◄ 110:1
Kapitel 110
110:3 ►

Riktarnas förhållande till enskilda dödliga

2. Riktarna och människans vilja

110:2.1

När Tankeriktarna tar sin boning i människornas sinne för de med sig modellen för levnadsbanan, för det idealiska livet, så som det har beslutats och förutbestämts av dem själva och de Personaliserade Riktarna i Divinington, och så som det har bekräftats av Urantias Personaliserade Riktare. Sålunda påbörjar de arbetet med en definitiv och förutbestämd plan för den intellektuella och andliga utvecklingen av sina mänskliga objekt, men det åligger inte någon människovarelse att acceptera denna plan. Det finns en förutbestämmelse för er alla, men det är inte förutbestämt att ni måste acceptera denna gudomliga predestination. Ni har full frihet att förkasta vilken del som helst eller hela Tankeriktarens program. Det är deras uppgift att åstadkomma sådana sinnesförändringar och göra sådana andliga anpassningar som ni villigt och intelligent kan godkänna så att de skall kunna få mer inflytande över personlighetens inriktning, men under inga omständigheter försöker dessa gudomliga Ledsagare någonsin dra fördel av er eller på något sätt godtyckligt påverka er i era val och beslut. Riktarna respekterar er personlighets suveränitet; de underordnar sig alltid er vilja.

110:2.2

De är ihärdiga, uppfinningsrika och fullkomliga i sina arbetsmetoder, men de våldför sig aldrig på sina värdars viljemässiga väsen. Ingen människovarelse kommer någonsin att förandligas av en gudomlig Ledsagare mot sin vilja; överlevnaden är en Gudarnas gåva som tidens varelser måste önska sig. Vad Riktaren än har lyckats göra för dig kommer uppteckningarna i sista hand att utvisa att omvandlingen har åstadkommits med ditt samtycke och i samarbete med dig. Det kommer att visa sig att du har varit en villig partner till Riktaren vid uppnåendet av varje steg i den enorma omvandlingen under det uppstigande livsskedet.

110:2.3

Riktaren försöker inte kontrollera ert tänkande som sådant, utan snarare förandliga det, föreviga det. Varken änglarna eller Riktarna ägnar sig åt att direkt influera människans tanke; det är ett privilegium uteslutande för er personlighet. Riktarna ägnar sig åt att förbättra, modifiera, rikta och koordinera era tankeprocesser, men i synnerhet och alldeles speciellt ägnar de sig åt arbetet att med tanke på er överlevnad bygga upp en andlig motsvarighet till era livsskeden, en morontiaavskrift av era verkliga avancerande jag.

110:2.4

Riktarna arbetar inom områdena för människosinnets högre nivåer och strävar oupphörligt efter att producera morontiaduplikat av begrepp tanke i den dödligas intellekt. Det finns därför två realiteter som gör intryck på och är centrerade i människans sinnesströmkretsar: den ena är ett dödligt jag som har utvecklats från Livsbärarnas ursprungliga planer, den andra är en odödlig entitet från Diviningtons höga sfärer, en gåva från Gud i människans inre. Men det dödliga jaget är också ett personligt jag; det har personlighet.

110:2.5

Du har som en personlig varelse sinne och vilja. Riktaren har som en förpersonlig varelse försinne och förvilja. Om du så helt anpassar dig till Riktarens sinne att ni ser med samma ögon, då blir era sinnen ett, och du får förstärkning i form av Riktarens sinne. Om din vilja sedan ger order om och genomför utförandet av besluten från detta nya eller kombinerade sinne, då når Riktarens förpersonliga vilja personlighetsuttryck genom ditt beslut, och beträffande detta speciella projekt är du och Riktaren ett. Ditt sinne har uppnått gudomlighetsharmoniering, och Riktarens vilja har nått personlighetsuttryck.

110:2.6

I den utsträckning som denna identitet förverkligas närmar du dig mentalt tillvarons morontiaklass. Morontiasinne är en term som anger substansen och totalsumman av de samarbetande sinnen som är av olikartad materiell och andlig natur. Morontiaintellekt anger därför ett tvåfaldigt sinne som förekommer i lokaluniversumet och som domineras av en enda vilja. Hos de dödliga är detta en vilja som är mänsklig till sitt ursprung och som håller på att bli gudomlig genom att människan identifierar det mänskliga sinnet med Guds sinneshet.


◄ 110:1
 
110:3 ►