut. Riktarna respekterar er personlighets suveränitet; de underordnar sig alltid er vilja.

110:2.2

De är ihärdiga, uppfinningsrika och fullkomliga i sina arbetsmetoder, men de våldför sig aldrig på sina värdars viljemässiga väsen. Ingen människovarelse kommer någonsin att förandligas av en gudomlig Ledsagare mot sin vilja; överlevnaden är en Gudarnas gåva som tidens varelser måste önska sig. Vad Riktaren än har lyckats göra för dig kommer uppteckningarna i sista hand att utvisa att omvandlingen har åstadkommits med ditt samtycke och i samarbete med dig. Det kommer att visa sig att du har varit en villig partner till Riktaren vid uppnåendet av varje steg i den enorma omvandlingen under det uppstigande livsskedet.

110:2.3

Riktaren försöker inte kontrollera ert tänkande som sådant, utan snarare förandliga det, föreviga det. Varken änglarna eller Riktarna ägnar sig åt att direkt influera människans tanke; det är ett privilegium uteslutande för er personlighet. Riktarna ägnar sig åt att förbättra, modifiera, rikta och koordinera era tankeprocesser, men i synnerhet och alldeles speciellt ägnar de sig åt arbetet att med tanke på er överlevnad bygga upp en andlig motsvarighet till era livsskeden, en morontiaavskrift av era verkliga avancerande jag.

110:2.4

Riktarna arbetar inom områdena för människosinnets högre nivåer och strävar oupphörligt efter att producera morontiaduplikat av begrepp tanke i den dödligas intellekt. Det finns därför två realiteter som gör intryck på och är centrerade i människans sinnesströmkretsar: den ena är ett dödligt jag som har utvecklats från Livsbärarnas ursprungliga planer, den andra är en odödlig entitet från Diviningtons höga sfärer, en gåva från Gud i människans inre. Men det dödliga jaget är också ett personligt jag; det har personlighet.

110:2.5

Du har som en personlig varelse sinne och vilja. Riktaren har som en förpersonlig varelse försinne och förvilja. Om du så helt anpassar dig till Riktarens sinne att ni ser med samma ögon, då blir era sinnen ett, och du får förstärkning i form av Riktarens sinne. Om din vilja sedan ger order om och genomför utförandet av besluten från detta nya eller kombinerade sinne, då når Riktarens förpersonliga vilja personlighetsuttryck genom ditt beslut, och beträffande detta speciella projekt är du och Riktaren ett. Ditt sinne har uppnått gudomlighetsharmoniering, och Riktarens vilja har nått personlighetsuttryck.

110:2.6

I den utsträckning som denna identitet förverkligas närmar du dig mentalt tillvarons morontiaklass. Morontiasinne är en term som anger substansen och totalsumman av de samarbetande sinnen som är av olikartad materiell och andlig natur. Morontiaintellekt anger därför ett tvåfaldigt sinne som förekommer i lokaluniversumet och som domineras av en enda vilja. Hos de dödliga är detta en vilja som är mänsklig till sitt ursprung och som håller på att bli gudomlig genom att människan identifierar det mänskliga sinnet med Guds sinneshet.

3. Samarbete med Riktaren

110:3.1

Riktarna spelar tidsåldrarnas heliga och enastående spel. De är engagerade i ett av de suprema äventyren i tid och rymd. Hur lyckliga är de inte när ert samarbete tillåter dem att ge er hjälp i er korta kamp i tiden, medan de fortsätter att utföra sina större uppgifter i evigheten. Vanligen när Riktaren försöker kommunicera med er går budskapet förlorat i de materiella strömningarna i människosinnets energiströmmar. Endast tillfälligtvis kan ni fånga upp ett eko, ett svagt och avlägset eko, av den gudomliga rösten.

110:3.2

Hur framgångsrikt Riktaren lyckas i sin strävan att lotsa dig genom den dödligas liv och åstadkomma din överlevnad beror inte så mycket på teorierna om dina trosföreställningar som på dina beslut, din beslutsamhet och din orubbliga tro. Alla dessa uttryck för personlighetstillväxt blir mäktiga inflytelser som hjälper dig att avancera emedan de hjälper dig att samarbeta med Riktaren; de hjälper dig att inte längre göra motstånd. Tankeriktarna lyckas eller ser ut att misslyckas i sina jordiska åtaganden just i samma utsträckning som de dödliga lyckas eller misslyckas att samarbeta med den plan enligt vilken de skall föras fram längs den uppåtgående vägen mot uppnåendet av fulländning. Överlevnadens hemlighet är intimt förknippad med människans suprema önskan att vara gudalik och i den därmed förbundna villigheten att göra och vara allt som är nödvändigt för uppnåendet av denna allt övervinnande längtan.

110:3.3

När vi talar om en Riktares framgång eller misslyckande, uttrycker vi oss med tanke på människans överlevnad. Riktarna misslyckas aldrig; de är av gudomlig natur, och de utgår alltid segrande från alla sina åtaganden.

110:3.4

Jag kan inte låta bli att observera att så många av er spenderar så mycket tid och tankar på enbart obetydligheter i livet, samtidigt som ni nästan helt förbiser de väsentligare realiteter som har evig betydelse, de åstadkommanden som berör utvecklandet av ett mer harmoniskt arbetssamförstånd mellan er och er Riktare. Det stora målet i människans tillvaro är harmonieringen med gudomligheten hos den inneboende Riktaren; den storslagna bedriften i den dödligas liv är att nå fram till att sant och förståndigt viga sig åt de eviga syftena hos den gudomliga anden som väntar och arbetar i ditt sinne. En hängiven och beslutsam strävan att förverkliga en evig bestämmelse är helt förenlig med ett glatt och fröjdefullt liv och med ett framgångsrikt och hederligt livsskede på jorden. Samarbete med Tankeriktaren för inte med sig självtortyr, falsk fromhet eller hycklande och uppseendeväckande självförnedring. Det idealiska livet kännetecknas av kärleksfullt tjänande snarare än av en tillvaro fylld av ängslig fruktan.

110:3.5

Att vara förvirrad, förbryllad, ibland även modfälld och distraherad, anger inte nödvändigtvis motstånd mot Riktarens ledning i människans inre. Sådana attityder antyder ibland avsaknad av aktiv samverkan med den gudomliga Ledsagaren och kan därför i någon mån fördröja det andliga framåtskridandet, men sådana intellektuella och emotionella svårigheter hindrar inte det minsta den säkra överlevnaden av den själ som känner Gud. Okunskap kan inte i och för sig någonsin förhindra överlevnaden. Inte heller kan förvirringens tvivel eller ängslig osäkerhet göra det. Endast medvetet motstånd mot Riktarens ledning kan förhindra överlevnaden av den evolverande odödliga själen.

110:3.6

Du bör inte se samarbetet med din Riktare som en särskilt medveten process, ty det är det inte; men dina motiv och dina beslut, din trogna beslutsamhet och dina suprema önskningar, dessa innebär verkligt och effektivt samarbete. Du kan medvetet öka din harmoni med Riktaren genom att:

110:3.7

1. Välja att reagera på den gudomliga ledningen, och uppriktigt basera människolivet på den högsta medvetenheten om sanning, skönhet och godhet och sedan koordinera dessa gudomlighetens kvaliteter med hjälp av visdom, gudsdyrkan, tro och kärlek.

110:3.8

2. Älska Gud och önska att vara lik honom—och genuint erkänna den himmelska Föräldern som din gudomlige Fader och i kärlek dyrka honom.

110:3.9

3. Älska människan och ärligt önska att tjäna henne—helhjärtat erkänna människorna som dina bröder, i förening med en intelligent och klok tillgivenhet för var och en av dina meddödliga.

110:3.10

4. Med glädje acceptera kosmiskt medborgarskap—ärligt inse dina tilltagande förpliktelser gentemot den Suprema Varelsen, vara medveten om det ömsesidiga beroendet mellan den evolutionära människan och den evolverande Gudomen. Detta innebär uppkomsten av kosmisk moral och gryende insikt om den universella plikten.

4. Riktarens arbete i sinnet

110:4.1

Riktarna kan ta emot den ständiga ström av kosmisk information som kommer in längs huvudströmkretsarna i tid och rymd. De har full kontakt med andeinformationen och -energin i universerna. Dessa mäktiga inbyggare är dock oförmögna att överföra särskilt mycket av denna rikedom av visdom och sanning till sina dödliga objekts sinnen då en gemensam natur saknas samt frånvaron av något mottagligt igenkännande.

110:4.2

Tankeriktaren är engagerad i en ständig strävan att förandliga ditt sinne för att utveckla din morontiasjäl, men du själv är mestadels omedveten om denna inre omvårdnad. Du är så gott som oförmögen att särskilja det som ditt eget materiella intellekt åstadkommer från resultatet av din själs och din Riktares gemensamma aktiviteter.

110:4.3

Vissa plötsliga uppdykanden av tankar, slutsatser och andra sinnesbilder är ibland Riktarens direkta eller indirekta inverkan, men betydligt oftare utgör de ett framträdande i medvetandet av idéer som har grupperat sig samman på mentala nivåer under ytan, naturliga och alldagliga fenomen som är uttryck för en normal och vanlig psykisk funktion i det evolverande animaliska sinnets strömkretsar. (I motsats till dessa strömningar från det undermedvetna framträder uppenbarelserna från Riktaren genom det övermedvetnas områden.)

110:4.4

Anförtro alla sinnets angelägenheter som ligger bortom medvetandets mottagliga nivå att förvaras av Riktaren. I sinom tid, om inte i denna värld så i mansoniavärldarna, kommer de att ge en noggrann redovisning för sin förvaltning och omsider framföra de betydelser och värden som har anförtrotts deras skötsel och förvar. Om du överlever kommer de att återuppväcka varje skatt av värde från det dödliga sinnet.

110:4.5

Det existerar en väldig klyfta mellan det mänskliga och det gudomliga, mellan människan och Gud. Människoraserna på Urantia är i så stor utsträckning elektriskt och kemiskt styrda, i så hög grad lika djuren i sitt allmänna beteende, så emotionella i sina vanliga reaktioner, att det gör det ytterst svårt för Ledsagarna att vägleda och styra dem. Man finner hos er så få modiga beslut och så lite hängiven samverkan att Riktaren i ert inre finner det närapå omöjligt att kommunicera direkt med människosinnet. Även när de finner det möjligt att låta en skymt av en ny sanning glimta till i den dödligas evolverande själ, bländar denna andliga uppenbarelse ofta den skapade så pass att den plötsligt framkallar en krampartad fanatism eller åstadkommer någon annan intellektuell omvälvning som får katastrofala följder. Mången ny religion och märklig ”ism” har uppkommit från de avbrutna, ofullständiga, missförstådda och vanställda budskapen från Tankeriktarna.

110:4.6

Jerusems register utvisar att redan under många tusen år har det i varje generation levt allt färre varelser som tryggt har kunnat fungera med självverksamma Riktare. Detta är en alarmerande bild, och de övervakande personligheterna i Satania förhåller sig gynnsamt till förslagen från en del av era närmaste planetariska övervakare, som talar för inledandet av åtgärder avsedda att främja och bevara de högre andliga människotyperna bland släktena på Urantia.

5. Felaktiga uppfattningar om Riktarens ledning

110:5.1

Förväxla och blanda inte samman Riktarens mission och inflytande med det som vanligen kallas samvete; de har inget direkt samband. Samvetet är en mänsklig och rent psykisk reaktion. Det bör inte föraktas, men det är knappast Guds röst som talar till själen, vilket Riktarens röst verkligen är om den rösten kunde höras. Det är riktigt att samvetet uppmanar er att göra rätt, men därtill strävar Riktaren efter att tala om för er vad som verkligen är rätt, dvs. när och i den mån ni kan uppfatta Ledsagarens ledning.

110:5.2

Människans upplevelser i drömmen, denna förvirrade och osammanhängande uppvisning i det okoordinerade sovande sinnet, erbjuder tillräckligt med bevis för att Riktarna inte lyckas harmonisera och förena de divergerande faktorerna i människans sinne. Riktarna kan helt enkelt inte, under en enda livstid, godtyckligt koordinera och synkronisera två så olika och skilda typer av tänkande som det mänskliga och det gudomliga. När de lyckas med det, så som de ibland har, förflyttas sådana själar direkt till mansoniavärldarna utan att de behöver gå igenom erfarenheten av döden.

110:5.3

Under den tid människan sover försöker Riktaren åstadkomma endast det som viljan hos den personlighet, där Riktaren dväljs, tidigare till fullo har godkänt genom de beslut och val som har gjorts vid tider då medvetandet var fullt vaket och som därigenom har fått sin plats i supersinnets domäner, förbindelseområdet för de ömsesidiga förhållandena mellan mänskligt och gudomligt.

110:5.4

Medan deras dödliga värdar sover försöker Riktarna registrera sina skapelser på de högre nivåerna i det materiella sinnet, och en del av era vidunderliga drömmar anger att de inte lyckats få till stånd en effektiv kontakt. Drömvärldens orimligheter vittnar inte endast om trycket från emotioner som inte har fått utlopp, utan också om den förfärliga förvrängningen av framställningarna av de andliga begreppen som Riktarna har presenterat. Era egna passioner, drifter och andra inneboende tendenser överför sig in i framställningen och ersätter med sina outtryckta begär de gudomliga budskap som inbyggarna försöker införa i de psykiska registren under sömnens omedvetenhet.

110:5.5

Det är ytterst farligt att göra antaganden om att något av innehållet i drömvärlden kommer från Riktaren. Riktarna arbetar visserligen medan ni sover, men era vanliga drömupplevelser är rent fysiologiska och psykologiska fenomen. Likaså är det vådligt att försöka särskilja Riktarens begreppsregistreringar från det mer eller mindre ständiga och medvetna mottagandet av diktat från den dödligas samvete. Detta är problem som måste lösas med användning av individuellt omdöme och personligt avgörande. Det är bättre för människan att begå misstaget att hon avvisar ett uttryck som kommer från Riktaren, genom att tro att det är en rent mänsklig upplevelse, än att begå blundern att hon upphöjer en reaktion från den dödliges sinne till sfären av gudomlig värdighet. Kom ihåg att inflytandet från Tankeriktaren till största delen, fastän inte helt, är en övermedveten erfarenhet.

110:5.6

I varierande grad och alltmer allt efter som du stiger uppåt i de psykiska kretsarna kommunicerar du, ibland direkt men oftare indirekt, med din Riktare. Det är farligt att hysa tanken att varje ny uppfattning, som uppkommer i människans sinne, är dikterad av Riktaren. Det som ni accepterar som Riktarens röst är faktiskt hos er klass av varelser oftare ett utflöde från ert eget intellekt. Detta är farlig mark, och varje människa måste själv lösa dessa problem enligt sin naturliga mänskliga visdom och sin övermänskliga insikt.

110:5.7

Riktaren i den människa genom vilken denna kommunikation sker har ett så vidsträckt aktivitetsfält främst därför att denna människa är nästan fullständigt likgiltig för varje yttre manifestation av Riktarens inre närvaro. Det är verkligen lyckligt att han i sitt medvetande förblir helt oberörd av hela förfarandet. Han har en av de mest erfarna Riktarna i sin tid och generation, men det oaktat förklarar ödesväktaren att hans passiva reaktion inför och obekymrade inställning till de fenomen som är förbundna med denna mångsidiga Riktares närvaro i hans sinne är en sällsynt och slumpmässig reaktion. Allt detta bildar en gynnsam koordinering av inflytelser, gynnsam både för Riktaren i dess högre verksamhetssfär och för den mänskliga partnern med tanke på hans hälsa, effektivitet och sinnesro.

6. De sju psykiska kretsarna

110:6.1

Den totala omfattningen av personlighetens förverkligande i en materiell värld består i den successiva erövringen av de sju psykiska kretsarna inom den dödliges potentialitet. Inträdet på den sjunde kretsen anger början av sann mänsklig personlighetsfunktion. Fullföljandet av den första kretsen anger den dödliga varelsens relativa mognad. Fastän genomgången av de sju kretsarna av kosmisk tillväxt inte är detsamma som fusion med Riktaren, anger emellertid behärskandet av dessa kretsar att vederbörande har uppnått de steg som utgör förstadier till fusion med Riktaren.

110:6.2

Riktaren är din jämbördiga partner vid uppnåendet av dessa sju kretsar—vid förverkligandet av en relativ mognad hos den dödlige. Riktaren stiger uppåt längs kretsarna från den sjunde till den första tillsammans med dig, men den avancerar till ställningen som suprem och självverksam helt oberoende av det dödliga sinnets aktiva samverkan.

110:6.3

De psykiska kretsarna är inte uteslutande intellektuella, inte heller är de helt morontiella; de berör personlighetens status, sinnets förhöjning, själens tillväxt och harmonieringen med Riktaren. Ett framgångsrikt genomgående av dessa nivåer förutsätter att hela personligheten fungerar harmoniskt, inte endast någon enskild fas av den. Delarnas tillväxt är inte detsamma som verklig mognad hos helheten. Delarna växer i själva verket i proportion till expansionen av jagets helhet—hela jaget—det materiella, det intellektuella och det andliga jaget.

110:6.4

När den intellektuella naturen utvecklas snabbare än den andliga gör en sådan situation kommunikationen med Tankeriktaren både svår och farlig. Likaså tenderar en överandlig utveckling att leda till en fanatisk och förvrängd tolkning av den gudomliga inbyggarens andeledning. Bristen på andlig kapacitet gör det mycket svårt att till ett sådant materiellt intellekt överföra de andliga sanningar som finns i övermedvetandets högre skikt. Det är till ett sinne som är i fulländad jämvikt, inhyst i en kropp med rena vanor, med stabiliserade nervenergier och med balanserade kemiska funktioner—när de fysiska, mentala och andliga förmågorna under utveckling befinner sig i en trefaldig harmoni—som ett maximum av ljus och sanning kan ges med ett minimum av timlig fara eller risk för den verkliga välfärden hos en sådan varelse. Med en sådan balanserad tillväxt stiger människan uppför det planetariska framåtskridandets kretsar, en efter en, från den sjunde till den första.

110:6.5

Riktarna är alltid nära er och en del av er, men sällan kan de tala direkt till er som en annan varelse. Krets för krets ökar dina intellektuella beslut, moraliska val och din andliga utveckling Riktarnas förmåga att fungera i ditt sinne. Krets för krets stiger du därigenom upp från de lägre stadierna av riktarkontakt och sinnesharmoniering, så att det blir möjligt för Riktaren att med allt större livfullhet och övertygelse i allt större utsträckning registrera sina bestämmelsebeskrivningar i det evolverande medvetandet i detta sinne och denna själ som söker Gud.

110:6.6

Varje beslut som du fattar antingen hämmar eller underlättar Riktarens verksamhet. Likaså är det just dessa beslut som avgör hur du avancerar längs kretsarna för mänskligt åstadkommande. Det är sant att ett besluts suprema karaktär, dess anknytning till en kris, är av stor betydelse för hur beslutet påverkar framstegen längs kretsarna. Trots det är också beslutens antal, frekventa upprepningar, ihärdiga upprepningar, väsentliga för att dessa reaktioner med säkerhet skall bli en vana.

110:6.7

Det är svårt att exakt definiera de sju nivåerna av mänskligt framåtskridande, av den orsaken att dessa nivåer är personliga. De är olika för varje individ och bestäms uppenbarligen av tillväxtkapaciteten hos varje människa. Erövrandet av dessa nivåer i den kosmiska evolutionen återspeglas på tre sätt:

110:6.8

1. Harmoniering med Riktaren. Det förandligande sinnet närmar sig Riktarens närvaro i proportion till uppnåendet av kretsarna.

110:6.9

2. Själens utveckling. Morontiasjälens framträdande anger i vilken utsträckning och till vilket djup kretsarna behärskas.

110:6.10

3. Personlighetens verklighet. Graden av verklighet hos det egna jaget bestäms direkt av hur många kretsar har erövrats. Personerna blir mer verkliga allt efter som de stiger uppåt från den sjunde till den första nivån i de dödligas tillvaro.

110:6.11

Då kretsarna genomgås växer den materiella evolutionens barn till en mogen människa med potential för odödlighet. Den embryonala naturens skugglika verklighet som kännetecknar en sjundekretsist ger vika för en klarare manifestation av den uppkommande morontianaturen hos en medborgare i lokaluniversumet.

110:6.12

Fastän det är omöjligt att exakt definiera de sju nivåerna eller psykiska kretsarna för människans tillväxt, är det tillåtligt att antyda minimi- och maximigränserna för dessa stadier i mognadens framskridande:

110:6.13

Den sjunde kretsen. Denna nivå beträds av människorna när de utvecklar förmåga till personligt val, individuella beslut, moraliskt ansvar och kapacitet för uppnåendet av andlig individualitet. Detta innebär att de sju biträdande sinnesandarna fungerar gemensamt under ledning av visdomens ande, att den dödliga varelsen kopplas in under den Heliga Andens inflytande samt på Urantia att Sanningens Ande börjar fungera och att den dödliges sinne får ta emot en Tankeriktare. Inträdet på den sjunde kretsen gör den dödliga varelsen till en klart potentiell medborgare i lokaluniversumet.

110:6.14

Den tredje kretsen. Riktarens arbete är mycket effektivare efter det att människan under sin uppstigning når den tredje kretsen och får en personlig serafisk ödesväktare. Även om det inte finns någon synbar sammankoppling mellan Riktarens och serafväktarens strävan, kan man det oaktat observera en påtaglig förbättring i alla faser av kosmisk uppnåelse och andlig utveckling efter det att en personlig serafisk följeslagare har förordnats. När den tredje kretsen uppnås strävar Riktaren efter att under återstoden av den dödliges livstid morontialisera människans sinne, att klara av de återstående kretsarna och uppnå det sista stadiet i förbundet mellan det gudomliga och det mänskliga innan den naturliga döden upplöser det unika partnerskapet.

110:6.15

Den första kretsen. Riktaren kan i allmänhet inte tala direkt och omedelbart med dig förrän du uppnår den första och slutliga kretsen i de dödligas progressiva utveckling. Denna nivå representerar det högsta möjliga förverkligandet av förhållandet mellan sinnet och Riktaren i människans erfarenhet före den evolverande morontiasjälens befrielse från sin klädsel i form av den materiella kroppen. När det gäller sinnet, emotionerna och den kosmiska insikten utgör detta uppnående av den första psykiska kretsen det största möjliga närmandet mellan det materiella sinnet och ande-Riktaren i människans erfarenhet.

110:6.16

Dessa psykiska kretsar för de dödligas framåtskridande kunde kanske hellre benämnas kosmiska nivåer—faktiska betydelseuppfattningar och värdeinsikter som uttrycker ett progressivt närmande till morontiamedvetenheten om den evolutionära själens begynnande förhållande till den uppkommande Suprema Varelsen. Det är just detta förhållande som gör det för evigt omöjligt att för det materiella sinnet helt förklara innebörden av de kosmiska kretsarna. Uppnåendet av dessa kretsar är endast relativt besläktat med gudsmedvetandet. En som befinner sig på den sjunde eller sjätte kretsen kan nästan lika verkligt känna Gud—vara medveten om sitt sonskap—som någon på den andra eller första kretsen, men dessa varelser på de lägre kretsarna är mycket mindre medvetna om det erfarenhetsmässiga förhållandet till den Suprema Varelsen, om sitt medborgarskap i universumet. Uppnåendet av dessa kosmiska kretsar blir en del av de uppstigandes erfarenhet i mansoniavärldarna, om de inte lyckas uppnå dem före den naturliga döden.

110:6.17

Trons motivation gör den fullständiga insikten om människans sonskap till Gud erfarenhetsbaserad, men handling, fullföljandet av beslut, är avgörande för att man evolutionärt skall bli medveten om tilltagande släktskap med den Suprema Varelsens kosmiska aktualhet. Tron omvandlar potentialer till aktualer i den andliga världen, men i den Supremes finita världar blir potentialer aktualer endast med hjälp av förverkligandet av val -erfarenhet. Beslutet att göra Guds vilja förenar emellertid andlig tro med materiella beslut i personlighetens verksamhet och tillhandahåller sålunda en gudomlig och andlig stödjepunkt, på vilken gudslängtans mänskliga och materiella hävstång kan fungera allt effektivare. En sådan vis koordinering av materiella och andliga krafter ökar storligen både den kosmiska insikten om den Supreme och morontiaförståelsen av Paradisgudomarna.

110:6.18

Behärskandet av de kosmiska kretsarna har samband med morontiasjälens kvantitativa tillväxt, med förståelsen av suprema betydelser. Denna odödliga själs kvalitativa status är dock helt beroende av den levande trons grepp om det paradispotentiella fakta-värdet att den dödliga människan är en son till den evige Guden. Därför går en från den sjunde kretsen vidare till mansoniavärldarna för att nå ytterligare kvantitativt förverkligande av kosmisk tillväxt, precis så som en från den andra eller rentav från den första kretsen.

110:6.19

Det finns endast ett indirekt samband mellan uppnåendet av de kosmiska kretsarna och faktisk andlig religiös erfarenhet. Sådana uppnåelser är reciproka och därför ömsesidigt till nytta. Den rent andliga utvecklingen må ha föga gemensamt med det planetariska materiella välståndet, men uppnåendet av kretsar ökar alltid potentialen för mänsklig framgång och jordiska bedrifter.

110:6.20

Från den sjunde till den tredje kretsen bedriver de sju biträdande sinnesandarna en allt mer omfattande och förenad verksamhet när det gäller uppgiften att avvänja den dödliges sinne från beroendet av de materiella livsmekanismernas realiteter i förberedelse för en tilltagande introduktion till erfarenhet på morontianivåer. Från den tredje kretsen framåt avtar sinneshjälparnas inflytande gradvis.

110:6.21

De sju kretsarna omfattar dödligas erfarenhet allt från den högsta rent animala nivån till den lägsta egentliga morontiella kontaktnivån, där jagmedvetandet utgör en personlighetserfarenhet. Behärskandet av den första kosmiska kretsen är tecknet på att den dödlige har uppnått förmorontiell mogenhet och anger att de biträdande sinnesandarnas gemensamma omvårdnad upphör som ett exklusivt inflytande på sinnesverksamheten i människans personlighet. Bortom den första kretsen blir sinnet allt mer likt intelligensen på evolutionens morontiastadium, dvs. den förenade omvårdnaden utgående från det kosmiska sinnet och ett lokaluniversums Skapande Andes begåvande ovan sinneshjälparna.

110:6.22

De stora dagarna i Riktarnas individuella levnadsbanor är för det första den dag då det mänskliga objektet bryter sig igenom till den tredje psykiska kretsen och sålunda säkrar Ledsagarens självverksamhet och ökade verksamhetsfrihet (såvida denna inbyggare inte redan var självverksam). Följande betydelsefulla dag är då människopartnern uppnår den första psykiska kretsen, vilket gör det möjligt för Riktaren och människan att åtminstone i någon mån kommunicera med varandra. Den sista stora dagen infaller när de slutligt och evigt fusioneras.

7. Uppnåendet av odödlighet

110:7.1

Avklarandet av de sju kosmiska kretsarna är inte detsamma som fusion med Riktaren. På Urantia lever många dödliga som har uppnått sina kretsar. Fusionen är emellertid avhängig av ytterligare andra, större och mer sublima andliga resultat, av att den dödliges vilja når en slutlig och fullständig harmoniering med Guds vilja såsom denna företräds av Tankeriktaren.

110:7.2

När en människa har fullbordat det kosmiska framskridandets kretsar och när dessutom den dödliga viljans slutgiltiga val tillåter Riktaren att fullborda förenandet av människans identitet med den morontiella själen under det evolutionära och fysiska livet, då går sådana fullbordade förbund mellan själ och Riktare självständigt vidare till mansoniavärldarna och från Uversa utfärdas ett mandat som föreskriver omedelbar fusion av Riktaren och morontiasjälen. Denna fusion under det fysiska livet förtär ögonblickligen den materiella kroppen. De människor som kunde tänkas bevittna en sådan syn skulle endast se den omvandlande dödlige försvinna ”i en eldvagn”.

110:7.3

De flesta Riktare som har omvandlat sina objekt från Urantia till himlen var högeligen erfarna och hade enligt registren tidigare vistats i talrika dödliga på andra sfärer. Kom ihåg att Riktarna skaffar sig värdefull erfarenhet av inneboende på sådana planeter där de endast ges till låns. Det är inte så att Riktarna får erfarenhet för avancerat arbete endast från de dödliga objekt som inte överlever.

110:7.4

Efter fusionen med de dödliga delar Riktarna er ödesbestämmelse och erfarenhet; de är ni. Efter fusionen mellan den odödliga morontiasjälen och den därmed associerade Riktaren blir alla erfarenheter och alla värden hos den ena till slut även den andras egendom, så att de två faktiskt är en enda entitet. I viss mening härstammar denna nya varelse från det eviga förgångna samtidigt som den finns till för den eviga framtiden. Allt det en gång mänskliga i den överlevande själen och allt det erfarenhetsmässigt gudomliga i Riktaren, blir nu den nya och ständigt uppåtstigande universumpersonlighetens faktiska egendom. På varje universumnivå kan emellertid Riktaren endast förse den nya varelsen med de egenskaper som är meningsfulla och av värde på den nivån. En absolut etthet med den gudomliga Ledsagaren, en fullständig uttömning av Riktarens gåvor, kan endast uppnås i evigheten efter den slutliga framkomsten till den Universelle Fadern, andarnas Fader, den ständiga källan till dessa gudomliga gåvor.

110:7.5

När en evolverande själ och den gudomliga Riktaren slutligt och evigt fusioneras får vardera av den andra alla de kvaliteter som kan erfaras. Denna samordnade personlighet är i besittning av alla överlevande erfarenhetsbaserade minnesmaterial som en gång fanns i det förstadiemässiga dödliga sinnet och som sedan förvaras i morontiasjälen. Därtill omfattar denna potentiella finalit i sig allt det erfarenhetsbaserade minnesmaterial som Riktaren har samlat under all den tid den vistades i de dödligas inre. Det tar emellertid en framtida evighet för Riktaren att fullständigt delge personlighetspartnerskapet med de betydelser och värden som den gudomliga Ledsagaren för med sig från den förflutna evigheten.

110:7.6

Hos den överväldigande majoriteten av urantiabor måste Riktaren tålmodigt invänta den frigörelse som döden medför, måste invänta den uppkommande själens befrielse från det närapå fullständiga herravälde som utövas av de energimönster och kemiska krafter som naturligt hör till er existensklass. Den främsta svårigheten som ni upplever vid kontakten med er Riktare utgörs just av denna er medfödda materiella natur. Så få dödliga är verkliga tänkare. Ni utvecklar och disciplinerar inte ert sinne andligen till den punkt där ni kan ha en gynnsam förbindelse med den gudomliga Riktaren. Människosinnets öra är nästan dövt för de andliga kommunikationer som Riktaren översätter från de mångahanda budskapen i de universella kärleksutsändningar som utgår från nådegåvornas Fader. Riktaren finner det nästan omöjligt att registrera dessa inspirerande andeingivelser i ett sinne som härstammar från djurriket och som så fullständigt domineras av de kemiska och elektriska krafter som är en naturlig del av ert fysiska väsen.

110:7.7

Riktarna gläds åt att få kontakt med den dödliges sinne, men de måste vara tålmodiga under de långa år av tyst vistelse då de inte förmår bryta sig igenom det animala motståndet och kommunicera direkt med er. Ju högre upp Tankeriktarna stiger på tjänstgöringsskalan desto effektivare blir de. Aldrig kan de under ert liv i köttslig gestalt hälsa er med samma fullständiga, sympatiska och uttrycksfulla tillgivenhet som de gör när ni möter dem sinne mot sinne i mansoniavärldarna.

110:7.8

Under det jordiska livet skiljer den materiella kroppen och det materiella sinnet dig från din Riktare och förhindrar en fri kommunikation. Efter döden, efter den eviga fusionen, är du och Riktaren ett—man kan inte särskilja er som separata varelser—och sålunda finns det inget behov av kommunikation så som ni uppfattar den.

110:7.9

Fastän Riktarens röst alltid finns inom er, får de flesta av er sällan höra den under livstiden. Människor som befinner sig nedanför den tredje och andra uppnåelsekretsen hör sällan Riktarens direkta röst utom i stunder av suprem längtan, i en suprem situation och efter ett supremt beslut.

110:7.10

Under till- och frånkopplandet av kontakten mellan en ödesreservists dödliga sinne och de planetariska övervakarna är den inneboende Riktaren ibland situerad så att det blir möjligt för den att överföra ett budskap till den dödliga partnern. För inte länge sedan överfördes ett sådant budskap på Urantia av en självverksam Riktare till dennas mänskliga partner, en medlem av ödets reservkår. Detta budskap inleddes med orden: ”Och nu ber jag er att utan skada eller risk för föremålet för min innerliga tillgivenhet, och utan avsikt att övertukta eller göra vederbörande modfälld, att å mina vägnar registrera denna vädjan till honom.” Sedan följde en ljuvt rörande och vädjande uppmaning. Bland annat vädjade Riktaren om ”att han mer troget måtte uppriktigt samarbeta med mig, mer gladeligen utstå de uppgifter jag har ålagt honom, mer troget utföra det program jag har arrangerat, mer tålmodigt gå igenom de prövningar jag har utvalt, mer ihärdigt och glatt vandra den väg jag har valt, mer ödmjukt ta äran för det som kan tänkas uppkomma som resultat av mina oupphörliga ansträngningar—överför sålunda min uppmaning till den människa i vars inre jag dväljs. Över honom utgjuter jag en gudomlig andes suprema tillgivenhet och kärlek. Och säg ytterligare åt mitt älskade objekt att jag skall verka med visdom och styrka ända till själva slutet, ända tills den sista jordiska kampen är förbi. Jag skall vara trogen den personlighet som har anförtrotts mig. Och jag manar honom till överlevnad, till att inte göra mig besviken, att inte beröva mig belöningen för min tålmodiga och intensiva kamp. Det beror på människans vilja om vi får personlighet eller ej. Krets för krets har jag tålmodigt upphöjt detta människosinne, och jag har uppgift om att jag har vunnit bifall av ledaren för min klass. Krets för krets går jag vidare mot domen. Med nöje och utan oro inväntar jag det ödesbestämmande namnuppropet. Jag är beredd att överlämna allt till Dagarnas Fornas domstolar.”

110:7.11

[Framfört av en Ensam Budbärare i Orvonton.]


◄ Kapitel 109
Toppen
Kapitel 111 ►
Urantiaboken

Svensk översättning © Urantia-stiftelsen. Eftertryck förbjudes.