◄ 109:0
Kapitel 109
109:2 ►

Riktarnas förhållande till de skapade varelserna i universum

1. Riktarnas utveckling

109:1.1

Det måste finnas en omfattande och detaljerad plan för att utbilda och utveckla de jungfruliga Riktarna innan de sänds ut från Divinington, men vi vet egentligen mycket litet om den. Utan tvivel finns det också ett omfattande system för omskolning av Riktare med erfarenhet av sinnesboende, innan de ger sig av på nya uppdrag i förbund med dödliga, men återigen vet vi det faktiskt inte.

109:1.2

Personaliserade Riktare har berättat för mig att varje gång en dödlig, som har bebotts av en Ledsagare, inte överlever, genomgår Riktaren vid återkomsten till Divinington en fortbildningskurs. Denna vidareutbildning möjliggörs av den erfarenhet Riktaren har fått av att ha dvalts i en människas inre, och den ges alltid innan Riktaren återsänds till de evolutionära världarna i tiden.

109:1.3

Det finns ingen kosmisk ersättning för verklig livserfarenhet. En nyligen formad Tankeriktares gudomlighetsfullkomlighet förser på intet sätt denna Mysterieledsagare med erfarenhetsbaserad omvårdnadsförmåga. Erfarenheten kan inte särskiljas från en levande tillvaro. Ingen mängd av gudomlighet kan befria dig från nödvändigheten att skaffa erfarenhet genom att faktiskt leva. Därför måste Tankeriktarna tillsammans med alla andra varelser som lever och verkar inom den Supremes nuvarande verksamhetsområde skaffa sig erfarenhet. De måste utvecklas från de lägre oerfarna grupperna till de högre mer erfarna grupperna.

109:1.4

Riktarna genomgår en klart utvecklingsmässig levnadsbana i de dödligas sinnen. De når en uppnåelseverklighet som är deras för evigt. Riktare framåtskrider i skicklighet och förmåga som resultat av varje kontakt med de materiella raserna, oberoende av om deras enskilda dödliga objekt överlever eller ej. De är också människosinnets jämbördiga partner vid främjandet av utvecklingen av en odödlig själ med överlevnadsförmåga.

109:1.5

Det första stadiet i Riktarens utveckling uppnås vid fusion med en dödlig varelses överlevande själ. När ni sålunda till ert väsen utvecklas inåt och uppåt från människa mot Gud, utvecklas Riktarna till sitt väsen utåt och nedåt från Gud mot människa, och så kommer slutresultatet av denna förening mellan det gudomliga och det mänskliga att för evigt vara en människoson och en Gudsson.


◄ 109:0
 
109:2 ►